Årets bästa hörlurar 2021-2022

Allt du kan begära – och lite till

De senaste åren har Harman Group återuppfunnit högtalarmärket JBL som tillverkare av hörlurar. Och nu har de kastat sig över gaming-headset. Rent designmässigt pekar åtminstone Quantum One flera år tillbaka i tiden, det vilar inget dämpat eller vuxet över headsetet. Men däremot massor av attityd. Speciellt när ljuseffekterna sätter igång. Det finns hela tre separata ljuszoner på varje öronkåpa, som kan lysa oberoende av varandra.

JBL Quantum One är ett trådbundet headset och mitt på den extremt styva kabeln sitter en kontrolldosa med ett vridreglage där man kan justera balansen mellan spelljud och chatt.

Tack vare positionssensorn i headsetet stannar ljudbilden vid skärmen även när man vrider på huvudet. För att fintrimma ljudet helt exakt ingår också en kalibreringsmikrofon som ska placeras i hörselgången för att ställa in ljudet individuellt.

Brusreduceringen tar hem priset

Quantum One har ett extra äss i ärmen i form av ANC (automatisk brusreducering). Det här är första gången jag har varit med om ANC i att gaming-headset, men det finns helt klart en poäng med att kunna undvika oväsen från omgivningen när man ska koncentrera sig på att vinna matchen.

Alla de tekniska finesserna skulle vara ointressanta om ljudet var dåligt, men lyckligtvis låter JBL Quantum One helt lysande. Det finns tryck i basen, renhet i mellanregistret och upplösning i diskanten i minst lika hög grad som i de bästa i samma prisklass.

Slutsats

JBL Quantum One ger allt man kan förvänta sig av ett gaming-headset på en gång – och ännu mer i form av ANC. Ljudet är förstklassigt, 3D-surroundfunktionen fungerar faktiskt, det finns ett ymnighetshorn av funktioner och inställningar, plus hela tre RGB-ljuszoner att roa sig med. Att allt detta går att få för de här pengarna är sannerligen imponerande. Det enda som inte fungerar är den infernaliskt styva USB-kabeln som är lika stel som okokt pasta.

Bästa ljudet för lite pengar

De små öronkåporna är helt täta och ligger fint runt örat. Öronkuddarna av konstläder formar sig bekvämt mot huvudet, och knapparna sitter precis där man förväntar sig att hitta dem.

Men inuti tycker Valco att de har lyckats väl med att skapa den ljudsignatur de gillar. De har använt masterstudion Kesthouse som sparringpartner för ljudet och Bluetooth-kretsen kommer från Qualcomm och stöder aptX HD och AAC. Brusreduceringen kommer från Analog Devices.

Med brusreduceringen på får man en varm, fyllig och behaglig ljudbild. Det saknas inte detaljer, men de är lite mer dämpade än i ett par Sony WH-1000XM4, som dock ställer upp i en mycket högre prisklass.

Tamburinklangen i Lauren Housleys This Ain’t The Life kommer också fram fint i ljudbilden och hörlurarna visar sig från sin allra bästa sida med pop, rock, blues, hiphop, R&B och musik med utpräglat mycket perkussion och rytm.

Valco VMK20 var ett oskrivet blad för oss alla, men man ska inte underskatta sociala mediers genomslagskraft. Utan dem hade vi knappast testat Valco-hörlurarna. Det hade vi nog ångrat. För Valco VMK20 är verkligen ett par bra, trådlösa hörlurar. Med välfungerande brusreducering. Bäst av allt är att de låter bättre än förväntat, och är enligt vår mening de mest välljudande av alla billigare hörlurar med brusreducering. Den långa batteritiden är en välkommen bonus, men VMK20 ska man framför allt köpa om man är över genomsnittet intresserad av bra ljud och gillar varmt och fyllig ljud mer än tunt och analytiskt.

Superb brusreducering och snyggt ljud

De krossar Sony WH-1000XM4 och kör över Bose NCH 700 fullständigt. De är faktiskt så bra att om du har provat ett par AirPods Max i ett par minuter så är det omöjligt att gå tillbaka till Sony-hörlurarna igen. De låter torra som sandpapper och saknar helt dynamik jämfört med Apples nya – och första – hörlurar.

Android-användare kan också använda AirPods Max, men de går miste om mycket funktionalitet. Till exempel röststyrningen. Siri fungerar bara med Apple-enheter och med en iPhone i fickan och ett par AirPods Max på huvudet kan man få SMS upplästa eller be att bli guidad till närmaste restaurang, fråga om vädret och allt annat man kan använda röststyrning till.

Som den adaptiva equalizern. Den använder mikrofoner på insidan av öronkåpan som lyssnar av de akustiska förhållandena och justerar balansen i ljudet efter dem. De som har glasögon kan till exempel råka ut för att ljudet blir tunnare i hörlurar när de pressas ut en smula från huvudet av skalmarna. Det händer inte här. De mjuka öronkuddarna ”sväljer” glasögonskalmarna och även om kåporna trycks åt något håll så har ljudet alltid väldigt bra balans.

Det riktade ljudet – Spatial Sound – fungerar inte med en Android-mobil, vilket är synd. För  det är riktigt coolt när man tittar på film. Gyroskop och accelerometrar på insidan samarbetar för att hålla koll på ljudkällans placering i förhållande till öronkåporna. Vrider man på huvudet så förflyttar sig ljudet så det alltid känns som om det kommer från skärmen. Fiffigt!

Även om man är van vid att Apple-produkter kostar mer så skruvar det höga priset upp förväntningarna till en skyhög nivå när man packar upp ett par AirPods Max. Lite av anledningen till det höga priset märks direkt när man tittar och känner på dem. De silkeslena öronkåporna som håller fingeravtryck borta, tygkuddarnas mjuka komfort och den solida bygeln, allt är förtroendeingivande. Men det är när man sätter på sig hörlurarna som man förstår varför priset är högt. Trots den höga vikten är komforten felfri. Ljudet är kristallklart och dynamiskt, med massor av liv och detaljer, och vare sig diskanten eller basen är överdriven. Den aktiva brusreduceringen är så bra den kan bli. Det enda vi kan klaga på är att AirPods Max har ett udda fodral och inte är i närheten av att vara stänksäkra.

För den som älskar musik

Man kan tycka att den här prislappen är mycket pengar för ett par hörlurar. Speciellt när Fidelio X3 inte ens är trådlösa eller har aktiv brusreducering.

Men även om jag personligen älskar hörlurar med bra brusreducering så är det inte sådana jag använder när jag vill njuta av musik för mig själv i lugn och ro. Då vill jag ha bästa möjliga ljud, vilket utesluter de allra flesta trådlösa hörlurar. Om du inte är villig att betala dubbelt så mycket som Philips vill ha för Fidelio X3. Inte det? Det var det jag trodde. Dessutom är öppna hörlurar mycket behagligare att lyssna länge i än slutna – och öppna hörlurar finns knappt som trådlösa.

Highend för massmarknaden

Philips kallar Fidelio X3 för ”mass market high-end”, alltså highend för massmarknaden. Priset gör att de hamnar mitt den seriösa premiumklassen för hörlurar, och där är konkurrensen hård. Föregångaren X2 tillhörde klassledarna i segmentet. I och med prisökningen ökar även kraven på X3.

Philips Fidelio X3 låter som de ser ut: läckert. Man blir aldrig lyssningstrött med de här, de har ett varmt och inbjudande ljud som man kan lyssna på flera timmar i sträck.

Oavsett om du gillar rock, akustisk eller klassisk musik, så finns det kvaliteter i de här lurarna som är svåra att ogilla. Detta är äkta hifi, med tonernas klanglager distinkta och åtskilda, och det finns en närhet i sångröster, stråkar och blåsinstrument – och elektriska gitarrer – som det är omöjligt att ogilla.

Häftigt ljud med magnesium

Målet med Clear MG har varit att få membran med försvinnande låg massa, samtidigt som de är tillräckligt styva för att hantera de snabbaste svängningarna utan att bryta upp i förvrängning. Och på ett billigare sätt än hur Focal har löst det i de kolossalt dyra Utopia som har membran av beryllium.

I Clear löstes detta med en legering av magnesium och aluminium. Men i Clear MG har Focal hoppat över aluminium till förmån för rent magnesium. Allt för att kunna återge hela tonregistret med mer extrem precision och supersnabba transienter – även i diskantregistret.

Focal Clear MG låter verkligen fantastiskt. Lyssna bara på kontrabasen i den udda jazzlåten Formwela 1 med Esperanza Spalding. Den är större genom Clear MG än HD 800S och står i större kontrast till pianot.

Klockrena röster

Sångröster framträder verkligen tydligt. Både kvinnor och män. Clara-Lane Lens och Nick Cave kompletterar varandra i satsen Litany of Gathering Up i stycket LITANIES, ett slags opera som är skriven av Nick Cave och kompositören Nicholas Lens, Clara-Lanes pappa. Nick Caves djupa röst har ett fenomenalt fundament, större än med HD 800S. Och där Clara-Lanes röst är ljus och detaljerad med Sennheiser verkar den ha ett större register med Focal Clear MG.

Slutsats

Öppna Focal Clear MG är ett par strålande hörlurar på nästan alla sätt. Musiken låter fantastisk, med många lager detaljer – och ett vackert, stort mellanregister. Basen är bestämd utan att vara dominerande och diskanten är spröd och detaljerad utan att vara grov. Och bäst av allt är att hörlurarna är en behaglig last och fungerar fint även utan en kraftfull förstärkare.

Stereobredden är inte lika stor som med vissa andra, Clear MG upplevs som aningen mer monitor-aktiga – men ändå väldigt musikaliska. GN

De bästa helt trådlösa propparna

Bowers & Wilkins PI7 har ett stort 9,2 mm högtalarelement till varje öra – samma som lillebror PI5. Men här används det bara till bas- och mellanregistret. Diskantregistret har nämligen sitt eget element.

Den separata diskanten är av typen balanserad armatur, som till skillnad från ett dynamiskt element inte behöver något luftintag för att röra sig och som därför rör sig mer exakt eftersom det inte påverkas av yttre variationer i lufttryck. En balanserad armatur har dessutom mindre motstånd och passar bättre för att återge de hastiga diskantfrekvenserna.

Fantastiska

Bowers & Wilkins PI7 är ett par fantastiska, trådlösa öronproppar. De har ett ordentligt basfundament och återger musiken med en dynamik som jag inte kan minnas att jag hört från några andra helt trådlösa öronproppar. Ljudet är varmt och nyanserat, instrument och röster framträder som det mest naturliga i världen och det är full kontroll ända upp till maximalt ljudtryck. Det här är det närmaste jag har hört små, trådlösa öronproppar komma stora öronkåpor.

Ett par fiffiga lösningar är pricken över i. Till exempel kan man använda medhörning och brusreducering samtidigt. Men det mest geniala är möjligheten att ansluta analog kabel till laddfodralet, så att man till exempel kan använda öronpropparna med infotainment-systemet i flygplan.

Det enda som saknas är EQ-funktionen i appen, om man till exempel vill jämna ut baspuckeln lite. Och batteritiden kunde mycket väl ha varit ännu bättre. Fast inte om det ska gå ut över förstärkarens kraft och kontroll!

Bäst av de billiga

Huawei satsar på ljudkvalitet genom kraftiga 10 mm högtalarelement samt aktiv brusreducering – en sällsynthet i så här billiga öronproppar.

Batteritiden anges vara hela 10 timmar med brusreduceringen avstängd och 7,5 timmar med den på. Fickfodralet räcker till 1,2 laddningar extra.

Att prata genom FreeBuds 4i fungerar bra. Brus runt mig undertrycks väl och det är inga problem att tolka vad som sägs. Men övertonerna (konsonanter) låter ganska onaturliga och har hörbara digitala artefakter. Här är FreeBuds Pro lite bättre och Apple AirPods Pro betydligt bättre.

Ljudkvalitet

Huawei FreeBuds 4i har ett välbalanserat ljud med fin bas som får fram rytmerna i popmusik, och en kontrabas låter tillräckligt realistisk för att jag ska tro på den. Direkt ur kartongen är ljudet bättre balanserat än med exempelvis JBL Live Pro+, å andra sidan har JBL-propparna en mycket välfungerande EQ som gör att man kan ställa in det ljud man vill ha. Och rätt inställda är de svårslagna.

Slutsats

Huawei FreeBuds 4i är kanske de bästa öronpropparna för under tusenlappen vi har testat. De låter ytterst välbalanserat, med en fyllig och bra bas som engagerar med all musik, på samma gång som röster och instrument låter naturligt från mellanregistret och uppåt. Mellanregistret är kanske lite försiktigt och saknar dynamik, men det gör inte så mycket. FreeBuds 4i låter nästan lika bra som Pro-versionen, kanske till och med bättre på vissa områden tack vare ett mindre påfluget mellanregister.

Vi hade velat kunna välja brusreducering och medhörning och ställa in EQ i en app, i stället måste man knacka på öronpropparna för att aktivera och inaktivera funktionerna (EQ finns inte alls). Det är egentligen vårt enda klagomål.