TESTHEDD Audio HEDDphone

Äntligen något helt nytt

HEDDphone är verkligen ett unikum, som banar väg för något helt nytt inom hörlurar. Du har garanterat aldrig hört något liknande!
HEDDphone SPREAD
Karakter
HEDD Audio HEDDphone
Ljud & Bild tycker
Extremt snabb transientrespons. Fyllig och skön bas och de luftigaste övertonerna.
Stora och tunga! Mellanregistret kan uppfattas som aningen tunt.
Specifikationer
  • Typ: Öppen, over-ear
  • Princip: Air Motion Transformer (AMT)
  • Hopfällbara: Nej
  • Mikrofon/fjärrkontroll: Nej/nej
  • Kabel: 6,3 mm (2 m)
  • Element: ca 50 x 60 mm
  • Impedans/känslighet: 42 ohm/87 dB
  • Frekvensomfång: 10–40 000 Hz
  • Vikt: 718 gram (utan kabel)
  • Färg: Svart med aluminiumdetaljer
  • Webb: hedd.audio
forfatter

Som tur är händer det fortfarande helt nya saker i hörlursvärlden. Det är HEDDphone är ett levande exempel på, för maken till de här har du antagligen aldrig sett eller hört talas om.

HEDDphone-AMT
Air Motion Transformer, eller AMT, är en typ av element med dragspelmembran, som främst används som diskant i högtalare. Men det fungerar även som fullregister i hörlurar. Som HEDDphone. Foto: Geir Gråbein Nordby

Just när man trodde att man hade sett alla olika sätt som man kan göra hörlurar på, dyker tyska HEDD Audio upp, tar en av de bästa högtalarteknikerna vi känner till och stoppar in den i ett par mastodontiska öronkåpor. Resultatet är HEDDphone: de största hörlurarna jag någonsin har haft på mitt huvud. De sticker inte bara ut en bra bit från varje sida av huvudet, de väger också dubbelt så mycket som genomsnittet: 718 gram – utan kabel!

Speciella högtalarelement

Tekniken det handlar om heter AMT, eller Air Motion Transformer. Det är en sorts högtalarelement som ofta används i dyra hifi-högtalare, särskilt som diskanter. Ett AMT-element har ett lövtunt och lätt membran, som dessutom är dragspelsformat, så att man får en stor membranyta på ett litet område. Dragspelsformen gör att membranet blir styvare och mindre utsatt för uppbrytning, även när man kommer upp högt i frekvens. På samma gång är den större membranytan bättre på att återge frekvenser längre ner i registret. En AMT-diskant kan alltså potentiellt spela gå högre än en traditionell domediskant och samtidigt nå längre ner – så att delningsfrekvensen med lätthet kan sättas lägre ner än örats mest känsliga område (2–3 kHz).

En nackdel med AMT-element är att de inte passar för lång slaglängd, vilket gör dem mindre lämpliga som baselement i högtalare. Men alltså desto bättre som diskanter.

HEDDphone Graabein
Det är inte Gråbeins huvud som är litet, det är HEDDphone som är stora Foto: Geir Gråbein Nordby

AMT i hörlurar

I hörlurar är saken å andra sidan helt annorlunda. Här är hörselgången så nära membranet att det inte behöver röra sig mycket alls – inte ens i basregistret – för att åstadkomma tillräckligt hög ljudvolym. Det betyder att det är mycket mer genomförbart att skapa ett AMT-fullregisterelement.

Ett vanligt 1-tums AMT-element har i själva verket samma membranyta som ett 8-tums konformat membran (baselement). Vilket innebär att när elementet inte pressas för hårt så kan man i princip få hela det hörbara registret från ett enda högtalarelement, nästan utan förvrängning. Och eftersom membranen behöver mycket kortare slaglängd än elementen i ett vanligt par hörlurar så är transientresponsen mycket snabbare i hela frekvensområdet.

Det är, i ett nötskal, åtminstone tanken.

HEDDphone headband
Med sina 718 gram är visserligen HEDDphone dubbelt så tunga som normalt. Men det bekväma huvudbandet absorberar en del av viktkänslan. Foto: Geir Gråbein Nordby

Öppen

För att högtalarelementet ska fungera som allra bäst måste man eliminera över- och undertryck inuti hörlurarna som hindrar membranet från att röra sig fritt. Därför är alla de bästa hörlurarna av öppen typ snarare än slutna. Ljudet blir mycket bättre, fast har den nackdelen att andra hör din musik utifrån. Och du hör omgivningen runt dig nästan lika tydligt som om du inte hade på dig några hörlurar alls.

Därför passar öppna hörlurar inte lika bra i alla situationer. Men ljudkvaliteten är alltså så mycket högre att jag anser att alla seriösa musiklyssnare borde ha minst ett par öppna hörlurar av god kvalitet.

HEDDphone
HEDDphone låter väldigt bra, men är inte de lättaste att driva. Läs: du behöver en potent förstärkare. Foto: HEDD Audio

Låg känslighet

HEDDphone är den första hörlursmodellen jag har provat med AMT-element. Jag kan avslöja direkt att du behöver en ordentlig hörlursförstärkare. Glöm mobiltelefonen och glöm hörlursuttaget på din dator – eller din integrerade förstärkare, för den delen. Här behöver du grövre artilleri, känsligheten är bara 87 dB vid 1 mW. Det är vanligt att se höga 90-siffror, eller till och med uppemot 100, vilket innebär att de här hörlurarna behöver ungefär tio gånger starkare förstärkare än genomsnittet!

HEDDphone i praktiken

Personligen har jag två förstärkare som jag använder om vartannat: Auralic Taurus tillsammans med en bra DAC (oftast Hegel HD30, men jag har också en favorit i den lilla, superbilliga Drop/Grace Standard DAC Balanced) och Sennheiser HDV 820 med inbyggd DAC (ESS 9018). Sennheiser fungerar exceptionellt bra när den får hörlurar som inte behöver alltför mycket ström, men den tappar dynamik och noggrannhet om den får för mycket att jobba med.

HEDDphone(2)
Foto: HEDD Audio

Med enkel musik på måttlig eller låg volym visar sig HEDDphone vara ytterst kapabla hörlurar, med extra bra grepp om luftiga kvinnliga sångare som Laura Marling. Och en cello låter väldigt nära helt magisk. Rymden är större än vad jag är van vid med hörlurar, och alla lagren av luft i toppen är verkligen något unikt.

Men HEDDphone kräver alltså mycket av förstärkaren. Normal ljudnivå får man genom att vrida volymratten på HDV 820 till klockan 1. Ska man upp till något kul får man vrida den till klockan 3. Det är långt över det normala och ändå får man ingen partykänsla i Billie Eilishs Therefore I Am. Basen blir för mjuk, det finns inte tillräckligt med fart och fläkt längre upp i diskanten utan låter platt och livlöst.

HEDDphone side
Foto: HEDD Audio

Det behövs en Taurus

Som tur är faller allt på plats när hörlurarna får smaka på Taurus. Den kan vräka ur sig hela 4,5 watt i 32 ohm, vilket inte är så långt från HEDDphones 42 ohm. Och strömskillnaderna märks verkligen, plötsligt blir inte bara basen stram och skön, hela ljudbilden fylls av liv och glöd. Partymusik som med Sennheiser-förstärkaren mest påminde om en två dagar gammal avslagen öl känns plötsligt som en sprudlande, nyss sabrerad champagne. Nu blir det hemma-ensam-fest inuti mitt eget huvud!

HEDDphone tar magin till en helt ny nivå i Taylor Swifts Exile med Bon Iver som gästband. Justin Vernons raspiga röst framträder väldigt tydligt, så att man känner mikrofonens stora membran vibrera mot hörselgången. På samma gång är Taylor Swifts röst transparent som ett spöke. Och de djupaste tonerna från pianot nästan borrar sig in i skallen.

Bruce Springsteen vräker ut sig sina sorger i balladen One Minute You’re Here från senaste LP:n ”Letter to You”. HEDDphone hänger med på varje raspning i rösten och får fram varje uns av bräcklighet. Jag kan lyssna på de här hörlurarna i timmar – och det gör jag också. Timmarna bara försvinner på kontoret när jag har de här på öronen. De är inte kräsna med musiken, rock låter stenhårt, vismusik är ömtålig och klangrik, medan en stor orkester har gott om plats att vältra sig i – med ett stort dynamiskt överskott.

HEDDphone vs hd800s EQ
EQ mätt med REW-programvara och miniDSP EARS-mätmikrofon. Kompenserat efter vad miniDSP anser vara linjärt. HEDDphone (blå) och Sennheiser HD 800S (brun). Frekvensgången är ganska så snarlik, Sennheiser är mer homogena medan HEDDphone är mer oregelbundna från 400 Hz och uppåt. HEDDphone är däremot är mer utsträckta i basregistret och allra längst upp i diskanten.

Aningen tunt mellanregister

HEDDphone är verkligen bra, vad man än spelar på dem. Men jag skulle ändå vilja säga att de inte passar alla. Om man bortser från det uppenbara, nämligen storleken och vikten, och att de behöver en riktigt bra och stark förstärkare för att funka, så återstår själva ljudet. Och jag kan inte säga det tillräckligt många gånger: det är verkligen bra.

Men det finns ändå ett par saker som man ska vara medveten om. Referensen i den här klassen, Sennheiser HD 800S, har ett varmare mellanregister och återger sångrösters mittenregister på ett större sätt. HD 800S känns snäppet mer homogena. HEDDphone får också fram poppande ljud från en stormembransmikrofon som är placerad lite för nära sångaren. Lite som om det fanns en extra subwoofer någonstans. Detta beror inte bara på att det finns mer energi i djupbasen på HEDDphone – det gör det – utan också för att jag tycker att homogeniteten är bättre i HD 800S.

HEDDphone distortion Sennheiser HD 800S distortion
<
>
HEDDphone uppfattas som upplösta och detaljerade, den här recensenten har lyssnat på dem länge i ett sträck utan att tröttna. Det finns fortfarande en hel del förvrängning, över 1 kHz går de över i brus. Kanske är det därför som Sennheiser HD 800S uppfattas som varmare i mellanregistret, även om frekvenskurvan inte ser så annorlunda ut. Mätt med REW-programvara och EARS-mätmikrofon.

I området från 400 Hz till 2 kHz – huvudtonregistret, med andra ord – har HEDDphone en mer ojämn återgivning än HD 800S. Inte alls lika illa som HD 820, Sennheisers misslyckade försök med slutna highend-hörlurar. Och ingenting man tänker på förrän man hör något annat, för det finns så mycket detaljer att lyssna på och ljudbilden har så mycket rymd och luft. Men när man sätter på HD 800S så återges musiken på ett mer homogent och naturligt sätt. Fast utan HEDDphones magiska transientåtergivning.

En annan hörlur som använder sig av lite annan teknik är HiFiMAN HE-1000se. De har planmagneter, som är stora membran som flyter och vibrerar mellan två magnetfält. De har också supersnabba transienter och en jämnare frekvensrespons än HEDDphone. Men de känns inte lika viktlösa i diskanten – och när HE-1000se dessutom kostar 40 000 kronor så säger det en hel del om HEDDphones kvaliteter i övertonregistret.

HEDDphone (1)
Foto: HEDD Audio

Slutsats

HEDDphone från HEDD Audio använder sig av en oerhört spännande princip med AMT-element. De här elementen känner vi igen från dyra högtalare och nu har HEDD Audio alltså bevisat att de även kan användas som fullregisterelement i hörlurar. Med supersnabb transientrespons och lager på lager av luft har de något extra magiskt. Detaljerna formligen flödar i det övre tonregistret!

Även basen är djup och fin. Men den kan flyta ut med fel förstärkare och rent allmänt är HEDDphone aningen mindre homogena än jag hade velat. De har egentligen ingen varm eller kall klangbalans, men det är liksom något som saknas på vissa ställen jämfört med Sennheiser-referensen HD 800S. Men helhetsintrycket är ändå så bra att jag absolut rekommenderar en provlyssning av de här speciella hörlurarna.

Tänk bara på att de behöver en kraftfull förstärkare.

Läs alla artiklar i 1 månad för 49 kr

Få tillgång till alla plus-artiklar samt hela testarkivet.
Ingen bindningstid
Vill du beställa tidningen? Klicka här Redan prenumerant?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

 

forfatter

Geir Gråbein Nordby

(f. 1978): Journalist. Gråbein har aldrig haft något annat heltidsjobb än på Ljud & Bild. Å andra sidan har han varit här nästan halva sitt liv, ända sedan 2001 när han skickade en jobbansökan till fel adress (han ville egentligen till en inspelningsstudio med samma namn). Gråbeins expertis är främst inom hifi, hörlurar och hemmabio, men det händer att han glimtar till med andra kvaliteter också.