Kinesiska HiFiMAN var bland de första som hade planmagnetiska hörlurar för en rimlig peng. Och alltså gav oss bättre ljud till ett lägre pris. Modeller som HE-400 och HE-300 var pionjärer och vill du ha ett par riktigt välljudande premiumhörlurar för mindre än 5 000 kronor så kan det inte gå fel med Sundara.

De öppna Arya ligger i en annan liga än de ovan nämnda. När man börjar närma sig 20 000 kronor ställs helt andra krav på mikrodetaljer och balans i ljudbilden och man accepterar inget annat än en musikalisk resa – utan returbiljett.

Rent ljudmässigt bör Arya kunna ge mycket av ljudet vi minns från den dubbelt så dyra HE-1000se. Det vill säga en djup och skön bas, en stor ljudbild och svävande detaljer i diskanten. Utan att vara analytisk och tråkig. HE-1000se är snudd på helt perfekt och får fram det bästa i alla musikstilar. Detta är visserligen mycket att kräva av Arya, men magin ska finnas där och man ska inte kunna höra några ”fel”.

Arya med Stealth-magneter

HiFiMAN har planmagneter med ett foliemembran som bara är ett par nanometer tunt. Det är försvinnande lätt, så att det kan reagera så snabbt som möjligt på pulserna från magneterna det är upphängd mellan.

Stealth-magneterna är nya sedan den första upplagan av Arya. De är formade på ett väldigt speciellt sätt, för att inte påverka ljudvågorna alls. Tillverkaren hävdar att ljudvågorna kan passera genom magneterna utan att det uppstår något interferensmönster. Detta gör att magneterna är akustiskt transparenta, vilket markant minimerar förvrängning. Eller med andra ord: mer musik, mindre brus!

Den utbytbara kabeln har 3,5 mm-kontakt i hörlursänden och en 6,3 mm-kontakt i änden som går in i förstärkaren. Det är lätt att få tag på andra kablar om du behöver mer längd eller en balanserad anslutning.

Hörlurarna sitter väldigt bekvämt på huvudet, huvudbygeln och öronkuddarna gör att de 430 grammen inte känns tunga alls på huvudet.

Måttlig känslighet

Arya är gjorda för att få fram det bästa ur musiken. Men du kommer snabbt att märka att hörlurarna inte kan drivas av vad som helst. Med en beskedlig känslighet på bara 94 dB får du inte direkt fart och fläkt ur dem med hörlursuttaget på mobilen. Ur PC:n är ljudet lågt och tunt även på högsta ljudnivån. Nej, här behövs en ordentlig förstärkare.

Taurus kommer till undsättning

Jag är väldigt förtjust i Auralic Taurus som hörlursförstärkare, eftersom den har tillräckligt med kraft för att driva nästan allting med övertygelse. Dessutom låter den varmt och behagligt och tillsammans med en bra DAC har den tillräckligt bra upplösning för att få fram det bästa ur det mesta. Själv använder jag Hegel HD30 ansluten balanserat, men lyckligtvis vimlar det av prisvärda och bra DACar.

HiFiMAN Arya övertygar från första sekunden, med fantastiskt luftiga övertoner och en musikalitet som är svårslagen. Mozarts pianokonsert nr 21 återges med luftigare stråkar än de flesta klarar av, inklusive Audeze LCD-X (2021). Det låter varmare än med Focal Clear MG och Sennheiser HD 800S, här går det verkligen att ta och känna på magin. Det finns nog en smula mer energi i toppen än vad man skulle vilja kalla helt neutralt – men det låter ändå allt annat än onaturligt!

Djupbasen i People Disappear Here med Halsey är rungande bra, och när jag drar på lite så skallrar det i skallen. Så fysisk är den! Anslagen i mellanbasen är inte lika aggressiva som med LCD-X, men djupbasen i Arya överträffar den rejält.

Protestmusik gnager i själen

Phoebe Bridgers cover på Tom Waits antikrigslåt Day After Tomorrow är riktigt nervkittlande, det är omöjligt att lyssna igenom den utan att få gåshud, eller till och med fälla en tår. Inte minst har låten fått en ny innebörd efter det meningslösa kriget i Ukraina.

Hennes röst borrar sig in i hjärtat, omgiven av en stor ljudbild som sträcker sig utanför huvudet. Det blir ännu mer värme när Taurus-förstärkaren byts ut mot McIntosh MHA200. Det ska också sägas att originalversionen av låten gör samma sak, på ett rossligare och mer slitet sätt. Waits röst gnager sig in i märgen, den lite råa steelgitarren låter fullständigt osminkad och jag sitter bara och häpnar över verklighetstroget de här hörlurarna låter.

Aningen försiktigt mellanregister

Om det finns något man överhuvudtaget kan anklaga HiFiMAN för så måste det vara att mellanregistret är lite försiktigt. Närvaroområdet kring 2–3 kHz hålls tillbaka en smula, vilket gör att även om röster kan låta både magiska och naturtrogna så sticker de inte ut lika mycket från den instrumentala bakgrunden som med LCD-X. Vissa röster, speciellt ljusare kvinnostämmor, blir lite tunnare med Arya. Men den lilla försiktighet som finns här mer än uppvägs för av de andra kvaliteterna.

Slutsats

HiFiMAN Arya är ett par hörlurar som förtjänar all uppmärksamhet de kommer att få. Här har den kinesiska tillverkaren maxat vad man kan förvänta sig att få för under 20 000 kronor, för musiken serveras så på ett silverfat att man måste nypa sig i armen när man hör varje ton som flödar ut.

När hörlurarna låter så oförvrängt som här kan man tillåta sig en liten betoning allra högst upp för att få extra luftighet. Det fungerar utmärkt. Djupbasen är stenhård och verkligen fysisk när man höjer volymen. Den stora ljudbilden gör inte minst klassisk musik en stor tjänst. Allting låter bra.

Det finns hörlurar med mer fart och fläkt i mellanbasen, och mellanregistret kan verka en aning försiktigt. Men jag skulle inte vilja kalla det för svagheter, utan snarare hörlurarnas ”personlighet”. Det här är Musikmagi med stort M.

Också i detta test:

Duell: Två highend-hörlurar