HiFiMan HE-300 och HE-6

Hörlurar på första klass

HiFiMans hörlurar är inte billiga. I gengäld är deras toppmodell nog den bästa hörlur jag hört. Och den ”billiga” går inte heller av för hackor.
forfatter

Det var först förra året som jag kom i kontakt med head-fi-firman HiFiMan för första gången. Jag höll på att förbereda ett test av verkligt bra hörlurar (som av olika orsaker aldrig kom i mål), och blev erbjuden att lyssna till ett par HiFiMan HE-6. Kort sagt var det en enorm överraskning och den bästa hörlur jag dittills hade hört. Knepig, tungdriven och lite udda – men jösses vad den kunde spela.

Det kunde inte ligga ouppklarat i längden. Var den verkligen så bra? Så nu har jag åter haft en HE-6 på besök. Firmans dyraste on-ear-lur, och den hade sällskap med firmans billigaste d:o, HE-300, även om den också i absoluta termer långt ifrån är gratis.

USA-Kina
HiFiMan grundades 2006 av Dr. Fang Bian i New York. Man tillverkar hörlurar, portabla musikspelare, digitalomvandlare mm. Idag har man två fabriker och en R&D-avdelning i Kina medan huvudkontoret är kvar i New York.

Det speciella med deras hörlurar är att de är försedda med planarelement, i det här fallet en typ av magnetostater. Utom då i den nya HE-300, som är deras första on-ear-lur med mer konventionella element. Alla lurarna har samma kapslar, bygel och allt runtomkring, det är bara elementen – och i fallet HE-6 även kabeln – som är skillnad. Det betyder inte att lurarna låter likadant, men det betyder att även de billigare lurarna drar fördel av en god grundkonstruktion gjord för high-end. Det gör att hörlurarna kan tillverkas billigare eftersom det är samma fysiska grundkonstruktion, men för den som ska sälja dem kan det kanske vara ett problem att de exteriört inte skiljer sig på annat än finish. Man måste lyssna för att fånga skillnaderna. De kommer till och med i samma typ av läckra låda.

Man kan även byta kabel, den skruvas på bägge kapslarna via en aningen irriterande gänga och det ligger i luften att den måste dras åt emellanåt för att det inte ska bli glappkontakt. Jag är inte helt säker på att det här är den allra bästa av lösningar.

Burson Conductor
Den här gången hade jag även tillgång till en extra hörlursförstärkare med (ännu) bättre renommé än mina vanliga. I det här fallet var det en Burson Conductor, som är en underlig skvader bestående av en utmärkt hörlursförstärkare som även kan agera som en enkel förförstärkare – och är dessutom en DAC. Jag är inte helt säker på att jag helt förstår finessen med detta kinderägg, om det inte är så att man nästan bara lyssnar på lurar men någon gång kanske även kort vill lyssna till högtalare.

Emellertid är hörlursförstärkaren ypperlig, och dessutom försedd med tre olika valbara gain-värden för hörlursutgången. Det återkommer vi till. Den kostar för övrigt 17 900 kronor.

HE-300
HE-300 ser således likadan ut som sin fyra gånger dyrare kamrat. Den har samma särdeles utmärkta passform – trots att det är en rätt tung lur – men, den låter inte likadant. Den bygger i grunden på HE-400 men är som sagt firmans enda lur med dynamiska element. I det här fallet är de på 50 mm. Känsligheten hamnar på 93 dB.

HE-300 har ett väl avvägt ljud med stor pondus och kraftfullhet. Det är lite som om den har en hifi-mässigt polerad version av den tunga kropp som vi hittar i till exempel Motörheads lurar, men här får du dessutom både diskant och mellanregister som harmonierar med det.

HE-300 är inga problem att driva för i stort sett vilken hörlursförstärkare som helst, eller en musikspelare med hörlursuttag.

Och här kommer ett litet tips: prova att lyssna med HE-300 direkt i din iPhone, helst naturligtvis med musikfiler som inte är sönderkomprimerade, och upptäck att din iPhone faktiskt är en alldeles utmärkt musikspelare. Jag fann mig själv i den där löjliga situationen att plötsligt märka att jag satt i en helt tyst lägenhet en sen kväll och skrålade med för full hals. Jag undrar vad grannarna tänkte egentligen…

Mycket musikfrämjande med andra ord. Jämför vi med den prismässigt bara aningen dyrare B&W P5 har HE-300 (mycket) grovt sagt lite mer kropp och aningen mindre detaljer. En hörlur att trivas med, och den motiverar mycket väl sitt pris.

HE-6
Den här luren hade jag som sagt bekantat mig med tidigare och blivit verkligt överraskad av. Den ser alltså ut som sina bröder, men har helt svarta kapslar. Den har även en egen flätad OCC-kopparkabel med en XLR-kontakt i änden. Till vanliga hörlursförstärkare kopplar man bara in en XLR-förlängning med ett hörlursjack i änden.

Att XLR-kontakten finns där gör att man kan koppla den direkt i förstärkare avsedda att exempelvis driva en annan av marknadens klassiska synnerligen trögdrivna hörlurar, AKG K-1000. För HE-6 har en känslighet på endast 83,5 dB, vilket kräver att den ska ha en rejäl förstärkning för att låta. Därför kan man också köpa till en HE-box, som gör att du kan koppla den på högtalarutgången på din vanliga förstärkare.

Burson har som sagt tre olika gain-inställningar på utgången. Då kunde man ha förväntat att HE-6 skulle låta bäst med mest gain, men så är inte fallet. Här blir ljudet hårt och en smula otrevligt samtidigt som s-ljud ibland riktigt skär i kroppen. Jag är benägen att tro att Burson är skurken här, för kör man på mellan-gain kommer återgivningen som jag kunde minnas från förra gången.

HE-6 ger dig en intensiv närkontakt till musiken. Du hör detaljer som jag aldrig hört med andra lurar. Jo, du hör dem kanske till viss del, men precis som på ett par riktigt, riktigt bra högtalare får liksom alla pyttesmå detaljer ett eget liv, eget kött och blod och kan därmed bidra till helheten på ett sätt som skapar naturlighet och verklighet till det du hör. Jag har sagt det flera gånger förr – om du inte fått lov att upptäcka det kan du inte tro att det finns. Det är här ljudet går från bra till häpnadsväckande.

Samtidigt är det en ”svår” hörlur. Den kräver verkligen sin förstärkare, och samtidigt kan den avslöja så mycket att det nästan tar överhand ibland. Nu hade jag inte tillgång till fler kablar med de speciella kontakterna till hörlurens kapslar, men här hade det varit roligt att kunna få leka lite. Jag är inte i tvivel om att man skulle kunna hitta en helt makalös kombination av förstärkare och kabel till HE-6.

Förra gången hade jag samtidigt också en av de största konkurrenterna, Audeze LCD2, hemma. Ungefär samma pris, lite enklare att använda och även kanske lite enklare att leva med på kort sikt. Jag håller fortfarande återgivningen från HE-6 ett snäpp högre, även om jag lätt hade levt lycklig med en Audeze. Väldigt lätt. Men HE-6 har en extra närhet till musiken som jag inte upplevt tidigare från en hörlur, man sugs bara rakt in.

Slutsats
HiFiman visar med både sin billigaste – HE-300 (2 700 kr) – och sin dyraste – HE-6 – hörlur (9 900 kr) att man hör hemma bland de ledande hörlurstillverkarna vad angår det ljud man får ut. På var sitt sätt bjuder de båda på en högklassig återgivning, och de är dessutom bekväma att använda. Och HE-6 är fortfarande den bästa lur jag hört. Jag väntar med spänning på hur bra det kommer att låta när den överträffas.

Läs alla artiklar i 1 månad för 49 kr

Få tillgång till alla plus-artiklar samt hela testarkivet.
Ingen bindningstid
Vill du beställa tidningen? Klicka här Redan prenumerant?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

 

Sven Bilen


Senaste artiklar: