Det kan tyckas lite drygt att hävda att 16 000 kronor är ett ”överkomligt” pris för ett par hörlurar. Men det beror på, för sanningen är att du får mycket bättre ljud för pengarna med ett par öronkåpor än om du ska punga ut med för en dyr hifi-anläggning. Och de öppna LCD-X lägger sig på en synnerligen intressant prisnivå, för i den här klassen är förväntningarna att man ska bli helt blåst av banan jämfört med billiga lurar samtidigt som de kommer väldigt nära de allra dyraste modellerna. Som i Audezes fall heter LCD-5 och som kostar mer än tre LCD-X!

Audeze tillverkar uteslutande planmagnetiska hörlurar. De skiljer sig från vanliga, dynamiska hörlurar genom att använda en tunn folie som är upphängd mellan två magneter och där folien vibrerar med den elektriska signalen och skapar ljudet. Det är ett slags hybrid mellan dynamiska element och elektrostatpaneler. Men en elektrostatisk panel som inte behöver extern ström för att aktiveras, det räcker med den elektriska musiksignalen.

Ny version av LCD-X

Skarpsynta läsare har säkert lagt märke till att vi testade LCD-X för några år sedan, men 2021 kom hörlurarna i en ny version. Det är den vi testar här.

Jämfört med den äldre versionen har LCD-X fått nya öronkuddar och uppgraderade magnetkretsar. I själva verket har två magneter och två Fazor-vågledare tagits bort, och de återstående har placerats om så att de sitter på jämna avstånd. Detta ger en annorlunda frekvensrespons än tidigare, även om resten av elementkonstruktionen är likadan.

En bieffekt av detta är att hörlurarna har blivit runt 50 gram lättare och mer behagliga att ha på öronen. Visst, 612 gram är tungt, men de mjuka men ändå fasta kuddarna hjälper till att fördela vikten över hela huvudet. Resultatet är faktiskt ganska behagligt.

Lättdrivna och sagolika

Planetmagnetiska hörlurar har ofta ganska låg känslighet och kräver därför en ganska kraftfull förstärkare för att vakna till liv. Det behövs för att tvinga fram tillräckligt med bas i förhållande till resten av frekvensregistret.

Därför är det förvånande hur kraftfullt ljudet är som kommer ut ur LCD-X. De spelar faktiskt lagom högt direkt ur hörlursuttaget på min MacBook Pro, som är jämförbart med hörlursuttaget på en helt vanlig mobiltelefon. Man kan alltså njuta av musiken utan att behöva en extra förstärkare.

Ändå skulle jag naturligtvis rekommendera en ordentlig hörlursförstärkare eftersom man får så mycket mer av både detaljer och fokus i ljudbilden då. Och så får man ännu högre ljud, med bättre baskontroll. Mer av allt bra, med andra ord.

Förtjänar förstärkare

Förutom att vara lättdrivna har LCD-X en mycket potent och livlig basåtergivning. Speciellt hopkopplad med en ordentlig förstärkare. Du kommer långt med en bärbar Chord Mojo 2 eller stationär Schiit Heresy (välj Schiit Magni 3+ om du vill ha en varmare och mjukare ljudbild). Personligen har jag stortrivts med min egen Auralic Taurus och Hegel HD30. Förförstärkaren McIntosh MHA200 har också fått prova på, den får fram mycket av baskvaliteten i LCD-X.

Här kommer fundamentet i bastonerna på Lordes Royals verkligen fram. Det rungar snyggt i botten medan attacken i varje knäppning sprätter fram. Hennes röst framträder klart och tydligt, det låter verkligen bra.

Daft Punks Get Lucky med Pharell Williams på sång är också väldigt livlig och direkt kul att lyssna på. På samma gång låter det hifi till tusen, med detaljer i varje ton som definitivt lever upp till förväntningarna i den här prisklassen.

Den äldre versionen av LCD-X har lite för lite energi i närvaroregistret, så att röster dras in lite för långt i musiken, men den nya versionen fyller ut det här på ett fenomenalt sätt. Översta mellanregistret är markant livligare och öppnare.

Inte så stor rumskänsla

Där som LCD-X inte glänser fullt lika mycket är i diskantregistret. Visst, det finns övertoner, och de är skönt befriade från förvrängningar. Men jämfört med exempelvis HiFiMAN Arya finns det inte lika mycket luft i LCD-X.

En annan sak med de här lurarna är att stereobredden är lite snäv. Man kan dra en rak linje mellan vänster och höger kåpa, vilket man ofta kan göra med hörlurar som inte förmår måla upp samma holografiska ljudbild som ett par högtalare i ett rum. Detta är ännu mer fallet med LCD-X.

Mozarts pianokonsert nr 21 i C-dur framstår lite endimensionell, även om varje instrument är väl fokuserat och det finns en enastående dynamik. Men du får mer rymd med Arya och Sennheiser HD 800S, för att bara nämna några.

Roon-användare: gläd er!

Audeze har däremot ett äss i rockärmen, för de som saknar mer luft i toppen och en större ljudbild. Hemligheten är Roon, som är en avancerad och läcker musik-app för PC och Mac. Till den har nämligen Audeze gjort DSP-filter till flera av sina modeller, inklusive 2021 års modell av LCD-X.

Filtren är kalibrerade för varje hörlursmodell och gjorda för att ge ”en optimal och naturlig lyssningsupplevelse som liknar ett par tonalt neutrala referensmonitorer i ett välbehandlat rum”.

Kalibreringsfiltren är resultatet av mätningar och kritisk lyssning, och det finns specifika filter för varje samplingsfrekvens från 44,1 kHz upp till 768 kHz. Så att man undviker omsampling av filtren, vilket skulle ha blivit fel.

DSP-filtren sänker känsligheten i hörlurarna, som enligt mig inte längre låter tillräckligt högt direkt i hörlursuttaget på MacBooken. Man måste alltså ha en förstärkare. Dessutom tappar man lite av attacken i mellanbasen och trycket i mellanregistret som hörlurarna har på egen hand.

Vad man får i stället är en mycket större ljudbild, med fler detaljer i toppen. Tonstrukturen är betydligt mer komplex, där varje instrument svävar i luften på ett helt annat sätt. Klassisk musik är en väldigt annorlunda upplevelse, det här är verkligen beroendeframkallande! Den personliga smaken får avgöra, men för min del höjer Roon-filtret ljudkvaliteten mer än det skadar den. För övrigt kan man steglöst justera hur mycket korrigering (wetness) man vill ha.

Slutsats

2021 års upplaga av Audeze LCD-X är en verkligt beroendeframkallande upplevelse. Här får du mycket fart och tryck, vilket planmagnetiska hörlurar egentligen inte alls är kända för. Basen är bergfast och extremt bestämd, mellanregistret formligen sprudlar och sång och instrument är extremt livliga och dynamiska. Sällan eller aldrig har vi hört en så pigg ljudbild från planmagneter, dessutom är hörlurarna så känsliga att man enkelt kan driva dem med en svag förstärkare. I värsta fall med hörlursuttaget på en bärbar dator eller mobiltelefon.

Men det är med en ordentlig förstärkare som de vaknar till liv, och då smäller de till som bara den. Det låter aldrig skarpt, bara snyggt och levande. Och dessutom upplöst – vi får inte glömma att det här är tvättäkta hifi!

Allt detta sker på en viss bekostnad av rumskänsla och det är inte heller toppen av diskanten som glänser mest. Somliga kan kanske uppfatta dem som lite ”mörka”. Roon-användare får lösningen i form av ett separat DSP-filter som är speciellt framtaget för just den här modellen. Då beter LCD-X sig helt annorlunda, med ännu mer luft och detaljer.

Också i detta test:

Duell: Två highend-hörlurar