TEST: McIntosh MC312

Få andra bygger lika många förstärkare som McIntosh. Bara bland effektförstärkarna hittar vi sju flerkanalsförstärkare, fyra rörförstärkare, åtta transistorförstärkare och en hybridförstärkare med både rör och transistorer.

Då är det kanske inte så konstigt att en av dem, MC312, lätt försvinner i mängden. Den 2 x 300 watt starka transistorförstärkaren har kanske hamnat lite i skuggan av den fantastiska MC462, som vi testade för inte så länge sedan, och den välkända och legendariska rörförstärkaren MC275. Som vi också har testat.

Man kan betrakta MC312 som en billigare version av den enorma MC462, men den är inte alls någon tunnis bara därför. Massiva 300 watts effekt per kanal oavsett belastning är inte att leka med, och efter att ha testat båda tycker vi att det är små skillnader mellan de två effektförstärkarna.

Den större MC462 har ett något bättre grepp på särskilt tungdrivna högtalare och kan driva dem till öronbedövande volym utan att tveka. Mycket tack vare McIntosh Quad Balanced-krets med autoformers – transformatorer på utgångarna – som gör 462 enormt stabil med svåra laster.

Den mindre MC312 har inte samma Quad Balanced-krets och en något lägre dynamisk takhöjd, 2,3 mot 3 dB, men har också autoformers och låter för alla praktiska ändamål tämligen likt MC462.

 

Balanserad krets med transformatorer

Förstärkaren är kraftfullare och mer stabil än sina föregångare MC302 och två MC301 (som vi också har testat) och kostar 25 procent mindre än MC462. Det gör den till ett mycket mer attraktivt köp för plånboken, utan att man behöver kompromissa med ljudkvaliteten.

Som de flesta McIntosh-förstärkare är den helbalanserad och har autoformers på utgångarna. Med separata lindningar för 2, 4 och 8 ohms högtalare. Det ska göra förstärkaren ”okänslig” för varierande högtalarlast och är något man vanligtvis bara ser på rörförstärkare. McIntosh Sentry Monitor, som kopplar ur utgångarna vid behov, är också integrerad, samt Power Guard, som övervakar signalen i realtid för att undvika klippning som kan skada högtalarna.

Stabilt och raffinerat kraftpaket

De stora utgångsmätarna på framsidan vinkar frenetiskt när Al Jarreaus Cold Duck dundrar ut genom de enorma 15-tummarna på JBL 4367 och lägger sig snyggt i andra änden av skalan när jag sätter på Dire Straits Telegraph Road. Fast bara till i slutet av låten, då vaknar förstärkaren till liv och man känner i kroppen vad så mycket kraft kan åstadkomma med ett par 15-tums basar.

McIntosh själva säger att MC312 har 27 procent bättre dynamisk takhöjd än föregångaren MC302, men minst lika viktigt är att MC312 tillhör den senare generationen McIntosh-förstärkare som har en ny kretskonstruktion, med dubbelt så hög kondensatorkapacitet (jämfört till 302) och bättre komponenter.

Det har inte bara gett förstärkaren bättre kontroll och dynamik utan också ett bättre ljud. Man hör ljudet av fingrarna som dras längs strängarna på en kontrabas mycket bättre, det finns större detaljrikedom och bättre fokus i ljudbilden, och ingen hörbar förvrängning.

Jag gillar särskilt hur stråkar låter mer nyanserade än vad jag upplevde med föregående generation från McIntosh, och hur ett piano återges med mer djup och större dynamisk kontrast. Kanske speciellt i basen, som är tightare och bättre definierad här.

MC312 har inte samma varma klang som en MC275 eller MC1502, men låter fylligare och varmare än en Ayre VX-5, och mer dynamiskt och potent än en Yamaha M-5000.

Slutsats

McIntosh MC312 förtjänar minst lika mycket uppmärksamhet som den dyrare MC462. Den låter så snarlik sin storebror – för mindre pengar – att den är ett bättre köp för många som behöver ett kraftpaket till ett par tunga högtalare. Om man har platsen och behovet – eller rättare sagt: begäret – så är den 300 watt kraftfulla McIntosh-förstärkaren en av effektförstärkarna vi definitivt rekommenderar i den här klassen. Den blåser liv i de tråkigaste högtalarna och får håret på hela kroppen att resa sig med riktigt bra högtalare.