TEST: Fostex T60RP

Fostex började med att leverera högtalarkomponenter till självbyggare (1973), men kom så småningom med kompletta högtalare och längre fram även inspelningsutrustning. Mest kända var de kanske för sina kassettdäck och rullbandspelare.

Men mikrofoner och hörlurar var också något de började tidigt med, deras T20RP var en av de mest populära studiohörlurarna i USA i slutet av 1980-talet. Högtalarelementen var unika, en princip som Fostex kallade ortodynamisk. I dag är den mer känd som planmagnetiskt. Högtalarelementet är inte lika stort, bara 40 millimeter och kvadratiskt.

T60RP har ärvt både utseende och mekanisk princip från de äldre T20RP, fast har tjockare öronkuddar och mer massiva kåpor. Som nu är av mahogny för att få en naturlig klang och gedigen byggkvalitet. Utseendemässigt påminner de om industriella hörselskydd, men till skillnad från sådana läcker de en hel del ljud. De är nämligen inte helt slutna, utan halvöppna. Det innebär att de är byggda som slutna men har ventilationsspår inlagda för att kompensera för under- och övertryck som förhindrar högtalarelementen från att spela med maximal dynamik.

Det ingår en 1,5 meters kabel med 3,5 mm-kontakt och adapter till stor 6,3 mm. Kabeln går att ta loss och Fostex har både balanserade och obalanserade alternativ.

T60RP i praktiken

Jag måste erkänna att utseendet gjorde mig lite fördomsfull, jag förväntade mig att få en grötig ljudbild med alldeles för mycket bas. I stället fick jag en vacker återgivning av Susanne Sundførs Undercover från live-albumet Music For People In Trouble (Live from the Barbican). Jodå, det låter både fylligt och varmt, med lite extra kött på benet i pianots lägsta oktav. Men oj så bra Sundførs röst låter! Den kvinnan har tryck i rösten och kan lätt låta väldigt vasst och hårt om hörlurarna har för mycket förvrängning. Men här låter det bara vackert. Samma sak med kontrabassolot i slutet av låten: frodigt utan att bli överdrivet, detaljerat utan att bli aggressivt.

Det bör påpekas att det finns en dipp i närvaroområdet (kring 3,5 kHz) som gör att röster är lite mer avslappnade än det helt neutrala idealet. Det gör förmodligen också sitt för att ljudet aldrig uppfattas som skarpt. Å andra sidan blir det aldrig tillräcklig aggressivt om du främst gillar dynamiska inspelningar med hård perkussion. Det kan låta lite snällt.

 

Halvöppna ger större ljudbild

Ljudbilden är större än med vanliga slutna hörlurar. Och hörlurarna andas mer, så att man kan ha dem på sig längre innan man blir svettig om öronen. Å andra sidan får man inte fördelen av den passiva brusdämpningen som helt slutna hörlurar ger.

En annan nackdel är att hörlurarna är väldigt tungdrivna. Du kan aldrig spela tillräckligt högt direkt från mobiltelefonen, här krävs det extern förstärkarkraft för att den ska vara underhållande. Vi brukar rekommendera förstärkare till andra hörlurar, vi vågar påstå att de här kräver det.

Och hur kraftfull förstärkare du än har så slår bastrumman i tuffare musik aldrig riktigt tillräckligt hårt. Hörlurarna går i kompression, inte ens med den kraftfulla Auralic Taurus fick vi tillräckligt liv i dem.

Ändå tycker jag att ljudet är så beroendeframkallande och musikaliskt att det ska bli tråkigt att skicka tillbaka de här.

 

Slutsats

Som testets enda halvöppna hörlurar har Fostex T60RP fördelen att låta mer dynamisk och välvuxen än slutna hörlurar. På samma gång har de den engagerande basåtergivningen som vi oftast bara får från slutna kåpor. Visst, du får inte bastrummans fulla kraft när du höjer ljudnivån och förväntar dig rejäl fysik. Men på normal volym och lite högre än så är det riktigt bra ljud vi snackar om här.

Piano får en vacker klangbotten. Ljudbilden är större än normalt för hörlurar. Sångröster låter riktigt fint. Aningen tillbakadragna när de borde ha varit aggressiva (de ljusare bröstklangerna), men detta är ett beroendeframkallande ljud.

Att de är väldigt tungdrivna är ett minus.

 

Också i detta test: