Torka dammet av vinylskivan. Häll upp ett glas. Alfabetisera skivsamlingen. Men sitt inte och stirra på LED-lamporna på framsidan. Det blir du bara frustrerad av. Man måste nämligen ha en ängels tålamod när man sätter på förstärkaren från Copland. Det tar ett tag innan ljudet kommer igång.
Men därifrån och framåt är det ren glädje att använda Coplands senaste integrerade förstärkare. Som också – i dagsläget – är deras flaggskepp med vakuumrör.
Den eliminerar ängslan många har för rörförstärkare. Jodå, den blir varm, men inte så att man bränner fingrarna, eller smälter skivorna om man skulle vara så korkad att man lägger en LP på toppen av CTA407.
Under den befinner sig fyra rör, 6550 eller KT88. Eller – för CTA407 kan faktiskt använda de allra flesta utgångsrör – KT90, KT100, KT120, KT150 och säkert KT170 också. Ole Møller har konstruerat förstärkaren så att den automatiskt anpassar bias-strömmen efter rören som är inkopplade – och då eliminerar han ännu en ängslan som somliga har för rörförstärkare.
De flesta rörförstärkare har nämligen en bias-ström som är anpassad för en viss typ av rör. Till exempel KT88. Vill man använda andra rör, säg KT150, så kan man om förstärkaren har möjlighet plocka fram en skruvmejsel och en multimeter och sedan justera bias själv.
En övning jag absolut inte rekommenderar att man ger sig på om man inte är helt säker på vad man sysslar med. Men med den här förstärkaren behöver man alltså inte tänka på det alls.
Alla dessa rör
Till skillnad från den integrerade hybridförstärkaren CSA150 har CTA407 vakuumrör i hela signalvägen.
Ett ECC83-triodrör och två 12BH7-rör utgör förförstärkarsteget i utgångssteget sitter alltså fyra KT88 eller 6550.
De fyra utgångsrören är kopplade som par, ett per kanal, och arbetar i en push-pull-konfiguration. Tillsammans klarar de av att leverera mer än 100 watt per kanal, men Ole Møller har medvetet valt att sänka effekten till 50 watt genom att höja bias-strömmen på rören i en klass A/AB-konfiguration, där rören kör i klass A med högre effekt än vanligt för en AB-konfiguration.
Auto-bias
Det är förstärkarens smarta bias-krets som gör det möjligt att byta rör från KT88 till KT150 utan att behöva vara svagströmsingenjör. Om man antingen måste byta rör för att de gamla och utslitna, eller bara är sugen på att prova hur KT150 ändrar ljudet, så stänger man av strömmen och lyfter bort ”huven” och kopplar in de nya rören. Sedan slår man på strömmen direkt och väntar lite … och lite till … så kommer ljudet sakta men säkert igen.
Inga justeringar behövs.
Förstärkarens auto-bias visar status och tillstånd för rören med 10 lysdioder per rör. Om något händer med ett rör så syns det på färgen på LED-panelen. Som kan stängas av om man inte vill se ljuset när man spelar musik.
Skivspelaringång
De fyra linjeingångarna på baksidan har en tape-loop mellan sig och skivspelaringången. Den senare är enbart gjord för MM-pickuper, eller MC-pickuper med hög utspänning. Lite konstigt tycker jag. Undrar just hur många av Coplands potentiella kunder som har en skivspelare med MM-pickup? I den här klassen använder de allra flesta MC-pickuper, och inte med hög utnivå, hävdar jag bestämt. MM hör inte hemma i en highend-förstärkare. Man kan förstås använda en step-up-transformator till sin MC-pickup. Det löser problemet.
Kraftfull och raffinerad
När förstärkaren är tillräckligt uppvärmd visas det på LED-panelen. Det tar ytterligare några minuter innan ljudet är helt balanserat rent ljudmässigt, men sedan presenteras man för en enormt stor, fyllig och inte minst dynamisk ljudbild. Som levererar bas med en auktoritet man förknippar med betydligt kraftigare transistorförstärkare.
CTA407 fyller de små golvstående Prodigy5 från PMC med potent djupbas och ger Audiovectors kompakta R1 Arreté lite extra tyngd i basen.
Klangen i ljudbilden drar mot en klädsamt varm glöd som jag tycker klär musiken helt perfekt. Sångröster får mer värme och instrument mer djup, och det är minst sagt lätt att tycka om ljudet. Jag har inte provat, men jag kan tänka mig att en CTA407 skulle passa perfekt till ett par Klipsch Cornwall som med en 15-tums bas och ett diskant- och mellanregisterhorn ofta trivs exceptionellt bra med fina rörförstärkare.
Men visst, Copland-förstärkaren spelade tjusigt med golvhögtalarna Sonus faber Maxima Amator också. Som trots att de är en tvåvägskonstruktion i ett golvstående kabinett levererar en stor ljudbild med Sonus fabers välkända organiska och naturliga klang. Här fick jag verkligen ut mycket av Butch & Butch från Keith Jarrett-trios Up For It. Slagverk och kontrabas fick tillräcklig tyngd och snärt för att dynamiken i inspelningen skulle låta trovärdig. Pianoklangen kan nästan inte återges med mer kraft och finess. Och i Scarlattis sonat i C-dur (K406) tyckte jag att ljudbilden hade en tredimensionalitet som inte var lika påtaglig i Butch & Butch.
Beethovens Violinsonat i A-dur med Maxim Vengerov på fiol och Alexander Markovich på piano kan låta lite vasst med vissa högtalare. Inte här. Tillsammans med Sonus faber-högtalarna skapade Copland-förstärkaren en ljudbild med exceptionell klarhet och gnistrande dynamik. Här kunde jag vräka på utan fiolen skar mig i öronen.
Copland-förstärkaren har inte riktigt samma baskontroll när man spelar högt som till exempel Yamaha A-S3200. Den har inte heller Yamaha-förstärkarens briljanta MC-ingång, men den ger sångröster en fast definierad plats i ljudbilden.
Alright, okay, you win med Diana Krall och nyligen bortgångne Tony Bennett i duett är så nära man kan komma en VIP-plats i studion under inspelningen. Bennetts varma och silkeslena röst ger mig gåshud, och Gray Sargents alltför korta gitarrsolo låter som om gitarrförstärkaren står i rummet bredvid mig.
Copland-förstärkaren verkar mer dynamisk och spelar bas med mer auktoritet än till exempel Audio-Research I/50, men den har inte samma ändlösa kraft som Rotel Michi X5. Men den har andra kvaliteter som gör den unik.
Slutsats
Det finns integrerade förstärkare som öppnar upp större detaljrikedom och mer kraft. Och så finns det de som har tolv ingångar, DAC och streaming. Många av dem är alternativ till Copland CTA407, och på vissa områden kan de låta bättre, med ännu mer kontroll och kraft. Men knappast med samma legato, samma lättflytande varma glöd som CTA407. Det här är en integrerad rörförstärkare som man kan ha glädje av i årtionden och som fungerar med ett brett urval av vakuumrör. Bara det är en bedrift. Så får man bara leva med att den inte har phono-ingång för normala Moving Coil-pickuper.
Ljud & Bild tycker
Öppen och organisk ljudbild med föredömligt ljud. Kraftfull och potent med massor av dynamisk kraft. Självjusterande bias. Tilltalande design och byggkvalitet. Mycket highend för pengarna. Inga balanserade ingångar. Skivspelaringång bara för MM och MC med hög utnivå.
Riktpris: 75000 kr
Specifikationer
- Typ: Integrerad förstärkare
- Effekt: 2 x 50 watt i 8 och 4 ohm
- Teknik: Rör (4 x KT88, 1 x ECC83, 2 x 12BH7)
- Anslutningar: 4 obalanserade, tape in/ut, skivspelare
- Skivspelaringång: MM 47 kohm
- Hörlursuttag: Nej
- DAC: Nej
- Nätverk: Nej
- Frekvensrespons: 10–150 000 Hz (–3 dB)
- Dynamik: ingen uppgift
- THD: 0,5 %
- Signal/brus: 110 dB CD, 96 dB MM
- Färg: Svart, silver
- Fjärrkontroll: Ja
- Mått/vikt: 43,5 x 21,5 x 42 cm/20 kg
- Webb: copland.dk
Då är antagligen inte denna förstärkare för mig eftersom jag har bara fyra MM- och en högnivå MC-pickup 😉
Tyvärr blir man inte klok på om det var enbart CD-skivor som det lyssnades på eller om någon vinyl användes. Hade varit intressant att veta hur riaa steget lät.