3D-skrivare

En plastfabrik på skrivbordet?

Har du kommit på en uppfinning? Med en 3D-skrivare kan du förvandla idén till handgriplig verklighet.
forfatter

Den moderna bläckstråleskrivaren är ett genialt redskap för både kreativt och praktiskt arbete. För ett par hundralappar – eller tusenlappar om man vill ha något riktigt sofistikerat – kan vi göra hemma på skrivbordet vad som förut krävde ett fotolabb eller ett boktryckeri.

En 3D-skrivare ger kreativiteten en helt ny dimension – bokstavligt talat. Med en sådan på skrivbordet kan vi förverkliga idéerna till handgriplig, fysisk verklighet. Ett nytt handtag till skåpet? En spelbricka till ungarna? Eller prototypen på nästa stora pryl? Allt går att göra på ett ögonblick med en 3D-skrivare.

3D-skivarna har kommit långt sedan de första modellerna dök upp kring millennieskiftet. De första som kom var lika stora som frysboxar, kostade hundratusentals kronor och printade med gipspulver vilket innebar att modellerna varken tålde vatten eller att man rörde vid dem. Nu för tiden kan man köpa en 3D-skrivare för samma pengar som en bläckstråleskrivare kostade för ett par år sedan. Den är tillräckligt liten för att få plats på skrivbordet och de utskrivna modellerna är tillräckligt hållbara för att kunna användas till vardags. Men om 3D-skrivaren har blivit en vardagssak är en annan fråga.

De senaste åren har 3D-skrivare gått från att vara nördarnas dröm till nästan-mainstream. Men bara nästan. Även om vi upprepade gånger har skrivit att NU är den billiga 3D-skrivaren till hemmet en verklighet så har det stora kommersiella genombrottet låtit vänta på sig. Man behöver inte längre importera sin skrivare från USA, men man hittar dem ännu så länge inte på rea-pallarna i elektronikvaruhusen.

 

Detta är bara början

Rent tekniskt befinner vi oss fortfarande i 3D-skrivandets barndom. I romanen ”The Diamond Age” av Neal Stephenson har varje hushåll en ”matter compiler” stående på köksbordet. Maskinen kan framställa vad som helst genom att bygga det en kolatom i taget. Där är vi inte riktigt ännu!

Testdeltagarna kan bara skriva ut med en eller högst två färger i taget. Materialet är en tråd av plast (filament) som köps på rulle. Det finns 3D-skrivare som arbetar med andra material, till och med metaller, men de som är med i detta test klarar bara PLA- (Polyactric Acid) och ABS-plast. Att blanda färger är omöjligt, så om du ska byta färg för hand från en filamentfärg till en annan så är det en process som tar flera minuter och kräver nedkylning och uppvärmning av extrudern (”skrivarhuvudet”). Den fysiska upplösningen är också begränsad. En lagertjocklek på 0,1–0,2 mm motsvarar 250 respektive 125 dpi. Därför har de utskrivna modellerna en lite vågig yta.

Läget kan bäst jämföras med när de första färgbläckstråleskrivarna kom på 90-talet. De kostade för övrigt ungefär lika mycket som 3D-skrivare gör i dag.

Även när det gäller mjukvara är det en bit kvar. Programmen varierar från ganska svåra till våldsamt komplicerade att använda. Vägen från 3D-modell till färdig figur består av flera avancerade steg. Och även om man gör dem så blir resultatet ändå ofta en sned stapel av plast eller ingenting alls.

Lägg därtill att 3D-skrivarna är långsamma, högljudda och fyller rummet med en doft av smält plast, så kan du räkna med att betraktas som ”first mover” om du köper en.

Med det sagt så ger 3D-skrivaren trots allt helt nya och unika möjligheter att förvandla idéer till verklighet och att framställa fysiska saker ur tomma luften (och lite plastsnöre). Tekniken har fortfarande en bra bit kvar men så fort skrivaren har dykt upp hemma så visar sig omgivningen vara fylld av små problem som kan lösas med en specialtillverkad grunka eller ett nytt fäste.

 

Så testade vi

Den danska redaktionen ljöd dag och natt av ljudet av servomotorer när skrivarna sattes i arbete med både enkla och avancerade 3D-modeller. Testprocessen var lite annorlunda och inlärningskurvan aningen brantare än vi är vana vid, eftersom det i första hand gällde att få ut någonting alls ur skrivarna. Vilket var svårare med vissa än andra.

 

Programvara

Den tillhörande programvaran, som skulle laddas ner från tillverkarna eller tredje part, testades också för att undersöka funktioner och användarvänlighet. Och det stod ganska så snabbt klart att de skulle bedömas efter en helt annan skala än sedvanligt. 3D-skrivare i den här prisklassen används oftast av konstruktörer och open source-anhängare som betraktar det som en del av nöjet att sätta sig in i de allra minsta detaljerna och om nödvändigt anpassa både hårdvara och mjukvara.

Man behöver dock inte vara varken ingenjör eller programmerare för att använda en 3D-skrivare. Men räkna med att tillbringa en hel del mer tid än med normala prylar innan allting fungerar som det ska. I synnerhet om du väljer en av de billiga modellerna. Prisskillnaden återspeglas nämligen inte så mycket i precisionen som i användarvänlighet och automatiska funktioner som gör det enklare att komma igång.

 

Ordlista för 3D-skrivare

Extruder
Den enhet som smälter och drar ut plastmassan. Motsvarar skrivarhuvudet i en bläckstråleskrivare.

Slicer
Program som tolkar 3D-modellen. I slicer-programmet översätts modellen till utskriftsbara former och överflödig utfyllnad inuti hålrum ersätts av en bikakestruktur.

Filament
Tråd, oftast av plast, som används för att skriva ut 3D-modellerna. Plasten värms upp och sprutas ut i tunna strålar. Finns i olika färger.

RepRap
Open Source 3D-printer för gör-det-själv-byggare. Eftersom man kan använda en RepRap för att skriva ut plastdelarna till en annan RepRap så är hävdar anhängarna att detta är den första självreproducerande maskinen i världen.

Överhäng
För att göra en välfungerande modell krävs ett stabilt underlag. Man kan inte printa ut i tomma luften. Överhäng är den delen av en modell som hänger ut ovanför en lägre del. Man kan mycket väl printa ut ett gotiskt valv, men inte en vågrät överliggare.

Hotbed
En uppvärmd byggplatta är absolut inget krav för att få bra 3D-utskrifter, men den kan förhindra plastmassan från att lossna från underlaget, vilket ger porösa eller helt misslyckade utskrifter.

Produkter i testet

Velleman Vertex K8400

3D-print enligt IKEA-metoden

Spara pengar genom att bygga din egen 3D-skrivare

Stor byggyta och en möjlighet att ha två skrivarhuvuden. Riktigt mycket skrivare för ganska så lite pengar.
Bara för fingerfärdiga entusiaster! Du måste bygga skrivaren själv och sedan ägna mycket tid åt att fintrimma programvaran.

CraftUnique CraftBot PLUS

För hemma-verktygsmakaren

CraftBot PLUS är ett rejält stycke verktyg som är utrustat med förnuftiga funktioner.

Den känns rejält och förtroendeingivande konstruerad och har testets största byggvolym. LCD-pekskärmen är läcker.
Inte lika användarvänlig som MakerBot, så installationen är lite mer krävande. En del barnsjukdomar i programvaran. Kostar en del.

Wanhao Duplicator i3

Billig kinesisk kopieringsmaskin

Duplicator är ett av de billigaste sätten att komma igång med 3D-utskrifter, men inte det enklaste.

Testets billigaste 3D-skrivare har egentligen allt som behövs. Upplösningen är fin och den uppvärmda byggplattan är ett plus.
Det har snålats på alla områden och den mekaniska kvaliteten är inte övertygande. Bör undvikas av okunniga. Installationen tar tid.

MakerBot Replicator Mini

Den rumsrena 3D-skrivaren

MakerBot är 3D-skrivarnas motsvarighet till Macintosh. Ett genomtänkt gränssnitt gör det enkelt att komma igång.

Testets mest genomtänkta och väldesignade produkt. Användarvänlig mjukvara och läckra detaljer gör det enkelt att börja med 3D-utskrifter.
Byggvolymen är testets minsta och upplösningen den lägsta. Och så är den ganska så dyr. Klarar inte standardrullar med filament.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

 

forfatter

John Hvidlykke

(f. 1964): Journalist. John har arbetat för Ljud & Bild sedan 2013. Han skriver om hifi, högtalare, datorer, spel och teknikhistoria. John har ägnat sig åt teknikjournalistik sedan 1982(!) och har arbetat för många olika tidskrifter i olika roller, bland annat GEAR, High Fidelity, Computer för alla, Illustrerad vetenskap, Ny elektronik, PC World och Privat Computer. Han har också skrivit många böcker och utbildningsprogram om IT.