I vår moderna vardag har programvaran nästan blivit viktigare än maskinvaran den är installerad i. Att ha en supersnabb dator med massor av lagringsplats och internminne är väl i och för sig bra, men utan ett operativsystem är den värdelös. Samma sak gäller för våra smartmobiler och surfplattor, och nu när hemmet också ska bli smart så kommer samma sak så småningom att gälla för våra tvättmaskiner, kylskåp och lampor. I framtiden ska allt vara uppkopplat till nätverket så att man kan styra och effektivisera hemmet med hjälp av en app.
Revolv är ett företag som var tidigt ute med styrning av det smarta hemmet. Produkten de skapade var en central som gjorde att andra kompatibla smartprodukter kunde styras via en och samma app. Till exempel multiroom-musiksystem från Sonos, smarta strömkontakter, strömbrytare och övervakningskameror från Belkin samt Philips Hue-smartbelysning, för att bara nämna några.
2014 köptes Revolv av Google. Det var ett övertagande som ingen lade märke till speciellt mycket, kunder som hade en Revolv-central kunde fortsätta använda sina smarta hem och fick uppdateringar och förbättringar med jämna mellanrum.
Googles plan var att komma på ett sätt att införliva Revolv i deras eget smarta hem-koncept Nest. Men under utvecklingen av Nest har Revolv-produkten blivit akterseglad och det har inte längre varit aktuellt lägga resurser på att upprätthålla och vidareutveckla Revolv.
Resultatet är att alla som har en Revolv-produkt från och med 15 maj 2016 har en oanvändbar pryl. Operativsystemet stängs ned, appen i mobilen eller surfplattan går inte att öppna och smartcentralen fungerar inte.
OK beslut?
I grund och botten är detta ett helt logiskt beslut eftersom Google anser att de har en bättre produkt i Nest och eftersom garantitiden för alla Revolv-produkter har gått ut. Problemet är bara att enligt amerikansk upphovsrättslagstiftning så kan alla som gör tredjeparts-appar som fungerar med Revolv kan bli stämda av upphovsrättsinnehavarna och riskerar dessutom fängelse i upp till fem år.
Planerat åldrande
Så kallat planerat åldrande har länge varit en del av tillverkarnas taktik för att få konsumenterna att ständigt köpa mer. Det var till exempel en viktig del för att få ut USA ur den stora depressionen på 1930-talet.
Ett välbekant exempel på planerat åldrande är när bläckstråleskrivaren slutar skriva ut – inte för att bläcket är slut utan för att det har skrivits ut ett visst antal sidor sedan den senaste patronen byttes ut (jfr. BBC-filmen The Men Who Made Us Spend). Eller en smartmobil som är lite snabbare än sin föregångare och har en extra funktion, och som alla därför ”måste” ha. Resultatet är att föregångaren skrotas långt innan den gått sönder.
Svåra tider
Att Revolv-användare är förbannade är fullt förståeligt. Men Google anser sig ha rent samvete eftersom de har hållit liv i produkten tills garantitiden har gått ut. Enda riktiga problemet är den korta förvarningen. Vad händer när kaffekokaren slutar koka kaffe, bilen inte längre startar eller vattenrören fryser till is under vintern bara för att man har ett centralvärmesystem från en tillverkare som just har köpts upp och lagts ned av ett multinationellt företag? Eller, som The Guardian begrundar, vad händer om man har en smart diskmaskin som vägrar att diska redskap från icke-godkända tredjepartsmärken? Till exempel porslinet du ärvde av farmor…
Det är spännande tider när före detta dumma produkter blir smarta. Men det gör dem också beroende av att den grundläggande tjänsten – programvaran – fortfarande finns kvar och underhålls. Vi är vana vid detta från datorn, där gamla program slutar fungera, till exempel för att utvecklaren gått i konkurs eller köpts upp och programmet lagts ned. Då är lösningen att hitta ett nytt program som klarar av motsvarade uppgifter, sedan fungerar allting igen.
Det är inte lika enkelt med andra typer av produkter, till exempel tvättmaskiner, lampor eller för den delen bilen i garaget. Om programvaran som styr produkten plötsligt läggs ned är det inte lika självklart att någon gör ett tredjepartsprogram som får produkten att fungera igen.
Det innebär att en produkt som egentligen är lika bra som en ny riskerar att hamna i soporna bara för att programvaran inte finns längre. Detta är inte bara irriterande för konsumenterna, det innebär också en enorm risk för miljön. Världen sopberg växer i takt med att alla konsumenter ständigt köper nytt. Inte bara för att de vill ha det allra senaste nya – utan för att de tvingas till det av tillverkare som inte längre stöder fullt fungerande produkter.
Vila i frid, Revolv.
Källor:
revolv.com
boingboing.net
The Guardian
