Klipsch R-26F Home Theater System

Underhållningsmaskin till fyndpris

Den nya, billigare Reference-serien från Klipsch ger högt ljudtryck till lågt pris.

Plus
Klipsch Reference R-26F ger sällsamt engagerande upplevelser för pengarna. Här är det fart och fläkt, och i surround blir det ännu bättre. De ljusare tonerna återges med förvånansvärt bra sammanhållning.
Minus
Det saknas lite definition, basregistret är en smula odefinierat. Vi är skeptiska till att introducera en billigare Reference-serie eftersom en sådan bör vara befriad från uppenbara kompromisser när det gäller materialval.

Reference-serien är närmast själva definitionen av moderna tiders Klipsch. Serien som på allvar skulle blåsa nytt liv i märket kring 2000, med stora och högljudda men ändå välljudande högtalare. Aluminiumklädda keramikmembran håller förvrängningen nere och horndiskanter av titan – Klipschs varumärke – bryter inte upp i förvrängning när man spelar högt. Allt för att maximera dynamiken under tiden man sitter med ett flin från öra till öra, oavsett om det är musik eller film som står för underhållningen.

Billigare referens
Högtalarserien förfinades ytterligare i version II, där ljudet rundades av för att vara ännu mer öronvänligt. Och nu har alltså ännu en ny Reference anlänt, den här gången i en billigare förpackning. Här har Klipsch minskat på materialkostnaderna för att sänka priserna utan att göra avkall på ljudtrycket. I stället för vinyl som ser ut som träfaner har högtalarna fått en ännu billigare, borstad vinylklädsel. De metallkeramiska membranen har ersatts av grafit (IMG) och diskantelementen är inte längre av titan, utan aluminium. Kabinetten på golvhögtalarna R-26F har också mer resonans när man knackar på dem med knogarna än de likadant bestyckade RF-62 II. Alldeles innan detta nummer gick i tryck fick vi reda på att Reference II-serien kommer att fasas ut och ersättas av den kommande Reference Premiere-serien

Installation
Högtalarna placeras i testrummet på sedvanligt sätt, med fronthögtalarna runt en meter från bak- och sidoväggen och lätt vinklade inåt mot lyssningsplatsen för att binda ihop stereobilden i mitten. Centerhögtalaren står på stativ mitt under duken och surroundhögtalarna, som har två bipol-diskanter som sprider ljudet 45 grader åt varje håll, ställs på en hylla på väggen, direkt vid sidan av lyssningsplatsen, ungefär 180 cm över golvet så att ingen av högtalarna blockeras när flera personer sitter i soffan.

Receivern är Pioneer SC-LX88, där jag har låtit bli att aktivera rumskorrektionen utan bara ställt in avstånd, ljudnivå och delningsfrekvens till varje högtalare (80 Hz till centern, bakhögtalarna och subbasen, full räckvidd till fronthögtalarna). Detta för att receivern inte ska korrigera för några klangliga svagheter i högtalarna.

Klipsch_R-25C_utengrill
Tack vare två 5-tummare återger centerhögtalaren dialog och sångröster på ett stort och fylligt sätt.

Musik i stereo
När allt är uppkopplat och inställt är det dags att ta reda på vad högtalarna duger till. Först musik i stereo. Nick Mulveus akustiska gitarrklinkande i den tjusiga låten ”Cucurucu” avslöjar vad som bor i övertonregistret, samtidigt som klangen från gitarrlådan ställer krav på en homogen basåtergivning. Jag hade förväntat mig att Klipsch-högtalarna skulle klara detta dåligt, eftersom högtalare för de här pengarna antingen är mycket kompakta eller har stora och bumliga lådor. I stället blir jag fängslad. Övergången mellan diskant och mellanregister är nästan sömlös, och gitarren klingar med bra dynamik utan att det låter ansträngt i övertonerna. Högtalarna har inte den luftigaste diskantåtergivningen men de är faktiskt ett snäpp öppnare än de mycket dyrare Davone Tulip. Detta innebär också att Nicks röst, som är mycket nära mikrofonen och därför har en väldigt kroppslig klang, återges med fin närhet.

Annons: Artikeln fortsätter nedan

Basåtergivningen är däremot i svulstigaste laget – på vippen att slå över. Tonerna är inte lika linjära som från den 1 000 kronor dyrare kusinen RF-62 II. Även RF-52 II, som är mindre än båda två, låter mer homogent i basen än R-26F, fast har inte samma ljudtryck. Kabinettresonansen och färgningen i basregistret visar sig däremot vara mindre påträngande än jag hade befarat.

Klipsch_R-14S
Bakhögtalaren R-14S har två diskanter vinklade 90 grader från varandra. Grillen går inte att ta av.

Ljudtryck
Och när vi ändå snackar ljudtryck: Ta öppningslåten i filmmusiken till ”Hunger Games: Mockinjay Part I”. Stromae har fått med sig Lorde på den tuffa låten ”Meltdown”, en fin blandning av hiphop och pop. Vrid upp volymen och börja digga. Det är väldigt få högtalare för de här pengarna som kan förmedla samma engagemang, utan att det går ut för mycket över tonåtergivningen. RF-52 II är lite försiktigare och RF-62 II får du lägga upp en tusenlapp extra för. Jämför vi med Cerwin-Vegas XLS-28 som kostar 5 500 kronor så låter de betydligt mer instängt och bumligt än vad Klipsch R-26F gör.

Film i surround
Nu surround. Sätt på ”Transformers – Age of Extinction” på Blu-ray och förbered dig på en bergochdalbane-ljudupplevelse. Filmen har bara två växlar: snabbast och snabbare än snabbast. Och högtalarna hänger med imponerande väl i svängarna. Centerhögtalaren återger dialogen större än vad den mindre RC-42 II för samma pris klarar. De är kanske inte fullt lika klara i toppen, men totalkänslan är bättre. Och det dundrar från alla håll och kanter, samtidigt som bakhögtalarna, som sitter på ömse sidor om lyssningsplatsen, sprider ljudet jämnt framåt och bakåt och på så sätt lyckas omringa oss på ett naturtroget sätt.

Subbasen har en stor uppgift på grund av alla baseffekter. 10-tummaren känns i minsta laget emellanåt, eftersom jag vet att den här filmen har ännu mer tryck nertill än vad som kommer fram. Ändå är det ovanligt att en bashögtalare för under 5 000 kronor hänger med så här bra på vad som händer.

Klipsch_R-10SW_utengrill
Subbasen R-10SW utan grill.

Musik i surround
När det blir dags för musik i surround har jag fått en ny favorit: 2L-utgåvan ”Magnificat” på Blu-ray. Detta klassiska samarbete mellan Nidarosdomens flickkör och TrondheimSolistene har en vacker bakgrund av kören samtidigt som sopranen Lise Granden Berg bitvis briljerar med sina fantastiska operasolon. Tredje stycket, ”Quia fecit” börjar med ett mycket djupt G0 från kyrkorgeln, som ligger och ruvar under en ensam cello. Vi snackar en tvättäkta djupbaston på 24,5 Hz som man nästan är beroende av en subbas för att verkligen känna. Klipsch-subbasen får fram tonen förvånansvärt bra, tillsammans med dess harmonierande överton en oktav ovanför, som är den örat främst uppfattar samtidigt som grundtonen kittlar i kroppen. En lite spöklik komposition tills flickorna i kören kommer in och befriar oss från bashelvetet. Därifrån och framåt är det bara vackert. Och allt toppas av operasopranen som är styckets höjdpunkt.

Bättre med surround
Den här musiken är så sjukt bra hopsatt att den ger gåshud även med ett billigt högtalarsystem som detta. Nu inser jag äntligen hur de tänker som tycker att en medelmåttig surroundanläggning är bättre än en highend-stereo eftersom den extra dimensionen är så stark.

För även om det uppenbart saknas nyanser här om man jämför med riktigt dyra högtalare så är ljudbilden så stor, omslutande och luftig att inte ens de bästa högtalarna jag har hört (TAD R1) skulle kunna återskapa detta i två kanaler. Jag blir också imponerad över hur subbasen lyckas återge kontrabasens undertoner utan att gå ner på knä och börja fladdra okontrollerat.

Och fjärde stycket, ”Et misericordia”, är kanske det vackraste av dem alla. Här kommer Lise Granden Bergs röst verkligen till sin rätt där den får en superluftig, musikal-aktig bakgrund av stråkar och orgel. Fantastiskt.

Det här systemets svaghet är framför allt upplösningen och definitionen i basregistret. Fylligt och energiskt, men färgat och med viss avsaknad av kontroll.

Klipsch_R-26F_skrå_utengrill
I den billigare Reference-serien är basporten flyttad till framsidan. Det kan underlätta placering i förhållande till bakväggen.

Slutsats
Klipsch R-26F andas liv i popmusiken på ett imponerande sätt. Röster och gitarrer framträder väl i mellanregistret och övertonregistret hänger ihop bra med alltihop. Ljudbilden är stor och bred, basen kan trycka ifrån sig.

Högtalarna kommer ännu mer till sin rätt i ett hemmabiosystem. Både film och musik i flera kanaler är engagerande, tack vare en energisk subbas och bra sammanhållning mellan kanalerna. Centerhögtalaren är tillräckligt stor för att återge röster på ett bra sätt och övertonregistret sträcker sig tillräckligt högt för att ge nödvändig luft.

Högtalarna är inte helt linjära i basregistret och emellanåt bullrar det i överkant mycket. Jämfört med RF-52 II, som vi testat tidigare i ett 5.0-system, är ljudet inte lika stramt och kontrollerat. Däremot ser subbasen till att upplevelsen blir tuff. Systemet kan verkligen plåga grannarna så det kan vara en fördel att hålla koll på när de är på semester innan du verkligen brassar på för fullt!

Reference-serien är närmast själva definitionen av moderna tiders Klipsch. Serien som på allvar skulle blåsa nytt liv i märket kring 2000, med stora och högljudda men ändå välljudande högtalare. Aluminiumklädda keramikmembran håller förvrängningen nere och horndiskanter av titan – Klipschs varumärke – bryter inte upp i förvrängning när man spelar högt. Allt för att maximera dynamiken under tiden man sitter med ett flin från öra till öra, oavsett om det är musik eller film som står för underhållningen. Billigare referens Högtalarserien förfinades ytterligare i version II, där ljudet rundades av för att vara ännu mer öronvänligt. Och nu har alltså ännu en ny Reference anlänt, den här gången i en billigare förpackning. Här har Klipsch minskat på materialkostnaderna för att sänka priserna utan att göra avkall på ljudtrycket. I stället för vinyl som ser ut som träfaner har högtalarna fått en ännu billigare, borstad vinylklädsel. De metallkeramiska membranen har ersatts av grafit (IMG) och diskantelementen är inte längre av titan, utan aluminium. Kabinetten på golvhögtalarna R-26F har också mer resonans när man knackar på dem med knogarna än de likadant bestyckade RF-62 II. Alldeles innan detta nummer gick i tryck fick vi reda på att Reference II-serien kommer att fasas ut och ersättas av den kommande Reference Premiere-serien Installation Högtalarna placeras i testrummet på sedvanligt sätt, med fronthögtalarna runt en meter från bak- och sidoväggen och lätt vinklade inåt mot lyssningsplatsen för att binda ihop stereobilden i mitten. Centerhögtalaren står på stativ mitt under duken och surroundhögtalarna, som har två bipol-diskanter som sprider ljudet 45 grader åt varje håll, ställs på en hylla på väggen, direkt vid sidan av lyssningsplatsen, ungefär 180 cm över golvet så att ingen av högtalarna blockeras när flera personer sitter i soffan. Receivern är Pioneer SC-LX88, där jag har låtit bli att aktivera rumskorrektionen utan bara ställt in avstånd, ljudnivå och delningsfrekvens till varje högtalare (80 Hz till centern, bakhögtalarna och subbasen, full räckvidd till fronthögtalarna). Detta för att receivern inte ska korrigera för några klangliga svagheter i högtalarna. Klipsch_R-25C_utengrill Tack vare två 5-tummare återger centerhögtalaren dialog och sångröster på ett stort och fylligt sätt. Musik i stereo När allt är uppkopplat och inställt är det dags att ta reda på vad högtalarna duger till. Först musik i stereo. Nick Mulveus akustiska gitarrklinkande i den tjusiga låten ”Cucurucu” avslöjar vad som bor i övertonregistret, samtidigt som klangen från gitarrlådan ställer krav på en homogen basåtergivning. Jag hade förväntat mig att Klipsch-högtalarna skulle klara detta dåligt, eftersom högtalare för de här pengarna antingen är mycket kompakta eller har stora och bumliga lådor. I stället blir jag fängslad. Övergången mellan diskant och mellanregister är nästan sömlös, och gitarren klingar med bra dynamik utan att det låter ansträngt i övertonerna. Högtalarna har inte den luftigaste diskantåtergivningen men de är faktiskt ett snäpp öppnare än de mycket dyrare Davone Tulip. Detta innebär också att Nicks röst, som är mycket nära mikrofonen och därför har en väldigt kroppslig klang, återges med fin närhet. Basåtergivningen är däremot i svulstigaste laget – på vippen att slå över. Tonerna är inte lika linjära som från den 1 000 kronor dyrare kusinen RF-62 II. Även RF-52 II, som är mindre än båda två, låter mer homogent i basen än R-26F, fast har inte samma ljudtryck. Kabinettresonansen och färgningen i basregistret visar sig däremot vara mindre påträngande än jag hade befarat. Klipsch_R-14S Bakhögtalaren R-14S har två diskanter vinklade 90 grader från varandra. Grillen går inte att ta av. Ljudtryck Och när vi ändå snackar ljudtryck: Ta öppningslåten i filmmusiken till ”Hunger Games: Mockinjay Part I”. Stromae har fått med sig Lorde på den tuffa låten ”Meltdown”, en fin blandning av hiphop och pop. Vrid upp volymen och börja digga. Det är väldigt få högtalare för de här pengarna som kan förmedla samma engagemang, utan att det går ut för mycket över tonåtergivningen. RF-52 II är lite försiktigare och RF-62 II får du lägga upp en tusenlapp extra för. Jämför vi med Cerwin-Vegas XLS-28 som kostar 5 500 kronor så låter de betydligt mer instängt och bumligt än vad Klipsch R-26F gör. Film i surround Nu surround. Sätt på ”Transformers – Age of Extinction” på Blu-ray och förbered dig på en bergochdalbane-ljudupplevelse. Filmen har bara två växlar: snabbast och snabbare än snabbast. Och högtalarna hänger med imponerande väl i svängarna. Centerhögtalaren återger dialogen större än vad den mindre RC-42 II för samma pris klarar. De är kanske inte fullt lika klara i toppen, men totalkänslan är bättre. Och det dundrar från alla håll och kanter, samtidigt som bakhögtalarna, som sitter på ömse sidor om lyssningsplatsen, sprider ljudet jämnt framåt och bakåt och på så sätt lyckas omringa oss på ett naturtroget sätt. Subbasen har en stor uppgift på grund av alla baseffekter. 10-tummaren känns i minsta laget emellanåt, eftersom jag vet att den här filmen har ännu mer tryck nertill än vad som kommer fram. Ändå är det ovanligt att en bashögtalare för under 5 000 kronor hänger med så här bra på vad som händer. Klipsch_R-10SW_utengrill Subbasen R-10SW utan grill. Musik i surround När det blir dags för musik i surround har jag fått en ny favorit: 2L-utgåvan ”Magnificat” på Blu-ray. Detta klassiska samarbete mellan Nidarosdomens flickkör och TrondheimSolistene har en vacker bakgrund av kören samtidigt som sopranen Lise Granden Berg bitvis briljerar med sina fantastiska operasolon. Tredje stycket, ”Quia fecit” börjar med ett mycket djupt G0 från kyrkorgeln, som ligger och ruvar under en ensam cello. Vi snackar en tvättäkta djupbaston på 24,5 Hz som man nästan är beroende av en subbas för att verkligen känna. Klipsch-subbasen får fram tonen förvånansvärt bra, tillsammans med dess harmonierande överton en oktav ovanför, som är den örat främst uppfattar samtidigt som grundtonen kittlar i kroppen. En lite spöklik komposition tills flickorna i kören kommer in och befriar oss från bashelvetet. Därifrån och framåt är det bara vackert. Och allt toppas av operasopranen som är styckets höjdpunkt. Bättre med surround Den här musiken är så sjukt bra hopsatt att den ger gåshud även med ett billigt högtalarsystem som detta. Nu inser jag äntligen hur de tänker som tycker att en medelmåttig surroundanläggning är bättre än en highend-stereo eftersom den extra dimensionen är så stark. För även om det uppenbart saknas nyanser här om man jämför med riktigt dyra högtalare så är ljudbilden så stor, omslutande och luftig att inte ens de bästa högtalarna jag har hört (TAD R1) skulle kunna återskapa detta i två kanaler. Jag blir också imponerad över hur subbasen lyckas återge kontrabasens undertoner utan att gå ner på knä och börja fladdra okontrollerat. Och fjärde stycket, ”Et misericordia”, är kanske det vackraste av dem alla. Här kommer Lise Granden Bergs röst verkligen till sin rätt där den får en superluftig, musikal-aktig bakgrund av stråkar och orgel. Fantastiskt. Det här systemets svaghet är framför allt upplösningen och definitionen i basregistret. Fylligt och energiskt, men färgat och med viss avsaknad av kontroll. Klipsch_R-26F_skrå_utengrill I den billigare Reference-serien är basporten flyttad till framsidan. Det kan underlätta placering i förhållande till bakväggen. Slutsats Klipsch R-26F andas liv i popmusiken på ett imponerande sätt. Röster och gitarrer framträder väl i mellanregistret och övertonregistret hänger ihop bra med alltihop. Ljudbilden är stor och bred, basen kan trycka ifrån sig. Högtalarna kommer ännu mer till sin rätt i ett hemmabiosystem. Både film och musik i flera kanaler är engagerande, tack vare en energisk subbas och bra sammanhållning mellan kanalerna. Centerhögtalaren är tillräckligt stor för att återge röster på ett bra sätt och övertonregistret sträcker sig tillräckligt högt för att ge nödvändig luft. Högtalarna är inte helt linjära i basregistret och emellanåt bullrar det i överkant mycket. Jämfört med RF-52 II, som vi testat tidigare i ett 5.0-system, är ljudet inte lika stramt och kontrollerat. Däremot ser subbasen till att upplevelsen blir tuff. Systemet kan verkligen plåga grannarna så det kan vara en fördel att hålla koll på när de är på semester innan du verkligen brassar på för fullt!
Läs hela artikeln och över 450 nya tester i året med prenumeration på Ljud & Bild.
är du redan prenumerant? Logga inn.
Provaprenumeration
0:-
Fri tillgång till ljudochbild.se
Bronsprenumeration
349:-/halvår
1/2 år (6 nr) Digitalutgåva varje månad Fri tillgång till ljudochbild.se
Silverprenumeration
580:-/år
1 år (11 nr) Välkomstgåva Fri tillgång till ljudochbild.se Digitalutgåva varje månad
Guldprenumeration
999:-/år
1 år (11 nr) Ny digital film varje månad Välkomstgåva Fri tillgång till ljudochbild.se Digitalutgåva varje månad
Prenumerationen kommer automatiskt att förnyas till vanligt pris: Månad 49:-

Med prenumeration på Ljud och Bild får du:

Fri tillgång till ljudochbild.se Digitalutgåva (iPad/Android) varje månad Rejäl rabattt Välj själv hur länge du vill prenumerera - och med eller utan film Fin välkomstpremie
Bästa pris på Klipsch R-26F Home Theater System
Pricerunner.se är en kommersiell partner till ljudochbild.se. De levererar uppdaterade priser, prisjämförelser och produktinformation.

R-26F

  • 1-tums diskant, horn
  • 2 x 6,5-tums mellanregister/bas, horn
  • 38– 24 000 Hz (± 3 dB)
  • 8 ohm, 97 dB
  • Svart vinyl

R-10SW

  • 10-tums baselement
  • 150-watts förstärkare
  • Svart vinyl
Pris: 16000,-

Har du något att tillägga?

Välkommen till Ljud & Bilds diskussionsforum. Vi vill gärna veta vad du tycker. Håll dig till ämnet och var saklig så slipper vi ta bort eller moderera inlägg. Övriga frågor och synpunkter hänvisas till redaktion@ljudochbild.se.

Ljusstarkt porträttobjektiv till Sony alpha

Tyst, snabbt och med snygg boheh är några av egenskaperna man får med Samyangs 85mm f1.4.

test
Canon EOS RP

Klipp från Canon

EOS RP saknar inte helt kompromisser men har en aggressiv prislapp och är mycket tillfredsställande att fotografera med.

Allt om Samsungs QLED-TV 2019

Samsungs kommande 2019-modeller får ett markant lyft i bildkvalitet, och den här gången gäller det inte bara toppmodellerna.

test
Samsung QE65Q900R

8K mot 4K: ­Teknisk knockout

Är Samsungs minsta och billigaste 8K-skärm bättre än en vanlig, bra 4K-TV? Vi testar!

Mässbilder från Sound Society 2019

Även i vårt grannland Danmark finns det naturligtvis hifi-mässor. Här är bilder från en av dem!

Sonos One får nytt innehåll

Sonos One Gen 2 är lika enkel att använda som tidigare. Så vad är det egentligen som är nytt?

Vår favoritkamera blir bättre

Leica Q2 är kanske den perfekta resekameran.

test
Acer Swift 5 SF515-51T-58UX

Nedbantad Acer

Acer Swift 5 är den lättaste ultrabärbara datorn i sin kategori. Men den är ingen lättviktare för det!

test
Audiovector QR5

Den mest kompletta ­högtalaren

Audiovector QR5 levererar rytmen utan att tveka, ger musiken luft – och slår nästan undan benen på sina egna toppmodeller.

test
ikko OH1

Glänsande ljud

Kinesiska ikko debuterar med stora ambitioner till små priser.

Recension
Triple Frontier

Greed is good…

Före detta amerikanska elitsoldater bestämmer sig för att råna en sydamerikansk knarkbaron. Det går inte riktigt som planerat.

test
RME ADI-2 DAC

Bästa ljudet vi har hört

Du hittar knappast en bättre DAC för pengarna än RME ADI-2 DAC.

test
Stax SR-009s

Detta är inte ljud – det är magi

Nu vet jag hur det känns att ha ett helt universum inklämt mellan öronen.

Recension
A star is Born

Gnistrande personkemi

Cooper och Gaga sjunger sig in i filmhistorien med en fängslande remake av motgångar-gör-dig-stark-klassikern.

test
IKEA Trådfri Set med uttag

På och av och mer

Gör dum elektronik lite smartare. Särskilt med Trådfri Gateway

test
Klipsch Cornwall III

Livlig 60-åring

Klipschs stora högtalare spelar förvånansvärt fräscht och levande för att vara 60 år gamla.

grupptest
5 gaming-tangentbord

Fingret på avtryckaren

Flygplansmaterial och topptrimmad finmekanik är vad som krävs för att komma segrande ur striden på skärmen. Vi har fingrat på fem av de bästa mekaniska tangentborden för spel.

MWC 2019: 5G revolutionerar allt – fast inte din mobil!

Analys: Tillverkarna missar poängen med de första lanseringarna av 5G-telefoner på årets stora mobilmässa.

test
Nikon Nikkor Z 50 mm f1.8 S

Nikons skarpaste 50 mm

Nikons bästa objektiv är en känslig 50 mm.

test
Pinell Supersound 701

Välljudande och kompetent stereo

Pinells kompakta anläggning är bäst i klassen.