TEST: Bowers & Wilkins 603 S3

Det går nästan inte att prata om högtalare utan att tänka på Bowers & Wilkins. Den brittiska tillverkaren är en referens som andra jämförs mot, i nästan alla prisklasser, och ”alla” hifi-intresserade har en kompis som har ett par B&W i vardagsrummet.

Bowers & Wilkins är inte kända för att komma med nya produkter ”bara för att”. Vi har nog aldrig hört en ny och uppdaterad högtalarserie som bara låter lite annorlunda än den föregående. De är alltid bättre. Och med tanke på detta är förväntningarna höga på de senaste golvhögtalarna 603 S3.

När 600-serien lanserades 2018 fanns det inte mycket kvar av den gamla DM600-serien och dess aluminiumdiskant och gula Kevlar-mellanregister. I stället hade B&W tagit arvegods direkt från de nyare 700- och 800-serierna. Med ett silverfärgat mellanregister i flätat Continuum (nej, vi vet inte vad det är för tyg), bättre och mer avancerade kabinett – och en mycket bättre diskant med titandome.

Personligen blev jag förtjust i den golvstående 603 när jag testade den. Tack vare ett balanserat och sofistikerat ljud, en ren ljudbild och massor av detaljer längst upp. Det enda jag saknade då var lite mer dynamik och aggressivitet.

Jag fick aldrig testa 603 S2 Anniversary Edition, men vad jag hörde av stativaren 606 i samma serie fanns det ännu mer detaljer och bättre fokus i ljudbilden, och det finns ingen anledning att tro att det var något annorlunda med 603.

Så hur skiljer sig nya 603 S3 från sina föregångare?

Mycket nytt

Det mesta är nytt i S3. Från kabinett till element och delningsfilter. Diskanterna är nu placerade alldeles intill mellanregistret, för bättre fas och ett tydligare stereoperspektiv.

Titandiskanten har ny upphängning och dessutom ett rör på baksidan som minskar kompression och förvrängning. I den golvstående 603 S3 är den parad med ett nytt mellanregisterelement med B&W:s Continuum-membran, där upphängning och magnet/spole är hämtat direkt från 700 S3-serien. Även kondensatorerna i delningsfiltret och basportarna kommer från 700-serien. Detsamma gäller baselementens upphängning och magnet/spole.

Bowers & Wilkins säger själva att ”den nya 600-serien är den bästa vi någonsin har gjort” och att de har förbättrat alla aspekter av ljudet, från basen till diskanten. Detta gäller förstås även den största 603-modellen, som ska vara ”mer dynamisk och mer engagerande än någonsin”.

3-vägs

Precis som sina föregångare är 603 S3 en trevägskonstruktion, med två 6,5-tums baselement i pappersfiber, ett 6,5-tums mellanregister i Continuum och alltså en 1-tums titandiskant längst upp.

En extra sockel förbättrar stödet mot underlaget och måste monteras om man vill använda de medföljande piggarna eller gummifötterna, som har gängdiameter M6. Om man däremot vill slippa sockeln och placera högtalarna direkt på golvet behöver man M8-piggar. Som då måste köpas separat.

Placering

Basporten på baksidan har en golfbollsmönstrad mynning för att förhindra turbulens, ändå skulle jag inte rekommendera att ställa högtalarna för nära bakväggen. Dra gärna ut dem så att frontpanelen står ungefär 1 meter från bakväggen. Diskantelementet bör inte heller vara närmare än 50–70 cm från varje sidoväggen.

Stereoperspektivet blir bäst när högtalarna står lätt vinklade mot varandra, men inte så mycket att de pekar rakt mot dig.

Så låter Bowers & Wilkins 603 S3

Den senaste tiden har jag testat mycket dyr utrustning, därför är det väldigt betryggande att veta att man också kan vara relativt jordnära och ändå njuta av musiken till fullo. Det är nämligen en riktigt guldkantad ljudbild som kommer ut ur dessa högtalare, där de står inkopplade till en Hegel H190 och musiken streamas digitalt via Roon.

Poplåten A Little Shy med Marie Noreger har basrytmer som masserar kroppen om man spelar den på stora högtalare och har mycket förstärkarkraft till sitt förfogande. 603 S3 är inte speciellt stora för att vara golvhögtalare, men har tillräckligt med fysik för att få fram rytmerna på ett bra sätt. Maries röst är dessugom luftig och fin, och jag gillar hur ljudbilden breder ut sig.

Vårt testrum är ganska dämpat, vilket många högtalare trivs med. Men de här är lite annorlunda. För här får man en ganska blygsam dynamik, och musiken kunde mycket väl ha kommit ut längre ur högtalarna. Men det är i vårt rum.

I ett vanligt möblerat vardagsrum är det annorlunda. TV-rummet hemma hos mig har mycket mer levande rumsklang och där blir det ofta för hårt och skarpt med många högtalare. Där blommar plötsligt 603 S3 ut på ett sätt som väldigt få andra gör. Det finns ett slags perfekt synergi mellan rummets påverkan och högtalarnas tillbakadragna attityd. Ljudbilden är stor och luftig och plötsligt sitter även sångröster väldigt bra.

Isländska Björk har gott om udda låtar i sin arsenal. Nya Atopos är definitivt en av dem. Där har blåsinstrument och slagverk spelats in och redigerats, och sedan satts ihop till en nyckfull musikalisk skapelse. Men det är rytmiskt och spännande, högtalarna ska helst vara utan färgning som lägger en slöja över detaljerna. Ingen fara här. Det är lika prydligt som det är engagerande att lyssna på.

Elektronik

Testrummet på jobbet absorberar mycket energi och därför behöver man en förstärkare som är minst lika stark som Hegel H190 med sina 2 x 150 watt, men hemma i vardagsrummet klarar sig högtalarna med mycket mindre. Där har jag till exempel en Lyngdorf TDAI-1120 på 2 x 60 watt, vilket räcker för att väcka liv i högtalarna och sätta huvudet i rörelse till Attention med rapparen Doja Cat.

Jag testade även högtalarna med highend-effektförstärkaren Mola Mola Perca (test kommer), och även om den på egen hand kostar mer än tre gånger så mycket som 603 S3 så säger det mig att högtalarna trivs med upplösning och stramhet, snarare än muskelkraft och basenergi. Helst skulle de naturligtvis vilja ha både och. Men jag skulle nog inte välja en förstärkare med en tillbakadragen eller alltför fyllig ljudåtergivning. Eller för att uttrycka det på ett annat sätt: Hellre Rotel eller Hegel än Denon, Marantz eller Rega. Naim däremot fungerar strålande, även om ljudet har en tendens att dra mot det varma, helt enkelt på grund av den snabba och fysiska återgivningen.

Konkurrenter

Detta är den mest finslipade versionen av 603 hittills. Om du har en av föregångarna skulle jag dock ändå hävda att du klarar dig fint utan att uppgradera.

DALI Oberon 9 har större ljudtryck och en större ljudbild. Men de är stora och kräver ett mycket större rum. Du får inte heller samma stramhet och precision som med 603 S3. Sonus faber Lumina III har en värme och en klang som Sonus faber kan åstadkomma, men saknar lite fokus och stramhet jämfört med 603:orna. Audiovector QR3 har bättre dynamik i mellanregistret och ännu mer luft i diskanten och PMC Prodigy5 har bättre djupbas och en större ljudbild.

Om du däremot dreglar efter ett par B&W 703 S3, men inte har råd, så får du mycket av samma musikglädje med 603 S3. Och det säger inte lite.

Slutsats

Bowers & Wilkins 603 S3 är för dig som vill ha en mångsidig högtalare som passar till ett brett utbud av musikstilar. Den bjuder på en detaljerad och engagerande ljudupplevelse, med en fyllig bas och rena toner. Stereobilden är bred och den hanterar både subtila detaljer och kraftfullare partier.

Ett par 603 S3 är kanske inte tillräckligt utagerande för att passa optimalt i ett väldigt dämpat rum, men de frodas i ett rum med en lite mer levande klang. Då inser man mycket bättre varför B&W har valt den mer behärskade ljudsignaturen.

Använd helst en förstärkare med snabb och dynamisk transientåtergivning. Det är viktigare än mycket kraft, även om den gärna får ha det också.