TEST: Sonus faber Lumina III

Den är måhända Sonus fabers minsta och billigaste golvhögtalare, men Lumina III låter sig inte knäppas på näsan bara därför.

Hittills är detta den största modellen i den nya högtalarserien, fast den är ändå långt ifrån stor. Den är faktiskt väldigt kompakt för att vara en golvhögtalare. Det kan göra den mer intressant för alla som funderar på att skaffa bättre ljud hemma men inte vill ha stora högtalare. Om alternativet är en mindre högtalare som ska stå på stativ, varför inte välja en golvstående i stället? Eftersom högtalarna ändå ska ta upp golvyta?

Då kan det inte bli mycket mer kompakt än så här. Med ett blygsamt fotavtryck och en höjd på strax under metern tornar inte Lumina III upp sig i rummet. De är faktiskt några av de minsta golvarna vi har testat, men Sonus faber har använt hela sin verktygslåda för att få dem att spela som ett par stora högtalare.

När man ser dem tänker man lätt att de inte kan spela särskilt högt, att basnivån är begränsad och att de inte kan fylla ett stort vardagsrum tillräckligt bra. Det är fel, det enda som krävs för att få Lumina III att rasera fördomarna är en genomtänkt placering i rummet – och en lagom stark förstärkare.

Den ska driva samma diskant som vi testade i den lilla Lumina I, med ett membran av silke och Sonus fabers DAD (Damped Apex Dome), som är formad för att göra diskanten så linjär som möjligt.

Högtalarna har två små 15 cm baselement, med en basreflexport längst ned i kabinettet, och Sonus fabers 15 cm mellanregister med fasplugg, ett påkostat högtalarelement från Sonus fabers dyrare Sonetto-serie.

Detta och de två baselementen kan vara skälet till att Lumina III kostar så mycket mer än Lumina I, som jag måste erkänna var en jättekul högtalare med kvaliteter långt över sin viktklass.

Efter testet av Lumina I hade jag naturligtvis höga förväntningar på Lumina III som ju inte alls saknar konkurrenter i prisklassen.

Rivaler

Bland golvhögtalarna vi har testat i den här prisklassen är de utmärkta Monitor Audio Silver 300 värda att nämna. Detsamma gäller Audiovector QR3, som länge har tillhört de rekommenderade, samt testvinnaren Focal Aria 926. De är alla en hel del större än Lumina III och dess kvaliteter är väl dokumenterade i våra tester.

Klangrikt och oansträngt ljud

Eftersom Lumina III är så smala och eftersom Paolo Tezzon och hans team på Sonus faber har placerat basreflexporten på undersidan är högtalarna relativt lätta att placera.

De kan mycket väl stå nära bakväggen, men inte alldeles intill, och om man vinklar dem svagt inåt så blir fokus ännu bättre. De kan också dras ut en bit på golvet. Då blir mellanregistret tydligare och basen stramare, men ljudet lite mindre fylligt.

Här är det en god idé att prova sig fram tills man får högtalarna att låta som man själv föredrar.

De spelar naturligtvis med de flesta förstärkare, jag skulle dock rekommendera att man använder en som har lite mer muskler än en 20 år gammal NAD-förstärkare i budgetklassen. En 60-watts Hegel H90 fungerar utmärkt, eller som jag gjorde: kopplade in Marantz nya Model 30. En integrerad förstärkare med 100 watt effekt, ansluten till Marantz SACD 30n som även är en digitalomvandlare med strömning.

Lumina III spelar otroligt tuff och fullvuxet för sin storlek. Precis som stativaren Lumina I gjorde i vårt förra test av Lumina-serien. De två 15 cm baselementen i ett mycket större kabinett ger märkbart mer kraft och tyngd i basen och fyller rummet med ljud på ett ledigare sätt.

Man kan inte förvänta sig samma dynamik och tryck som i de betydligt dyrare Klipsch RF-7 III, och de har inte samma raffinerade och upplösta diskant som ett par Audiovector QR3, men de spelar med massor av engagemang och med en mer än tillräcklig räckvidd i basen för att både Pick Withers trummor i Dire Straits Love Over Gold och Keith Jarretts Steinway-flygel i Up For It ska få det djup som behövs för att instrumentens klang ska låta trovärdig.

Sonus fabers välrenommerade mellanregister är ännu bättre definierat, med mer klang och upplösning än i lilla Lumina I, men det är inte lika skarpt definierat som i ett par Monitor Audio Silver 300. Röster får däremot mer klangbotten och värme i Lumina III.

Det verkar som om Paolo Tezzon har valt samma ljudsignatur i Lumina III som i den lilla Lumina I, och det har han lyckats ännu bättre med här, även om tycker fortfarande tycker att diskanten är väl avslappnad. Virveltrummans övertoner, mässingsblåsens glans och slagen på cymbaler är dämpade. Jämfört med både Audiovector- och Monitor Audio-högtalarna.

Slutsats

Man kan leva med att andra högtalare är bättre på vissa områden än Lumina III. För de små golvstående Sonus-faber-högtalarna tänker inte låta sig överskuggas av konkurrenterna. De lyckas på ett övertygande sätt inbilla oss att de är större än de ser ut och levererar en ytterst tilltalande, klangrik och stor ljudbild som man knappast förväntar sig när man ser hur små de egentligen är. Man kan köpa ännu mer dynamik i basen eller tydligare detaljupplösning i andra högtalare, fast då måste man leva med att de tar mer plats och knappast ser lika läckra ut som de handbyggda Sonus faber Lumina III. Som byggs för hand i Italien.