TESTER Foto & Video Hi-fi Hemmabio Högtalare Hörlurar TV

: Hegel H90

Referensförstärkaren

Kan man tänja på budgeten till ett femsiffrigt belopp så är det svårt att undvika Hegel H90.

Av / 2017-07-24 - 14:01
Hegel H90

Ljud & Bild tycker

  • Fantastiskt öppet och välkontrollerat ljud, med bergfast bas och massor av finess.
  • Inte ändlöst med kraft, och ingen skivspelaringång.

Tänk dig att någon smög sig in i ditt garage när du sov, hissade upp bilen med domkraft, öppnade motorhuven och sedan bytte motor, växellåda, fjädring och satte på seriösa racingdäck på breda fälgar.

Du skulle ha känt igen bilen dagen efter, men den hade känts helt annorlunda att köra. Med mer distinkt respons, betydligt mer kraft och en tätstegad växellåda skulle den bete sig mer som en sportbil än en tråkig familjebil.

Det är ungefär så det känns att koppla in Hegels nya baby i anläggningen. Den nya integrerade förstärkaren ersätter en av de bästa små förstärkarna som finns där ute. Hegel H80 utsågs till Årets stereoförstärkare i sin klass för så länge sedan som 2013. Så det är på tiden med en efterträdare.

Nya H90 ser snudd på identisk ut, men under huven är allt nytt.

Hegels nyare förstärkare, alltså de som kommit efter 2013, har alla gradvis fått ny och bättre teknik. Hegel Röst är kanske det bästa exemplet. Chefskonstruktören Bent Holter har kläckt en bättre version av sin Sound Engine och H90 har fått den utgåvan. Sound Engine 2 ska bland annat vara bättre på att eliminera högfrekvent förvrängning och har ingen negativ återkoppling alls.

Annons

 

Helt ny

Skalet är det enda som H90 har gemensamt med sin föregångare. Resten, inifrån och ut, är nytt. En större och mer lättläst display visar både ingång, volym och en inkopplad digital ljudkällas samplingsfrekvens.

En ny digitalomvandlare – DAC – stöder 24 bit/192 kHz-filer och en av de koaxiala ingångarna är ersatt med en optisk. Medräknat USB-ingången är antalet digitala ingångar fem även här. Men H90 har fått ethernet-ingång, så att du kan strömma musik via hemmanätverket rakt in i förstärkaren.

H90 har även fått ett hörlursuttag, och en linjeutgång för ljud, utöver två analoga ingångar. Men den balanserade ingången på H80 har inte följt med över till H90.

Effekten har gått ner från 75 till 60 watt per kanal, men strömförsörjningen är mer potent och förstärkaren har en dämpningsfaktor på respektabla > 2000 – nästan 20 gånger högre än normalt, enligt Hegel, vilket ska göra förstärkaren bättre på att driva ett större urval av högtalare.

Betrakta den som en ”Röst light” snarare än en upphottad H80. För H90 har mer gemensamt med den Control4-kompatibla Röst-förstärkaren. Fast utan Control4 (protokoll för IP-styrning).

Ljudet påminner nämligen mer om Röst än om H80.

 

Ljudet

Jämfört med H80 är ​​det påfallande hur mycket bättre kontroll förstärkaren har. Med de små stativhögtalarna Piega Premium 1.2 får det 13 cm stora baselementet plötsligt mer fysisk närvaro när jag byter från H80 till H90.

Samma sak händer när jag kopplar in Dynaudio Special Forty. Den är inte heller någon tungviktare, men H90 återger musiken med mer auktoritet och en hamrande muskulös bas. Du kommer inte att märka av någon lägre effekt, för här har motorn större vridmoment och du kan köra den på ännu högre varvtal. Det märks när man spelar högt.

Vilket jag bland annat gjorde med de stora golvhögtalarna Sonus faber Serafino. Den lilla förstärkaren hade inga som helst problem med att orka driva de stora högtalarna och kontrollerade de fyra baselementen utan ansträngning.

Det finns mer klang, mycket bättre fokus och mer finess med H90, förstärkaren målar upp ljudbilden med större öppenhet och mer luft. Instrumenten får andas, de är inte bara inklämda mellan högtalarna.

London Grammars ”Rooting for You” låter renare och det finns mer djup i instrumentens klang med H90. Rösten har mer fyllighet och är bättre fokuserad, men det är den dynamiska kontrasten som övertygar mest.

Bonnie ”Prince” Billys album med Nathan Salsburg bygger till stor del på en ljudbild som domineras av vokalharmonier och akustiska gitarrer. Hegel-förstärkaren gör ett bättre jobb med att skilja de två gitarrerna från varandra och harmonierna får fler klangfärger. Jag vill inte påstå att skillnaderna är enorma, men tillräckligt tydliga för att det faktiskt spelar roll.

Skillnaderna kommer fram väl, bland annat i Solanges album med samma namn. Här går bas- och trumrytmen djupt och är ofta en framträdande del av ljudbilden. Med H90 är rytmen stramare och mer dynamisk, och basen är bättre artikulerad. Det spelar ingen roll vilken högtalare jag använder, skillnaderna är desamma.

 

Alternativ

Hegel-förstärkaren är inte bara ett strålande alternativ till den dyrare Röst, den är också ett alternativ till testvinnaren Yamaha A-S1100. Som åtminstone fram tills nu har varit vår referensförstärkare för under 20 0000 kronor. Yamaha-förstärkaren saknar inbyggd DAC, men har skivspelaringång. I H90 är det tvärtom. Rent ljudmässigt utmärker sig Yamaha-förstärkaren med en mjuk och djup ljudbild, rik på detaljer, medan Hegel-förstärkare har stramare fokus och en livligare dynamik.

När det gäller kraft skiljer det inte mycket och det är ingen tvekan om att Hegel-förstärkaren på en del områden är bättre än Yamahan. Och kostar dessutom mindre.

 

Referensklass

Hegel har gjort det igen. Det verkar inte som om de kan göra misstag. Den minsta förstärkaren de bygger är definitivt den som ger mest spelglädje för pengarna. H90 är tillräckligt bra för att mäta sig med dyrare förstärkare och tillräckligt potent för att driva stora högtalare. Upp till en viss nivå. Den har trots allt inte oändligt med kraft, men är kanske den mest välljudande integrerade förstärkaren under 20 000 kronor, och helt klart vår nya referens i klassen.

1 reaktion på ”Hegel H90”

  1. Yamahan ser ju iaf ut som en förstärkare, Hegels grejer ser ju ut som en lågbudget från NAD, även om det är bra grejer innanför skalet. Men varför så otroligt trist och tråkigt utseende? 2 runda kontroller och en display, ser otroligt tråkig och dessutom billig ut. Ska väl vara lite design så man slipper gömma grejerna liksom. Tom QUAD ser ju roligare ut. Ska ju se ut som en stereo annars kan man ju streama med Sonos trots dåligt ljud.

Skriv en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Läs hela artikeln med LB+

Endast 4 kr

Hösterbjudande

Full tillgång till allt innehåll i 4 veckar

LB+ Total månad

Full tillgång till allt innehåll i en månad

LB+ Total 12 månader

Full tillgång till allt innehåll på Ljud & Bild och L&B Home i 12 månader

4 kr / för 4 veckar
49 kr / för 30 dagar
137,50 kr / mån
Med ett abonnemang får du även:
  • Tillgång till mer än 7500 produkttester!
  • Stora rabatter hos våra samarbetspartner i LB+ Fördelsklubb
  • Nyhetsbrev med senaste nyheterna varje vecka
  • L&B TechCast – en podd med L&B
  • Inaktiverade annonser
Vi har ingen bindningstid, avbryt när du vill.
Annon

Helt enkelt ett kanonköp

En helt ovanlig skivspelare

Glöder av spelglädje

Stajlad minimalism

Hi-Fi-streaming med liten budget

Highend i tungviktsklassen

Kompromisslöst ljud i fickan

Full kontroll

Här är Denons lösning på Sonos-kaoset

Små boxar med stort ljud

Wow, vilken förstärkare!

Sonos-dödaren