TEST: Sony HT-S2000

Sony börjar så smått få en ganska bred soundbar-repertoar, som den japanska tillverkaren har utvecklat specifikt för att komplettera sina egna TV-skärmar. Nykomlingen HT-S2000 är bland de allra minsta och riktar sig till de som vill ha en enkel uppgradering av TV-ljudet, utan att det tar för mycket plats eller pengar.

Sony HT-S2000 – design

Den kompakta högtalaren är 80 centimeter bred och passar in fint mellan benen på många TV-skärmar. Den är tillräckligt låg för att kunna ligga på bänken framför skärmen utan att skymma bilden.

På bilderna ser man att den trots allt är några skostorlekar större än Sonos Beam och passar för medelstora TV-skärmar på 55–65 tum.

Kabinettet är gjort av återvunnen plast och bakom metallgallret skymtar fem ovala högtalarelement. Där sitter även ett litet teckenfönster som ger status för volym, källval och liknande. En praktisk detalj som lyser med sin frånvaro på konkurrenten från Sonos.

Kvalitetsintrycket är bra, Sonys soundbar verkar gediget byggd och har snygga rundade linjer. Enda nackdelen är den klumpiga externa nätadaptern.

3.1 kanaler med virtuell surround

Högtalarkonfigurationen är 3.1 kanaler, vilket innebär att det finns dedikerade element för vänster, center och höger kanal, som även används för att återge ljudet från surroundkanalerna.

HT-S2000 har alltså inga särskilda element för surroundkanalerna och inte heller några toppmonterade höjdkanaler, som vi hittar på större Sony-modeller, från HT-A5000 och uppåt. Ändå har den stöd för 3D-ljudformat som Dolby Atmos och DTS:X, för att klara av detta använder den sig av ett par digitala trix (Vertical Surround Engine och S-Force PRO Front Surround) för att simulera höjd- och surroundeffekterna.

Sony har också prioriterat att fylla ut basåtergivningen, med två ”X-balanced” baselement till de lägre frekvenserna. Tanken är att man ska klara sig utan en separat subwoofer.

Användning och finesser

Sony HT-S2000 är enkel att installera, att koppla in TV-ljudet är nästan ”plug and play”. Plugga bara in HDMI-kabeln och se till att TV:n är inställd på att skicka ut högupplösta ljudsignaler.

Den får dock klara sig utan extra HDMI-ingångar, så man måste koppla in alla A/V-källor via TV:n.

HT-S2000 har inte heller inbyggt Wi-Fi eller nätverk. Alltså måste man ge upp möjligheten att streama musik via Spotify Connect, Apple AirPlay, Chromecast eller liknande.

Högtalaren kan däremot fortfarande spela musik via Bluetooth och fjärrstyras via appen Sony Home Entertainment Connect. Appen används också för att lägga till ytterligare högtalare till systemet, men verkar inte lika stabil som den vanliga Wi-Fi-baserade appen vi är vana vid att använda (Sony Music Center).

 

Kan byggas ut till full surround

HT-S2000 är lite mer spartanskt utrustad än de dyrare Sony-modellerna. Här finns till exempel ingen möjlighet att använda TV-högtalarna tillsammans med soundbaren (Acoustic Center Sync/S-Center).

Men även om soundbaren är gjord för att fungera fint på egen hand så behöver det inte stanna där. Sony har nämligen flera uppgraderingsalternativ och det går att lägga till extra subwoofer och surroundhögtalare, närmare bestämt Sony SA-RS3 och SA-SW3 eller SW5. Fast då blir totalpaketet förstås en hel del dyrare.

Ljudkvalitet

Vi började med att testa HT-S2000 som en fristående soundbar utan tillbehör. Och kunde snabbt konstatera att det kommer ett förvånansvärt stort och fylligt ljud ur den här kompakta krabaten. Vi parade ihop den med flera olika TV-apparater och olika skärmstorlekar, bland annat TCL 55C845, Sony 75X90L och senare en 98-tums (!) Samsung Q80C. Och den gjorde inte bort sig med någon av dem.

För det första har den en klar och tydlig röståtergivning, som är väl planterad i mitten av ljudbilden. Det är lätt att följa dialogen mellan karaktärerna i dramaserien 1923. Jacob Duttons (Harrison Ford) röst har en trovärdig bröstklang och auktoritet, med en realistisk närvaro. Ljudbilden är fyllig och stor, med en fin känsla av rymd som suger in oss i handlingen.

Sony skryter med att HT-S2000 har inbyggda subwoofers. Det är nog lite överdrivet att kalla de små ovala 5-tummarna med basreflex för subwoofers, men de bidrar ändå till en imponerande fyllig bas.

Basen är till exempel betydligt starkare och fylligare än hos konkurrenten Sonos Beam och det lyfter engagemanget ett snäpp. I den inledande biljakten i Drive, med Ryan Gosling bakom ratten, kan vi både höra och känna dånet från V8:an under huven. Och när ledmotivet sätter igång är det med en ganska övertygande tyngd från synthbasen. Man kan justera basnivån i tre olika steg med fjärrkontrollen.

Snyggt Atmos-ljud – men kämpar lite med komplicerade ljudspår

Sony HT-S2000 har som sagt inga dedikerade höjdkanaler, men lyckas ändå ge en känsla av 3D-ljud. Ljudbilden växer tydligt på både höjden och bredden när vi spelar ljudspår med Dolby Atmos, till exempel F1: Drive to survive.

Den allmänna ljudkvaliteten är ganska övertygande, men när vi ber Sony-högtalaren att återge lite mer komplexa, actionpackade ljudspår med massor av surroundeffekter kan det låta lite kaotiskt.

Fighten ombord på tåget i Extraction 2 är lite rörig, eftersom det är väldigt många detaljer som ska placeras. Utan ordentliga surroundkanaler verkar många av effekterna komma från mer eller mindre samma ställe. Ljudbilden känns helt enkelt lite trång och instängd när det kommer mycket information på en gång.

Med surroundhögtalare + subwoofer

Det finns ett botemedel mot detta, och det är att öka antalet kanaler. Vi upplevde en stor förbättring när vi satte in de trådlösa bakhögtalarna SA-RS3 i systemet. De små Sony-högtalarna kostar 5 000 kronor paret, men lägger till en extra dimension till ljudupplevelsen.

Med bakhögtalarna aktiverade och avståndskorrigerade via Sony-appen får ljudbilden en helt annan storlek! Panorerande ljudeffekter låter mer realistiska och vi får en mer trovärdig känsla av föremål som rör sig.

Vi testade också med att lägga till den trådlösa subwoofern SA-SW3 (5 000 kr). Med en dedikerad subwoofer i systemet får man naturligtvis en mycket starkare och mer realistisk djupbas. Samtidigt avlastas soundbaren från att spela de djupaste bastonerna, så att den låter renare och mindre ansträngd.

Enda nackdelen är priset, det är ganska så kostsamma uppgraderingar.

Konkurrenter

Det råder ingen brist på konkurrenter i den här prisklassen och det ligger nära till hands att jämföra med Sonos Beam (Gen 2), som är en av våra favoriter bland alla kompakta soundbars. Den går att bygga ut med separat subwoofer och bakhögtalare. Till exempel Sub Mini och Era 100.

Vi hade Sonos-kombon i testrummet när vi testade HT-S2000 och rent ljudmässigt tyckte vi att det var ganska tätt mellan de båda. Med enbart soundbar-högtalarna är det ingen tvekan om att Sony HT-S2000 levererar en större och mer kraftfull ljudbild med fylligare bas. Så om det är en kompakt, fristående soundbar du vill ha så låter Sony klart tuffare än Sonos.

Sonos har däremot en del fördelar när vi kopplar in den matchande subwoofern Sub Mini. Då kan vi utnyttja Trueplay-rumskorrektionen som kalibrerar ljudet efter akustiken i rummet. Vi tyckte att det gav Sonos-systemet en ännu jämnare klangbalans och en mer sömlös surround-ljudbild.

Sonos har även Wi-Fi-anslutning, vilket gör det lättare att spela musik från olika streamingtjänster, samt utöka med fler högtalare på olika ställen i hemmet.

Slutsats

Sony HT-S2000 är en relativt kompakt soundbar som ändå levererar ett kraftfullt och övertygande ljud. Sony har prioriterat en fyllig klangbalans framför så många kanaler som möjligt, och det har sina för- och nackdelar. Den övergripande ljudbilden är stor och fyllig, och är ett stort lyft jämfört med det inbyggda TV-ljudet.

Sony hävdar att deras ”virtuella” ljudbehandling ska ge en tredimensionell ljudupplevelse, men vi blev inte helt övertygade av surroundeffekterna från enbart soundbaren. Däremot upplevde vi – som förväntat – en stor förbättring genom att koppla in separata bakhögtalare.

I den meningen kan Sony HT-S2000 vara en relevant ”byggsten” för dig som vill börja i liten skala och kanske bygga ut systemet längre fram!