Patos Basic 510 mk2

Lätt att gilla

Patos Basic-serie vänder sig till dem som vill ha mycket ljud för pengarna. 510 mk2 har ett varmt och fylligt ljud som passar all slags musik.

Första intrycket när vi packar upp Basic 510 är att den verkar vara en gedigen högtalare där pengarna har lagts där de gör mest nytta för ljudet. Kabinettet verkar kanske lite grått och trist i sin traditionella vinylfinish, men det går inte att klaga på byggkvaliteten. Basic-serien byggs faktiskt på samma fabrik som en rad andra, exklusivare högtalare, och har gedigna biwiring-terminaler samt basportar som är tillräckligt stora för att husdjur ska kunna försvinna i kabinettet. Men det är enkelt att skrämma ut dem igen!

Ljudet
Patos-ljudet gör definitivt inte skam på det tuffa utseendet. Högtalarna har en ordentlig punch i basen och kan spela mycket högt utan tecken på förvrängning. Den hårtslående men samtidigt behagliga klangkaraktären passar perfekt till bastung popmusik. Och även om 510 mk2 trivs bättre med party och underhållning än klockren precision så gör de ett bra jobb med de flesta musikstilar.

Basåtergivningen är som sagt tämligen häftig. Den sträcker sig djupt nog för att få med allting bortsett från de allra djupaste orgeltonerna, och är tillräckligt kraftig för att det ska knaka i golvplankorna. Speciellt delikat och finkänsligt är den däremot inte. Basen kan bli lite otydlig emellanåt och skiljer inte speciellt väl på olika bastoner. Snabba fingrar på en kontrabas kan få en monoton prägel.

Patos låter fint i de övre oktaverna också, och har ett fräscht mellanregister som gör att både manliga och kvinnliga röster kommer fram ordentligt. Musiken låter aldrig instängd. I krävande pianospel kan mellanregistret dock upplevas som väl tunt och försiktigt i förhållande till den bastanta basen. Det märks på att de ljusare pianotangenterna är tunna och saknar attack jämfört med de mörkare. Man för många är det nog viktigare att det går att spela högt utan att ljudet blir för ljust eller skär i öronen.

Också i detta test:

Sammanfattning

Här finns något för varje smak. Glädjande nog finns det ingen dålig högtalare i detta test, men alla är däremot inte lika bra på allt.

Fylligare bas Högre ljudtryck Passar i större rum Effektiva
Kräver mer golvyta Måste ofta stå en bit ut från väggen Kostar mer

JBL ES80

Skojigt värre

JBL har aldrig byggt tråkiga högtalare. Med de populistiska ES80 satsar de främst på att det ska vara roligt att lyssna!

Briljant rytmik Bas med punch Involverande på rock
Lite hård i tonen Aningen grovt basregister

B&W DM683

Helt grym!

Bowers & Wilkins 600-serie brukar vara standarden som andra budgethögtalare mäts efter. Varför är inte så svårt att förstå när vi lyssnar på de högresta DM683.

Enormt klart mellanregister Stram och tung bas Ytterst bra sammanhållning
Kräver (och förtjänar) en kraftig förstärkare

Canton Chrono 507 DC

Frisk spelman

Cantons högtalarpar tillhör testets friskaste, främst tack vare ett dynamiskt mellanregister. Här blir det liv i luckan!

Lysande dynamik Frisk spelstil Lysande på jazz och klassiskt
Saknar djupbas Aningen överdrivet mellanregister

ENERGY RC30

Kompakt men energisk

Kanadensiska Energy gör hög­talare med krut i, det är de kortväxta RC30 ett tydligt bevis på.

Stor ljudbild Kraftfull bas med tanke på storleken
Aningen tunt mellanregister

Audio Pro Avanti A.90

Tjusig allroundare

Är det någon som kan bygga bra högtalare för en billig peng så är det Audio Pro. Vi är med andra ord spända på att höra hur den här ganska så fullvuxna fullregisterhögtalaren låter.

Fyllig bas Varmt och fängslande ljud Stor ljudbild
Tillbakadraget mellanregister Aningen överdriven övre bas

Monitor Audio Bronze BR6

Dunderköpet

Engelska högtalare anses ofta vara plågsamt exakta men lite tråkiga. De här från Monitor Audio är definitivt inte trista!

Rapp basrespons Mycket bra dynamik Bra pris
Inget silkeslent mellanregister.

QLN Artech 12

Hemmadiscot

Testets största högtalare får alla andra att se ut som dvärgar. Med två 12-tumsbasar i varje kabinett dundrar de loss med en slagkraft som påminner om Mike Tyson.

Högt ljudtryck Extrem bas Kul!!
Aningen sluten diskant Inte så bra på låg volym

Tannoy Revolution DC4 T

Älskling, jag krympte högtalarna

De här Tannoy-högtalarna är några av de minsta golvhögtalarna vi har sett någonsin! Kan något så litet verkligen låta bra?

Mycket rent och ofärgat ljud Stor ljudbild
Tunn bas Begränsat ljudtryck

Dali Concept 8

Engagerande concept

Concept 8 är DALI:s försök att bygga en stor och billig högtalare som låter bra på det mesta. Har de lyckats?

Varmt och väl-balanserat ljud Fylligt bas- och mellanregister
Saknar lite råhet och slagkraft Aningen försiktig/avrundad diskant

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

 

forfatter

Audun Hage

(f. 1981): Redaktionschef. Audun anställdes som journalist på Ljud & Bild 2004 och har spelat en aktiv roll i utvecklingen av L&B som tidning och webbplats. Audun är extremt kvalitetsmedveten och känd för sina kräsna öron och skarpa ögon. Som redaktionschef håller han ett öga på allt som journalisterna skriver. Han ansvarar också för Ljud & Bilds TV-tester.