TEST: Yamaha NS-600A

Sakta men säkert har Yamaha gjort ett slags comeback genom att med jämna mellanrum släppa nya hifi-produkter. Efter ett par årtionden med nästan uteslutande hemmabio gick Yamaha tillbaka till sina rötter och började utveckla tvåkanals hifi igen.

Det visade sig vara ett genidrag.

Sedan det beslutet fattades har vi sett integrerade förstärkare i olika prisklasser, radiodelar, CD-spelare, streamers, ja till och med skivspelare – och sist men inte minst: högtalare.

Som Yamaha en gång i tiden var mycket kända för.

På åttiotalet var det många som var skeptiska mot japanska högtalare, men inte om det stod Yamaha på fronten. Det japanska märket hade en hel serie högtalare i olika storlekar, från de stora NS-3000 och NS-2000 till den kanske mest välkända: NS-1000. En relativt kompakt trevägshögtalare som bland annat använde hade berylliummembran.

Den allra mest kända, eller kanske mest beryktade, var NS-10 med sitt karaktäristiska vita membran. En favoritmonitor i många studior och hatad av audiofiler, men tycks numera ha fått något slags renässans på begagnatmarknaden. Konstigt nog, skulle man väl kunna säga.

NS-10 var kanske inte Yamahas finaste ögonblick, men när de introducerade NS-5000 2018 tog de oss med storm. Här hade Yamaha en modern tolkning av klassiska NS-1000, med helt nya material och ett ovanligt genomarbetat kabinett, i samma svarta lack som Yamaha använder på sina flyglar.

En sådan lack hittar man även på den betydligt mindre och betydligt billigare NS-600A, som tillsammans med NS-800A – en lite större version – är de två enda tvåvägsmodellerna i Yamahas nya högtalarserie.

Bortsett från storleken har NS-600A och NS-800A likadana konstruktioner. Den mindre NS-600A är förmodligen mer bokhyllevänlig. Med en höjd på strax under 40 cm tar den inte mycket plats var man än ställer den.

Harmonious Diaphragm

Högtalaren är byggd med en 13 cm mellanregister/bas och en 30 mm diskant. Båda elementen är gjorda av ett material som Yamaha kallar för Zylon och som är ett syntetiskt polymermaterial som påminner om plast, men lättare och starkare än ett stålmembran. Tunna fibrer av gran är inflätade i membranet och det är dessa fibrer som ger den grova ytan. Harmonious Diaphragm, kallar Yamaha tekniken.

Ett 30 mm diskantmembran är lite större än normalt, men det beror på att själva membranet har en ganska bred ytterring som bidrar till elementets effektivitet. På baksidan av diskanten har Yamaha placerat en trumpetformad kammare – Resonance Suppression – som minskar reflexer och kompression. Baselementet får hjälp av en ganska stor basport med ett basrör som ser vridet ut från utsidan och är format så för att minska blåsljud när luften rör sig genom porten.

Acoustic Absorber och Mundorf-kondensorer

Kabinettet är invändigt stagat – inte helt olikt hur Yamaha styvar upp sina pianon – som inte är slumpmässigt placerat. Ingenjörerna har använt laser och avancerad FEM-analys (Finite Element Method) för att bestämma var stagningen är mest effektiv.

Två interna rör – Acoustic Absorber – fungerar som resonansabsorbenter eftersom tanken är att all energi ska lämna högtalaren genom elementen på framsidan – och basporten på baksidan – och inte vandra runt i kabinettet som oönskade resonanser.

Kabinettet är så gediget att det knappt kommer något ljud från det när man knackar på sidorna. Bakom ett par solida terminaler av mässing sitter ett delningsfilter med Mundorfs MCap Supreme Classic-kondensatorer, delningsfrekvensen mellan elementen är 2 600 Hz.

Den angivna känsligheten på 85,5 dB är låg, men inte ovanlig för små högtalare. Impedansen är 6 ohm och sjunker inte under 3,6 ohm.

Det finns stativ till NS-600A och NS-800A som heter SPS-800A. De gick dock inte att få tag på under testet av högtalarna, men kommer att bli tillgängliga för kunder längre fram. De är anpassade genom att bland annat ha skruvfästen på topplattan som håller högtalarna på plats.

De små NS-600A gör inte så mycket väsen av sig eftersom de inte är särskilt stora. Den svarta grillen som böjer sig över ovansidan av kabinettet gör att de ser diskreta ut där de står. Men det är bara tills man sätter på musiken.

Det ska ju sägas att högtalarnas fysik innebär uppenbara begränsningar för både hur högt och hur hårt man kan spela i ett normalt stort vardagsrum. Basen går förstås inte särskilt djupt och två stycken 13 cm stora membran har en begränsad förmåga att hålla ljudtrycket uppe under sena kvällar. Men visst, på 1990-talet visade Acoustic Energy att en liten högtalare som AE1 kunde spela högre och tuffare än de flesta högtalare lika stora som en skokartong.

Fullt så högt och tufft spelar inte NS-600A, men de låter inte heller så grovt och skarpt som AE1 kunde göra. I stället får man en ljudbild full av skön värme, med en ovanlig öppenhet och skala för en så liten högtalare. Framför allt får man fler klangfärger än från många andra högtalare vi har testat i samma prisklass.

Liten högtalare med stor ljudbild

Det är otroligt hur mycket större ljudbild Yamaha-högtalarna levererar än man tror när man packar upp dem ur kartongerna. Det lilla baselementet spelar ovanligt fullvuxet och det måste sägas att även om basen inte går särskilt djupt – det brukar den inte göra i kompakta högtalare – så lyckas den få fram djupet i pianots lägsta oktaver med föredömlig precision.

När NS-600A kopplades till vår Hegel H190V, som kanske är lite overkill för en så pass billig stativhögtalare i premiumklassen, var det inga problem att få de dem att spela engagerande och kontrollerat, även när jag drog upp volymen.

Det finns definitivt en underhållningsfaktor som i hög grad överträffar högtalarnas fysik och när de var kopplade till absolut overkill i form av Yamahas integrerade flaggskeppsförstärkare A-S3200, trollade NS-600A fram en ännu varmare ljudbild som passade klangen i Keith Jarretts trios Still Live extremt bra.

Högtalarna fångade lätt livekänslan i inspelningen med trion som består av piano, bas och slagverk. Här gick det även att dra ut högtalarna lite längre på golvet och ändå få tillräckligt med bas för att ge kontrabas och slagverk en realistisk skala.

De små Yamaha-högtalarna klarar inte av att leverera dynamiken i slagverk med samma kontrast och auktoritet som ett par KEF R3 Meta, men jämfört med legendariska Rogers LS3/5A har de små NS-600A ett helt annat djup och dynamik i basen.

Pianot blir aldrig gällt eller skarpt i Keith Jarretts trio Still Live, i stället är klangen full av skön värme. De lägsta tonerna framträder väl i ljudbilden och pianot låter riktigt mäktigt. Kontrabasens djup kommer väl fram i rummet och det är egentligen bara de vildaste anslagen på trumskinnen som saknar djupet och musklerna som behövs för att slagverket ska upplevas som 100 % realistiskt.

Basen driver på ordentligt och med JJ Eskos och Yellos Katrina K spelar de små högtalarna bas som om de aldrig hade gjort något annat. Craig Davids funkiga Wake Up rullar genom rummet med snudd på perfekt rytmisk precision och sångrösten hänger viktlöst och fokuserat i mitten av ljudbilden.

Det gör den i Lana Del Reys Henry, Come On också, en lugn ballad där stämningen och klangfärgerna smälter samman i skön harmoni. Det är något med röståtergivningen som gör jämförelsen med Rogers LS3/5A långt ifrån så suspekt som man skulle kunna tro. I Lalehs Jag Är breder ljudbilden ut sig stort och djupt, och återigen glänser vokalåtergivningen med ett klangdjup och ett fokus som är bättre än vad man får med ett par B&W 705 S3 – och återigen tycker jag att jämförelsen med LS3/5A är helt passande.

Fokus och detaljåtergivning är nog inte lika precis och finkornig som i den tre gånger dyrare Yamaha NS-3000. Som kanske är en av de bästa stativhögtalarna vi har testat med texten ”Made in Japan” på baksidan. De mindre NS-600A är ett mycket mer budgetvänligt alternativ och delar faktiskt många egenskaper med de enastående NS-3000.

Det är uppseendeväckande nog i sig.

Alla högtalare har sina begränsningar, speciellt de små. De här också. De spelar inte öronbedövande högt. De har ingen djupbas att tala om heller. Och de kommer aldrig att kunna leverera en ljudbild som har så stor skala att det känns som om man sitter mitt i konsertsalen. Men det som de är riktigt bra på är förmågan att få ut musiken ur högtalarna och in i rummet. Det gör de med en övertygande förmåga att förmedla information, som ger musiken den kropp och fyllighet som behövs för att musiken ska låta trovärdig.

En liten subwoofer, som SVS SB-1000 (Pro), skulle göra underverk för ljudbildens skala och återgivningen av lägre oktaver skulle förstärkas ordentligt. Men högtalarna klarar sig fint på egen hand, så länge man är medveten om de här begränsningarna – och inte ställer dem för långt från bakväggen, men inte för nära heller, och ger dem en värdig partner i form av en riktigt bra förstärkare.

Tre alternativ

Yamaha NS-600A saknar inte konkurrenter alls. I den här prisklassen finns det ganska många kompakta tvåvägshögtalare som är klara utmanare. Bland alla modeller som ligger i någorlunda samma prisklass finns Bowers & Wilkins 705. Som i sin senaste S3-generation har blivit en mer förfinad och bättre definierad version, med det karaktäristiska, elliptiska diskanthuset på ovansidan av kabinettet. 705 S3 har en ljudbild som skiljer sig från Yamaha-högtalarnas, genom att den låter mer förfinad och lite varmare. Men den har inte NS-600A:s spelglädje.

Det har definitivt DALI Rubikore 2. De är nästan exakt lika stora som Yamaha-högtalarna, men har större baselement som levererar mer basdynamik – och mer fyllighet. Rubikore 2 är dessutom extremt precist fokuserad och inte minst öppen, och till skillnad från Yamaha-högtalarna finns den i flera färger.

Om du har gott om plats kan de mycket större KEF R3 Meta vara ett alternativ. De kostar faktiskt lite mindre än både B&W och Yamaha, men eftersom de är trevägshögtalare med större kabinett passar de bättre i större rum. KEF målar också upp en större ljudbild och har en djupare och fylligare bas än någon av högtalarna som nämnts här

Slutsats

Yamaha NS-600A bör definitivt finnas med på listan för den som funderar på något litet som låter stort. De har en större och fylligare ljudbild än vad storleken antyder, ett härligt mellanregister som får sångröster att glänsa, och mer än tillräckligt med tyngd i basen för att kunna hänga med komplexa rytmer i musiken. Även när man spelar högt. Ett par NS-600A och en Yamaha-streamingförstärkare som R-N1000A eller R-N2000A är en väldigt musikalisk och mycket praktisk lösning för den som vill ha ett komplett streaminganläggning med högsta möjliga ljudkvalitet i den här prisklassen. Det kan hända att somliga tycker att den större NS-800A passar bättre, och det gör den förmodligen i större rum. Men jag tror att de flesta kommer att klara sig fint med NS-600A.