TESTVanlig elkabel

Kablar som de var förr

Du sparar pengar, men lägger en grov och dunkel dimma över din investering.
Ljud & Bild tycker
Specifikationer
  • Den billiga från byggmarknaden
  • Area: 2 x 0,75 kvadratmillimeter
  • Ledare: ingen uppgift
  • Material: Koppartråd
  • Renhet: ingen uppgift
  • Motstånd: ingen uppgift
  • Kapacitans: ingen uppgift
  • Induktans: ingen uppgift
  • Isolering: ingen uppgift
  • Överdrag: PVC
  • Tjocklek: ca 5 mm
  • Längd: 3 m
  • Terminering: Banankontakt
  • Pris (stereopar): ca 100 kr
forfatter

Innan kablar blev en grej var elektriska sladdar från byggmarknaden det som användes för att koppla ihop förstärkare och högtalare. Alltså om man gillade hifi. Annars var lösningen så kallad ”högtalarsladd” som var mycket tunnare.

För att underlätta kabelbyte (och för att det åtminstone ska se en liten bit mer seriöst ut) har vi monterat på guldpläterade banankontakter, köpta på eBay för en krona styck.

NAD M32 är en 150-watts highend-klass D-förstärkare som har för vana att utmärka sig med en ytterst öppen och tydliga återgivning, där det kan kännas som man lyssnar rakt igenom väggen och in i konsertsalen. Men så blir det inte här. Efter en vandring genom byggmarknadens elsladd är känslan av rymd nästan borta, och musiken spelar i vardagsrummet. Diskanten är onyanserad och grov, och detaljer i hi-hat flyter ut.

Den lilla Quad VA-One-rörförstärkaren på 12 watt är egentligen splitter ny, men den ser ut och låter som något som kunde ha varit byggt under radiorörens storhetstid. Den brukar få fram musikaliteten i inspelningarna och fokusera på instrumentens klanger. Med elkabeln är resultatet fortfarande behagligt och befriat från hårdheten vi upplevde med NAD M32. Men detaljerna saknas och resultatet är trist och intetsägande.

Nelson Pass Zen V2 är en studie i enkelhet: ett 8-watts självbygge i ren klass A med bara en enda transistor i signalvägen. Dess starka sida är mellanregister och sångröster som serveras med ofattbar närhet. Zen-förstärkaren överlever mötet med elkabeln bäst. Det finns inga spår av hårdhet och till och med en hyfsad känsla av rymd. Man tänker att man nästan hade kunnat leva med det här ljudet – tills man plockar fram de bättre kablarna!

SAE Mark IV B är en äldre 60-watts amerikansk klass AB-förstärkare som mest fått vara med i testet för att se hur mycket man märker förbättringar med de dyrare kablarna även om man har utrustning som passerat bäst före-datum. SAE har sin kraft i basen, men tillsammans med elsladden är resultatet intetsägande, utan att några områden utmärker sig positivt. Vi går vidare i stället.

 

Guldpläterade banankontakter från Ebay får sladden att se lite mer seriös ut.

Också i detta test:

Supra Sword 3.0

För bra för att låta bli

Det behöver inte kosta en hel förmögenhet att få bättre ljud. Inte ens en halv.

Nordost Red Dawn

Rymd och livekänsla

Den lövtunna platta kabeln fokuserar på trivsel och känsla.

Audiovector Zero Compression Signature

Dynamiskt fokus

Danska Audiovector har skapat en kabel som gör det roligare att lyssna.

In-akustik Referenz LS-1204 AIR

Tysk precision

Som en DNA-spiral som slingrar sig genom luften. Det ser konstigt ut, men fungerar.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

 

  1. Okej. Jag uppskattar verkligen er sajt och testerna av exempelvis hörlurar, telefoner och kringutrustning. Men det här är larvigt. Jämför de här vanliga elkablar mot Nordost i riktigt (dubbelsblindt) blindtest så får vi se hur det låter då. Det är väldokumenterat att ingen hör skillnad på olika högtalarkablar (och inte på signalkablar heller oavsett om de är analoga eller digitala) i ett blindtest. Hifikablar från dyra märken (som Nordost), lampsladd, vanlig elkabel som den här och till och med en uträtad trådgalje – det är ingen som helst skillnad. Ingen. Alltså ingen någonsin i hela världen har hittills klarat att höra skillnad på olika kablar i ett blindtest.

forfatter

John Hvidlykke

(f. 1964): Journalist. John har arbetat för Ljud & Bild sedan 2013. Han skriver om hifi, högtalare, datorer, spel och teknikhistoria. John har ägnat sig åt teknikjournalistik sedan 1982(!) och har arbetat för många olika tidskrifter i olika roller, bland annat GEAR, High Fidelity, Computer för alla, Illustrerad vetenskap, Ny elektronik, PC World och Privat Computer. Han har också skrivit många böcker och utbildningsprogram om IT.