annonse
annonse
annonse

test: DS Audio DS-002

DS Audio DS-002
DS Audio DS-002

Lysande vinylrevolution

Tekniken är kanske lastgammal, men ljudet från den optiska pickupen är revolutionerande fräscht.

Plus
Superstabil bas med enastående dynamik och extremt låg förvrängning. Ger LP-musiken en ny dimension.
Minus
Känslig för damm och slitna skivor. Inte bäst på mikrodynamik.

Om man tänker efter så har inte skivspelarna ändrat sig fundamentalt sedan tidernas begynnelse. Ända sedan Thomas Edison virade en folie runt en cylinder 1887, och Emile Berliner sedermera insåg att en rund skiva var en bättre lösning, har principen varit densamma.

En tunn nål vibrerar i de spiralformade spåren i skivan och alstrar ström från en spole och en magnet i andra änden av nålen. Dagens skivspelare och pickuper är alltså grundläggande lika Berliners grammofon och Edisons princip – fast rent tekniskt är en modern skivspelare och pickup ofantligt mycket bättre.

Det har hänt att någon har försökt uppfinna hjulet på nytt, men kvadrofoniska grammofoner med Quadradisc och laserpickuper slog aldrig igenom.

Därför är det smått sensationellt att ett litet företag har borstat av dammet från en gammal teknik som inte heller slog igenom.

Japanska Digital Stream Corporation har fått sällsynt mycket uppmärksamhet i highend-kretsar för sina pickuper som säljs under märkesnamnet DS Audio. De använder sig av ljus i stället för ett magnetfält för att generera ström. Optisk avläsning av vibrationerna från nålarmen, alltså.

Men principen är som sagt inte ny. På 70-talet hade Toshiba en relativt ordinär skivspelare som hette SR-50, med en optisk pickup som hette C-100 P. Där P:et stod för Photoelectronic.

Annons: Artikeln fortsätter nedan

De kallade systemet för OPTI och den remdrivna skivspelarens fotoelektriska pickup var en liten sensation på den tiden.

DS Audios lösning är en smula annorlunda och betydligt mer robust. Optisk teknik har varit vardagsmat ända sedan CD-spelarna dök upp 1982, och PC-musen har använt sig av optisk avläsning i åratal. Så det finns ingen anledning att tro att DS-002 ska vara lika bräcklig som Toshiba-pickupen.

Det ingår en EQ som gör ett RIAA-steg överflödigt.

Optisk konstruktion

Utifrån ser DS-002 ut som en vanlig pickup. På undersidan sticker det ut en kort nålarm och kontakterna på baksidan är samma som sitter på alla pickuper. Eftersom pickupen varken har en rörlig spole (Moving Coil) eller rörlig magnet (Moving Magnet) behövs det inte något RIAA-steg eller grammofonförstärkare för att få något ljud.

I stället säljs pickupen med en egen equalizer, som följer med i kartongen, som i sin tur kopplas till en ledig ingång på förstärkaren.

Den korrigerar för RIAA-kurvan, som LP-skivor använder sig av, men har inga andra knappar än en på/av-omkopplare. När strömmen sätts på skickas en liten signal i retur till pickupen, som börjar lysa med en liten blå lysdiod för att visa att den är redo.

Avspelningen börjar med en Shibata-slipning, en kort nålarm av aluminium och optisk avläsning inuti det heltäckande aluminiumhuset.

Så långt låter konstruktionen ganska så ordinär.

Men på insidan är det mesta annorlunda. Nålupphängningen stramas upp i chassit med en tråd, en fotosensor registrerar ljuset från en lysdiod och strömmen som alstras av ljuset blir musik. Något förenklat. Eftersom den rörliga massan är lägre än i en MC-pickup hävdar DS Audio att nålen reagerar snabbare, det blir lägre förvrängning, mindre friktion, mer exakt spårning och inget lag alls – oavsett frekvens.

En skiss av hur DS-002 ser ut inuti.

Installation

Pickupen levereras med en DS002-equalizer, men man kan uppgradera till DS Audios ännu mer påkostade equalizer, om man vill. Monteringen är tämligen simpel, med skruvar som monteras i gängor på pickupen, och justeringen av horisontella och vertikala vinklar (VTA) är inte svårare än här än med andra pickuper.

DS Audio rekommenderar 1,7 grams nåltryck, det rekommenderar jag att man håller sig till. Med korrekt VTA och en ordentlig tonarm finns det ingen anledning att oroa sig för spårningsproblem.

Equalizern har en skärmad trafo och generösa 33 000 μF kondensatorkapacitet, vilket låter som overkill men som definitivt betyder mer än tillräckligt med ström för signalbehandlingen.

Det finns inga balanserade utgångar på equalizern, men två obalanserade utgångar. Den ena – nummer 1 – har 6 dB dämpning per oktav vid 30 Hz medan den andra dessutom dämpar 6 dB vid 50 Hz. Man kan alltså välja, men min erfarenhet är att den mest korrekta korrigeringen av signalen görs i utgång nummer 2.

De två utgångarna har olika EQ i basen. Prova dig fram.

Ljudet av ljus

Det är nästan chockerande hur rent och öppet musiken låter med DS Audio-pickupen. Den låter nämligen inte riktigt som en vanlig MC-pickup. Klangen är silkeslen, fokuserad och enormt detaljerad. Det känns som om en gardin dras bort bort musiken: röster, instrument och inspelningens atmosfär framträder extremt bra i ljudbilden.

Ska jag klaga på något så måste det bli att jag tycker att ljudet känns mer tredimensionellt från en Ortofon MC Anna, och mer detaljerat från en Audio-Technica AT-ART1000. På mikronivå.

Det finns lite mer djup i Radka Toneffs Fairytales med MC Anna än med DS-002, men den japanska pickupen får fram mer klangdjup i både röster och piano. Samma sak händer i Keith Jarretts Köln-konsert. Djupet i de lägsta oktaverna återges enastående och det finns inte så mycket som en nanosekunds transientförvrängning, varken här eller i andra inspelningar jag testade med.

I Dire Straits Telegraph Road låter gitarrerna ultraneutrala, men de saknar varken klangbotten eller fyllighet. Det märks till exempel i slutet av den 14 minuter långa låten, när trummisen verkligen går loss. Stramare djupbas får man leta efter, samtidigt som kontrollen över dynamiken är total i hela frekvensområdet.

Det finns ett behärskat lugn, även i komplex musik, som sätter musikens klang i ett mer naturligt ljus. Pickupen låter varken varmt eller kallt, snarare neutralt.

(Foto: Tillverkare)

Slutsats

DS Audio DS-002 är ingen billig pickup, även om en equalizer ingår och gör ett separat RIAA-steg överflödigt. Men den är ett av de bästa köpen bland highend-pickuper som finns just nu, eftersom den är så enkel att ha med att göra, och spelar musik så oansträngt och naturligt att man faktiskt tycker att den trots allt är värd alla pengarna. Helt perfekt är den inte. Slipningen är inte lika skarp som på en Ortofon Replicant 100, och den sopar med sig lite mer damm från spåren, men ljudet från den optiska konstruktionen är inget mindre än uppseendeväckande. Lysande bra.

Om man tänker efter så har inte skivspelarna ändrat sig fundamentalt sedan tidernas begynnelse. Ända sedan Thomas Edison virade en folie runt en cylinder 1887, och Emile Berliner sedermera insåg att en rund skiva var en bättre lösning, har principen varit densamma. En tunn nål vibrerar i de spiralformade spåren i skivan och alstrar ström från en spole och en magnet i andra änden av nålen. Dagens skivspelare och pickuper är alltså grundläggande lika Berliners grammofon och Edisons princip – fast rent tekniskt är en modern skivspelare och pickup ofantligt mycket bättre. Det har hänt att någon har försökt uppfinna hjulet på nytt, men kvadrofoniska grammofoner med Quadradisc och laserpickuper slog aldrig igenom. Därför är det smått sensationellt att ett litet företag har borstat av dammet från en gammal teknik som inte heller slog igenom. Japanska Digital Stream Corporation har fått sällsynt mycket uppmärksamhet i highend-kretsar för sina pickuper som säljs under märkesnamnet DS Audio. De använder sig av ljus i stället för ett magnetfält för att generera ström. Optisk avläsning av vibrationerna från nålarmen, alltså. Men principen är som sagt inte ny. På 70-talet hade Toshiba en relativt ordinär skivspelare som hette SR-50, med en optisk pickup som hette C-100 P. Där P:et stod för Photoelectronic. De kallade systemet för OPTI och den remdrivna skivspelarens fotoelektriska pickup var en liten sensation på den tiden. DS Audios lösning är en smula annorlunda och betydligt mer robust. Optisk teknik har varit vardagsmat ända sedan CD-spelarna dök upp 1982, och PC-musen har använt sig av optisk avläsning i åratal. Så det finns ingen anledning att tro att DS-002 ska vara lika bräcklig som Toshiba-pickupen. [caption id="attachment_82116" align="alignnone" width="460"] Det ingår en EQ som gör ett RIAA-steg överflödigt.[/caption] Optisk konstruktion Utifrån ser DS-002 ut som en vanlig pickup. På undersidan sticker det ut en kort nålarm och kontakterna på baksidan är samma som sitter på alla pickuper. Eftersom pickupen varken har en rörlig spole (Moving Coil) eller rörlig magnet (Moving Magnet) behövs det inte något RIAA-steg eller grammofonförstärkare för att få något ljud. I stället säljs pickupen med en egen equalizer, som följer med i kartongen, som i sin tur kopplas till en ledig ingång på förstärkaren. Den korrigerar för RIAA-kurvan, som LP-skivor använder sig av, men har inga andra knappar än en på/av-omkopplare. När strömmen sätts på skickas en liten signal i retur till pickupen, som börjar lysa med en liten blå lysdiod för att visa att den är redo. Avspelningen börjar med en Shibata-slipning, en kort nålarm av aluminium och optisk avläsning inuti det heltäckande aluminiumhuset. Så långt låter konstruktionen ganska så ordinär. Men på insidan är det mesta annorlunda. Nålupphängningen stramas upp i chassit med en tråd, en fotosensor registrerar ljuset från en lysdiod och strömmen som alstras av ljuset blir musik. Något förenklat. Eftersom den rörliga massan är lägre än i en MC-pickup hävdar DS Audio att nålen reagerar snabbare, det blir lägre förvrängning, mindre friktion, mer exakt spårning och inget lag alls – oavsett frekvens. [caption id="attachment_82115" align="alignnone" width="460"] En skiss av hur DS-002 ser ut inuti.[/caption] Installation Pickupen levereras med en DS002-equalizer, men man kan uppgradera till DS Audios ännu mer påkostade equalizer, om man vill. Monteringen är tämligen simpel, med skruvar som monteras i gängor på pickupen, och justeringen av horisontella och vertikala vinklar (VTA) är inte svårare än här än med andra pickuper. DS Audio rekommenderar 1,7 grams nåltryck, det rekommenderar jag att man håller sig till. Med korrekt VTA och en ordentlig tonarm finns det ingen anledning att oroa sig för spårningsproblem. Equalizern har en skärmad trafo och generösa 33 000 μF kondensatorkapacitet, vilket låter som overkill men som definitivt betyder mer än tillräckligt med ström för signalbehandlingen. Det finns inga balanserade utgångar på equalizern, men två obalanserade utgångar. Den ena – nummer 1 – har 6 dB dämpning per oktav vid 30 Hz medan den andra dessutom dämpar 6 dB vid 50 Hz. Man kan alltså välja, men min erfarenhet är att den mest korrekta korrigeringen av signalen görs i utgång nummer 2. [caption id="attachment_82114" align="alignnone" width="460"] De två utgångarna har olika EQ i basen. Prova dig fram.[/caption] Ljudet av ljus Det är nästan chockerande hur rent och öppet musiken låter med DS Audio-pickupen. Den låter nämligen inte riktigt som en vanlig MC-pickup. Klangen är silkeslen, fokuserad och enormt detaljerad. Det känns som om en gardin dras bort bort musiken: röster, instrument och inspelningens atmosfär framträder extremt bra i ljudbilden. Ska jag klaga på något så måste det bli att jag tycker att ljudet känns mer tredimensionellt från en Ortofon MC Anna, och mer detaljerat från en Audio-Technica AT-ART1000. På mikronivå. Det finns lite mer djup i Radka Toneffs Fairytales med MC Anna än med DS-002, men den japanska pickupen får fram mer klangdjup i både röster och piano. Samma sak händer i Keith Jarretts Köln-konsert. Djupet i de lägsta oktaverna återges enastående och det finns inte så mycket som en nanosekunds transientförvrängning, varken här eller i andra inspelningar jag testade med. I Dire Straits Telegraph Road låter gitarrerna ultraneutrala, men de saknar varken klangbotten eller fyllighet. Det märks till exempel i slutet av den 14 minuter långa låten, när trummisen verkligen går loss. Stramare djupbas får man leta efter, samtidigt som kontrollen över dynamiken är total i hela frekvensområdet. Det finns ett behärskat lugn, även i komplex musik, som sätter musikens klang i ett mer naturligt ljus. Pickupen låter varken varmt eller kallt, snarare neutralt. [caption id="attachment_82117" align="alignnone" width="460"] (Foto: Tillverkare)[/caption] Slutsats DS Audio DS-002 är ingen billig pickup, även om en equalizer ingår och gör ett separat RIAA-steg överflödigt. Men den är ett av de bästa köpen bland highend-pickuper som finns just nu, eftersom den är så enkel att ha med att göra, och spelar musik så oansträngt och naturligt att man faktiskt tycker att den trots allt är värd alla pengarna. Helt perfekt är den inte. Slipningen är inte lika skarp som på en Ortofon Replicant 100, och den sopar med sig lite mer damm från spåren, men ljudet från den optiska konstruktionen är inget mindre än uppseendeväckande. Lysande bra.
Läs hela artikeln och över 450 nya tester i året med prenumeration på Ljud & Bild.
är du redan prenumerant? Logga inn.
Provaprenumeration
0:-
Fri tillgång till ljudochbild.se
Bronsprenumeration
349:-/halvår
1/2 år (6 nr) Digitalutgåva varje månad Fri tillgång till ljudochbild.se
Silverprenumeration
580:-/år
1 år (11 nr) Välkomstgåva Fri tillgång till ljudochbild.se Digitalutgåva varje månad
Guldprenumeration
999:-/år
1 år (11 nr) Ny digital film varje månad Välkomstgåva Fri tillgång till ljudochbild.se Digitalutgåva varje månad
Prenumerationen kommer automatiskt att förnyas till vanligt pris: Månad 49:-

Med prenumeration på Ljud och Bild får du:

Fri tillgång till ljudochbild.se Digitalutgåva (iPad/Android) varje månad Rejäl rabattt Välj själv hur länge du vill prenumerera - och med eller utan film Fin välkomstpremie
Bästa pris på DS Audio DS-002
Pricerunner.se är en kommersiell partner till ljudochbild.se. De levererar uppdaterade priser, prisjämförelser och produktinformation.

Typ: Optisk pickup

Vikt: 8,1 gram

Rek. nåltryck: 1,6–1,8 g/1,7 g

Rek. tonarmsmassa: N/A

Utgångsspänning: 500 mV

Rek. motstånd: N/A

Följsamhet: N/A

Kanalbalans: N/A

Kanalseparation: 25 dB

Frekvensomfång: 15–50 000 Hz

Webb: audioconcept.se

Pris: 56 000,-

Har du något att tillägga?

Välkommen till Ljud & Bilds diskussionsforum. Vi vill gärna veta vad du tycker. Håll dig till ämnet och var saklig så slipper vi ta bort eller moderera inlägg. Övriga frågor och synpunkter hänvisas till redaktion@ljudochbild.se.
test
Nokia 8.1
Räcker ett ”Nokia”? Tja …

Nokia 8.1 är en prisvärd mellanklassmobil. Men har den något speciellt att komma med? Förutom namnet?

Flaggskeppet Galaxy S10 är här Vi har känt på Samsungs nya monstermobil som har alla finesser man kan tänka sig.
test
Datacolor SpyderX Pro
Så får du korrekta färger

Fotografer måste kalibrera skärmen om färgerna ska bli rätt.

test
SteelSeries Stratus Duo
Gör datorn till en konsol

SteelSeries trådlösa spelkontroll är perfekt för springa-och-hoppa-spel på PC:n och mobilen.

test
Sonos Amp
Sonos dubblar

Äntligen en Sonos-förstärkare som är tillräckligt stark för att driva ordentliga högtalare med övertygelse. Naturligtvis med full multiroom-funktion.

Dyk med drönare Glöm flygande drönare, en undervattensdrönare är roligare!
Resekameror med superzoom Panasonic-kameror för fotografer på resande fot.
test
Nikon Z6
Fullträff med fullformat

Billigast är bäst i Nikons nya Z-serie med systemkameror.

High End Mässan 2019 Årets mässa bjöd på det mesta av det bästa inom ljud för kräsna öron.
2019 års Panasonic-TV får Dolby Vision och HDR10+ Det är bara den allra billigaste TV-modellen som inte får vara med när Panasonic rullar ut bättre HDR-format. Och Dolby Atmos.
grupptest
Seks 55-tums 4K med HDR-videokvalitet
En bra andra-TV

På jakt efter en billig extra-TV? Nu när butikerna tömmer sina lager på förra årets modeller kan du göra riktiga klipp!

Recension
Pacific Rim 2 – Uprising
Skitfilm! Uppföljaren till ”jätterobotar slår ihjäl jättemonster” är en stor besvikelse.
Trådlös McIntosh-soundbar Här är en soundbar-högtalare som tror att den är en hel anläggning.
annonse
Sluten toppmodell och förstärkare från Focal Den fantastiska hörluren Utopia har fått ett slutet alternativ i form av Stellia. Och så släpper Focal hörlursförstärkaren Arche.
Recension
The Predator (2018)
Skugga från det förflutna Inte en remake, utan en misslyckad fortsättning och en trist hyllning till originalet från 1987.
Recension
The Truth Matters
Mörkläggningen om kriget i Irak Bush-administrationen ljög medvetet om orsakerna till andra Irak-kriget – och pressen lät bli att ställa dem till svars.
Recension
Peppermint
Fullständigt ointressant Blodtörstig Jennifer Garner i blodfattig actionklyscha.
Recension
BlacKkKlansman
En politisk ­knytnäve! Spike Lee levererar en av sina bästa filmer – om rashat förr och nu.
Släpp lös musiken Genom att jorda högtalarna har Audiovector lyckats förbättra ljudet.
16x-zoom från Olympus Kompakt 12–200 mm-objektiv.
test
Nokia 5.1 Plus
Billig Nokia ­överraskar en smula

På flera områden är Nokia 5.1 Plus bättre än man kan förvänta sig för pengarna. Fast ett par kompromisser kommer man inte undan.

test
Audeze Mobius
Utanför huvudet-upplevelse

Audezes lyx-headset bryter mot en av de grundläggande reglerna för hörlurar. Och låter bra!

Bättre skärmkalibrering Datacolor har förbättrad Spyder-kalibreringen.
Tre nya specialobjektiv från Leica Så här ser de alltså ut, de tre specialobjektiven som Leica lanserat till M-systemet.
Recension
Velvet Buzzsaw
Konstnärligt mord! En ganska så misslyckad genreblandning av ironisk satir och slasher-rysare.
grupptest
6 trådlösa hörlurar
Trådlöst ljud ­ på allvar

Hörlurar för dig som tar ljudkvaliteten seriöst men inte vill bli helt ruinerad på kuppen.