annons

Småspännande filmår, med allt större fokus på strömning

Närmare 450 timmar (!) har vi tillbringat framför TV:n/filmduken för att hjälpa dig att sålla agnarna från vetet (och ja, det finns mycket agnar där ute). Det har varit ett spännande år, med allt större fokus på strömningsjättarna.

Årets bästa filmer och TV-serier 2019-2020

Att sammanfatta ett helt år med TV-serier och filmer är alltid en märklig upplevelse. Förvånansvärt många av filmerna/serierna har man glömt bort, en del pärlor blir man påmind om – och man får en mer helhetlig bild av året som gått.

Bortsett från liggsår och ett stigande glykemiskt index har det blivit många stunder med bra underhållning, överraskningar, nyskapande och briljanta skådespelare – men också mycket medelmåttighet och satsningar på säkra kort.

Filmfokus och lokala satsningar av Netflix

De senaste 3–4 åren har Netflix mångdubblat budgeten för egenproduktioner, detta har framför allt gynnat lokala produktioner, som svenska Störst av allt och (den katastrofalt dåliga) brittisk/norska The Innocents. I år har även HBO hoppat på tåget med lokala serier, som norska Beforeigners. Även om första säsongen inte var en fullträff så har den en lovande premiss som kan räcka till många säsonger.

Förutom alla serier har egenproducerade filmer fått allt större budgetar, vilket lett till att strömningsjättarna numera kan locka till sig de största namnen (både framför och bakom kameran) från Hollywood. Roma satte en ny standard och vann också en Oscar för årets bästa film.

Låt oss hoppas att normen inte blir lättsamma komedier, som Murder Mystery – en film som det går tretton på dussinet av. Netflix imponerade med filmer som Outlaw King, The Highwaymen och Triple Frontier. Längre fram i år släpper Netflix en av filmerna som vi har störst förväntningar på, The Irishman av Martin Scorsese med Robert De Niro och Al Pacino i huvudrollerna. Sådana storsatsningar bådar gott för strömningsutbudet (och ger en varningssignal till biomarknaden), och Netflix är dessutom tvungna att satsa stenhårt på egenproducerat material nu när Disney+ kommer i full fart nästa år.

Otroligt stark serieår

annons

Bortsett från magplasket The I-Land har årets säsong, och inte minst sensommaren/hösten, bjudit på massor av godbitar, till exempel den skrämmande Chernobyl, spännande True Detective säsong 3, intrikata Sharp Objects, originella Sex Education, exotiska I Am the Night, klassikern Bosch säsong 5, actionfyllda Tom Clancy’s Jack Ryan, superspännande The Spy, innovativa Carnival Row – och sist men inte minst den storslagna finalen av episka Game of Thrones. Och nyligen fick vi se mer av Billy Bob Thorntons protagonist i sköna Goliath.

annons

Biomarknaden har fortfarande ett (överdrivet) fokus på remakes och superhjältar, det är strömningstjänsterna som står för innovation och nya satsningar. Med det sagt så blev vi imponerade av avslutningen av Avengers, Endgame – och remakes av gamla klassiker är inte heller att leka med, se bara på den fantastiska A Star is Born.

Vi låter de många missarna och besvikelserna passera i tysthet. De, och tusentals fler recensioner, kan du läsa om på vår hemsida. Gott nytt film- och TV-år!

Årets bästa TV-serie

Chernobyl

Kommunismens misslyckande

Strålande (!) serie som beskriver hur kommunismen som system var en avgörande faktor bakom den fruktansvärda Tjernobyl- katastrofen.

I år har det gått 33 år sedan en av reaktorerna i Tjernobyl-kärnkraftverket i Sovjetunionen (dagens Ukraina) bokstavligt talat sprängdes i luften. Tidernas värsta kärnkraftsolycka var ett faktum – och sovjetryssarna gjorde allt de kunde för att mörka katastrofen/skandalen.

Det är ett dystert scenario och scenografi vi presenteras för. Den lilla staden alldeles intill det stora kärnkraftverket är så arketypisk rysk som den kan bli, med gigantiska betongklossar till lägenhetskvarter, så grått, enformigt och dystert som bara en totalitär kommunistisk stat kan åstadkomma. Smutsbruna, mörkgröna och bruna färger dominerar.

Anläggningens ledning försöker i det längsta mörklägga katastrofen, med lögner, bluffar och hårdnackad förnekelse rapporterar de till Moskva att allting är under kontroll och att strålningen är försumbart farlig. Varken enskilda personer, eller staten, får tappa ansiktet.

Ordförande Gorbatjov beordrar Boris Shcherbina (Stellan Skarsgård) att resa till ground zero och rapportera tillbaka till Kreml. Med sig får han landets främsta kärnfysiker, Valery Legasov (Jared Harris). Katastrofens omfattning uppdagas lager för lager i all sin fasa, och Shcherbina och Legasov får ansvaret att städa upp helvetet.

Den kommunistiska partieliten, med god hjälp av ett effektivt KGB, gjorde sitt yttersta för att tysta ner katastrofen. Regimen skulle, till varje pris, undvika att skadas – så mycket för glasnost …

Flera sekvenser domineras av tungt, teknisk facksnack men allt förklaras så att lekmän kan förstå, vilket gör Chernobyl både underhållande och lärorik.

Alla har i dag hört talas om olyckan och känner till det radioaktiva nedfallet som spred sig även till våra gränser. Desto mindre känt är att olyckan höll på att utvecklas till en fullständigt förödande katastrof som skulle ha gjort en halv världsdel obeboelig i århundraden.

annons

”Fördelen” med en totalitär regim är att det inte ställs några frågor och att liv kan offras utan att folket gör uppror. Något som faktiskt hjälpte till att begränsa katastrofens omfattning. Seriens starkaste scen är när ”frivilliga” soldater kommenderas ut på reaktortaket för att knuffa ner extremt radioaktiv grafit i kratern. Stannar man längre än 2–3 minuter på taket dör man av strålningen.

annons

Skarsgård är riktigt tung i serien och passar perfekt i rollen som partipampen som så småningom får en mer nyanserad syn på saken, katastrofen, regimen och mörkläggningen. Han har definitivt seriens mest fascinerande karaktärsutveckling. Harris är också helt perfekt castad som den lite torra kärnfysikern, med stor känsla för rättvisa och moral men också förmågan att offra ett par liv om ändamålet helgar medlen.

Trots några mindre svagheter är Chernobyl definitivt en av årets bästa serier. Ett skrämmande, verklighetstroget drama ackompanjerat av utmärkta skådespelare och en dramaturgi som hämtad direkt från helvetet gör detta till en omedelbar klassiker.

Årets bästa film

A Star is Born

Kemin gnistrar

Cooper och Gaga sjunger sig in i filmhistorien med en fängslande remake av motgångar-gör-dig-stark-klassikern.

Bradley Cooper (regissör och huvudrollsinnehavare) ger oss den fjärde filmatiseringen av A Star is Born, en berättelse om mänskligt förfall, hopp, drömmar, kärlek och hur det otänkbara faktiskt kan hända: att en okänd sångerska på en nattklubb slår igenom som musikalisk superstjärna – only in America!

Den unga servitrisen Ally (Lady Gaga) bättrar på sin inkomst genom att sjunga på en burlesk bar en kväll i veckan. Hon drömmer om att uppträda för en stor publik och leva på musiken, men ännu så länge har ingen upptäckt henne, och inte heller passar hon in i mallen för hur en popsångerska av i dag ska vara.

En kväll när hon sjunger i baren har den populära country-stjärnan Jackson Maine (Bradley Cooper) en storslagen arenakonsert i staden. Trots osannolik konsumtion av alkohol och piller håller sig den aningen avdankade stjärnan på benen under konserten – men på vägen hem till hotellet behöver han en drink … Det oundvikliga händer, den gamla ringräven charmar Ally i sank, uppmuntrar henne att satsa på musiken och tar henne med direkt på sin pågående turné.

Alkoholiserade musiker med dalande karriärer är inte direkt någon originell handling, det är en karaktärstudie som bland annat Jeff Bridges gjorde perfekt i Crazy Heart för ett par år sedan. Man kan enkelt invända att handlingen är full av klichéer och osannolika händelser, men den berättas så bra och äkta att vi rycks med.

A Star is Born är Lady Gagas första huvudroll och det är första gången Cooper regisserar – och båda två gör det med glans!

Handlingen är både rörande, tårdrypande och full av klichéfällor, men Cooper navigerar med säker hand genom de uppenbara fallgroparna. Han gör filmen till ett starkt personligt drama som vi kan känna igen oss i (även om vi inte är riktigt lika törstiga …) och relatera till. Dessutom sjunger han som en fullfjädrad gammal countrysångare!

Att Lady Gaga inte har spelat huvudroller tidigare är synd och skam, för hon är som skapt för rollen som den frustrerade, osäkra Ally som varken lyckas med karriären eller kärleken och fortfarande bor hemma hos sin pappa.

annons

Fotot är stilrent, vackert och nära och fångar paret på deras mest personliga plan, filmen är även elegant klippt och Cooper lyckas ända ut i fingerspetsarna ge den en ovanligt bra dramaturgi – det enda vi har att invända är att Allys karriär tar fart lite väl fort, plus att hennes unga manager är lite väl stereotypiskt överdriven.

annons

Handlingens grundelement är lika gamla som mänsklighetens historia, men Cooper och Eric Roth (medförfattare) lyckas göra sin version både aktuell och relevant för vår tid. Lägg därtill en historia fylld med vardagsdramatik, omöjlig kärlek, relationer, häftig musik och en skådespelarensemble som levererar sitt yttersta, så har du ett recept på en klassiker.

picture1
<
>

ÅRETS REGISSÖR


Les recensionen här Alfonso Cuarón (Roma)

Alfonso Cuarón tar oss med på en tids- och klassresa till barndomens Mexiko. Med Roma ger han oss sin egen, nästan självbiografiska, historia från uppväxten i stadsdelen Roma i Mexico City i början av 1970-talet. Cuarón ger oss långa och eftertänksamma scener där han verkligen ger oss tid att lära känna karaktärerna på djupet, deras kom- plicerade liv och enkla leverne. Vi har sällan sett en film med vackrare foto (och klippning) än Roma. Fotografen är ingen mindre än regissören själv och tar med oss på en nästan svävade resa med långsamma panoreringar som ger en unik närvarokänsla. Roma är en av de mest subtila och vackraste filmerna vi har sett på länge. Det sävliga tempot och den långsamt uppbyggda handlingen gör att det tar lite tid att komma in i handlingen, men när du väl blir gripen av filmen så håller den dig fast och formligen suger in dig i sin nästan episka, men ack så enkla historia om vanliga människors öden.

Årets SKÅDESPELERSKA


Les recensionen här Saoirse Ronan (Mary Queen of Scots), Regi: Josie Rourke

To fyrrige dronninger barker sammen i makten om Storbritannia, med religionskon- flikt som dramatisk bakteppe. På begynnelsen av 1560-tallet vender den 18-årige Mary Stuart (Saoirse Ronan) tilbake til sitt hjemland, Skottland. Debutregissør Josie Rourke forteller en av de mest fascinerende rojale feider i Europa på en forfriskende måte, sett med en ny vinkel. Det er kusinenes kvinnelige fellesskap og kamp mot mannsverdenen som står i fokus. Mary Queen of Scots blir så visst ikke «nok et» pompøst kostymedrama, men en dramatisk historiefortelling med brodd til vår egen tid, det hele toppet med imponerende rollepresta- sjoner fra Robbie og, ikke minst, Saoirse Ronan. Ronan fremstiller den komplekse, og noget naive, fyrrige dronningen med pondus og får frem både hennes stolthet og mange svake sider på en usedvanlig menneskelig måte, som man kan relatere seg til. At hun ble snytt for en Oscarnominasjon er en skam.

ÅRETS SKÅDESPELARE


Les recensionen här Mahershala Ali (True Detective, sesong 3), Regi: Jeremy Saulnier

Efter snedsprånget i Los Angeles är crime-se- rien True Detective tillbaka som vinnare. Precis som med ringrävarna Woody Har- relson och Matthew McConaughey i första säsongen är det återigen ett cold case som ska gås igenom med fräscha ögon. Vi hoppar in i handlingen 1990, när den erfarna polisu- tredaren Wayne ”Purple” Hayes (Mahershala Ali från House of Cards) återigen måste berätta om ett fall han ledde 1980 när två barn försvann från en liten stad i Arkansas. Emellanåt hoppar handlingen elegant fram till 2015 där vi möter den pensionerade, lätt demente Hayes som intervjuas av en TV-kanal i samband med en cold case-dokumentär (!) om försvinnandena. Hela denna komplexitet i en karaktär får Mahershala Ali fram på det mest eleganta och naturliga sätt. Han har ett stoiskt lugn, spelar inte med stora gester och rörelser utan får fram alla nyanser av personen på ett subtilt sätt. En prestation på samma nivå som McCo- naugheys i den första säsongen.

Årets FAMILJEFILM


Les recensionen här Spider-Man: Into the Spider-Verse, Regi: Bob Persichetti

Vi har faktiskt tappat räkningen på hur många gånger Spider-Man-serien har fått en nystart, men Spider-Man: Into the Spi- der-Verse har helt enkelt blivit en chocke- rande underhållande och originell film! En sak är att filmen är underhållande, karaktärerna är intressanta och hjärtevär- mande och att Miles historia är både trovär- diga och fängslande, desto mer glädjande är att kunna konstatera att animeringen är ena- stående, originell och en fröjd för ögat! Det finns tydliga element från de ursprungliga, klassiska Spider-Man-serierna, på samma ÅRETS BÄSTA 4K UHD BD-UTGÅVA gång som formspråket är ett fyrverkeri av färger, djup och innovativ originalitet. Sällan har vi haft lägre förväntningar på en film och blivit desto mer förvånade. Spi- der-Man: Into the Spider-Verse vann också, ytterst förtjänt, en Oscar för årets bästa ani- merade film. Den hade med fördel kunnat klippas ner en smula, det finns ett par onödiga döda stunder – men redan nu kan den kallas för en animeringsklassiker.

ÅRETS 4K UHD BD-UTGÅVA


Les recensionen här First Man, Regi: Damien Chazelle

Vi har tidigare blivit imponerade av häftiga scener från rymden, till exempel i Apollo 13 och (framför allt) Gravity. Men First Man tar det till nya höjder. Fotot håller världsklass och de många när- bilderna ger oss en klaustrofobisk känsla, ungefär som den som astronauterna måste ha upplevt när de blev utskjutna i det stora intet. När raketen skjuts upp är vi en fluga på väggen och sugs in i actionscenen – med god hjälp av ett ljudspår som är farligt nära att åstadkomma irreparabel skada på husgrunden. En historiskt viktig film, vackert filmad med enastående skådespelare och bultande spän- ning. 4K-kvaliteten får verkligen fram det ypper- sta av den här filmen, med knivskarpa kontras- ter i en ovanligt detaljerad bild. Det häftiga sur- roundljudet (Dolby Atmos) är helt fantastiskt, vi blir nästan paralyserade i soffan när raketerna avfyras. Härligt! Bonusmaterialet består av ett par utelämnade scener, kommentatorsspår och åtta minidokumentärer.

ÅRETS SPECIALFILM


Les recensionen här Springsteen on Broadway, Regi: Thom Zimney

Med showen ”Springsteen on Broadway” har Bruce Springsteen (68) spelat på en av de minsta scenerna han har uppträtt på under de senaste 40 åren. Netflix återskapar magin från de intima föreställningarna. Hela showen är uppbyggd kring självbio- grafin, vi följer Springsteens uppväxt krono- logiskt. En röd tråd är hans svåra relation till pappan och livets med- och motgångar. Springsteen har noggrant valt ut ett knippe låtar som definierar viktiga stunder i hans liv och som berättar något viktigt. Det är på detta plan som Broadway-showen fun- gerar så bra, texterna och berättelserna flätas ihop naturligt och fördjupar det stora samta- let. Showen har en bra dramaturgisk struktur och har fin dramaturgi, är vackert filmad och är sansat klippt. Vi har aldrig upplevt honom starkare, mer intensiv, känslomässig och äkta än på Broad- way. Med de här föreställningarna skriver The Boss rockhistoria.

Har du något att tillägga?
Välkommen till Ljud & Bilds diskussionsforum. Vi vill gärna veta vad du tycker. Håll dig till ämnet och var saklig så slipper vi ta bort eller moderera inlägg. Övriga frågor och synpunkter hänvisas till redaktion@ljudochbild.se.

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

annons

Läs också