anmeldelse: The I-Land, säsong 1

Pinsamt, komiskt dålig

Ouch, Netflix! När det här hafsverket fick grönt ljus måste det definitivt ha varit några interna rutiner som brast.
Karakter
Thriller
The I-Land, säsong 1
Annons
Annons
forfatter

I ett slags genremix mellan Flugornas herre, 12 Monkeys, The Island och Lost försöker Netflix krampaktigt konstruera en modern science fiction-thrillerserie – men allt slutar som en ofrivilligt komisk ”flygkrasch”.

Premissen är att tio ungdomar, fem av varje kön, vaknar på en öde ö. De är likadant klädda, har var sitt enda föremål med sig och lider av fullständig minnesförlust, men plågas av svåra flashbacks. Ännu konstigare blir det när de upptäcker att de låg exakt 39 meter från varandra på den exotiska stranden – låt förvirringen, och konflikterna, börja!

https://www.youtube.com/watch?v=GxpwiwOdMHk

Här gnisslar det något så in i helv … redan från start, inte minst för att dialogen är så konstlat konstruerad att vi retar oss, handlingen är mer ihålig än en svettig, halvgammal schweizerost och karaktärerna så fullständigt befriade från all form av trovärdighet att de är helt hjälplösa när de ska försöka fånga vårt intresse. Allt känns som en illa castad, halvfärdig reality-serie à la Ex on the Beach, fast utan de ”saftiga” intrigerna och allt sex. Konflikterna mellan ”deltagarna” verkar inte det minsta trovärdiga och serien (trots bara 5 timmars speltid) är osannolikt seg och chockerande tråkig.

Hur i hela friden de höga damerna på Netflix kunde släppa det här skräpet genom nålsögat är det största mysteriet med The I-Land.

Annons

När de tio främlingarna vaknar upp på en öde ö, utan att ha någon aning om vem de är eller hur de hamnade där, är det första de gör att börja munhuggas med varandra, ledda av besserwissern Chase (Natalie Martinez) och ”bitchy” KC (Kate Bosworth) – helt tanklöst.

Här finns alla raser, färger och sexuella läggningar representerade i hela stereotyp-alfabetet, vilket inte direkt bidrar till att få bort ”konstruerat”-klisterlappen från projektet.

(Foto: Netflix)

De enda skådespelarna som klarar sig någorlunda i eländet är Natalie Martinez (den enda på stranden som är utrustad med hjärna) och Bruce McGill som störig fängelsedirektör. Martinez syns visserligen främst i en liten topp, ofta lagom våt och precis ”tillräckligt” urringad, men hon gör åtminstone en anständig rollprestation, trots den så töntiga dialogen. Och dialogen, den är det regissör och manusförfattare Neil LaBute som ligger bakom, så här kan han inte skylla ifrån sig.

Alla inser att den öde ön och handlingen bär på fler hemligheter än vad som syns till en början, synd bara att när handlingen vecklar ut sig och karaktärerna ges mer djup så blir allt bara ännu mer hårresande korkat och osannolikt. Nej, The I-Land dryper av amatörmässighet, genomsyrad av en stank av hjälplöshet och inkompetens – faktiskt på gränsen till att vi blir intellektuellt förolämpade/kränkta. En ynka stjärna. Håll dig långt borta!

<
>
(Foto: Netflix)
Vi uppskattar verkligen att du läser Ljud & Bild.
för att läsa vidare.

Prova Ljud & Bild i 30 dagar för 39 kr

Full tillgång till alla +artiklar, vårt testarkiv med tusentals produkter, Alla nyheter, recensioner och guider Se fler alternativ här
Fakta
  • Netflix
  • Release: 12/9/2019
  • Regi: Jonathan Scarfe
  • Med: Natalie Martinez, Kate Bosworth, Ronald Peet, Sibylla Deen, Gilles Geary, Kyle Schmid, Keilyn D. Jones, Natasha Bassett, Bruce McGill
  • Genre: Thriller
  • Land: USA
  • År: 2019
  • Längd: 5:00

 

IMDB Rating
Summary:

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

 

forfatter

Tor Aavatsmark

(f. 1974): Ljud & Bilds dedikerade filmrecensent och VD. Tor har arbetat på L&B sedan 2005. Under 2003–2005 ägde han och en partner ett tidningsförlag med bland annat en filmtidning i portföljen, ett intresse han har tagit med sig till L&B. Tor har en cand.polit-utbildning från UiO men känner sig väldigt hemma bakom ratten på ett medieföretag.
Annons
Annons

Läs också

Den danska storstjärnan har fått ytterligare en internationell mega-roll.
Strömningsjätten har tecknat ett stort avtal om innehåll med Sony Pictures.
Ännu en gång flyttas premiärerna för stora filmtitlar fram.
Harrison Ford-filmen från 1986 gör comeback som TV-serie.
Att 40 % av de spanska männen går på bordeller var en chockerande nyhet för oss – men bannemej om inte Álex Pina lyckas göra hejdundrande underhållning av tragedin.
April bjuder på mycket godis från strömningstjänsterna, nu kan du också titta på innehåll från nykomlingen Paramount+.
Påsken blir definitivt bättre med en riktigt bra thriller eller deckare!
Nykomlingen Paramount+ lanseras med Maisie Williams som snabbkäftad eremit som plötsligt släpps lös i det fria. Roligt, men lite oförlöst.
Disney+ bevisar att det fortfarande finns mer spännande material att förmedla från Marvels rikliga universum.
Många filmer har ”finputsats” i efterhand av missnöjda regissörer – men ingen lika omfattande som Justice League.
Den efterlängtade uppföljaren till fräscha Wonder Woman är årets största besvikelse.
En av 1980-talets stora komiker, Eddie Murphy, försöker stenhårt att återuppliva sin klassiska komedi – men åstadkommer bara en mycket mindre charmig kopia.
Uppföljaren går i samma fascinerande fotspår som första säsongen – och det är inte negativt.
New Orleans mest respekterade domare hamnar i klammeri med rättvisan.
Under årets första vårmånad får vi ljusare dagar, mindre snö och massor av spännande innehåll från strömningstjänsterna.
Tänk om det om var Sovjetunionen som hann först till månen?
Big Sky ett levande bevis på att även en av branschens mest erfarna och välrenommerade kan misslyckas.
Två personer ägnar en hel natt åt att göra sitt yttersta för att såra och förnedra sin partner. Sådant blir det filmkonst av.
Tom Hanks briljerar i sobert western-epos som har hjärtat på rätta stället.
Starka kvinnor med högst personliga problem är den drivande kraften i detta starka Netflix-drama.