Recension: Triple Frontier

Bitvis utmärkt spänning och fint samspel mellan grabbarna i gänget, men en haltande dramaturgi.

Limbo

Triple Frontier har befunit sig på planeringsstadiet sedan 2011, ursprungligen med Kathryn Bigelow (Zero Dark Thirty) som regissör och med Tom Hanks och Johnny Depp i huvudrollerna.

Sedan dess har både Channing Tatum, Tom Hardy och Mahershala Ali funnits på rollistan. Men kugghjulen började inte snurra ordentligt förrän Paramount kastade in handduken och Netflix tog över i maj 2017.

Med Triple Frontier visar Netflix återigen vilka ekonomiska muskler de förfogar över och att det inte alls bara är till TV-serier som de stora budgetarna delas ut. Strömningsjätten blir allt större som formidabel filmstudio och hotar nu de traditionella Hollywood-filmbolagens dominans, plus kundbasen för biografer över hela världen. Något som bland annat skrämmer det gamla gardet, till exempel ”dinosaurien” Steven Spielberg.

Som belöning för sitt arbete fick Netflix med sammanlagt 10 oscarsnomineringar för Roma, och filmen vann tre statyetter (bästa utländska film, bästa regissör och bästa foto).

Glömda veteraner

Den frilansande amerikanska elitsoldaten Pope (Oscar Isaac) jobbar tillsammans med lokal polis/militär i Colombia på jakt efter den stora fula fisken: knarkbaronen Lorea. Som både ser ut och beter sig som en arketypisk knarkbaron ska göra!

Efter tre års misslyckad jakt i nära samarbete med den lokala korrupta polisen, börjar Popes moralkompass svaja och han är långtifrån lika ideologiskt naiv som under hans dagar i armén. Pope reser hem till USA för att rekrytera sina före detta ”brothers in arms”.

Det tidigare så sammansvetsade soldatgänget känner sig övergivet och sviket av Uncle Sam, fyra av dem lever nu ur hand i mun och har svårt att få vardagen att gå ihop. Och allt detta trots att de (som Ben Affleck säger lakoniskt) har tagit 5 kulor för fosterlandet. Varken husförsäljning eller boxningsring ger tillräckligt med pengar för att de ens ska ha råd att köpa en ny pickup.

Så när Pope kommer med en ”idiotsäker” plan som går ut på att de ska sno 75 miljoner dollar från Colombias största knarkbaron är det inte särskilt svårt att övertala dem att gå med på rekognosceringsuppdraget. Det är nästan som en återförening av gänget i Ocean’s Eleven.

I Colombia får Pope information från sin vackra informatör Yovanna (Adria Arjona) och efter ett par dagars spaning kommer gänget fram till att det ju är en mycket bättre idé att dela på bytet mellan sig än att dela det med x antal korrupta colombianska soldater.

Komplex handling

Triple Frontier är bara den fjärde filmen som J.C. Chandor regisserar, tidigare har han bara gjort den utsökta personstudien All is Lost samt fått en oscarsnominering för manuset till Margin Call. Och den här gången har han väldigt mycket på hjärtat.

Vi får se en film som fokuserar på brödraskapet mellan veteraner, en lång vänskap som sätts på prov i takt med att svårigheterna radar upp sig. På samma gång är den bitvis en tät actionfilm, med dödliga skottväxlingar, ett spektakulärt rån och en intensiv och lång flyktthriller, utspädd med befriande komisk förlösning.

Triple Frontier vill också berätta för oss hur veteranerna behandlas efter att de har lagt maskingeväret på hyllan, och som om inte det vore nog får vi en hård kamp för överlevnad (som hämtad ur Alive!) – plus en liten inblick i hur Väst ser på ”bananrepubliker” som Colombia. Och hela tiden är filmens röda tråd och underton att hederliga grabbar tappar den moraliska ledsynen på grund av ren och skär girighet. Puh!

Manus präglas av en del omskrivningar, plus en kamp om vad handlingen ska fokusera på. Det slutar med att den gapar över mycket – lite väl mycket för vår smak. Vi är övertygade om att den komplexa och omfattande historien skulle ha passat mycket bättre som miniserie.

Gänget levererar!

Många kända skådespelare har varit förknippade med filmen, men gänget som till sist fick huvudrollerna är minsann inget B-lag. Framför allt blir vi, ännu en gång, imponerade av Jason Isaac som den stora playmakern som sätter igång alltihop och ”manipulerar” de andra till att gå med på den otroliga stöten. Isaac är en karaktärsskådespelare som elegant får fram rollkaraktärens komplexitet.

Affleck förvisso en stor skådespelare, mycket i form av sin kändisstatus och CV, men någon stor karaktärsskådespelare han är inte, vi föredrar hans goda talanger som regissör. Ännu en gång spelar han hackigt, stelt och rent oengagerat. Det ser ut som om han är uttråkad, å andra sidan hjälper det en smula att hans karaktär är en av de som utvecklas mest.

Moraliskt förfall

Filmen är snyggt filmad, men klippningen lider av smått osäker och rörig dramaturgi. Det kraftiga musikspåret lyfter upplevelsen och understryker det tuffa machotemat. Tyvärr är lite för många av replikerna väl tuffa och klyschiga, men de sägs med en klapp på axeln och från en tuffing till en annan, så det är (nästan) glömt.

Det är definitivt inte allt som hänger ihop, och realismen är det lite si och så med, men detta är trots allt en genrefilm, och i den kontexten håller den måttet. Det drivande elementet är hur långt grabbarna är villiga att gå för att undvika att släppa alla pengarna – även om det hotar att ta livet av dem. Och på det planet fungerar den fascinerande väl.

Med Triple Frontier befäster Netflix sin position som en ytterst stabil leverantör av kvalitetsunderhållning, även inom film. En mycket solid actionthriller, ibland lite pompös och väl enkel, men gedigen underhållning med bra skådespelare. 4 starka stjärnor.

Netflix har en bild med utmärkt strömningskvalitet, utan brus och med naturliga färger och föredömlig skärpa. Plus ett mer än godkänt surroundljud, även om det kommer till korta i komplexa scener. Premiär 13 mars.