Om du var ung på 80-talet kanske du kommer ihåg TV-serien ”Knight Rider” med David Hasselhoff i huvudrollen. Han spelade Michael Knight som tillsammans med den intelligenta bilen KITT jagade skurkar och räddade världen om och om igen. Bilen KITT, vars namn var en förkortning av ”Knight Industries Two Thousand”, hade en äkta artificiell intelligens och stal snabbt rampljuset från David Hasselhoff och blev seriens egentliga huvudperson.
KITT kunde köra själv, kommunicera och interagera med människor. Bilens intelligenta dator hade ett stort ego och en mycket känslig personlighet. Dessutom kunde den spela musik och video och till och med låta chauffören, alltså David Hasselhoff, spela TV-spel medan KITT tog hand om rattandet.
För oss som växte upp med Knight Rider en gång i veckan under, har KITT blivit arketypen för en intelligent bil. En smart bil ska alltså kunna prata med oss, få fram allsköns information på ett ögonblick – och kunna köra själv!
Långt kvar till intelligens
Verkligheten har dock inte kommit riktigt så långt som skaparna av Knight Rider föreställde sig när det begav sig på 80-talet. För även om tekniken helt klart är på väg mot intelligenta bilar som kör själva, vilket sökmotorgiganten Google har demonstrerat med sin förarlösa bil som bland annat navigerar med hjälp av Google Street View, så tar det nog ett tag till innan sådan högteknologi blir vanlig.
Vissa av de stora biltillverkarna har redan utvecklat system som kan koppla upp bilen på internet, oftast via en smartmobil, och på så sätt ge föraren tillgång till diverse online-information under resans gång. Systemen klarar dessutom av en mer intelligent navigering och har tillgång till mobiltelefonens musikbibliotek. Några av dem har en tämligen omfattande röststyrning som åtminstone kan ge en illusion av att man pratar med bilen – även om du knappast får så rappa svar som Michael Knight fick av KITT i kultserien från 80-talet.
Men till och med de här systemen – som kanske kan kallas smarta och är uppkopplade på internet, men som inte ens med god vilja kan betraktas som intelligenta – är inte särskilt utredda ännu. Åtminstone inte i Europa.
Öh, det visste vi inte
Det upptäckte vi när vi ringde runt till tre olika biltillverkare för att se hur deras smarta bilsystem fungerar i verkligheten. Varken stora bilhandlare eller tillverkarnas egna pressavdelningar visste direkt vad vi pratade om när vi ringde för att höra efter om vi kunde få prova nya Ford SYNC eller Toyota Touch. Det vara bara hos Audi som de fattade galoppen direkt, och det tyska bilmärket har också satsat stort på internet och multimedia i bilen, vilket du antagligen märker när du läser avsnittet om Audi MMI.
Först med allt
Den här artikeln är inte tänkt som ett regelrätt test, utan mer som en guide som ska visa dig, kära läsare, vilka lösningar som finns nu för tiden som kan göra din bil nästan lika smart som din mobiltelefon. För hittills handlar det mest om att få tillgång till musik och annan information som ligger på mobiltelefonen.
Priserna på sådana här system varierar, men räkna med från ungefär 10 000 kronor och uppåt. Ibland kan det vara svårt att sätta ett exakt pris eftersom funktioner ingår i olika paket och inte kan köpas löst.
Det finns fler bilmärken och fler system därute som kan ungefär samma sak som de tre vi berättar om här. Enligt våra kontaktpersoner på Audi, Ford och Toyota är dock kunderna inte särskilt angelägna om smarta lösningar till bilen och efterfrågan är inte särskilt stor. Om det beror på att kunderna väntar på att kunna köpa en egen version av KITT vågar vi inte spekulera om, men om du tillhör dem som helst vill vara först med allting så kan du här få en överblick över vad en smart bil kan här och nu 2012!
Audi Multi Media Interface
Provkört i en Audi A6 Avant med en Samsung Galaxy S III
Audi har kommit långt med sitt smarta system som med tiden har blivit integrerat i tämligen många av de Audi-bilar som kör runt på vägarna. Det heter Audi MMI och upprättar inte bara en förbindelse mellan din smartmobil och bilen, på ett sätt skulle man kunna säga att Audi MMI faktiskt ÄR en mobiltelefon – systemet klarar sig nämligen helt utan din smartmobil!
Direktkontakt
Och vad betyder det då? undrar du säkert. Jo, till skillnad från de andra systemen vi provade i anslutning till den här artikeln så har en bil med Audi MMI sin egen radiodel och antenn och är så att säga en smartmobil med hjul. Har du en smartmobil i fickan så kopplar MMI-systemet visserligen ihop sig med telefonen via Bluetooth, men det görs med det så kallade SIM Access Profile Bluetooth-protokollet (SAP), som vi berättar mer utförligt om i avsnittet om Toyota Touch.
Att koppla in telefonen på det här sättet betyder att bilen inte bara fungerar som ett handsfree-system som kommer åt telefonens innehåll via bilens gränssnitt. I stället hämtar bilen operatörsinformation direkt från mobiltelefonens SIM-kort och upprättar ett slags virtuellt SIM-kort som bilen sedan använder sig av för att koppla upp sig på operatörens nätverk, både för röstsamtal och datakommunikation.
SAP kan också få tillgång till adress- och telefoninformation från SIM-kortet, men kan däremot inte läsa information från telefonens minne. Därför upprättas en separat bluetooth-anslutning som tar hand om sådant som ligger lagrat i minnet, till exempel kontakter och musikbibliotek.
Under tiden telefonen är ansluten till Audi MMI via SAP sätts dess egen radiodel i standby, vilket både kan vara en fördel och en nackdel. I Audis ögon uppväger fördelarna – att telefonens batteri inte belastas och att signalen blir starkare eftersom bilantennen är bättre – nackdelarna, till exempel att SMS som tas emot när telefonen är ansluten via SAP lagras i bilens system och inte överförs till telefonen efteråt.
Klonar SIM-kortet
Långtifrån alla mobiltelefoner stöder dock SAP-protokollet. Det är faktiskt främst en massa Nokia-telefoner och bland moderna smartmobiler fungerar i stort sett bara Samsungs (bland annat Galaxy S III och Galaxy Note). Men vi kan lugna iPhone-ägare med att de också kan köpa en Audi eftersom MMI-systemet stöder multi-SIM, alltså ett klonat SIM-kort som sätts i bilen.
Du kan alltså lämna mobilen hemma eller stänga av den så länge du är ute och kör, för du ringer från och blir uppringd på samma nummer, fast i bilen, och du kan fortfarande använda bluetooth-anslutningen för att låta Audi MMI få tillgång till dina kontakter och din musik – även om du då naturligtvis måste komma ihåg att ta med dig mobilen i fickan trots allt …
SD-docka
Eller så kopplar du helt enkelt in din iPhone eller iPod i bilens särskilda docka som sitter i mittkonsolen eller lagrar dina mediefiler på ett eller två SD-kort som får plats bredvid SIM-kortet i instrumentpanelen. Audi MMI fungerar nämligen inte bättre än andra bluetooth-system, och kan bara visa hela musikbiblioteket i alfabetisk ordning. Med en dockad iPhone eller ett SD-kort med mediefiler får du däremot tillgång till mappstrukturer och spellistor och kan välja musik efter såväl artist som skivalbum.
Kan visa film också
”…välja musik ELLER FILM”, borde det ha stått, eftersom Audi MMI till och med kan visa film på den stora och fina skärmen som tronar på instrumentpanelen. Det klarar systemet dock bara via SD-kort eller en dockad iPod/iPhone och inte via bluetooth. Och kom ihåg att det inte är så bra att titta på film samtidigt som du är ute och åker. Åtminstone inte om du sitter bakom ratten!
Fast det är inte det som är poängen. Det är i stället ordet som vi inte skrev framför ”skärmen”, nämligen ”touch”. Audi har medvetet hoppat över touch-tekniken och i stället styrs hela klabbet med hjälp av en ratt och ett par knappar som sitter bakom växelspaken på mittkonsolen. På ett sätt är detta beslut helt Apple-aktigt, Audi har nämligen sagt nej till touch-skärmar eftersom de blir kladdiga! Ja, det kan låta en smula överdrivet, och man undrar om Audi aldrig har hört talas om de där små blå trasorna som man gör rent mobilen eller TV-skärmen med. Men det är åtminstone tal om ett konsekvent val, och vi måste medge att Audi MMI fungerar intuitivt och blixtsnabbt med hjälp av ratten och knapparna.
Online
Audi MMI har allt, det måste vi säga. Förutom telefon och mediespelare (som alltså kan visa film och som klarar de flesta format) har MMI navigering med integrerat Google Maps och optimerad trafikinformation, i realtid i stället för via det föråldrade TCM-systemet som har för vana att inte varna för köer förrän man sitter fast i dem!
Under alternativet ”Info” kan man få reda på en massa online-information. Det är inte direkt tal om något ymnighetshorn, men det finns aktuella väderprognoser, nyheter från utvalda källor samt reseinformation som är relevanta för platsen man befinner sig på. Dessvärre finns inga särskild appar, inte heller någon webbläsare, så den delen av MMI skulle behöva en uppdatering.
Lite beröm ska Audi ha för att de givit MMI möjligheten att låta andra använda systemet som en hotspot och alltså logga på internet via bilens anslutning – oavsett om den upprättats med hjälp av ett extra SIM-kort eller med en smartmobil och bluetooth. Det är smart!
Slutsats
MMI är det mest omfattande och välfungerade intelligenta bilsystemet vi har provat. Audi har tänkt efter och gjort ett par val som inte faller i god jord hos alla. Systemet har till exempel ingen pekskärm och man behöver antingen ett extra SIM-kort, en gammal mobiltelefon eller en Samsung Galaxy-smartmobil för att allt ska fungera. Ordet appar har Audi inte hört talas om, verkar det som, så även om MMI är fräckt så är det i behov av en uppdatering.
Ford SYNC
Provkört i en Ford Focus med en iPhone 4 och en Samsung Galaxy S III.
Ford tillhör pionjärerna när det gäller intelligenta system i bilen. Ford SYNC lanserades i USA redan 2007 och är utvecklat i samarbete med Microsoft, operativsystemet är programvarugigantens Windows Embedded Automotive. Den senaste versionen släpptes 2011 och 
stöder en rad appar via en smartmobil – till exempel Pandora och Twitter-programmet OpenBeak. SYNC har också en telefondel som kopplar upp din smartmobil via bluetooth, samt en mediespelare som också via bluetooth kan spela musik från telefonens bibliotek i bilens högtalare – och till och med klarar av MP3-spelare och USB-minnen.
En riktigt smart finess som vi inte har sett någon annanstans är att SYNC kan läsa upp mottagna SMS. Tyvärr stöds inte den här funktionen av Apples iPhone, och till och med när den fungerar (vilket den gör med Samsung Galaxy S III) så låter robotrösten mer som en 80-talsfilms föreställning om hur en maskin ska låta i framtiden (fast inte KITTs röst i Knight Riden, den var cool!) än om något som man kan använda till något seriöst.
Ford är på gång med en helt ny version av SYNC, MyFord Touch, som har 8-tums pekskärm, poddsändningar, RSS-feed och massa annat, fast den har inte hunnit hit till Europa än.
Hopplöst gränssnitt
I stället har vi testat en äldre version av Ford SYNC, som varken har pekskärm eller andra moderna finesser. Vi fick nöja oss med att prova telefondelen, SMS-högläsning och mediespelaren, och även om det mesta egentligen fungerade fint så är det uppenbart att Ford inte har tänkt i närheten av lika mycket på användarvänlighet som exempelvis Audi.
Det finns otroligt många knappar i mittkonsolen, och flera av dem leder till samma ställen när man navigerar runt i systemet. Rent allmänt är gränssnittet inte särskilt intuitivt och ibland hade vi väldigt svårt att lista ut hur vi skulle aktivera en bestämd funktion. Väljer man till exempel mediespelaren så förväntar man ju sig att få lyssna på musik från sin smartmobil. Särskilt som den redan är ansluten via bluetooth. Men det händer ingenting och man tror att något har gått snett. Ända tills man listar ut att man ska trycka på AUX-knappen flera gånger tills man kommer fram till rätt musikkälla. Knöligt!
Hittar man rätt källa – i vårt fall ”BT Audio” så kan man BARA lyssna på låtarna i alfabetisk ordning. Bluetooth stöder inget annat. Med de två andra systemen som vi provade kunde vi åtminstone hoppa fram och tillbaka mellan låtarna, men det går inte att göra med Ford SYNC.
Slutsats
Vi hade gärna velat skriva att allting säkert hade varit mycket bättre om vår testbil bara hade haft MyFord Touch installerat, men recensioner av detta nya system i amerikanska medier tyder på att efterträdaren till Ford SYNC har haft (och fortfarande har) en massa barnsjukdomar som får systemet att krascha, problem med synkronisering och inte reagerar när man trycker på pekskärmen. Då är Ford SYNC desto mer pålitligt. Allt fungerar som det är tänkt. Problemet är bara att gränssnittet är hopplöst gammaldags och komplicerat, så om Ford en gång i tiden hade ett försprång när det gäller intelligenta system till bilen så har de helt enkelt tappat det nu!
Toyota Touch
Provkört i en Toyota Prius med en iPhone 4.
Toyota presenterade Touch i Europa i början av 2011. Det finns i flera olika varianter (Touch, Touch & Go, Touch & Go Plus) men systemets grundläggande funktion är att koppla ihop din smartmobil med bilens multimediesystem. Anslutningen görs via bluetooth, och innebär att en del av telefonens funktioner kan nås från bilens kontrollpanel.
En mindre version
Vi provade den enklaste versionen av Toyota Touch, utan navigering. En ganska så stor del av de intelligenta funktionerna är knutna till navigeringsdelen – till exempel karttjänsten Google Maps, restaurangreservationer via OpenTable-appen, väderprognoser, nyheter och bensinpriser – så det var tråkigt att vi inte fick tag på en bil som hade det kompletta systemet, fast som vi redan nämnt i denna artikel illustrerar det bara hur långt vi har kommit med smarta bilar i Europa: nästan ingenstans!
Tillbaka i vår provbil fanns det två huvudfunktioner. Den ena var bilens mediespelare, som fick tillgång till iTunes-biblioteket på vår iPhone, och den andra var själva telefondelen som så att säga speglar telefonen och låter dig ringa direkt från Touch-systemets pekskärm.
Stöder alla smartmobiler
Som den enda av våra tre testbilar hade Toyota Prius nämligen en riktig pekskärm installerad i instrumentpanelen. Därifrån kunde vi använda telefonen, helt och hållet precis som om vi satt med den i handen. Vi kom alltså åt både kontakter, senaste samtalen och missade samtal, Touch-skärmen visade till och med telefonens signalstyrka och batteriladdning.
Telefondelen in din smartmobil speglas alltså och är fullt funktionsduglig och nås från bilens pekskärm, och för övrigt också via röststyrning. Även med en iPhone, vilket innebär att Toyota får telefondelen av Touch att fungera utan att använda bluetooth-protokollet SIM Access Profile (SAP), vilket är den standard en lång rad, främst tyska, biltillverkare – exempelvis Audi, BMW, Mercedes, Opel, Porsche och Volkswagen – utnyttjar för att låta bilen använda mobilens funktioner via bluetooth.
Det är en klar fördel eftersom bara ett fåtal smartmobiler stöder tekniken i praktiken. Främst är det modeller från Nokia och Samsung, inklusive Galaxy S III, Galaxy Note och i stort sett alla äldre Nokia-modeller. Varken operativsystemen Android, iOS eller Windows 7 eller 8, som används av de allra flesta mobiler på marknaden, stöder SAP utan modifikation.
Toyota använder i stället ett protokoll som kallas Hands-Free Profile, vilket stöds av de allra flesta telefoner och som dessutom sitter i de lösa bluetooth-högtalarna som du kan köpa till din mobiltelefon.
Vilka fördelar som faktiskt finns med SAP kan du läsa om i avsnittet om Audi.
Begränsad tillgång
Men medan Toyota alltså ger dig full tillgång till din telefon via Touch-panelen i instrumentbrädan så får du inte tillgång till musikbiblioteket via bluetooth. Därför kan mediespelaren visserligen spela låtarna från telefonen på bilens anläggning, men det är bara att glömma alla mappar och spellistor. Från Touch-skärmen kan du välja att spela alla låtarna från A till Z i alfabetisk ordning – och då menar vi samtliga låtar i hela musikbiblioteket – eller slumpmässigt. Det går inte att välja till exempel artist, album eller genre.
Om du inte känner för att lyssna på alla dina låtar i alfabetisk eller slumpmässig ordning är du alltså ändå tvungen att sitta med din smartmobil i handen och välja musiken på dess skärm. Och det var ju inte meningen med ett intelligent system i bilen, men längre än så har alltså tekniken inte kommit. Ingen av de bilar vi provade kommer åt mobilens musikbibliotek på något annat sätt så länge överföringen görs med bluetooth.
Slutsats
Toyota Touch var det enklaste systemet vi provade, men som vi redan nämnt gick det alltså inte att få tag i det mest utbyggda systemet. Toyota Touch & Go Plus med navigering och appar verkar absolut vara fullt i klass med de bästa, men det påståendet bygger vi alltså bara på beskrivningen av det och inte på egna erfarenheter. Däremot förtjänar Toyota beröm för intuitiv skötsel och för pekskärmen, som känns mycket mer naturlig att använda i dessa tider när vi är så vana vid alla surfplattor och smartmobiler.
