När jag testade Sennheisers förra öronpropps-toppmodell, IE 800 S, blev jag imponerad av det upplösta och detaljerade ljudet. I mina öron hade den bara en påtaglig svaghet: dynamik. Hur bra förstärkare jag än kopplade in så lät det tämligen anemiskt – även på hög volym. Det var en liten besvikelse, med tanke på att det var öronproppar i highend-klassen från världens kanske mest välrenommerade tillverkare av hörlurar.

Förbättrad toppmodell

Sennheiser måste ha hållit med om att IE 800 S inte riktigt nådde hela vägen fram, för nu har modellen ersatts av IE 900. Mer robust byggd, med bättre kablar och öronbyglar – som föregångaren saknade – och dessutom hus av urfräst aluminium.

Sennheiser tyckte uppenbarligen inte heller att IE 800 S var tillräckligt kostsamma, för IE 900 kostar 50 procent mer.

IE 900 tillverkas på Sennheisers huvudkontor i Tyskland och är utformad för att reducera resonanser och minimera akustiska problem där vissa frekvenser maskerar andra. Detta har de bland annat försökt lösa med hjälp av ett enda 7 mm bredbandselement i varje öra.

Varför inte fler element?

Andra highend-öronproppar i den här prisklassen har ofta två, tre eller fyra – eller till och med ännu fler – element i varje öra. Som vart och ett återger sitt eget frekvensområde för att åstadkomma bästa möjliga dynamik och minimera förvrängning. Men det har sina nackdelar. Det är nämligen nästan omöjligt att få ljudvågorna att träffa varandra med perfekt timing. Detta resulterar i en liten fasförskjutning i övergången mellan varje högtalarelement.

Ju fler element, desto fler fasförskjutningar i det hörbara frekvensområdet. Som kan låta onaturligt. Antingen får man konstlade förstärkningar precis där ljudet från två element slås ihop, och därmed maskeringar, eller – kanske ännu värre – så får man utsläckningar i stället. Förstärkningar kan fixas med en EQ, men inte utsläckningar. De är borta för alltid.

Ett element med massor av teknik

Sennheisers 7-millimeters bredbandselement använder så kallad X3R-teknik. Det finns tre resonatorkammare inborrade i aluminiumhöljet på IE 900 som är placerade mellan membranet och mynningen mot örat. Dessa resonerar vid noggrant beräknade frekvenser och ska absorbera energi i viktiga områden för att förhindra maskering.

Det mänskliga örat kan nämligen inte uppfatta högfrekventa ljud vid låga ljudnivåer om det samtidigt spelas starkare ljud i ett lägre frekvensområde. Genom att ta bort energin från maskerande resonanser blir de små nyanserna hörbara igen.

Sennheiser har också använd sig av en sorts akustisk centrifug för att sprida och jämna ut diskantregistret. En komplex form som ska maximera akustisk friktion, så att överskottsenergi sprids ut och i princip försvinner. Sennheiser hävdar att effekten både är mätbar och hörbar, och ska garantera en så mjuk och öronvänlig diskant som möjligt.

Helautomatiserad tillverkning

Elementen har förbättrats sedan IE 800S, med lägre toleransnivåer mellan varje enhet, för ännu bättre precision. För att åstadkomma detta är produktionen av elementen helautomatiserad på fabriken.

Bekvämlighet och komfort

IE 900 använder Fidelity Plus MMCX-terminaler på kablarna, vilket gör det möjligt att använda kablar från tredje part. Se bara till att kontakterna är tillräckligt långa, till exempel passar inte Audezes kablar till IE 900. Öronpropparna levereras med en obalanserad kabel med 3,5 mm-kontakt och balanserade kablar med 2,5 mm- och 4,4 mm-kontakter. Kablarna påstås tåla att bli böjda tusentals gånger. Öronbyglarna kan böjas av användaren och det ingår toppar av både silikon och minnesskum.

Så låter Sennheiser IE 900

Med IE 800 S färskt i minnet befarar jag att det nya flaggskeppet ska vara drabbat av samma platta ljud. Samtidigt skulle det vara konstigt, efter att ha hört de mindre modellerna IE 300 och IE 600, som båda har dynamisk kontroll och bra underhållningsfaktor.

Och det är med glädje jag kan konstatera att IE 900 följer dem i den disciplinen. För det första är öronpropparna lätta att driva, och kan drivas direkt från hörlursuttaget på mobiltelefonen, om du inte har tillgång till en förstärkare. Men jag vill givetvis rekommendera en ordentlig ljudkälla, för då visar öronpropparna verkligen upp sig. Både Astell & Kern SP2000T och FiiO K9 Pro ESS fungerar finfint, och dessutom glänser det formligen om propparna om du driver dem med Sennheisers egen HDV 820, inkopplade med en balanserad Pentaconn-kabel.

Dånande djupbas

För basen inte bara djup, den är så tight och full av attack att det mesta annat bleknar. Super Bounce med rapparen Duckwrth har en djup och tung bas som bygger upp rytmerna, och de återges sällan så djupt och energiskt som med IE 900. På samma gång är sångrösterna ytterst artikulerade.

Klockrent ljud

Det rena mellanregistret får fram gitarrklangen och stråkarna i Cairos fina Blouse, på samma gång som hennes röst är luftig och vacker. Detsamma är Anna från Nordens röst i låten Bird Sing, här kommer ljudeffekterna från kvittrande fåglar fram ännu mer än med Audeze Euclid.

Sennheiser-propparna har mer att erbjuda på underhållningsavdelningen, man sitter bara och älskar all kvalitetsmusik som flödar ur dem. Slagverk smäller till som bara den, samtidigt som det ligger lager på lager av luft över alltihop.

Rösterna dras tillbaka lite

Om det finns något jag kan klaga på med IE 900 så måste det vara att närvaroområdet är en smula dämpat. Sångröster och stränginstrument dras en kort meter bakåt i ljudbilden, medan Audeze Euclid i mycket större utsträckning drar rösterna framåt. Jag hade gärna velat ha ett mellanting, för om Sennheiser hade höjt det här området bara lite så skulle man förmodligen ha fått ännu ett lager av klarhet i mellanregistret. Även diskantregistret hade förmodligen hängt ihop ännu bättre med resten av ljudbilden.

Lite s-ljud

IE 900 har också en del starka s-ljud att bjuda på, från den lite aggressiva förstärkningen från 6 kHz och uppåt. Lyckligtvis är diskanten så oförvrängd att öronpropparna inte känns vassa eller skarpa – men överdrivet energiska i diskanten måste man kunna kalla dem. Om IE 900 hade haft lika tunn bas som Audeze Euclid så hade detta snabbt kunnat bli ett problem, men som tur är har IE 900 fundamentet i botten som härlig kontrast till diskanten. Utan att mellanregistret känns bortglömt på något sätt.

Slutsats

Sennheiser IE 900 är ett fantastiskt stycke arbete. De dryper av kvalitet från det ögonblick man plockar ut dem ur kartongen och att det ingår tre kablar gör dem väldigt användbara när det gäller olika musikspelare och förstärkare.

Ljudet är klockrent, vad du än spelar så kommer musiken fram på allra bästa sätt. Pianon, fioler, röster, hårda trummor, you name it. Den bergfasta basen går riktigt djupt och slår hårt, samtidigt som detaljerna i mellanregister och diskant är i en klass för sig.

Vårt enda klagomål är att det emellanåt hörs lite starka s-ljud i mellersta diskantregistret, plus ett pyttelite tillbakadraget närvaroområde. Men sammantaget är IE 900 ett enastående par öronproppar.

Också i detta test:

Duell: Två highend-öronproppar