Planmagnetiska hörlurar har börjat bli allt vanligare i de lite högre prisklasserna, tack vare mer massproduktionsvänliga metoder, plus det faktum att planmagneter har vissa fördelar jämfört med vanliga dynamiska element. Men öronproppar med den här principen finns det inte många av. Det finns flera anledningar till det.

Membranen är nästan viktlösa, mikrometertunna folieskikt som hänger i fria luften mellan två magnetfält. Dessa element är betydligt snabbare än dynamiska element, med kompromissen att basresponsen sällan är lika utsträckt och energisk eftersom sådana konstruktioner inte kan flytta lika mycket luft i förhållande till sin yta (slaglängden är ultrakort). Planmagneter kan kompensera för detta med en betydligt större membranyta, men i ett par öronproppar har husen då en tendens att bli väldigt stora.

Audezes äldre planmagnetiska proppar

Planmagneter i öronproppar är dock inte helt nytt för amerikanska Audeze, som har både LCD-i3 och highend-modellen LCD-i4 i sitt sortiment. Tidigare fanns också de billigare iSine 10 och iSine 20, men båda dessa har utgått. Den gemensamma nämnaren för samtliga är att de använder ett enormt membran i ett hus som till stor del täcker örat. Det ser ganska märkligt ut, men de väger inte alls lika mycket som de ser ut – och ljudet är exemplariskt.

Alla de ovan nämnda modellerna är av den öppna typen. Öppna öronproppar är väldigt speciella och eftersom de släpper in lika mycket ljud som de läcker ut musik är de inte särskilt användarvänliga. Udda, med andra ord.

Euclid: Audezes första slutna

Vilket leder oss till Audezes senaste skapelse: Euclid. Det här är deras första slutna öronproppar, vilket gör dem lika mångsidiga att använda som traditionella dynamiska proppar, fast med mycket mindre hus än de öppna syskonmodellerna. Av naturliga skäl innebär detta också att membranen är mindre, men eftersom de är slutna bidrar huset till att öka mängden basenergi.

Membranet är dock större än på typiska dynamiska proppar, det har en diameter på 18 mm. Det ger ungefär fem gånger så stor yta som de närmaste dynamiska konkurrenterna, och husen är motsvarande större. Men de är ändå inte större än ett par helt trådlösa öronproppar, som behöver den extra platsen till förstärkare, Bluetooth-mottagare och mikrofoner.

Utbytbara kablar – och trådlös

Audeze Euclid levereras med två kablar: en obalanserad med en 3,5 mm-kontakt i änden och en 6,3 mm-adapter, samt en 4,4 mm balanserad Pentaconn-kabel. Som extrautrustning finns även en speciell nackbygel med inbyggd trådlös Bluetooth-mottagare och förstärkare. Denna har aptX HD-kodek för Android-mobiler och AAC för iPhone, och dessutom en inbyggd mikrofon för telefonsamtal. Och förvandlar alltså Euclid till ett par tvättäkta trådlösa öronproppar.

I den genomskinliga kartongen av tålig plast finns även örontoppar av både silikon och Comply-minnesskum, tre storlekar av varje. Plus en rengöringsborste.

Så låter Audeze Euclid

I normala fall passar minnesskum mina öron bäst, men i det här fallet tycker jag faktiskt att de mellanstora silikonkuddarna passar bäst och ger den tätaste förseglingen med den bästa basen.

Audeze Euclid har en förföriskt skön ljudbild, som tyvärr inte kommer fram om du kopplar in kabeln direkt i en mobiltelefon med analog utgång. Då upptäcker du snabbt att telefonen inte har en tillräckligt kraftfull förstärkare för att driva Euclid. De är nämligen ganska tungdrivna, så antingen blir ljudet för lågt eller så blir det tillräckligt högt men utan tillräcklig upplösning. Med en nyare MacBook Pro, som faktiskt har lite muskler i utgången, blir ljudet tillräckligt högt men har hörbar förvrängning och beslöjning, framför allt från mellanregistret och uppåt.

Tillsammans med den bärbara musikspelaren (DAP) Astell & Kern SP2000T blir det betydligt mer ordning på saker och ting. Ljudbilden stramas till och fönsterputsmedlet plockas fram så att man kan ”se” hela orkestern i Anne Sophie Mutters tolkning av Clara Schumanns Piano Trio i g-moll. På 1800-talet var Schumann en enastående kvinnlig pianist i en mansdominerad värld, och ansågs vara en av de allra bästa. Anne-Sophie Mutter spelar däremot fiol, här ackompanjerad av cellisten Pablo Ferrández och Lambert Orkis på piano. Det är vackert, tonerna från cellon glöder i mellanregistret, fiolen gör samma sak. Klangen från pianot är lättflytande och naturlig och allt låter så vackert, så vackert.

Aningen tunn bas

Jag märker att djupbasregistret inte har samma fundament som hörlurar som Beyerdynamic Xelento Remote, och även om Sony IER-Z1R är ljusare i klangen än Euclid på grund av en förstärkt diskant så har de också djupare basrespons.

Men det är inte det jag tänker på när jag hör den vackra Bird Sing med Anna of the North, utan snarare hur rösten masserar hörselgången samtidigt som gitarrsträngarna kläms, plockas och smeks. Att basgitarren inte är lika stor och fyllig som med andra öronproppar är mindre viktigt, eftersom själva ljudstrukturen i basgitarren är exemplarisk.

Fast det finns tillfällen när jag tycker att Audeze Euclid är lite för späd. Som med Anittas discolåt Lobby med Missy Elliott som gästrappare. Sådan här musik behöver mer tryck i basen för att vara underhållande att lyssna på. Det blir lite som att ha ett par snygga stativhögtalare när det man behöver egentligen är ett par stora golvhögtalare med dundrande 15-tummare. Här klarar sig Sennheiser IE 900 betydligt bättre.

Lite vass i mitten

En annan sak som blir tydlig efter ett tag är att det finns lite väl mycket energi från det övre mellanregistret till den understa diskanten. Det börjar strax under 3 kHz, där röster har mycket av sin klangkaraktär och toppas i närvaroområdet kring 4–5 kHz som avgör hur nära röster och instrument uppfattas. Får man för mycket av det goda kan rösterna bli för påträngande och lite hårda. I mina öron balanserar Euclid lite på gränsen här. Även om de är långt ifrån RHA CL2, ett annat par planmagnetiska öronsnäckor som låter som vinkelslipar i jämförelse.

Sibilanter i diskanten är inga problem med Euclid, som låter väldigt snyggt och prydligt i toppen, på samma gång som de har väldigt bra kontroll över dynamiken. Här har Euclid en fördel jämfört med Sennheiser IE 900.

”Trådlös” kabel

Tillsammans med Bluetooth-kabeln CBL-BT-1020, som jag har fått låna, bevaras intrycket, och Euclid kan faktiskt spela högre med denna än med hörlursutgången på många mobiltelefoner. En bra kompromiss som gör att Euclid kommer att kunna användas oftare än bara med kabel. Plus i kanten för att man kan ringa telefonsamtal via kabeln.

Slutsats

Audeze Euclid är en av de mest spännande öronpropparna på marknaden. Detta är nämligen en av få planmagnetiska öronproppar där ute, som tack vare ett större hus än normalt (även om det är långt ifrån enormt) har plats för ett större membran än det som sitter i dynamiska proppar. Det betyder att Euclid har tillräckligt med energi i basen, vilket normalt sett är en svaghet med en sådan princip. Visserligen saknas det tryck i djupbasen jämfört med dynamiska öronproppar, men kvaliteten på den tonala strukturen är exemplarisk.

Audeze Euclid är oerhört välljudande, med mellanregistret som sin största styrka. De har måhända lite väl mycket energi i det lägre diskantregistret, men den allra mesta musiken låter tjusigt – med bra attack och en härlig klangstruktur. Tänk bara på att de här inte är något för alla, och man behöver dessutom en bra förstärkare. Plus i kanten för Bluetooth-kabeln (extrautrustning) som fungerar bra.

Också i detta test:

Duell: Två highend-öronproppar