test: RHA CL2

När det gäller hörlurar har så kallade planmagnetiska element börjat få starkt fotfäste i de dyrare prisklasserna. Elementen är nästan viktlösa ark i mikrometertjocklek, som svävar fritt i luften mellan två magnetfält. Tekniken är dyr men en briljant utgångspunkt för en välljudande öronmassage.

På CES 2017 lanserade Audeze världens första – mig veterligen – planmagnetiska öronpropp, iSINE 20. Jag fick lyssna på de och blev imponerad av hur lätt och luftig musiken lät, något som är väldigt ovanligt för ett par öronproppar. De var dessutom av den öppna sorten, vilket jag aldrig hade hört tidigare. I normala fall behöver planmagneter en ganska så stor yta för att flytta tillräckligt med luft, speciellt i basen. Därför är Audezes hörlurar lite märkligt formade med ett stort, platt skal som rymmer elementet, som i sin tur spelar in i en tratt mot öronsnäckan och sedan vidare in i örat. Det ser konstigt ut, men fungerar.

RHA är dock först i världen med planmagnetiska öronproppar där hela elementet har fått plats i ett hus som inte är större än de flesta andra öronproppsmodeller. Imponerande, men jag undrar hur de ska få fart på basen med ett 10-millimeters element som bara är 16 mikrometer tjockt. CL2 är för övrigt slutna, vilket öronproppar brukar vara.

RHA CL2 inger ett stabilt kvalitetsintryck, med ett robust, glatt och snyggt utförande i svart keramik.

Utrustning

På utrustningsfronten råder det ingen brist. I kartongen – som är elegant är utformad som en stor och dyr plånbok – finns en kopparkabel med en vanlig 3,5 mm-kontakt plus en silverpläterad balanserad kabel med 2,5 mm-kontakt. Men det slutar inte där, för dessutom finns det en nackbygel med inbyggd Bluetooth-mottagare (aptX, AAC) som gör CL2 trådlösa. Bygeln är gummerad och en smula tung, vilket gör att den vilar perfekt över axlarna för stationärt vardagsbruk eller en promenad, men den är inget man springer med. Alla kablarna har styva, böjbara strumpor i ändarna som kan böjas perfekt runt öronen. Propparna har ganska universella kabelfästen (MMCX), så att man enkelt kan handla tredjepartskablar efter eget behag.

CL2 levereras med ett imponerande urval av örontoppar av olika storlekar. Åtta par i silikon, varav två har dubbla vingar, och dessutom tre par i Comply-minnesskum. De senare är alla i storlek M. Vilket visade sig passa mina öron bäst.

Passform

Det är inte alltid lika lätt att få propparna att passa i örat. Själva elementen har större omkrets än vanligt, vilket gör att topparna trycks ihop mindre när de trycks in i örat. Öronbyglarna vrids också lätt runt elementhusets axel, så att de lätt vippar ner längs örat när man försöker anpassa topparna. Men när de väl sitter är de väldigt bekväma att ha i öronen.

Den trådlösa nackbygeln vilar behagligt över axlarna, jag tycker faktiskt att den extra vikten är skön. Och när man drar ut propparna så dinglar de elegant ner över bröstet, väl förankrade i bygeln.

Ljudkvalitet

När planmagnetiska element låter optimalt är de fantastiska. HiFiMan HE-400i krossade allt motstånd i ett grupptest med mer exklusiva hörlurar och MrSpeakers Æon Flow Closed är kanske de luftigaste av alla slutna hörlurar som jag har hört. Audeze LCD-2C är också briljanta.

Innan jag börjar lyssna på CL2 är mina förväntningar att de ska låta luftigt och viktlöst, med en aning tunn bas. Men det är inte vad som väntar mig …

Med kabel direkt in i mobilen (Motorola G6 Plus) är ljudet ytterst krispigt, kantslag på virveltrumma är något av det snärtigaste jag hört från några öronproppar. Trummor har en vansinnig attack. Och basen verkar balanserad och bra när man hör kontrabas och orgel.

CL2 har definitivt kvaliteter. Tyvärr överskuggas de av en brutal förstärkning i det så kallade ”närvaroregistret” (2–5 kHz). En liten betoning i detta område får röster och stränginstrument att låta krispiga, tydliga och närvarande. Drar man på för mycket så blir alltihop skärande. Det är ingen slump att brandvarnaren piper med en frekvens på 3 kHz! Det är det mest hörbara och skärande frekvensregistret för friska öron. I CL2:s är detta frekvensregister så kraftigt förstärkt att det stjäl fokus från allting annat. Dessutom tycker jag inte att hörlurarna är tillräckligt potenta för att få fram dynamiken.

Skarpt ljud

Spelar man genom RHA:s bärbara förstärkare/DAC Dacamp L1 blir det däremot bättre kontroll över musiken, man får bättre kraftresurser och dynamik. Och ett starkare, högre ljud. CL2 är nämligen inte särskilt lättdrivna, känsligheten är bara 89 dB med en milliwatt effekt.

Men själva klangkaraktären bevaras. Musiken har en metallisk och skärande klang. En liten kammarorkester fungerar fint, med spröda cellor och fioler. Men större orkestrar med mässingsblås blir för mycket för mina öron.

Popmusiken fungerar inte heller särskilt bra, eftersom basen blir för tunn, röster skaver i örat och det finns inte heller tillräckligt med information uppe i det luftigaste övertonregistret för att ge ljudbilden och luft och rymd.

Konkurrensen är hård i den här prisklassen, CL2 kan inte mäta sig med Sennheiser IE 800 S, Beyerdynamic Xelento Remote eller Shure SE846.

Slutsats

RHA CL2 ser fantastisk ut, med en sällsynt finish. Och vi hade höga förväntningar på världens första trådlösa planmagnetiska öronproppar.

Det finns kvaliteter här, till exempel en jämn och responsiv bas, och en allmänt bra attack i musiken. Men fördelarna som planmagnetelementen vanligtvis har, inklusive fantastisk luftighet och öppenhet, överskuggas av en alldeles för kraftig förstärkning i det skarpaste frekvensregistret. Musiken låter helt enkelt för vass och skärande. Både trådlöst och med kabel.

Vi ville gärna rekommendera de här. Men det kan vi inte med gott samvete.