TEST: Nikon Nikkor Z 50mm f1.2 S

Exceptionellt välgjort normalobjektiv

Nikons nya Nikkor Z 50mm f1.2 är ett billigare alternativ till det exklusiva Nikkor Z 58mm Noct.
Karakter
Nikon Nikkor Z 50mm f1.2 S
Ljud & Bild tycker
Magnifik skärpa med hög kontrast, bra upplösning och marginellt med kromafel och förvrängning. Vädertätat.
Blir väldigt stort med motljusskyddet på. Fokusmotorn är förvånansvärt högljudd. Högt pris trots ljusstyrkan.
Specifikationer
  • Typ: Normalobjektiv
  • Bländare: f1,2–16
  • Bildstabilisator: Nej
  • Närgräns: 45 cm
  • Filterdiameter: 82
  • Linselement: Totalt 17, 15 grupper
  • Mått/vikt: Ø 90 mm, 150 mm/1 090 gram
  • Övrigt: Solskydd, väderskydd
  • Passar till: Nikon Z
  • Webb: nikon.se
forfatter

För många fotografer hamnar 50 millimeter mitt mellan två stolar. Det är inte vidvinkel och det är inte tele, inte ens kort tele. Men det är fullt möjligt att ta fina landskapsbilder med något annat än 24 mm, och porträtt behöver inte alltid tas med 85 mm.

En 50-millimetare kan användas till mycket mer än många fotografer tror. Bildvinkeln ger knappt någon perspektivförändring alls och optiken är enkel att göra både lätt, ljusstark och billig.

Den korta brännvidden kan användas för att ge mer liv åt porträtt, tätare utsnitt i landskapsbilder – och om objektivet har bra ljusstyrka kan det även minska skärpedjupet betydligt, utan att samtidigt medföra förvrängning eller ljusförluster i hörnen.

Det här objektivet, Nikon Nikkor Z 50mm f1.2 S, är den tredje 50-millimetaren till Nikons spegellösa kamerasystem i fullformat. Den relativt billiga Z 50mm f1.8 är den andra och den två kilo tunga och svindyra 58mm f0,95 Noct den tredje.

Riktigt så dyr är inte Z 50mm f1.2 S, men den kostar drygt tre gånger så mycket som Z 50 f1.8 och har ett extra bländarsteg för fotografer som vill ha ännu smalare skärpedjup. Precis som 50/1,8 är det här vädertätat men har både fokusring och en programmerbar inställningsring, som jag brukar använda som bländarring.

Annons

Precis som Nocten är objektivet försett med en pytteliten OLED-skärm, som bland annat kan visa fokusavstånd, och har en programmerbar funktionsknapp på sidan.

Extrem ljusstyrka och mycket höga optiska prestanda.
Foto: Lasse Svendsen

Konstruktion

I likhet med både Noct-objektivet och Canons RF 50mm f1.2L USM är Nikkor Z 50mm f1.2 väldigt stort för att vara ett 50 mm. 15 centimeter är lika långt som Nocten och mer än 4 centimeter längre än Canon-objektivet. Som dessutom är lättare än Nikons 50/1.2.

Nikon-objektivet har sammanlagt 17 linselement, vilket är många för ett 50 mm. Tre av dem är asfäriska och två av dem är ED-element med korrigerad ljusspridning. Nikon använder både Arneo-beläggningar och Nano-beläggningar på glasytorna för att hålla borta damm och vattendroppar och minimera risken för ströljus, bländning och ghosting.

Filterfattningen är 82 mm.
Foto: Lasse Svendsen

Gängorna är för 82 mm filterdiameter och det ingår ett motljusskydd och en enkel väska i konstläder. Precis som Nocten har objektivet inte någon inbyggd optisk bildstabilisator, men alla Nikons Z-kameror har en integrerad femaxlars stabilisator.

Objektivet väger lite drygt ett kilo, är vädertätat och förtroendeingivande byggt och har knappt någon märkbar fokusandning när det fokuserar. Vilket är något som videofilmare kommer att uppskatta. De bör för övrigt fokusera manuellt, eftersom mikrofonerna – både externa och kamerans inbyggda – kommer att plocka upp det svaga men hörbara ljudet från fokusmotorerna.

Annons

Optiska prestanda

Det är inte så stor skillnad mellan bländare 1,2 och 0,95 att det märks våldsamt mycket på skärpedjupet i bilderna. Inte mellan f1,2 och 1,8 heller, men viss skillnad är det. För fotografer som inte klarar sig med f1,8 är Nikons 50mm f1,2 ett bättre alternativ än 58 mm f0,95 Noct som kostar fyra gånger så mycket.

Det kostsamma Noct-objektivet är pyttelite skarpare än det här vid f1, men skillnaderna suddas ut med mindre bländare och från f2,8 går det knappt att se skillnad på skärpan, som är jämn över hela bildytan med praktiskt taget alla bländare. Bravo!

Programmerbar funktionsknapp och inställningsring.
Foto: Lasse Svendsen

Även med objektivkorrigering avstängd i kameran har objektivet måttlig och mindre vinjettering vid f1,2 än Nocten, och från bländare 2 är den helt borta. Med korrigeringen aktiverad är vinjetteringen marginell vid full ljusöppning.

Det finns inte heller någon förvrängning som kan vara irriterande i bilder av exempelvis arkitektur, inte heller någon kromatisk felbrytning att tala om. Alla beläggningarna på linsytorna och den optiska konstruktionens prestanda visar att objektivet är rätt korrigerat på alla områden. Koma och sfärisk aberration är väl dämpat och optiken är inte särskilt känslig för ströljus heller.

Bokeh-effekten som ger så mjuka bakgrunder vid full bländare är nästan lika perfekt tecknad som med Noct-objektivet vid f1,2 och den ser jämnare och mjukare ut än med 50 mm f1,8, vilket inte är dåligt alls i den här disciplinen.

Annons

Närgränsen på 45 cm är 5 cm kortare än i Nocten, men det är inte lika skarpt som detta i hörnen med alla bländaröppningar större än f4. Närbildsfotografering kräver alltså mindre bländare (högre värde) om man vill ha maximal skärpa ute i hörnen.

Även utan motljusskydd är Nikon-objektivet ganska så stort.
Foto: Lasse Svendsen

Slutsats

Jämfört med Nikkor Z 58mm f0.95 S Noct är Nikkor Z 50mm f1.2 ett mycket bättre köp. Det är väldigt solitt byggt, med vädertätning, funktionsring och mycket hög och jämn skärpa vid alla bländare. Ja, den ännu ljusstarkare Nocten är skarpare, men inte mycket – och kostar fyra gånger så mycket. Det mycket billigare 50mm f1.8 är det bästa valet om man inte behöver bländare 1,2 eftersom det i stort sett är lika väl korrigerat och lika skarpt, samt kostar en tredjedel av Nikkor Z 50mm f1.2.

Har du den här produkten?
Sätt ditt betyg.
0 / 6

Your page rank:

forfatter

Lasse Svendsen

Chefredaktör. Lasse har jobbat på Ljud & Bild sedan 1999. Han har också skrivit om fotografi i tidningen Fotografi och om hifi i tidningen Audio Video samt har jobbat som biljournalist på tidningen Drive. Allt började 1980 med en Garrard-skivspelare, en Tandberg-förstärkare och ett par Jamo-högtalare. Han har också lång erfarenhet av hifi-industrin och skriver i dag mycket om hifi, foto, datorer och ljud men även om bilar.
Annons
Annons

Läs också