TEST: Fujifilm X100VI

Hypen kring föregångaren X100V ledde till långa väntelistor. Den har varit mer utsåld än tillgänglig. Detta ledde till höga andrahandspriser, eftersom kameran blev en eftertraktad fashion accessoire när en TikTok-video gjorde att Fuji-kameran fick mer exponering än vad alla världens fyrfärgsannonser hade kunnat göra.

Det verkar som om samma sak händer med den nya modellen, X100VI. Enligt Fujifilm har förbeställningarna slagit alla rekord. Vilket har lett till att produktionen har flyttats till deras fabrik i Kina och fördubblats för att försöka möta efterfrågan.

Smart tänkt, för nya X100VI är en ännu bättre kamera än X100V.

Med en ny och förbättrad bildsensor, bildstabilisator och mer exakt autofokus har Fujifilm förbättrat mångas favoritkamera på väsentliga områden. Nya X100VI har blivit en kamera inte enbart för fashionistas – och influencers – utan också för entusiaster med ambitioner, såväl som proffs.

Precis som X100V finns X100IV även i en svart variant.

Kameran är den sjätte utgåvan av X100, som debuterade 2011, och den överlägset mest avancerade hittills. Jämfört med X100V som lanserades 2020 har den ett par klara förbättringar:

• Samma 40,2 Mp X-Trans CMOS som X-H2
• X Processor 5
• 6,2K/30p, 4K/60p, 10-bitars 422, 200 Mbit/s
• 6-stegs bildstabilisering
• Autofokus med objektigenkänning
• 20 filmsimuleringar inklusive Reala Ace
• 125 ISO-standard
• ISO 64–51 200
• 2 mm tjockare och 43 gram tyngre

Under skalet

Kameran har blivit två millimeter tjockare och 43 gram tyngre. Den röda pricken på omkopplaren som växlar mellan optisk och elektronisk sökare har försvunnit. Annars verkar allt vara sig likt, men vakna ögon lägger märke till att Bluetooth-logotypen har fått plats på Disp/Back-knappen på baksidan.

De stora nyheterna finns under skalet.

Där hittar man samma bakgrundsbelysta 40,2 Mp X-Trans CMOS 5 HR-bildsensor som i X-H2 och X-T5. Fujifilm säger att det hade varit tekniskt möjligt, men att de ändå har valt att inte implementera pixel-shift-tekniken från X-H2, som ger högupplösta 160 Mp-filer med extern programvara. Den är reserverad för proffsmodellerna.

En ny X Processor 5 har gett kameran video i upp till 6,2K/30p och 4K/60p, med 10-bitars 4:2:2 och 200 Mbit/s dataström direkt till minneskortet. Alltså inte bara till en extern inspelare, som man måste med X100V. Även F-Log och F-Log2 stöds.

Här ska jag flika in att 6,2K-video ger en beskärningsfaktor på 1,23x, medan 4K/60p bara ger en måttlig 1,14x-beskärning och 4K/30 ingen beskärning alls. I 1080 HD kan man filma med en så hög hastighet som 240 fps.

Välkänd optik

Kameran har samma Fujinon 23mm f2.0 II-objektiv som debuterade till X100V. En omdesignad 23 mm motsvarande en fullformats 35 mm, som är märkbart skarpare än den ursprungliga 23:an till X100:orna för den.

Va? Har den inte zoom?

Nix. X100-serien har aldrig haft zoom, det har inte X100VI heller. Men den har två digitala brännvidder, 50 och 70 mm, som man enkelt kan växla till med den programmerbara fokusringen på objektivet. Då beskärs bilden i sökaren, men med hjälp av X-processorns algoritm interpoleras utsnittet så att bildstorleken inte krymper jämfört med 35 mm brännvidd.

Alternativt kan man använda Fujifilms optiska konverters till X100-serien. Den ena är TCL-X100S II, som ger en 50 mm optisk brännvidd, medan den andra – WCL-X100S II – ger 28 mm vidvinkel. Båda kräver att man monterar en adapterring framför objektivet.

Kameran är precis som X100V vädertålig, men bara när man skruvar på adapterringen och ett filter framför objektivet. Det finns ett kit med båda som extrautrustning, det passar både X100V och X00VI.

Ett 4-stegs ND-filter finns kvar, men den största nyheten, förutom det nya bildchippet, är den integrerade bildstabilisatorn.

Mekanisk bildstabilisator

Den ger upp till 6 stegs stabilisering, även för videoinspelning, och öppnar upp för både video med betydligt mer professionell teknisk kvalitet och skarpare bilder i svagt ljus. Om man använder den optiska sökaren sänks stabiliseringen med ett halvt steg. Bildstabilisatorer äter ström, men Fujifilm har faktiskt lyckats förlänga batteritiden till 450 exponeringar med samma batteri.

Autofokusen har inte fått någon märkbar hastighetsförbättring, vad jag kan se. Den var hyfsat snabb redan i föregångaren. Men fokusspårning, ögon- och ansiktsfokus tycker jag är mer exakt på X100V. Det går också att ställa in ett definierat fokusområde genom att begränsa autofokusen till de avstånd man har tänkt använda. Det kan göra kameran lite snabbare.

Samma hybridsökare

Föregångarens hybridsökare med OLED-panel finns kvar och precis som tidigare växlar man mellan optisk och elektronisk sökare med en strömbrytare på framsidan av kameran. Använder man den optiska sökaren kan man få fokushjälp med skärmvisning i sökarens högra hörn och använder man OLED-skärmen kan man använda en digital delad bild som fokushjälp.

Upplösningen, ljusstyrkan och kontrasten är samma som tidigare, men en sökare med 0,52x förstoring och 3,69 Mp i upplösning är i minsta laget 2024. Får man hoppas på en större och mer högupplöst OLED-sökare till nästa version?

Den integrerade utfällbara skärmen känner vi också igen från X100V.

Anslutningar till höger

Vi skulle vilja ha en större 3,5 mm minijack för mikrofon till nästa gång. Här är den på 2,5 mm – och hörlurar måste anslutas med en USB-C-adapter, som inte ingår.

Utlösaren kan fjärrtriggas med trådutlösare eller med trådbunden fjärrkontroll – eller Fujifilms nya X-app, som direkt efter lanseringen uppdaterades med stöd för X100VI. Video kan skickas ut via en mikro HDMI-utgång och kameran kan laddas via USB-C-kontakten. Som här är uppdaterad till USB 3.2 och stöder bildöverföring upp till 10 GB/s.

Suveränt användarvänlig

Precis som X100V är kameran en sann fröjd att fotografera med. Den reagerar ännu mer exakt än sin föregångare och autofokusen fungerar bättre. Den har fått en ny motivigenkänningsfunktion (puh!) som är utvecklad med deep learning AI-teknik och som kan fokusera på och följa typiska motiv som ansikten och ögon, men även djur, fåglar, bilar, cyklar, flygplan och tåg. Fokusalgoritmen fungerar bättre över ett större användningsområde, det är bara i svagt ljus som den tvekar lite när den ska fixera fokus på motivet.

Det går att ta bildserier med upp till 11 bilder/s (20 med elektronisk slutare – upp till 1/180 000 s).

Med Q-knappen på baksidan kommer man åt snabbval på pekskärmen och Fujifilm har lyssnat på kritiken mot föregångarens något långsamma bländarring. Här är den mycket mjukare, med markerade klickstopp för varje bländare. Det finns inget lås på hjulet för exponeringskompensation här heller, så man får hålla ett öga på vilket ev-värde den är inställd på.

Bildkvaliteten

Vi det här laget är vi väl bekanta med Fujifilms X-Trans CMOS-bildsensorer. Just den här känner vi igen från testerna av X-H2 och X-T5, och det är den bästa CMOS-bildsensorn i APS-C-format. Det bakgrundsbelysta CMOS-chippet har inget normalt lågpassfilter och fotosensorerna är placerade i ett X-Trans-mönster i stället för ett Bayer-mönster. Det kan ge en detaljskärpa i bilderna som kan konkurrera med sensorer som har ännu fler pixlar.

Det syns bland annat i JPEG-filerna som har en färgåtergivning som bara Leica kan konkurrera med. JPEG kan ersättas av det nya HEIF-bildformatet i X100V. HEIF ger 10-bitars bildkvalitet och större färgdjup än 8-bitars JPEG och tar dessutom upp till 30 % mindre plats.

Under testet av kameran togs däremot 90 procent av bilderna i råformat, om jag inte använde kamerans filmsimuleringslägen. Lägena är helt enkelt kopierade från välkända analoga filmer från Fujifilm. X100VI har fått nya Reala Ace, som är kopierad från analog Reala-film och ger verklighetstrogna färger med bra tondjup, därav namnet Reala.

Med nya Reala Ace finns det sammanlagt 14 filmsimuleringar, 20 om man räknar med de svartvita varianterna. Reala Ace kommer för övrigt även till X-H2 och X-T5 i en kommande firmware-uppdatering.

Den största skillnaden i bildkvalitet jämfört med X100V är detaljskärpan, bilddynamiken och färgåtergivningen.

Med 40 Mp blir detaljer mer synliga, skärpan skapar mer djup i bilderna. Somliga skulle nog säga att de är för lite analoga, men då har man alltid filmsimuleringen. Kameran bevarar nämligen detaljer speciellt i mörka områden bättre än X100V och råfilerna kan enkelt redigeras åt håll som tar fram detaljer i högdagrar, utan att påverka resten av bilden.

De flesta bilderna togs mellan ISO 125 och 1600 (ISO 64 och 51200 finns också), men jag provade även ISO 6400 och 12800, och skulle säga att ISO 6400 nog är gränsen för hur högt jag skulle låta kameran gå.

X100VI har märkbart bättre videokvalitet än X100V, så om video är viktigt är det den här kameran man ska ha. Oavsett om man tittar på filmerna på en Apple Studio Display eller en referens-TV som Sony X95 8K så är video i 6,3K/30p enastående. Då menar jag skärpan. Det är lite mer lugn i bilden med 4K/60p, och relativt lite rolling shutter-effekt, men man behöver inte panorera mycket för att linjerna ska krökas lite.

Med bildstabilisering blir inspelningarna nästan lika bra som med X-H2, och mycket bättre än utan bildstabilisering. Ställer man in motivavkänning följer autofokusen motivet även när man flyttar kameran.

Slutsats

Videoegenskaperna är en av anledningarna till att X100VI är bättre än X100V. Med bildstabilisering och 10-bitars 422-video kan den lilla kameran leverera bilder av häpnadsväckande hög kvalitet. Den förbättrade autofokusen med motivavkänning kan vara en annan anledning att uppgradera. Åtminstone från äldre X100-modeller.

Fujifilm X100VI är däremot inte förbättrad på alla områden. Hybridsökaren är densamma. Kameran stöder bara ett SD-minneskort, med UHS-I, och full vädertätning kräver extrautrustning. Men med den nya 40 Mp-bildsensorn får man bättre bilder än från någon kompaktkamera, möjligtvis med undantag för Leica Q3. För de allra flesta som är mer intresserade av fotografering än att hänga kameran runt halsen som en accessoire är Fujifilm X100VI en av de bästa, oavsett klass.