test: Nikon Nikkor Z 24-70 f2.8 S

De håller vad de lovar, Nikon. Efter lanseringen av deras spegellösa systemkameror 2018 är de redan på god väg att uppfylla löftena. Under 2019 skulle det komma flera objektiv till Nikons fullformatkameror i Z-systemet och med 24-70 mm f2.8 S är antalet uppe i fem.

Det inkluderar 50/1.8, 35/f1.8, 24-70/4 och 14-30/f4, som vi också har testat. Den här är den hittills mest ljusstarka av de två zoomobjektiven, som är mer riktat mot proffsen än nybörjarna. Med brännvidder mellan 24 och 70 mm är den relativt ljusstarka (f2,8) zoomen en normalzoom för allroundbruk – och helt oumbärlig för många fotografer.

Precis som alla Nikkor Z-objektiv är det gjort för Nikons Z-kamerors breda bajonettfattning med mycket kortare registreringsavstånd (avståndet mellan linselement och bildytan) än spegelreflexobjektivet.

Display

Som på alla Nikkor Z-objektiv saknas bländarring, men även här finns en programmerbar funktionsring. Det finns också en funktionsknapp, som till exempel kan låsa autofokusen, och en liten display. Den kan visa bländare, fokusavstånd, skärpedjup eller brännvidd. Bra tänkt, men även om det går att vrida upp ljusstyrkan i den lilla skärmen så är det nästan omöjligt att se någonting i normalt dagsljus.

Eftersom Z7 och Z6 har inbyggd bildstabilisator har Nikon inte brytt sig om någon bildstabilisator i 24-70/2.8. Men det är vädertätat och mycket förtroendeingivande byggt.

Snabb autofokus

Det är ganska tungt också. Med en längd på över 12 cm och en vikt på drygt 800 gram är det märkbart klumpigare än Nikkor Z 24-70/4.

Det ingår ett motljusskydd och objektivet kan ta 82 mm skruvfilter eller filterhållare.

Optiken passar faktiskt riktigt bra till video. Det fokuserar snabbt och exakt och det är relativt enkelt att göra focus-pull med fokusringen. Stegmotorn är så tyst att den knappast är ett problem i inspelningar med separata mikrofoner, men det hörs svagt när elektromotorn flyttar linselementen på insidan.

Objektivet plågas inte heller av focus breathing, där brännvidden ändras när det ställer in skärpan.

Optiska prestanda

Tack vare det användbara zoomområdet är detta en typ av objektiv som används ofta av fotografer. Då tillåts det inga stora kompromisser i optiska prestanda, men som med de flesta 24–70 mm-zoomar finns det en del att anmärka på här också.

Om vi ​​börjar med 70 mm så finns det en marginell men synligt kuddformig förvrängning. I den andra änden, vid 24 mm, är förvrängningen mer markerad, och där är den tunnformig. Vid 24 mm finns syns även vinjettering – ljusförluster – i hörnen vid f2,8, som i stor utsträckning elimineras från f3,5. Intressant nog finns det även vinjettering vid 70 mm och f2,8. Inte lika mycket, men ändå.

Upplösningen och skärpan är helt enkelt enastående för en 24–70, från f4 till f11. Förmodligen är det bara Canon RF 28-70/2 och Leica Vario-Elmarit SL 24-90/2.8-4 bland fullformatzoomarna som kommer i närheten av samma optiska prestanda.

Ströljus och reflexer är aldrig något problem med Nikon-objektivet. Det har god kontroll över kromatisk felbrytning och det finns inga synliga avvikelser som astigmatism eller sfärisk förvrängning. Defokuseringen – bokeh – av bakgrunden ser väldigt snygg ut, delvis tack vare de nio rundade bländarlamellerna. Men naturligtvis även på grund av en välgjord optisk konstruktion.

Slutsats

Nikons ljusstarkaste normalzoom är mycket dyrare än den mindre och lättare Nikkor Z 24-70/4, men skarpare och har jämnare optiska prestanda. Skillnaden är dock inte våldsamt stor, så man måste väga priset, storleken och vikten mot den extrema skärpan och bättre ljusstyrkan. Hur som helst är det ingen tvekan om att Nikon har lyckats väl med Nikkor Z 24-70/2.8, och det är bara att se fram emot när de kommande Nikkor Z-objektiven blir klara för test.