annons
annons

Test: Marantz PM-11S3

Det bästa av två världar

Marantz PM-11S3 kombinerar upplösning, luft och en trivsam och varm klang med kraft som räcker för att klämma till med häftiga rytmer och välkontrollerad djupbas. Äntligen en Marantz-förstärkare som har både och!

Lyd & Bilde mener

Fantastisk upplösning Djupbaskontroll Byggkvalitet
Inga digitalingångar Bara en XLR-ingång

Av alla integrerade förstärkare har PM-11 länge varit Marantz stolthet. Nu har den kommit i sin tredje version, med ändelsen ”S3” i beteckningen. På förhand vet jag inte mycket om den annat än att utförandet är oerhört välgjort. Konstruktionen är som en häftig stridsvagn, utan minsta glapp någonstans. Varenda ett av de 27 kilona är genomtänkt ned till minsta lilla skruv, som alla är av koppar för att inte påverka förstärkarens innanmäte med magnetism.

Direktingång
Förutom de förgyllda linjeingångarna har den nya förstärkaren fått en direktingång som går raka vägen in till effektförstärkarsteget, förbi alla komponenter i förförstärkardelen. Ingången kommer väl till pass om du vill koppla PM-11S3 till en hemmabioförstärkare och utnyttja dess kvaliteter till frontkanalerna. Eller så kan du köpa två Marantz-förstärkare och koppla ihop dem och driva var sin högtalare för att få en ännu mer exakt och välkontrollerad ljudbild.

Förväntningar
Rent ljudmässigt har Marantz satsat på upplösning och finess före ren kraft. Innan jag ens har packat upp PM-11S3 ur kartongen vet jag att den kommer att låta fantastiskt upplöst och ha en varm och angenäm tonstruktur. För 40 000 kronor kommer jag att serveras en ljudbild som är så nyanserad och mikrodetaljerad att jag nästan kan vandra in i den och se alla toner dansa ut ur instrumenten framför mig. Där sångröster omringas av ett landskap av toner som har oändliga strukturer och detaljer.

Det enda jag kommer att sakna är kraft nog för att hålla högtalarelementen i ett järngrepp, att följa varje transient med blixtsnabba vändningar, ända ned till de häftigaste slagen på bastrumman. Marantz-förstärkare brukar alltid vara de snällaste och mest väluppfostrade gossarna i klassen.

Detta är åtminstone vad jag tror mig veta. Men det visar sig att jag inte vet ett dyft …

Provkörning
Kvaliteterna är uppenbara redan med ett par tillfälliga högtalare som inte är speciellt noggrant uppställda i förhållande till väggarna. Det är nämligen inte bara upplösning som flödar ut ur Dynaudio Focus 260, som råkade finnas till hands i testrummet. Bastrumman är fet och slår hårt, och basgitarren är saftig längst ned. Så låter det när vi spelar häftig rock från den matchande nätverksspelaren Marantz NA-11S1.

Förstärkaren hänger med i svängarna och håller kontroll på högtalarna. Gitarrerna ylar tufft och härligt samtidigt som rytmerna pumpar i refrängen av Nine Inch Nails-låten ”The Fragile”. Och samtidigt som Marantz imponerar med så gott om kraft att mina fördomar krossas, visar det sig att jag hade rätt på ett annat område, nämligen upplösningen. Ljudbilden är stor och luftig, med Trent Reznors röst fast och tydligt placerad i mitten, omgiven av ett synth-landskap. Det låter verkligen bra.

Högtalarbyte
Nu är dock Marantz och Dynaudio ändå inte den mest självskrivna duetten. För även om högtalarna absolut är bra känns det som om förstärkaren behöver något med aningen mer aggressivitet i mellanregistret. Focus 260 spelar inte heller djupast bas i klassen och förstärkarens kraftfulla intryck måste testas grundligare med högtalare som är mer gjorda för tryck.

In rullar därför de nya golvstående Artcoustic Stealth Envi. Dynaudio-högtalarna kostar 35 000 kronor och Artcoustic Envi nästan dubbelt så mycket, 60 000 kr. D’Appolito-konstruktionen med 3-tums mellanregister ovanför och under radiatordiskanten samt ett sidomonterat 10-tums baselement, allt huserat i ett stort kabinett, ger Artcoustic-högtalarna ett mer direkt ljud än Dynaudiorna, och basen slår hårdare och djupare.

Och Marantz-förstärkaren behåller greppet. Nine Inch Nails bastrumma går djupt och arbetar hårt. Basgitarren sträcker sig ännu längre ner i frekvensregistret och tar tag i byxbenen på mig där jag sitter i soffan. Vem skulle kunna tro att den här förstärkaren var specad till beskedliga 100 watt per kanal i 8 ohm?

Dynamisk, akustisk musik
I många fall är det inte så lätt att höra skillnad på CD-kvalitet och högre upplösningar. Men Tori Amos ”Night of the Hunters” understryker skillnaderna. Pianointrot på melodiösa ”Job’s Coffin” låter livligare, med större rymd i högupplöst 24 bit/88,2 kHz-version än när exakt samma fil konverteras ned till 16 bit/44,1 kHz.

2 x 100 watt (8 ohm)
2 x 200 watt (4 ohm)
Balanserad ingång: 1 x XLR
Obalanserade ingångar: 3 RCA + skivspelare + bypass + Pre Out
Pre Out-utgångar
Hörlursuttag
Utförande: Champagne eller svart
Pris: 40 000 kr

Pris: 40000,-

Flere tester:

NAD C558

Skenet bedrar

Teac TN-350

Användbar allroundare

Rega Planar 1

Bästa budgetspelaren

Audio-Technica AT-LP60BT

Billig rakt igenom

Sällan har det varit så tydligt att priset återspeglar vad man får för pengarna.

5 skivspelare

Skivspelare för nybörjare

McIntosh MT-2

Kvalitet, helt enkelt

Marantz ND8006

Digital brobyggare

Rotel T-14

Tre önskningar på en gång