Egentligen skulle det ju bara fattas annat än Nikon skulle ge Canon, Panasonic och Leica en kamp i proffsklassen för kompaktkameror. Föregångaren P6000 lyckades inte helt och hållet, men med P7000 har Nikon gjort mycket rätt. Kameran är förhållandevis stor, men å andra sidan har det blivit plats för lättanvända knappar och en optisk sökare. P7000 har dessutom längst zoom i klassen, från 28 till 200 mm med relativt bra ljusstyrka – åtminstone på 28 mm: f2,8.
Bildsensorn med 10 megapixlar är lika stor som i Canon G12, alltså mycket större rent fysiskt än i en vanlig småkamera. Funktionsnivån påminner mer om en spegelreflex, med full kontroll över exponering och ljusmätning. Här finns även 720-HD-video, blixtsko med TTL-ljusmätning, optisk bildstabilisator och en möjlighet att lagra bilder i råformat och JPEG. Märkligt nog har Nikon valt att hålla fast vid sitt eget NRW-råformat, som hittills haft begränsat stöd i programvaror för bildredigering, utom i Nikon Capture och View NX. NRW-filer kan konverteras till JPEG-filer i kamerans menysystem.
 
Användning
P7000:s storlek betyder gott om plats åt fingrarna. Knappar och reglage är enkla att nå och framför allt är det överskådligt och praktiskt att ha så många viktiga funktioner utanpå kameran i stället för att behöva bläddra i menyer. Precis som med Canon G12, faktiskt. Nikon har givit kameran inte färre än tre minnesplatser som man kan lagra fasta inställningar i, och som nås från funktionsratten på toppen. ISO, filmformat och vitbalans (bland annat) väljs med knappen i mitten av inställningsratten till vänster. Och så går det att lägga en funktion man använder mycket i Fn-knappen på framsidan till höger om objektivet.
Inställningar ändras med de två rattarna på baksidan, och AV/TV-knappen på toppen kan sätta på och stänga av en av fem valda parametrar.
 
Bildkvalitet
Kräsna fotografer lär bli hänförda när de ser hur hög kvaliteten är. Nikon har verkligen fått det viktigaste att klaffa i P7000. Optiska prestanda är enastående. Visserligen finns det linjeförvrängning – som kameran kan kompensera för själv – men skärpan är mycket hög och framför allt jämn. Nästan oavsett bländare och brännvidd. Färgbrytningar syns bara undantagsvis, och då bara marginellt, och det är inga problem med ljusförlust ut mot hörnen.
Objektivet är känsligt för ströljus, det är det enda vi kan klaga på.
Brus är inte heller något problem förrän vid ISO 3200, och färgerna, kontrasten och detaljskärpan är väldigt bra. Till och med för att vara en proffskompakt.
Även videokvaliteten är god, men man ska inte panorera för fort, då hackar bilden märkbart.

Också i detta test:

Test av 6 kompaktkameror