Fujifilm brukar ligga i täten med sina F-kameror. De har lyckats fint med bildbehandling och framför allt bildsensorn de kallar EXR. Här har de tagit konceptet avancerad kompaktkamera ett steg längre och givit den hela 15x zoom, från 24 mm vidvinkel. Plus blixtsnabb autofokus i form av ett hybridsystem som väljer kontrastbaserad eller fasbaserad autofokus beroende på vilket som passar bäst.
F300:s speciella EXR-sensor med 12 megapixlar gör det möjligt att välja om kameran ska prioritera så hög upplösning som möjligt, så lite brus som möjligt på hög ljuskänslighet eller maximal dynamik i bilderna. Smart, men kom ihåg att EXR-funktionen halverar upplösningen till 6 megapixlar. Precis som föregående F-modeller har kameran Pro Focus, där den tar bilder i snabb följd och smälter ihop dem för att åstadkomma en illusion av litet skärpedjup.
 
Användning
Fuji-kameran känns väldigt solid. Placeringen av knappar och reglage är genomtänkt, men vi förstår inte varför blixten måste sprätta upp när man sätter på kameran – även om blixten är avstängd. Bortsett från detta är F300EXR överskådlig och lättskött. Man kan välja bländar- eller slutarprioriterad exponeringsautomatik samt helautomatik. Eller manuell exponering, 360-graders superpanorama och mjukare fokus i bakgrunden, för att bara nämna några varianter ur den omfattande funktionslistan.
 
Bildkvalitet
I de flesta fall fungerar faktiskt kamerans hybridfokus som det är tänkt. Den fokuserar blixtsnabbt och exakt med de flesta motiv och brännvidder. Även om den inte prickar hundraprocentigt varje gång så går det mycket fortare att hitta fokus än med de flesta kompaktkameror vi har testat. Precis som med tidigare F-modeller med EXR-sensor fungerar detta bäst när man väljer EXR-läget med maximal bilddynamik och reducerad upplösning. Då kombineras sensorerna två och två för att öka det dynamiska omfånget, så att bilderna får bättre kontrast och dynamik utan att det påverkar den synliga upplösningen eller skärpan nämnvärt.
Zoomobjektivet lider inte av några väsentliga problem, förvrängningen går att leva med från ett objektiv som har hela 15x zoom, och bruset är välkontrollerat. Åtminstone upp till ISO 800. Därefter börjar kornbruset göra sig gällande och detaljerna blir mer otydliga. Från ISO 1600 ökar också färgstörningarna. Och från ISO 3200 till 12800 sjunker upplösningen markant.
Videokvaliteten är grumlig och man får räkna med mycket brus i skuggiga områden, men den håller måttet för små filmsnuttar där bildkvaliteten inte är det viktigaste.