När Yamaha satsar så gör de det med allt de har. För att demonstrera sin ljudfilosofi, som de kallar True Sound, har de kommit med flaggskeppet YH-5000SE. Och de här lurarna är inte bara dyra: de är ultra-highend!
Yamahas filosofi är att återge musiken så naturligt som möjligt, men inte nödvändigtvis så neutralt som möjligt. Håll på den tanken tills vidare. Vi återkommer till den lite senare.
I stället har hifi-avdelningen och musikavdelningen samarbetat och rört sig mot ett slags gemensamt ljudideal, där målet är att instrumenten ska framträda med djupa klangfärger i en gigantisk ljudbild, som förhoppningsvis låter lyssnaren bli uppslukad av musiken.
Inspiration från förr
Yamaha har hämtat inspiration från tekniken i den planmagnetiska (”orthodynamic”) modellen HP-1 från 1976. Men utseendemässigt är det inget retro med YH-5000SE. De påminner kanske om en lite mindre version av Sennheiser HD 800 S, fast med ett grövre utseende i helsvart. Jag tror aldrig att jag har testat ett par highend-kåpor som passar lika bra till en rockig jeans-kostym som de här.
YH-5000SE är handgjorda på Yamahas fabrik i Japan, där de även tillverkar märkets dyraste flyglar och annan ljudutrustning. Det handlar om att kombinera extremt hög byggkvalitet med fantastisk komfort.
Och jag kan redan nu avslöja att de här hörlurarna verkligen är bekväma! Speciellt med mockaskinnkuddarna. Det följer även med ett par i slätt läder som jag tycker kanske klämmer en smula mer. Tänk också på att oavsett vilka kuddar du använder så påverkar de inte om det läcker ut ljud och släpps in brus: det här är öppna hörlurar, med allt vad det innebär.
Planmagneter – bara 50 mm
Att elementen är av typen planmagneter innebär att de har ett tunt och ultralätt membran som är upphängt mellan två motstående magneter. Membranet är bara några nanometer tunt, vilket är skälet till att planmagnetiska hörlurar ofta kompenserar med en mycket större yta än dynamiska hörlurar. Men i YH-5000SE är membranets diameter bara 50 mm, vilket får mig att undra om det klarar av att omvandla tillräckligt med energi till ljud för att kunna spela högt med djup bas.
Yamaha bedyrar däremot att det finns gott om djup bas, med ”stor transparens”.
Passform och komfort
För optimal passform och komfort har Yamaha försökt åstadkomma så lätta och samtidigt så robusta hörlurar som möjligt. Konstruktionen är därför huvudsakligen gjord av magnesium av samma standard som används inom flyg- och rymdindustrin, och hela konstruktionen väger bara 320 gram utan kabel. Som jämförelse väger Focal Utopia 490 gram, Audeze LCD-5 väger 420 gram och HiFiMAN HE-1000se klockar in på 440 gram. Bara Audio-Technica ATH-ADX5000 väger mindre än Yamaha-lurarna, av alla de jag kan komma på.
Tillbehör
Yamaha YH-5000SE levereras som sagt med två par öronkuddar: både slätt och mockat konstläder. Det släta syntetiska skinnet är perforerat, med ett finmaskigt nät som skyddar elementet från damm. Mockakuddarna är av typen Toray Ultrasuede, som jag måste säga ligger riktigt behagligt runt öronen.
Två olika kablar ingår, både obalanserad 3,5–6,3 mm och balanserad 4,4 mm Pentaconn, båda med silverpläterad OFC-koppar och en längd på två meter. Vill du i stället ha en 4-polig XLR-kabel kan det köpas till separat. Som pricken över i för extra ägarglädje ingår det också ett speciellt stativ av aluminium.
Så låter Yamaha YH-5000SE
Jag märker direkt att hörlurarna är tämligen lättdrivna. Med en känslighet på 98 dB (1 mW) behöver de betydligt lägre effekt än till exempel Audeze LCD-5. Dessutom är impedansen på 34 ohm högre än för de flesta planmagneter, vilket gör att de inte är lika beroende av en låg impedans hos förstärkaren. Läs: de fungerar bra med rörförstärkare.
Jag har själv testat med McIntosh MHA-200 som normalt sett passar illa till planmagneter. Men här låter det mycket öppnare och mindre förvrängt än med samma förstärkare till exempel LCD-5.
Det blir ändå en hel del bättre med Auralic Taurus. Den har bättre kontroll i basen och på transienter, och även mer luft i toppen.
Det första som slår mig med Yamaha-lurarna inkopplade till Tarus är transientresponsen. Den är verkligen blixtsnabbt. Varje plockning på Shannon Lays gitarr i Nick Drake-covern From the Morning klirrar med lekfull lätthet. Hennes röst har ett bra fäste i mellanregistret och ljudbilden har bra bredd och storlek.
Xylofonanslagen i Night av Ludovico Einaudi, som är klippta och därmed har extra krävande transienter, sprätter ut hur lätt som helst. Återigen är ljudbilden bred, och pianoklangen harmonierar väl med klangprofilen i Yamahas egna instrument. Den extra värmen i mellanregistret klär hörlurarna väl.
Inte minst när stråkarna byggs upp till ett crescendo ungefär två och en halv minut in i låten. Jag bara sitter och njuter.
Trimma med kuddarna
Observera att ljudet är pyttelite annorlunda med de två olika paren öronkuddar. Slätt skinn ger en aning mer bas i förhållande till mellanregistret. Däremot är det lite mer luft i övertonerna med mockakuddarna. Men det är långt ifrån natt och dag, bara tillräckligt för att du förmodligen kommer att ha en preferens efter att du har provat.
Spelar ”tillräckligt högt”
När saker och ting låter extra bra får jag alltid lust att vrida upp ljudnivån. Men jag måste säga att det var ett par gånger som jag fick problem. Till exempel med A Little Shy med Marie Noreger, som har tuffa rytmer med mycket djupbas. Där kunde jag inte spela speciellt högt innan YH-5000SE sa ifrån – ganska fult.
För det mesta går det bra, men något krutpaket är Yamaha-lurarna inte. Jag misstänker att 50 millimeter helt enkelt är i minsta laget för planmagneter.
Sibilanter
Det är gott om detaljer i toppen, en riktigt bra inspelning har både rymd och många klanglager. Även längst upp. Däremot finns det ganska mycket energi i sibilantregistret, vilket inte klär alla inspelningar lika bra. Speciellt platta popproduktioner, som ofta redan har mycket energi i området. Ett exempel är Alone med Kim Petras och Nicki Minaj, som gör mig ganska trött i öronen.
Skev frekvensgång
Och här kommer jag tillbaka till det jag bad dig komma ihåg i början av artikeln. Nämligen att Yamaha inte har siktat efter att det ska låta så neutralt som möjligt, utan snarare så ”musikaliskt” som möjligt. Det betyder att de hellre använder öronen än mätningar när de fintrimmar. Vilket är bra, det är ju öronen vi lyssnar med. Men eftersom det är skillnad på inspelning och inspelning kan det snabbt bli så att hörlurarna låter fantastiska med en sak och mindre bra med en annan. Det är precis så jag upplever YH-5000SE.
Inte djupbas
Basen tappar energi under 30 Hz, vilket dels gör att basen verkar väldigt ren, men också att man inte får ordentlig energi i djupbasregistret. Dessutom finns en generell höjning, som toppar vid 70 Hz men som faktiskt sträcker sig över hela basregistret. Det ger mer energi i mellanbasen vilket gör att basinstrument inte låter tunna även om de alltså saknar ordentlig djupbas.
Tillbakadraget övre mellanregister
Yamaha har valt att dämpa energin i närvaroområdet med ungefär 3 kHz. Det är här brandvarnarpipet ligger och genom att dämpa detta område blir röster och instrument mindre skarpa. Men samtidigt kan de bli lite väl återhållsamma, så det gäller att inte överdriva. Jag tycker att Yamaha har prickat rätt i det här området, det låter betydligt bättre än det ser ut på grafen.
Men s-ljud och sibilanter kring 7 kHz är alltså ganska kraftigt förstärkta, och saknar även luft i området över 13 kHz. En vuxen människa hör inte särskilt mycket över detta, men frekvenserna bidra till att skapa extra luft runt detaljerna.
Jämfört med mina personliga favoriter, LCD-5, så mäter de som en rak pil. De har ett mer framträdande mellanregister, där röster och instrument kommer fram tydligare. De har kanske inte lika bred ljudbild, men de uppfattas som både luftigare och ännu bättre upplösta än Yamahaerna. Och utan plågsamma sibilanter.
HiFiMAN HE-1000SE är en annan av mina favoriter. De har ett aningen tunnare mellanregister än LCD-5 och är kanske lite mer utsatta för sibilanter. Men mindre än YH-5000SE. Båda kan spela högre och har djupare bas.
Slutsats
När de är som bäst är Yamaha YH-5000SE fantastiska. Det är i första hand ett eminent hantverk och har ett utseende som den här skribenten skulle kunna dö för. De väger nästan ingenting och är därför en dröm att ha på huvudet, även under längre sessioner.
Ljudmässigt är de helt klart värda highend-stämpeln. Musiken flödar ut med massor av klanglager och transienterna levereras hur snabbt som helst. Ljudet är klart och har precis rätt glöd.
Basen kunde däremot ha gått djupare och slagit hårdare. Diskanten kan uppfattas som överdrivet energisk i en del inspelningar. En bra ljudkälla hjälper mycket och jag skulle kanske undvika den plattaste listpopen.
Sammantaget är detta ett par välgjorda hörlurar. Men jag tycker att de är i dyraste laget, för det finns andra hörlurar med minst lika bra ljud för mindre pengar.
Låt oss hoppas att Yamaha nästa gång kommer med något som har större membran och som tål mer rörelse i basen – och det skadar inte heller om priset går ner en smula.
Ljud & Bild tycker
Blixtsnabba transienter, stor ljudbild. När de är som bäst låter musiken helt enkelt fantastiskt. Fjäderlätta och superbekväma. Inte den mest energiska djupbasen, vassa sibilanter kan förekomma i diskanten. Lite försiktig energi i ”närvaroregistret”. Aningen begränsat ljudtryck.
Riktpris: 62000 kr
Specifikationer
- Typ: Öppen, over-ear
- Princip: Planmagnetisk
- Hopfällbar: Nej
- Kabel: 3,5 mm obalanserad (2 m, 6,3 mm-adapter), 4,4 mm Pentaconn balanserad (2 m)
- Element: 50 mm
- Impedans/känslighet: 34 ohm / 98 dB/mW
- Vikt: 320 gram (utan kabel)
- Färg: Svart
- Webb: europe.yamaha.com
1 reaktion på ”Yamaha YH-5000SE”
Skriv en kommentar
Vill du läsa hela artikeln?
Med LB+ Total får du tillgång till ALLT innehåll på Ljud & Bild och LB Home
Redan prenumerant? Logga inn.
-
Prova LB+ i 30 dagarBara 49:-
Förnyas efter 30 dagar, ingen bindningstid.
-
LB+ Total i 12 månBara 137.50 kr/mnd
Du sparar 288 :-
Vill du ha tillgång till enbart Ljud & Bild eller LB Home?
Klicka här för att beställa Ljud & Bild
Klicka här för att beställa LB Home
Fulaste hörlurar jag sett på mycket länge. Design – någon?
/ B