TESTChampion TW400 PRO ANC

Stora skor att fylla

Det känns rätt kaxigt att låta en lur heta Champion TW400 PRO ANC. Återstår att se om detta är den mästare som namnet antyder.
Karakter
Champion TW400 PRO ANC
Ljud & Bild tycker
Helt acceptabelt ljud, även i samtal, med tanke på prislappen. Den aktiva brusreduceringen är godkänd och väldigt enkel att sköta.
Den plastiga, hala, finishen gör användandet utmanande och drar ned helhetsintrycket rejält.
Specifikationer
  • Typ: In-ear, helt trådlösa öronproppar
  • Bluetooth: 5.2
  • Tålighet: Uppgift saknas
  • Batteri: Upp till 10 timmar musik (ANC av)
  • Propparnas vikt: Uppgift saknas
  • Laddning: USB-C
  • Webb: Champion.se
forfatter

Jag skulle inte vilja påstå att jag är snobbig, men jag uppskattar när produkter känns gedigna, hållbara och robusta. Champion TW400 PRO ANC kvalar inte in i något av dessa segment.

Champion TW400
Med detta namn på kartongen blir det stora skor att fylla. (Foto: Åsa Warme Hallén).

För i mina ögon är det faktiskt helheten som räknas. Redan när jag plockar ut etuiet ur förpackningen blir jag aningen besviken. Plastigt och ”billigt” blir min första känsla. Här snackar vi uppförsbacke redan från start. Även själva propparna känns tunna och plastiga. Dessutom har både etui och proppar en otroligt glatt yta vilket gör att de är svåra att hantera.

 

Komfort och användarvänlighet

Det var lite knivigt att ansluta propparna. Det finns ingen knapp att trycka in eller så för att starta sökningen. Faktum är att jag gav upp vid första försöket och gick och fixade en kopp kaffe – ja, mitt tålamod har utvecklingspotential! Men vid tredje försöket hittades plötsligt lurarna i listan på mobilen och det var klart.

En nackdel med en så glatt yta, förutom att den blir otroligt hal, är att alla repor och annat ”skav” som lätt blir när etuiet ligger i jackfickan tillsamman med nycklarna, syns tydligt. (Foto: Åsa Warme Hallén).

Som jag nämnde tidigare är ytmaterialet väldigt halt vilket medför att det är lätt att etuiet slinker hur händerna och propparna har en tendens att glida ur öronen om du inte lyckas få dit dem rätt. Här finns olika storlekar på örontoppar men det vill sig inte riktigt till mina öron ändå. Det finns ingen angiven vikt, men 5 gram kommer de säkerligen inte upp till vilket ytterligare understryker känslan av billigt och plastigt.

Propparna justeras med beröring där du ”petar till” höger eller vänster lur lite lätt, beroende på vad du vill ska hända. Detta är inget ovanligt alls men blir ibland lite mer utmanande, som i detta fall när du i tid och otid behöver röra proppen för att den ska sitta på plats.

 

Ljudet i Champion TW400

Med tanke på den upplevda kvaliteten var förväntningarna på ljudet inte så höga. Å andra sidan kan det ju vara så att man lagt precis allt krut på ljudet! Och när jag först börjar lyssna blir jag faktiskt positivt överraskad.  Det första som slår mig är den djupa basen i remixen av För kärlekens skull av Under. Men min första tanke – det blir ju bra det här – byts sedan ut av insikten att hela ljudbilden är dov och inte fullt så detaljerad. Även om Darins röst på En bädd av rosor känns förhållandevis luftig låter det som om den stackars gitarristen sitter i en låda och klinkar. Det blir liksom aldrig sådär krispigt och härligt. Låter proppen prova på lite klassiska stycken och Vivaldis Våren låter helt okej så länge du inte förväntar dig att ”finlyssna” och njuta av de små subtila detaljerna.

Den aktiva brusreduceringen (ANC) styr du genom att peta två gånger på vänster propp. Den väldigt lilla människan som bor där inne informerar dig klart och tydligt om ANC är på eller av eller om det är transparency mode du har aktiverat. Detta är helt klart en tydlighet som jag saknade i mitt test av Sudio T2.

Sitt stilla när du lyssnar! Annars riskerar proppen att smita… (Foto: Åsa Warme Hallén).

Efter att ha testat brusreduceringen under en promenad utmed en hyfsat trafikerad väg måste jag säga att skillnaden mellan ANC av och på är tillräckligt stor för att klassas som godkänd. Som ljudboks-propp blir den också godkänd – om du sitter stilla vill säga. Jag kan nämligen, av egen erfarenhet, informera om att det är rätt irriterande när du behöver fånga en propp i flykten mitt under en spännande episod i boken, och därmed börja fippla med alla konstiga saker som sker när du försöker få tillbaka den in i örat igen.

Här ska även finnas ett game mode (Low Latency) men det hittar jag ärligt talat inte…

För att testa samtalsljudet ringer jag och småpratar med dottern, här får jag inga direkta klagomål utom att hon upplever att det låter lite som om jag är på toaletten (något som känns igen från MiiBuds Action). Men i detta fall är det inget som stör markant och utöver det finns inga konstigheter.

Propparna känns plastiga och billiga. (Foto: Åsa Warme Hallén).

SLUTSATS

Alltså, jag kan inte såga dessa proppar helt längs fotknölarna och säga att ljudet är dåligt. Jag har absolut hört bättre, men med tanke på prislappen är det helt acceptabelt. Så har du en begränsad budget, eller inte har lust att lägga tusenlappar på ett par öronproppar samt uppskattar en lite dovare ljudbild så är det bara att gratulera. Och är du mer av en ljudboksnörd och inte bryr dig om att upplevelsen av själva etuiet och lurarna känns otroligt plastigt så är det bara att köpa – men sitt stilla när du lyssnar, eller förbered dig på att jaga proppar på flykt!

Läs alla artiklar i 1 månad för 49 kr

Få tillgång till alla plus-artiklar samt hela testarkivet.
Ingen bindningstid
Redan prenumerant?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

 

forfatter

Åsa Warme Hallén

(f. 1972): Hamnade år 1995 av en slump på tidningen Elektronikvälden (som sedan bytte namn till Ljud & Bild). Fram till 2013, då hon valde att prova sina vingar på annat håll, hade hon varit projektledare, journalist och redaktionschef. Sedan mars 2021 är hon tillbaka på frilansbasis. Åsa skriver främst om användningsbara prylar som gör livet roligare. Hon ser eventuellt saker och ting från ett litet annat perspektiv än sina kollegor.