TEST: Yamaha R-N2000A

Receiver. Smaka på det ordet. Det låter lite som farfars gamla radio. En trofast apparat med inbyggd förstärkare, FM, mellanvåg, skivspelaringång och ett separat knapp som heter Tape. För bandspelare.

En receiver är nästan motsatsen till hifi, en minsta gemensamma nämnare, en produkt som samlar alla nödvändiga funktioner på ett ställe. En kompromiss. Det låter inte som något som får håren att resa sig i nacken.

Men det går inte att förneka att många tycker att det är bekvämt att ha en enkel lösning. Att allt är samlat i en enda enhet är både praktiskt och användarvänligt, och i vissa fall kan en receiver faktiskt ge ifrån sig bra ljud. Men highend-hifi är det inte.

Trodde vi.

Yamaha R-N2000A

Till i maj 2022, när vi fick ett smakprov på Yamahas nyaste nätverksreceiver. I normala fall är det en kategori som aldrig framkallar förtjusning, inte ens när det står Yamaha på fronten. Men med tanke på att de har gjort ett par stycken enastående hemmabioreceivrar så tänkte vi att det kanske kunde finnas hopp för Yamaha R-N2000A också.

Den är en tvåkanals nätverksreceiver, ett slags modern Tandberg eller Beomaster. Med FM- och DAB-radio, skivspelaringång, analoga och digitala ingångar, trådlös och trådbunden streaming – och en HDMI-ingång med ljudretur för TV-ljudet.

Ett slags tvåkanalig version av Yamahas hemmabioreceivrar, med Yamahas YPAO-rumskorrektion och allting? Inte riktigt.

Premiumkvalitet

Yamaha-receivern har inte mycket mer gemensamt med sina hemmabioreceiver-kusiner än YPAO-rumskorrektionen. R-N2000A bygger i stället på en av Yamahas integrerade förstärkare i A-S-serien, A-S1200. Som är instegsmodellen i en serie med tre förstärkare, byggda som seriösa integrerade tvåkanalare, i massiva chassin med potenta strömförsörjningar och noga utvalda komponenter.

Den mest väsentliga skillnaden är att R-N2000A även har DAC, radio och streaming, som många vill ha.

Receivern är dessutom byggd som en A-S1200 och ger ett helt annat kvalitetsintryck än de billigare modellerna i Yamahas R-N-serie med nätverksreceivrar. Vikten på drygt 22 kilo talar för sig själv. Mycket av vikten beror på en 603 VA-transformator (A-S1200 har 625 VA), fyra 18 000 pF-kondensatorer, Sanken MLE20- och MJD20 MosFet-transistorer i push-pull på kraftiga kylflänsar – och ett skal som ser ut som om det är hugget ur ett massivt stålblock.

Yamaha anger den nominella effekten till 90 watt per kanal – eller 145 watt i 4 ohm – men i praktiken beter den sig som en ännu starkare förstärkare.

DAC

Den digitala delen av receivern är uppbyggd kring en ES9026PRO digital/analog-omvandlare. En DAC vi känner igen från många andra produkter. Den tar hand om ljud från USB-B-ingången på baksidan och stöder upp till 32 bit/384 kHz-uppspelning, DSD 256 (11,2 MHz), PCM och de flesta andra ljudformat. Utom MQA.

Förutom USB-B-ingången har DACen två optiska och en koaxial digitalingång, med stöd för 24 bit/192 kHz-uppspelning.

Den har även en Ethernet-ingång för trådbundet nätverk, trådlös Wi-Fi-anslutning och Bluetooth för de som vill ha det så enkelt som möjligt. Där finns även tre analoga ingångar, varav en är märkt CD. Och så finns det en ingång för en skivspelare med MM-pickup, en subwooferutgång samt en utgång för en extra effektförstärkare.

YPAO

Yamaha har haft rumskorrigering i många år. Här är det den senaste generationen YPAO (Yamaha Parametric Room Acoustic Optimizer) med R.S.C. (Reflected Sound Control), som använder 64 bit/192 kHz-bearbetning av rumsinformation som fångas av den medföljande mikrofonen. Den kopplas in på framsidan av R-N2000A och sedan följer man instruktionerna tills mätningarna är klara. Det tar ungefär 30 sekunder.

Enligt Yamaha görs mätningarna mellan 31,5 Hz till 16 kHz och justerar nivån från högtalarna inom 0,5 dB, och korrigerar för tidsskillnader, balans och frekvensrespons rummet.

Det fungerar ovanligt bra, man hör effekten av EQ-justeringarna och förbättringarna omedelbart i ljudet från högtalarna. I mitt testrum blev fokus bättre, stereoperspektivet tydligare, basen tightare och diskanten mer behaglig. Så det är ingen tvekan om att det fungerar. Gillar man inte resultatet av YPAO-kalibreringen kan man stänga av den från fjärrkontrollen och i appen.

Enkel installation

För det finns naturligtvis en app också. Yamaha har en egen som de kallar för MusicCast och den används både för att koppla upp receivern på nätverket och för att styra musiken. Appen stöder streamingtjänster som Spotify Connect, Tidal Connect, QoBuz med flera och det är också där man hittar alla nätradiostationerna. AirPlay 2 och multiroom stöds också.

Det största problemet är att få ut R-N2000A ur lådan, resten är en barnlek. Första gången man slår på strömmen är det en bra idé att ha laddat ner MusicCast-appen. Då ber nämligen receivern om att få ansluta till ett nätverk och om man följer instruktionerna i appen så är det gjort på ett par minuter. Radiostationer kan sparas som favoriter och när man väl har loggat in på sin favoritstreamingtjänst är allt klart för att streama musik.

Det mesta av styrningen är självförklarande. Den lilla OLED-skärmen på fronten berättar om val av källa och om vem som spelar. Den och tonkontrollerna kan också kopplas bort för att minimera brus i signalvägen.

Dynamisk och transparent ljudbild

Brus var långt ifrån det första ordet jag kom att tänka på när jag hörde receivern första gången 2022. Den spelade på Yamahas nya NS-2000A, ett par golvhögtalare som ska matcha R-N2000A väl (test kommer). Ljudet från receivern och högtalarna var öppet, kristallklart och dynamiskt. Verkligen inte vad man förväntar sig av en reciever.

Därför var det med viss förväntan jag kopplade in ett par Dynaudio Special Forty. Ett par enastående stativhögtalare som i normala fall lever sina liv kopplade till en Hegel H190 – en integrerad förstärkare som också har streaming och kostar lika mycket som Yamahan men har färre funktioner.

Hegel-förstärkaren har lite mer kraft, med lite mer potent dynamik, men Yamaha-receivern är mer upplöst och transparent.

Pianot är varmare med Yamaha och det finns en fylligare klang i Keith Jarretts liveinspelning, Up for It. Kontrabasen och slagverken är tightare definierade med Hegel-förstärkaren, men låter mer nyanserade med Yamaha-receivern.

R-N2000A spelar med en auktoritet som man inte brukar förknippa med receivrar och är mer potent och dynamisk än Roksan Attessa Streaming Amplifier – och Marantz Model 40, som dock ligger en prisklass under både R-N2000A och H190.

Vi förflyttade oss till lyssningsrummets Sonus faber Olympica III och det stod direkt klart att förstärkarsteget i receivern inte saknar kraft för att styra de fyra baselementen. De två effektmätarna på fronten svängde snabbt åt höger när jag höjde volymen på George Bensons version av Billie’s Bounce. Det blev nästan för mycket bas, och inte för att det var för högt. Förstärkarsteget verkade ha full koll, det lät aldrig obehagligt eller skarpt.

Men efter YPAO-kalibreringen blev ljudbilden bättre balanserad, och basen föll på plats och lät ännu bättre definierad, stramare och bättre kontrollerad.

R-N2000A påminde mycket om Yamaha A-S2200, som är en av de bästa integrerade förstärkarna vi har testat dem här klassen. Båda presenterar sångröster med gåshudsframkallande realism. Detaljer i ljudbilden är aningen bättre definierade i A-S2200, som också låter mer raffinerat och transparent. Men skillnaderna är inte stora, och det är det som är poängen. Yamaha-receivern låter så fenomenalt bra att den faktiskt kan konkurrera med många renodlade förstärkare i samma prisklass.

Ljudet från DAB-mottagaren beror som alltid på vilken kvalitet sändaren väljer att sända med. Tyvärr är det deprimerande dåligt (32 till 128 kbit/s), och allt låter platt och komprimerat. Men nätradio har mycket större potential och där finns det radiostationer som har bra ljudkvalitet. Det låter fint, men inte i närheten av lika bra som med streaming över wifi eller Ethernet.

Skivspelaringången låter däremot härligt varm och öppen. Noll brus och bra dynamisk kontrast får ut mycket ur spåren på vinylskivorna, och är en bra matchning till skivspelare med bra MM-pickuper. Även hörlursuttaget, som ofta kan vara styvmoderligt behandlat, låter bra. Hörlurar som Sennheiser HD660S2, med 300 ohm, passar perfekt till det inbyggda hörlursuttaget. Ljudet från högtalarna stängs av när kontakten trycks in och ljudet är lika varmt och behagligt som från högtalarutgången.

Slutsats

Jag kan inte komma på en bättre receiver än Yamaha R-N2000A. Den har allt. Den stöder streaming av musik i högupplöst kvalitet, den har radio, nätradio, HDMI för TV-ljud, DAC och digitala ingångar. Den har till och med en skivspelaringång. Den är byggd för en lång livslängd och levererar fantastisk ljudkvalitet. Att den saknar stöd för Roon-klienten och MQA-filer är inte lika viktigt för alla, och inte ett stort minus. Men att den har kalibrering av ljudet är ett stort plus för många. För med kalibrering kan man få ut ännu mer av potentialen speciellt om receivern och högtalarna står i ett rum med akustiska utmaningar. Man kan med andra ord inte hamna fel med en Yamaha R-N2000A.