Hastighet är ingenting utan precision. Fråga bara en Formel 1-förare. Detta gäller även kameror i stor utsträckning, eftersom det inte hjälper med en hög bildhastighet om bara en bråkdel av bilderna blir skarpa.

Förr i tiden brukade fotografer förfokusera. De hittade en punkt på racerbanan där det inte gick så fort och låste fokus där. Sen var det bara att hålla inne avtryckaren och hoppas på det bästa. När filmen framkallades kanske man hade en skarp exponering. Två om man hade mycket tur.

Idag är de flesta kameror snabbare än de som användes av professionella fotografer för 15–20 år sedan. En Canon EOS 1D från 2001 klarade 8 bilder per sekund med en 4,2 megapixels sensor.

Sedan dess har både hastighet och upplösning samt inte minst fokusprecision ökat avsevärt. En Canon EOS R7 klarar 15 bilder/s med en 33Mp bildsensor och har 651 fokuspunkter som kan spåra racerbilar, fotbollsspelare och Tour De France-cyklister lekande lätt. Och den kostar en bråkdel av vad en EOS-1D gjorde på sin tid.

Utvecklingen står inte stilla, och sällan har vi sett en så markant förbättring av hastighet och precision som med nya Fujifilm X-H2S.

En kamera som ersätter X-H1 från 2018. Det var Fujis första kamera med seriösa videospecifikationer, 4K30p, upp till 14 bilder/s bildhastighet och förbättrad fokusprecision. Byggd enligt samma formel är den nya X-H2S som är till förväxling lik sin föregångare, men under dess robusta yttre döljer sig en rå bildmaskin.

X-H2S

• Ny staplad 26 Mp CMOS-bildsensor m. X-Trans färgfilter
• 4K/60p DCI/UHD-video, 4K/120 fps
• 14-bitars F-log
• Femaxlig 7-stegs bildstabilisering
• 15 och 40 bilder per sekund
• 425 fokuspunkter
• 14-bitars råfiler okomprimerade
• 1/32000 elektronisk slutare
• 80 till 51200 ISO-expansion
• Ny 5,76 Mp OLED-sökare
• Trevägs pekskärm
• Vädertätning
• CFexpress B + SD UHS II-kortplatser
• 580 bilders batteritid
• VG-XH batterigrepp
• FT-XH filsändare
• Möjlighet till kylfläkt

Den sista punkten är intressant, eftersom Fuji inte har byggt in någon fläkt eller aktiv kylning i kameran. De som behöver det till längre videoinspelningar – det är då det blir som varmast – kan köpa en fläkt som monteras på baksidan (fäll ut skärmen först) och som drivs av kamerabatteriet.

 

Med 4K-video från hela bildsensorn samplad från 6,2K/30p är det dukat för ganska exceptionell bildkvalitet från kameran. Som även stöder Apple ProRes HQ 422, som ofta används inom proffsvideo.

Hastighet

Allt detta har blivit möjligt eftersom kameran har en ny staplad bildsensor. Det vill säga att elektroniken sitter på själva sensorn, med den nya bildprocessorn nära inpå. Naturligtvis är den mycket snabbare än processorn i X-H1, annars skulle det vara svårt att göra många förbättringar.

Eftersom kameran har både mekanisk och elektronisk slutare, upp till 1/32000s, kan man välja upp till 15 bilder/s. Eller 40 om man använder den elektroniska slutaren. Som även är helt tyst.

En sak man snabbt lägger märke till här är att sökaren inte blinkar – black out – inte ens vid så hög hastighet som 40 bps. Med den hastigheten ska man nå 30 jpeg-filer eller 20 råfiler per sekund innan bufferten måste pausa lite. Men om du sänker bursthastigheten till 30 bps, är det bara att sikta och hålla in avtryckaren. Då passerar man så småningom 1 000 exponeringar innan bufferten protesterar.

Autofokus 

Det är visserligen bra, men om inte autofokusen hänger med i svängarna är det förstås helt värdelöst.

Det vet även Fujis ingenjörer, som har skapat en helt ny algoritm för autofokusen. Den har blivit betydligt bättre på fokusspårning än någon tidigare Fuji-kamera. Fotografen kan välja zonbaserad fokus, hela bildytan eller bara en fokuspunkt, och i menyerna finns det ännu fler inställningar.

Där kan du välja ämnesbaserad autofokus. Ögon och ansikten har utökats med fåglar, djur, bilar, cyklar och motorcyklar, ja till och med tåg ingår i valen av fokusmotiv. Det finns också justeringar här för dem som vill ändra autofokusens känslighet.

Ergonomi och användarupplevelse

Fuji har också justerat ergonomin avsevärt. Slutartidshjulet som X-H1 har är borta. Detsamma gäller ISO-hjulet och fokusväljaren på framsidan av X-H1. Om du vänder på kameran kommer du att märka att de två inställningshjulen för ljusmätning och bildhastighet också är borta på X-H2S.

Det enda inställningshjulet på X-H2S är ett programhjul som kombinerar video med sju fördefinierade inställningsbanker och filtereffekter. Kameran har också Fujis berömda simulering av Fujifilms gamla emulsionsfilmer; Astia, Provia, Eterna, etc.

Snabbknappen för prioriterade inställningar, Q-knappen, har äntligen flyttats till en plats där den inte längre är mer i vägen än till nytta. Den vipp- och trycksbara styrpinnen har vuxit avsevärt och har flyttats nära sökaren. Som är större, ljusare, skarpare och bättre upplöst. Och nu också utan black out vid bildserier.

Den vikbara pekskärmen är ersatt av en vik- och vridbar pekskärm, men den praktiska statusdisplayen har X-H2S behållit.

Greppet är förbättrat och är ännu bättre att hålla i när du fotograferar med XF 50-140mm f2.8, eller den nya och ännu större XF 150-600mm f5.6–8. Då hjälper det också med nya vertikalgreppet VG-XH – som rymmer två batterier och förlänger batteriets livslängd från 580 exponeringar till över 1 500 exponeringar.

Till skillnad från en X-H1 behövs inte VG-XH vertikalgrepp för att uppnå maximal skjuthastighet.

Video- och bildkvaliteten

Med 4K-video upp till 720 Mbps och H.265-komprimering, är det naturligtvis dukat för mycket hög videokvalitet. Proffsen kommer att applådera möjligheten till Apple ProRes HQ 422 och möjligheten att använda hela bildytan i 6,2K-upplösning. Det ger möjligheter till extrem kvalitet i efterbehandlingen, som proffsen älskar.

Med 14-bitars F-Log kan man klämma ut lite mer dynamik ur filerna, mot något lägre läshastighet, och vill man ha sömlös slowmotion kan man köra 4K/120 fps även med 1,29x beskärning.

Den lilla fläkten fanns inte tillgänglig när vi testade kameran. Men den ska alltså kyla ner kameran när du filmar länge i hög upplösning. Länge betyder här 240 minuter, då sensorerna i kameran utvecklar mycket värme.

Man ska vara medveten om att den nya bildsensorn inte drar upp bildkvaliteten jämfört med en X-T4. Men jämfört med X-H1 finns det synliga förbättringar, inte så mycket på skärpan, men X-H2S har lägre bildbrus på hög ISO. Jämför man de två vid 6400 ISO kan man se lite mosaikbrus i mörka områden, vilket är borta i bilderna från X-H2S.

I praktiken får du en av de bästa kamerorna i denna prisklass, både i foto- och videokvalitet. 4K-inspelningar på en 75-tums Sony tv ser bättre ut än tv-sändningar. Bilderna är knivskarpa, någon rullande slutare syns knappt och kamerans autofokus låses blixtsnabbt och tyst på motivet.

Slutsats

Det råder ingen tvekan om att Fujifilm X-H2S har blivit en mycket bättre kamera än sin föregångare. Förbättringarna kanske inte är så stora på stillbildskvaliteten, men videofunktionerna är betydligt bättre på X-H2S. Men det som verkligen skiljer kameran från allt annat Fuji har gjort hittills är hastigheten. Vi har inte sett sådana möjligheter att fånga snabba motiv sedan vi testade Nikon Z9. En mer än dubbelt så dyr kamera, även den i proffsklassen. Autofokusens enorma precision och den höga seriebild-hastigheten gör detta till ett självklart val för sport, vilda djur och krävande videoinspelningar.