TEST: Mercedes-Benz EQA 250

Den är inte lika rymlig inuti som den andra elektriska Mercedesen, EQC, men EQA har samma sköna körkomfort och samma enorma kvalitetskänsla.

Att den är en hel del billigare kommer nog att passa många som inte behöver allt utrymme i EQC, för den är faktiskt stor nog för de flesta av oss. Om storleken passar får man lyxkänslan som gör att man känner att man sitter i en Mercedes, åtminstone om du väljer den variant vi hade i en vecka.

Den ytterst välutrustade varianten av EQA 250 har en tre sidor lång och tättskriven utrustningslista, som inkluderar Mercedes otroligt smarta MBUX-system med två 10,25-tums skärmar, läder överallt – från instrumentpanelen via dörrarna till baksätena och tillbaka till framsätena. Ett stort glastak som går att öppna ger en luftig känsla och allt man tar i, från man sätter sig tills bilturen är över, utstrålar tysk kvalitet.

 

Vår bil hade Progression-utrustningspaket och var dessutom försedd med nödvändigheter som halvelektrisk dragkrok (maxvikt 750 kg), 360-graders kamera, avancerad navigering, adaptiv farthållare med nödbroms och filbytarvarning, med mera. Och läcker lyx. Som ett AMG Line-utrustningspaket, Thermotronic-luftkonditionering och inte minst ett potent 590-watts surroundsystem från Burmester. Med 12 högtalare.

Allt detta lade till nästan 200 000 på startpriset 530 000 kronor, men då fanns det å andra sidan inte mycket kvar att välja från utrustningslistan.

Batterikapacitet

Under all denna lyx hittar man ett batteripaket på 66,5 kW, vilket i vår version av EQA 250 ger en räckvidd på 402 km.

Bilen bygger på GLA-modellen, som är varianten med bränslemotor. Vilket betyder att EQA – som även kommer med mer motoreffekt och fyrhjulsdrift i höst – är en 4,45 meter lång SUV. Ungefär lika stor som Volvo XC40 Recharge och alltså lite mer kompakt än Audi Q4 e-tron och BMW iX3.

Vad man slås av när man sätter sig ner är hur högteknologiskt allting ser ut på insidan. Två stora längsgående skärmar, varav en är en pekskärm, och som på alla nyare Mercedes saknas det en vanlig växelspak. I stället finns rattväxling, med en liten spak på rattstången.

Man styr inte mycket annat än ratten och hastigheten på en elbil, vilket är väldigt uppenbart här där det mesta styrs med knappar, fingrarna på skärmen eller rösten.

Om man inte sätter på radion innan man kör iväg upplever man en nästan trance-liknande tystnad. Bilen är så väldämpad att det knappast hörs något vindbrus från de stora sidospeglarna och 18-tumshjulen märker man inte mycket av.

Lyckligtvis är EQA 250 inte utrustad med 20-tums lågprofildäck, för med komfortchassit glider den fram över ojämnheter med graciös elegans, nästan som om den hade luftfjädring. Den upphöjda sittplatsen och de mjuka sätena, som i allra högsta grad lever upp till namnet ”komfortsäten” gör att man helst vill åka långt med Mercedesen.

MBUX och Burmester

Det finns en annan anledning till det också, nämligen Burmester-systemet som vår testbil var utrustad med. Jag har ingen aning om hur ett standardsystem i en EQA låter, egentligen bryr jag mig inte om det heller, för jag skulle ändå välja Burmester. Då får man en ljudanläggning där den tyska highend-tillverkaren har utvecklat högtalarna och elektroniken, som är anpassad för EQA i samarbete med Mercedes ingenjörer.

Fram finns en centerhögtalare ovanpå instrumentpanelen, diskanter i a-stolparna och mellanregister i dörrarna. Samma element finns i dörrsidorna bak och i taket bakom sätena sitter det två surroundhögtalare. Längst bak finns en subwoofer.

Systemet styrs från ratten, pekskärmen eller pekplattan och knapparna i mittkonsolen. Och vår bil hade dessutom trådlös mobilladdning och stöd för Apple Carplay och Android Auto. Alltså är det lekande lätt att integrera inte bara telefonen utan även musikuppspelning och andra saker från mobilen.

Det finns inte så många inställningsval man kan göra själv. Det enda som kan justeras är balans, bas, mellanregister och diskant, och välj surround eller pure-ljud, beroende på vad man föredrar. Med pure spelar systemet i stereo och ljudet är bättre fokuserat, medan surround flyttar på ljudbilden när man lyssnar på musik och då kan det hända att gitarrerna låter bäst i baksätet.

Om man inte pillar för mycket med tonkontrollerna går det att få ett tämligen häftigt ljud ur Burmester-systemet. Om man bortser från en aningen metallisk klang i mellanregistret när radion är på så låter systemet mäktigt. Det finns gott om dynamik och massor av bas, samtidigt som de finare nyanserna kommer fram väl i den kristallklara ljudbilden.

Systemet spelar inte lika överväldigande eller högt som ett Naim-system i en Bentley, men jämfört med Harman Kardon i BMW, eller Meridian i Jaguar, är Burmester ett par snäpp upp i ljudkvalitet.

Det finns en app som heter Mercedes Me, där man kan ha hålla koll på och programmera laddning, navigera, se status och så vidare, men den är inte nödvändig att ha för att använda bilen eller någon av funktionerna. Bara väldigt praktisk.

Mercedes MBUX är ett av de mest välgjorda systemen för bil som vi har stött på. Vi gillar särskilt de stora ikonerna på den knivskarpa och ljusa skärmen, den snabba responsen samt möjligheten att lägga till appar, konfigurera innehåll och utseende – även på instrumentpanelen framför föraren – i kombination med intuitiv användning och föredömlig översikt.

EQA 250 på vägen

Hittills har man kunnat beställa EQA 250 med framhjulsdrift och 140 kW/190 hk effekt, i olika utrustningsversioner. Men i höst kommer EQA 300 och 350 att finnas med samma batteri, fast mer kraft och fyrhjulsdrift.

Förmodligen går de lika bra som EQA 250, som kombinerar körkomforten vi redan har berömt med otroligt förutsägbara och välbalanserade köregenskaper. Den är inte sportig, och ratten är lite typisk Mercedes, men man finner sig väldigt väl tillrätta bakom ratten eftersom bilen tål mycket friskare körning än vad de flesta vågar utsätta den för.

Man kan beställa EQA med justerbara stötdämpare, om man vill ha lite ”sport”, men det klär inte bilen lika bra som man skulle kunna tro, så lägg hellre pengarna någon annanstans på utrustningslistan.

Den accelererar inte på samma sätt som rivjärnet Tesla Model 3, den är inte i närheten av så snabb som XC40 Recharge, och nio sekunder för noll till hundra får betraktas som sömnigt. EQA 350 blir en mycket piggare transport, med 6,6 sekunder för 0–100, men jag tycker att 190 hästkrafter klär en EQA 250 mer än bra nog.

Plats och komfort

På insidan är platsen jämförbar med XC40 Recharge. Det finns gott om plats för skuldrorna och bra armstöd i framsätena. Där man sitter superbekvämt och kan häpna av beundran över de många färgerna interiörbelysningen kan ha. Vår testbil hade till och med en projektion av Mercedes-stjärnan från undersidan av dörren ner på marken och stjärndimman på instrumentpanelen framför passageraren är helt enkelt läcker.

Två personer får gott om plats i baksätet och sittkomforten är mycket bra. Detsamma gäller faktiskt takhöjden, men bagageutrymmets 340 liter kan uppfattas som snålt för somliga. Eftersom det inte finns något utrymme under huven fram (”frunk”) hade det kunnat passa med ett lagom stort utrymme för laddkablarna i bagagegolvet, men där är det ganska trångt.

Men de som väljer en EQA är förmodligen intresserade av helt andra saker än hur många platta kartonger från IKEA som går att pressa in. Om det skulle knipa kan baksätena fällas ner och med dragkrok kan man låna en släpvagn de gånger möbelfrakt står på agendan.

Räckvidd och laddning

På det stora hela finns det mycket positivt att säga om EQA 250. Räckvidden är mer än tillräcklig för många, de flesta av oss kör ändå sällan 50 mil på en gång. Men laddningshastigheten är inte mycket att skryta med. Maxt 100 kW, säger Mercedes om EQA 250, men som vi vet får man sällan maximal hastighet av en snabbladdare i praktiken. Åtminstone inte under hela laddningstiden, som kan ta ett tag när man ska fylla på från 10 till 80 procent i ett 66,5 kW-batteri.

I vårt test var det inga problem att komma ner till 16 kWh/100 km, alltså en måttlig förbrukning, men det var i 23 grader på sommardäck. Och inte minusgrader och vintervägar, som kan öka förbrukningen avsevärt i en elbil. Snittförbrukningen slutade med 17,1 kWh, vilket är mycket bra för en hög bil på två ton, men då valde jag regenerering från vänster spak bakom ratten och kunde hänga med på skärmen, hur mycket jag ”tjänade”. Jämfört med att trycka spaken åt höger, som i maxläge nästan ger oändlig cruising utan någon någon elektrisk broms. Men med lite högre strömförbrukning.

Slutsats

Startpriset för EQA 250 gör den mycket konkurrenskraftig. Om man är återhållsam med extrautrustning kan man sluta med en välutrustad Mercedes som inte är dyrare än konkurrenterna. Då kan den definitivt utmana Volvo XC40 Recharge, men även Ford Mustang Mach-e och BMW iX3. Men EQA 250 ger en utsökt körkomfort – och en känsla av lyx – som de andra inte matchar. Att den också kan levereras med ett mycket häftigare ljudsystem är en uppskattad bonus som vi rekommenderar att man väljer. Då blir det ännu trevligare att njuta av långresorna i de bekväma sätena.