annonse
annonse
annonse

Fujifilm GFX 50S

Juni 2017Fujifilm GFX 50S

Fantastisk och frustrerande

Om du funderar på att skaffa dig en proffskamera för att få maximal bildkvalitet så bör du titta närmare på Fujifilms fantastiska mellanformatkamera.

Plus
Fenomenal bildkvalitet, snabb autofokus, bra ergonomi med väderskydd, pekskärm och en fantastisk sökare.
Minus
Låg bildhastighet, trög fokusspårning och begränsade videoegenskaper. Känslig för moaré och rolling shutter.

I en tid när de flesta människor tar bilder med en kamera på mobilen kan det vara svårt att förstå vad man ska ha en extra kamera till. För att inte tala om en mellanformatkamera.

Men det är inte en kamera för ”vanligt folk” vi pratar om. Fujifilm GFX 50S är byggd för den professionella delen av marknaden, men har egenskaper som gör att den är intressant även för entusiastiska amatörer.

Den ställer upp i en klass där konkurrensen är hård och kundkretsen är liten. Konkurrenterna är få och detsamma kan sägas om kunderna. Därför har Fujifilm försökt göra kameran mer tilltalande med en design och ergonomi som påminner om systemkameror.

De har gått så långt att GFX 50S faktiskt ett reellt alternativ till de mer avancerade systemkamerorna på marknaden. Fast med ett äss i rockärmen som ska få det att vattnas om munnen på entusiasterna: en mellanformatsensor med 51 megapixlar.

Bildytan är mycket större än på fullformatkameror som Sony a7r II Canon EOS 5Dsr och Nikon D810. Som är de närmaste konkurrenterna med 24 x 36 mm-bildsensorer i fullformat. Med 36–50 Mp ligger de i samma klass som Fujifilms-kamerans 51 Mp CMOS-bildsensor.

Varför mellanformat?

Termen kommer från tiden när fotografer använde film och ”mellan” eftersom bildytans storlek är mittemellan fullformatet (som också kallas för småbildsformat) på 24 x 36 mm storformatet på exempelvis 8 x 10 tum.

Annons: Artikeln fortsätter nedan

GFX 50S har en 44 x 33 mm stor bildsensor som är nästan dubbelt så stor som CMOS-chippet i Canon EOS 5Dsr. Storleken har sina fördelar – och nackdelar.

Den stora bildytan fångar upp mer ljus, ger bättre kontroll över skärpedjupet, extremt bra detaljåtergivning och bättre bilddynamik. Detta innebär att kameran passar för uppdrag där bildkvaliteten måste vara helt perfekt rent tekniskt.

Nackdelen är att kameran är större än en spegelreflex, men trots detta mindre än de flesta mellanformatkameror. Bland annat för att den saknar spegelhus, som är vanligt i spegelreflexer.

Det innebär att GFX 50S passar till annat än bara studiofotografering. Den kan tas med ut och användas till mode, porträtt, arkitektur och landskapsfotografering, bland annat.

Kamerahuset är väderskyddat och relativt kompakta med sina 147 mm på bredden och 94 mm på höjden. Med batteri, minneskort och den löstagbara elektroniska sökaren påmonterad specas vikten till 920 gram.

Användning

Den tippbara pekskärm kan vinklas och vridas åt fyra håll och det finns en mängd tillbehör, till exempel vertikalgrepp med plats för extra batteri, tilt-adapter som gör det möjligt att vinkla sökaren 45 eller 90 grader, samt flera objektiv.

Först ut är ett 63 mm/f2,8 som motsvarar en normal 50 mm på en fullformatkamera som Canon EOS 5Dsr. Det andra är ett 120 mm/f4-makro som motsvarar 95 mm. Den hittills enda zoomen är en 32–64 mm/f4. Som motsvarar 25 mm vidvinkel till 51 mm normalbrännvidd.

Alla tre är precis som kamerahuset väderskyddade och Fujifilm har redan meddelat att det kommer fler objektiv under 2017 och 2018.

Fujifilm GFX 50S är ett seriöst redskap – men ett som är förbluffande enkelt att använda. Den är inte så mycket större än ovan nämnda Canon EOS 5Dsr och saknar inte heller funktioner eller möjligheter.

Hastigheten 3 bilder/s är inte mycket att skryta om. Det är långsammare än konkurrenterna och fokusspårningen är inte heller något att skriva hem om. Med de tre objektiven vi använde letade autofokusen en hel del, särskilt i svagt ljus. I bra belysning var problemet mindre och med vanlig autofokus, med fokus i första bilden (FW 1.10), ställde kameran in skärpan blixtsnabbt och exakt.

Så länge inte tanken är att plåta sport går det alltså inte att klaga på autofokusen, men man får också hoppas att den blir bättre genom framtida uppdateringar av kamerans programvara.

Fördelen med kamerans storlek är att den ger gott om plats för händerna. Greppet är stort och tillräckligt djupt för ett säkert grepp. ISO- och slutartidtidshjulen, knappar och rattar är tillräckligt stora för att kunna skötas med handskar på – och den vinklingsbara pekskärmen förbättrar användarvänligheten avsevärt.

Man kan välja ISO-värde från hjulet till vänster eller låta kameran göra det på egen hand, och både ISO- och slutartidshjulen kan låsas.

Tryckkänsliga inställningsrattar sitter framför och bakom handgreppet. Det bakre kan vara lite svårt att nå med tummen. Slutartidshjulet och ISO-hjulet kunde med fördel ha varit högre, och varför har kameran inget särskilt hjul för exponeringskompensation?

Som det är nu måste man trycka in EV-knappen och vrida till det önskat värde. Det syns dock på monokromskärmen på toppen och på skärmen på baksidan. Flera av knapparna – 10 – kan naturligtvis programmeras med anpassade funktioner och en praktisk styrpinne på baksidan kan bland annat användas för att flytta runt fokuspunkter. De visas markerade både på skärmen på baksidan och i den fantastiska OLED-sökaren med 3,7 Mp-upplösning. Som tillsammans med Leica SL är de två bästa sökarna på marknaden.

Sökaren kan för övrigt tas loss och med hjälp av en tilt-adapter kan den vinklas 90 grader.

Anslutningar och funktioner

Kamerans 14 Wh-batteri räcker till ungefär 400 exponeringar per laddning, men man kan fördubbla kapaciteten genom att sätta ett extra batteri i vertikalgreppet som är extrautrustning.

Som extrautrustning finns också en mikrofon som pluggas in på vänster sida. Där finns också en kontakt för hörlurar, HDMI, USB 3, fjärrkontroll och 16 V-strömförsörjning. På motsatta sidan finns två minneskortplatser som stöder SDXC-kort med UHS-II-klassificering.

I menyerna finns en uppsjö av inställningar. Kameran har både en mekanisk centralslutare och elektronisk slutare. Upp till 16 000 s. Som har en liten nackdel, för att uttrycka saken milt. Väljer man elektronisk slutare riskerar man nämligen rolling shutter, som förvränger vertikala linjer. Lösningen är att välja den mekaniska slutaren.

Behöver man den elektroniska slutarens kortare slutartider är det bättre att låta den ta över de kortaste tiderna. Eller välja elektronisk slutare i första ridån (samma som Canon och Sony använder). Fördelarna är inte uppenbara, men det kan ge bättre detaljupplösning eftersom det inte innebär några mekaniska vibrationer – som ändå är tämligen beskedliga eftersom kameran inte har någon invändig spegel som rör sig uppåt och nedåt.

Jag ska inte göra något stort nummer av videokvaliteten, utom att nämna att den är så bra man kan förvänta sig av en stor bildsensor med 1080 HD-upplösning. Det är käckt att ha och fullt användbart till korta snuttar, men ligger inte i samma klass som videofunktionerna i spegelreflexer i proffsklassen.

Se testbilderna från GFX 50S här.

Extrem bildkvalitet

Man kan välja olika bildformat utöver 4/3. Kvadratisk, 16:9, 7:6 och 5:4 till exempel, och ändå få minst 25 megapixlars upplösning.

Bilderna kan också få filtereffekter eller filmsimuleringar. Som har välbekanta Fujifilm-profiler som Provia, Astia och Velvia men också den fantastiska svartvita Acros. Som även kan kombineras med färgfilter (rött, grönt och gult) för önskad kontrast och ton.

Råfiler kan redigeras direkt i kameran, och du kan lagra både det och JPEG på samma gång, samt välja förlustfria eller okomprimerade råfiler.

Bildfilerna från kameran är helt enkelt fantastiska, men inte utan smärre problem. Den stora bildsensorn med traditionella Bayer-mönstrade RGB-sensorer har inget lågpassfilter, vilket KAN orsaka skapa moaré i delar av bilderna. Till exempel i kläder med rutor eller tweedmönster. Det kan vara en nackdel för modefotografer som måste ta bort moaré under efterbehandlingen.

Men fy fanken så skarpa bilderna blir. Fujinon-objektiven, kanske speciellt 120 mm makro men även den mindre 63:an, levererade en detaljskärpa som överträffar vad vi har sett från Sony a7rII och Canon EOS 5Dsr. Marginellt, visserligen, för med Zeiss 50 mm på Sony-kameran måste man använda lupp för att skilja bilderna från varandra.

Fuji-kameran har bättre färgåtergivning, bilddynamik och bättre koll på bilduset. Upp till en viss punkt. JPEG-filernas färgmättnad och ton är förmodligen det bästa vi har sett i våra tester hittills. Bilddynamiken är på samma nivå som Nikon D810 och D5, som har varit referensen ända tills nu, och det är bara bruset som får mig att reagera.

Även om brusomfånget vid hög ljuskänslighet är så beskedligt att ISO 6400 inte är något problem, blir färgerna i JPEG-filerna märkbart blekare. Även vid ISO 12800 ISO, som för övrigt är fullt användbart. För de flesta i en sådan här kameras målgrupp spelar det knappast någon roll. De plåtar ändå inte i JPEG. Därför är det lite märkligt att Fuji har valt ISO 12800 som maxvärde.

Vår åsikt

På många sätt och vis är Fujifilm GFX 50S den bästa kameran vi har testat. Den är märkbart långsammare än Fujifilms små systemkameror – och naturligtvis större, tyngre och mycket dyrare. Men det hindrar inte det faktum att kameran kanske levererar den bästa bildkvaliteten vi har sett från någon systemkamera hittills. Att den annars fungerar och beter sig som en systemkamera i proffsklassen gör den mer användbar än de flesta mellanformatkameror. Oavsett om man är professionell studiofotograf eller entusiastisk amatör. GFX 50S är ett givet alternativ till så kallade fullformatkameror, och kommer också att vara en solklar uppgradering från de flesta av dem.

Fujifilm GFX 50S är ett seriöst redskap – men ett som är förbluffande enkelt att använda

 

<
>
Påminner om en spegelreflex och är lika enkel att använda, men passar ändå bäst för erfarna fotografer.
I en tid när de flesta människor tar bilder med en kamera på mobilen kan det vara svårt att förstå vad man ska ha en extra kamera till. För att inte tala om en mellanformatkamera. Men det är inte en kamera för ”vanligt folk” vi pratar om. Fujifilm GFX 50S är byggd för den professionella delen av marknaden, men har egenskaper som gör att den är intressant även för entusiastiska amatörer. Den ställer upp i en klass där konkurrensen är hård och kundkretsen är liten. Konkurrenterna är få och detsamma kan sägas om kunderna. Därför har Fujifilm försökt göra kameran mer tilltalande med en design och ergonomi som påminner om systemkameror. De har gått så långt att GFX 50S faktiskt ett reellt alternativ till de mer avancerade systemkamerorna på marknaden. Fast med ett äss i rockärmen som ska få det att vattnas om munnen på entusiasterna: en mellanformatsensor med 51 megapixlar. Bildytan är mycket större än på fullformatkameror som Sony a7r II Canon EOS 5Dsr och Nikon D810. Som är de närmaste konkurrenterna med 24 x 36 mm-bildsensorer i fullformat. Med 36–50 Mp ligger de i samma klass som Fujifilms-kamerans 51 Mp CMOS-bildsensor.

Varför mellanformat?

Termen kommer från tiden när fotografer använde film och ”mellan” eftersom bildytans storlek är mittemellan fullformatet (som också kallas för småbildsformat) på 24 x 36 mm storformatet på exempelvis 8 x 10 tum. GFX 50S har en 44 x 33 mm stor bildsensor som är nästan dubbelt så stor som CMOS-chippet i Canon EOS 5Dsr. Storleken har sina fördelar – och nackdelar. Den stora bildytan fångar upp mer ljus, ger bättre kontroll över skärpedjupet, extremt bra detaljåtergivning och bättre bilddynamik. Detta innebär att kameran passar för uppdrag där bildkvaliteten måste vara helt perfekt rent tekniskt. Nackdelen är att kameran är större än en spegelreflex, men trots detta mindre än de flesta mellanformatkameror. Bland annat för att den saknar spegelhus, som är vanligt i spegelreflexer. Det innebär att GFX 50S passar till annat än bara studiofotografering. Den kan tas med ut och användas till mode, porträtt, arkitektur och landskapsfotografering, bland annat. Kamerahuset är väderskyddat och relativt kompakta med sina 147 mm på bredden och 94 mm på höjden. Med batteri, minneskort och den löstagbara elektroniska sökaren påmonterad specas vikten till 920 gram.

Användning

Den tippbara pekskärm kan vinklas och vridas åt fyra håll och det finns en mängd tillbehör, till exempel vertikalgrepp med plats för extra batteri, tilt-adapter som gör det möjligt att vinkla sökaren 45 eller 90 grader, samt flera objektiv. Först ut är ett 63 mm/f2,8 som motsvarar en normal 50 mm på en fullformatkamera som Canon EOS 5Dsr. Det andra är ett 120 mm/f4-makro som motsvarar 95 mm. Den hittills enda zoomen är en 32–64 mm/f4. Som motsvarar 25 mm vidvinkel till 51 mm normalbrännvidd. Alla tre är precis som kamerahuset väderskyddade och Fujifilm har redan meddelat att det kommer fler objektiv under 2017 och 2018. Fujifilm GFX 50S är ett seriöst redskap – men ett som är förbluffande enkelt att använda. Den är inte så mycket större än ovan nämnda Canon EOS 5Dsr och saknar inte heller funktioner eller möjligheter. Hastigheten 3 bilder/s är inte mycket att skryta om. Det är långsammare än konkurrenterna och fokusspårningen är inte heller något att skriva hem om. Med de tre objektiven vi använde letade autofokusen en hel del, särskilt i svagt ljus. I bra belysning var problemet mindre och med vanlig autofokus, med fokus i första bilden (FW 1.10), ställde kameran in skärpan blixtsnabbt och exakt. Så länge inte tanken är att plåta sport går det alltså inte att klaga på autofokusen, men man får också hoppas att den blir bättre genom framtida uppdateringar av kamerans programvara. Fördelen med kamerans storlek är att den ger gott om plats för händerna. Greppet är stort och tillräckligt djupt för ett säkert grepp. ISO- och slutartidtidshjulen, knappar och rattar är tillräckligt stora för att kunna skötas med handskar på – och den vinklingsbara pekskärmen förbättrar användarvänligheten avsevärt. Man kan välja ISO-värde från hjulet till vänster eller låta kameran göra det på egen hand, och både ISO- och slutartidshjulen kan låsas. Tryckkänsliga inställningsrattar sitter framför och bakom handgreppet. Det bakre kan vara lite svårt att nå med tummen. Slutartidshjulet och ISO-hjulet kunde med fördel ha varit högre, och varför har kameran inget särskilt hjul för exponeringskompensation? Som det är nu måste man trycka in EV-knappen och vrida till det önskat värde. Det syns dock på monokromskärmen på toppen och på skärmen på baksidan. Flera av knapparna – 10 – kan naturligtvis programmeras med anpassade funktioner och en praktisk styrpinne på baksidan kan bland annat användas för att flytta runt fokuspunkter. De visas markerade både på skärmen på baksidan och i den fantastiska OLED-sökaren med 3,7 Mp-upplösning. Som tillsammans med Leica SL är de två bästa sökarna på marknaden. Sökaren kan för övrigt tas loss och med hjälp av en tilt-adapter kan den vinklas 90 grader.

Anslutningar och funktioner

Kamerans 14 Wh-batteri räcker till ungefär 400 exponeringar per laddning, men man kan fördubbla kapaciteten genom att sätta ett extra batteri i vertikalgreppet som är extrautrustning. Som extrautrustning finns också en mikrofon som pluggas in på vänster sida. Där finns också en kontakt för hörlurar, HDMI, USB 3, fjärrkontroll och 16 V-strömförsörjning. På motsatta sidan finns två minneskortplatser som stöder SDXC-kort med UHS-II-klassificering. I menyerna finns en uppsjö av inställningar. Kameran har både en mekanisk centralslutare och elektronisk slutare. Upp till 16 000 s. Som har en liten nackdel, för att uttrycka saken milt. Väljer man elektronisk slutare riskerar man nämligen rolling shutter, som förvränger vertikala linjer. Lösningen är att välja den mekaniska slutaren. Behöver man den elektroniska slutarens kortare slutartider är det bättre att låta den ta över de kortaste tiderna. Eller välja elektronisk slutare i första ridån (samma som Canon och Sony använder). Fördelarna är inte uppenbara, men det kan ge bättre detaljupplösning eftersom det inte innebär några mekaniska vibrationer – som ändå är tämligen beskedliga eftersom kameran inte har någon invändig spegel som rör sig uppåt och nedåt. Jag ska inte göra något stort nummer av videokvaliteten, utom att nämna att den är så bra man kan förvänta sig av en stor bildsensor med 1080 HD-upplösning. Det är käckt att ha och fullt användbart till korta snuttar, men ligger inte i samma klass som videofunktionerna i spegelreflexer i proffsklassen. Se testbilderna från GFX 50S här.

Extrem bildkvalitet

Man kan välja olika bildformat utöver 4/3. Kvadratisk, 16:9, 7:6 och 5:4 till exempel, och ändå få minst 25 megapixlars upplösning. Bilderna kan också få filtereffekter eller filmsimuleringar. Som har välbekanta Fujifilm-profiler som Provia, Astia och Velvia men också den fantastiska svartvita Acros. Som även kan kombineras med färgfilter (rött, grönt och gult) för önskad kontrast och ton. Råfiler kan redigeras direkt i kameran, och du kan lagra både det och JPEG på samma gång, samt välja förlustfria eller okomprimerade råfiler. Bildfilerna från kameran är helt enkelt fantastiska, men inte utan smärre problem. Den stora bildsensorn med traditionella Bayer-mönstrade RGB-sensorer har inget lågpassfilter, vilket KAN orsaka skapa moaré i delar av bilderna. Till exempel i kläder med rutor eller tweedmönster. Det kan vara en nackdel för modefotografer som måste ta bort moaré under efterbehandlingen. Men fy fanken så skarpa bilderna blir. Fujinon-objektiven, kanske speciellt 120 mm makro men även den mindre 63:an, levererade en detaljskärpa som överträffar vad vi har sett från Sony a7rII och Canon EOS 5Dsr. Marginellt, visserligen, för med Zeiss 50 mm på Sony-kameran måste man använda lupp för att skilja bilderna från varandra. Fuji-kameran har bättre färgåtergivning, bilddynamik och bättre koll på bilduset. Upp till en viss punkt. JPEG-filernas färgmättnad och ton är förmodligen det bästa vi har sett i våra tester hittills. Bilddynamiken är på samma nivå som Nikon D810 och D5, som har varit referensen ända tills nu, och det är bara bruset som får mig att reagera. Även om brusomfånget vid hög ljuskänslighet är så beskedligt att ISO 6400 inte är något problem, blir färgerna i JPEG-filerna märkbart blekare. Även vid ISO 12800 ISO, som för övrigt är fullt användbart. För de flesta i en sådan här kameras målgrupp spelar det knappast någon roll. De plåtar ändå inte i JPEG. Därför är det lite märkligt att Fuji har valt ISO 12800 som maxvärde.

Vår åsikt

På många sätt och vis är Fujifilm GFX 50S den bästa kameran vi har testat. Den är märkbart långsammare än Fujifilms små systemkameror – och naturligtvis större, tyngre och mycket dyrare. Men det hindrar inte det faktum att kameran kanske levererar den bästa bildkvaliteten vi har sett från någon systemkamera hittills. Att den annars fungerar och beter sig som en systemkamera i proffsklassen gör den mer användbar än de flesta mellanformatkameror. Oavsett om man är professionell studiofotograf eller entusiastisk amatör. GFX 50S är ett givet alternativ till så kallade fullformatkameror, och kommer också att vara en solklar uppgradering från de flesta av dem.
Fujifilm GFX 50S är ett seriöst redskap – men ett som är förbluffande enkelt att använda  
[gallery ids="67277,67278,67279,67280,67281"]
Läs hela artikeln och över 450 nya tester i året med prenumeration på Ljud & Bild.
är du redan prenumerant? Logga inn.
Provaprenumeration
0:-
Fri tillgång till ljudochbild.se
Bronsprenumeration
349:-/halvår
1/2 år (6 nr) Digitalutgåva varje månad Fri tillgång till ljudochbild.se
Silverprenumeration
580:-/år
1 år (11 nr) Välkomstgåva Fri tillgång till ljudochbild.se Digitalutgåva varje månad
Guldprenumeration
999:-/år
1 år (11 nr) Ny digital film varje månad Välkomstgåva Fri tillgång till ljudochbild.se Digitalutgåva varje månad
Prenumerationen kommer automatiskt att förnyas till vanligt pris: Månad 49:-

Med prenumeration på Ljud och Bild får du:

Fri tillgång till ljudochbild.se Digitalutgåva (iPad/Android) varje månad Rejäl rabattt Välj själv hur länge du vill prenumerera - och med eller utan film Fin välkomstpremie
Bästa pris på Fujifilm GFX 50S
Pricerunner.se är en kommersiell partner till ljudochbild.se. De levererar uppdaterade priser, prisjämförelser och produktinformation.

Typ: 51 Mp mellanformatkamera med 44 x 33 mm bildsensor
Optik: Fujinon G
Skärm: 8 cm LCD med 2,36 Mp
Sökare: 3,69 Mp OLED
Egenskaper: Vridbar pekskärm, löstagbar sökare, 1080p-video, ISO 102400, wifi, 1/16 000s, 3 bilder/s, 117 fokuspunkter, styrpinne, 400 bilder/laddning

Pris: 70000,-

Har du något att tillägga?

Välkommen till Ljud & Bilds diskussionsforum. Vi vill gärna veta vad du tycker. Håll dig till ämnet och var saklig så slipper vi ta bort eller moderera inlägg. Övriga frågor och synpunkter hänvisas till redaktion@ljudochbild.se.
test
Nokia 8.1
Räcker ett ”Nokia”? Tja …

Nokia 8.1 är en prisvärd mellanklassmobil. Men har den något speciellt att komma med? Förutom namnet?

Flaggskeppet Galaxy S10 är här Vi har känt på Samsungs nya monstermobil som har alla finesser man kan tänka sig.
test
Datacolor SpyderX Pro
Så får du korrekta färger

Fotografer måste kalibrera skärmen om färgerna ska bli rätt.

test
SteelSeries Stratus Duo
Gör datorn till en konsol

SteelSeries trådlösa spelkontroll är perfekt för springa-och-hoppa-spel på PC:n och mobilen.

test
Sonos Amp
Sonos dubblar

Äntligen en Sonos-förstärkare som är tillräckligt stark för att driva ordentliga högtalare med övertygelse. Naturligtvis med full multiroom-funktion.

Dyk med drönare Glöm flygande drönare, en undervattensdrönare är roligare!
Resekameror med superzoom Panasonic-kameror för fotografer på resande fot.
test
Nikon Z6
Fullträff med fullformat

Billigast är bäst i Nikons nya Z-serie med systemkameror.

High End Mässan 2019 Årets mässa bjöd på det mesta av det bästa inom ljud för kräsna öron.
2019 års Panasonic-TV får Dolby Vision och HDR10+ Det är bara den allra billigaste TV-modellen som inte får vara med när Panasonic rullar ut bättre HDR-format. Och Dolby Atmos.
grupptest
Seks 55-tums 4K med HDR-videokvalitet
En bra andra-TV

På jakt efter en billig extra-TV? Nu när butikerna tömmer sina lager på förra årets modeller kan du göra riktiga klipp!

Recension
Pacific Rim 2 – Uprising
Skitfilm! Uppföljaren till ”jätterobotar slår ihjäl jättemonster” är en stor besvikelse.
Trådlös McIntosh-soundbar Här är en soundbar-högtalare som tror att den är en hel anläggning.
annonse
Sluten toppmodell och förstärkare från Focal Den fantastiska hörluren Utopia har fått ett slutet alternativ i form av Stellia. Och så släpper Focal hörlursförstärkaren Arche.
Recension
The Predator (2018)
Skugga från det förflutna Inte en remake, utan en misslyckad fortsättning och en trist hyllning till originalet från 1987.
Recension
The Truth Matters
Mörkläggningen om kriget i Irak Bush-administrationen ljög medvetet om orsakerna till andra Irak-kriget – och pressen lät bli att ställa dem till svars.
Recension
Peppermint
Fullständigt ointressant Blodtörstig Jennifer Garner i blodfattig actionklyscha.
Recension
BlacKkKlansman
En politisk ­knytnäve! Spike Lee levererar en av sina bästa filmer – om rashat förr och nu.
Släpp lös musiken Genom att jorda högtalarna har Audiovector lyckats förbättra ljudet.
16x-zoom från Olympus Kompakt 12–200 mm-objektiv.
test
Nokia 5.1 Plus
Billig Nokia ­överraskar en smula

På flera områden är Nokia 5.1 Plus bättre än man kan förvänta sig för pengarna. Fast ett par kompromisser kommer man inte undan.

test
Audeze Mobius
Utanför huvudet-upplevelse

Audezes lyx-headset bryter mot en av de grundläggande reglerna för hörlurar. Och låter bra!

Bättre skärmkalibrering Datacolor har förbättrad Spyder-kalibreringen.
Tre nya specialobjektiv från Leica Så här ser de alltså ut, de tre specialobjektiven som Leica lanserat till M-systemet.
Recension
Velvet Buzzsaw
Konstnärligt mord! En ganska så misslyckad genreblandning av ironisk satir och slasher-rysare.
grupptest
6 trådlösa hörlurar
Trådlöst ljud ­ på allvar

Hörlurar för dig som tar ljudkvaliteten seriöst men inte vill bli helt ruinerad på kuppen.