Båda smartklockorna kör Android Wear och har alltså de flesta funktioner gemensamt. I stora drag innebär det att den absolut mesta interaktionen som sker med båda klockorna bygger på push-notiser från mobilen. Och även om Moto 360 och Sony SmartWatch 3 inte är helt identiska på den punkten så ska det betonas att ingen av dem fungerar tillfredsställande utan att vara ansluten till en Android-mobil.

Android Wear stöder massor av appar, till exempel Facebook, e-post, kalender, Google Maps och Google Now och i vardagen interagerar man med klockan när någon app skickar en notis från mobilen. Har det kommit en kommentar till något jag skrivit på Facebook så kan jag läsa den snabbt på klockan, och har det kommit ett mail så kan jag läsa det och svara direkt från handleden – åtminstone i teorin.

Naturligtvis har ingen av klockorna något tangentbord så om jag vill svara på ett mail eller skicka ett SMS måste jag göra det med röststyrning, och det är långtifrån optimalt. Dels tror jag i grund och botten inte på röststyrning som praktisk interaktion mellan människor och deras prylar, och dels fungerar det inte särskilt bra i praktiken – varken med Moto 360 eller Sony SmartWatch 3. Röstigenkänningen är ganska så usel och det blir ännu värre om man befinner sig utomhus eftersom bakgrundsljud gör röststyrningen helt oanvändbar. Och eftersom hela tanken med Android Wear är att röststyrningen ska vara en central del av styrningen så lägger det sordin på vår entusiasm för användarkänslan.

Det är därför ingen idé att gå som katten runt den heta gröten: vare sig Moto 360 eller Sony SmartWatch kommer i närheten av att få toppbetyg. Snarare visar testet vilken av smartklockorna som är minst dålig. Android Wear har en lång väg att gå innan smarta klockor som bygger på Googles plattform ska bli något annat än en gimmick.