För inte så länge sedan testade vi en av de golvstående modellerna i PMC:s nya Prodigy-serie. En ganska liten högtalare som inte drar uppmärksamheten till sig förrän man sätter på musiken.
Då blir man sittande och förundras över vad PMC har åstadkommit. Speciellt eftersom de länge har vägrat att göra en budgetserie med högtalare. För, som de själva sa, det är svårt att göra en prisvärd PMC-högtalare utan alltför många kompromisser.
Men även de var tvungna att kompromissa för att hålla nere priset. Den silkeslena svarta lacken är till exempel den enda färgen i Prodigy-serien. Träfaner är därför inte ett alternativ, och all onödig ”lyx” har tagits bort. Högtalarna levereras inte ens med frontgrill. De har inga bi-wiring-terminaler eller PMC:s dyrare högtalarelement och delningsfiltret är inte heller fastskruvat i en anodiserad aluminiumplatta på baksidan av högtalarna.
Jämfört med ett par Sonus faber Lumina II eller ett par KEF LS50 Meta ser de billiga ut, och vikten på 4,5 kg per styck verkar till en början inte särskilt övertygande.
Men spela musik på ett par Prodigy1s och du kommer knappt att tro dina öron.
Den 32 cm höga kompakthögtalaren spelar inte riktigt som förväntat. Man förväntar sig inte att en liten högtalare ska spela bas med samma auktoritet som en stor högtalare, och Prodigy1 går inte heller källardjupt ner i basen. Men den levererar en mer dynamisk, fylligare och mer fysisk bas än någon annan kompakt högtalare i sin klass.
Detta beror till stor del på att högtalarna använder PMC:s egen ATL-transmissionslinje, Advanced Transmission Line. Denna leder de lägsta tonerna ut ur kabinettet via en lång kanal som mynnar ut i PMC:s Laminair-ventil i fronten.
ATL-principen känner vi igen från andra tester av PMC-högtalare, och ATL bidrar i hög grad till bättre basåtergivning och större skala även i den golvstående Prodigy 5.
Högtalarelementen är desamma i båda Prodigy-högtalarna. Diskanten kommer från PMC:s studiomonitorer för professionellt bruk och har en diameter på 27 mm bakom ett akustiskt galler. Medan bashögtalaren har ett 13,3 cm fibermembran, hämtat från PMC:s installationshögtalare.
Basreflex vs. transmissionslinje
En högtalarkonstruktör som vill öka omfånget i basregistret brukar använda sig av en basreflexport. Den är helt passiv, men när den är rätt utformad ökar den känsligheten vid lägre frekvenser. Bidraget från öppningen i porten kan utöka basen i en liten högtalare med några extra hertz, men aldrig till subwoofernivå.
Det gör inte heller en transmissionslinje, men den kan ha en mer linjär respons och bättre känslighet än en port. En transmissionslinje arbetar över ett något bredare frekvensområde än en port, och är mer krävande att få att fungera utan att basen låter endimensionell. PMC anser att deras ATL presterar bättre än tidigare transmission line-högtalare, eftersom allt från baselement till kabinettdesign är noggrant anpassat för att sänka distorsionen i basen så mycket som möjligt. Samtidigt som omfånget i basregistret förbättras.
För Prodigy1 innebär det att basen är effektiv hela vägen ner till 50 Hz vid -3 dB, eller strax över 60 Hz innan den långsamt rullar av nedåt i frekvens. Högtalarnas känslighet uppges vara måttliga 87,5 dB och den nominella systemimpedansen uppges vara 6 ohm.
Placering
I praktiken innebär detta att du kan driva högtalarna med en moderat förstärkare. I vårt test av Prodigy5 fick vi ett underbart engagerande resultat med Musical Fidelity A1:s blygsamma 25 W uteffekt. Vi hade den inte på testbänken samtidigt som Prodigy1, men högtalarna testades med två av våra referensförstärkare, Yamaha A-S3200 och Hegel H190. Som vi också använde med Prodigy5.
Men innan man kommer så långt att man kan koppla av med musik måste högtalarna placeras på rätt sätt. Eftersom de är så små passar de bra på en bänk eller hylla. De kan med fördel placeras på ett par rejäla stativ, och jag använde PMC:s egna stativ för Twenty5-serien för ändamålet.
Om man placerar dem på en bänk eller hylla skulle jag rekommendera att man använder ett isolerande underlag i form av små dämpfötter från till exempel Soundcare eller IsoAcoustics.
Eftersom högtalarna inte har någon basreflexöppning på baksidan kan de placeras nära en vägg. Med en horisontell spridningsvinkel på hela 80 grader är det inte nödvändigt att vinkla högtalarna mot lyssnaren, men jag tyckte att det hjälpte att vinkla dem något inåt för att få optimal balans i mitt rum. Men inte för mycket, för då kan de börja låta lite skarpa i diskanten.
Nästan en kopia
I stort sett allt vi har sagt och skrivit om Prodigy5 kan också sägas och skrivas om Prodigy1. Den största skillnaden mellan de två är den uppenbara. De golvstående femmorna spelar lite större, det finns mer djup i basen och de tål mer volym.
Jämfört med det blygsamma fotavtrycket levererar högtalaren en häpnadsväckande mäktig bas. Och här är det basens dynamik, de blixtsnabba transienterna och den engagerande rytm som musiken får med högtalarna som gör dem till en fröjd att lyssna på. De små Sonus Faber Lumina II må se mycket dyrare ut (de är faktiskt billigare), men de är inte i närheten av samma auktoritet i basåtergivningen som Prodigy1.
Den större KEF LS50 Meta har en fylligare, varmare ljudbild med mer kraft i basen, men är tyngre att driva. De är inte lika transparenta som PMC-högtalarna, som också har en dynamisk kontrast som sällan hörs i den här prisklassen.
Med Jan Gunnar Hoff, i Hoff Ensemble med Anders Jormin och Audun Kleive, inspelad i Sofienberg kyrka i Norge av Morten Lindberg och utgiven på vinyl på 2L, förväntade jag mig inte att höra så mycket av Jormins bas så tydligt definierad.
Vinylen är pressad på T-Time Vinyl Plant i Stavanger, Norge, och här finns kvalitet i alla led. Titelnumret Polarity slutar i en serie slagverk, bas och piano som utmanar både dynamiken och basåtergivningen hos alla högtalare. PMC-högtalarna antar utmaningen och ger pianot ett fundament som också ger instrumentet skala. Slagverket återges med kontrollerad dynamik, medan kontrabasen breder ut sig mäktigt och kraftfullt i rummet. Precisionen är oklanderlig.
Inspelningens akustik hörs tydligt, och det bidrar till en live-studiokänsla som så små högtalare sällan lyckas med. Helt enkelt för att de inte fångar tillräckligt av musikens fundament. Det finns små högtalare som går lite djupare, KEF till exempel, men få som har PMC:s taktila hand på basåtergivningen, med samma kontroll och transientrespons som man får här.
Ett genrebyte till Hans Theessink och Terry Evans – Got To Get Moving, en bluesduett med två gitarrer, visade hur blixtsnabba och dynamiska de små högtalarna är. Det svänger vilt i den avskalade blueslåten, som för övrigt Ry Cooder var med och skapade. Särskilt Terry Evans sång är så mörk och djup att det känns närmare än det är. Det finns inte mycket att kritisera när det gäller realismen.
Jag var tvungen att höra Sades stämma på The Moon and The Sky på Prodigy1 också, och här tyckte jag att ljudet var en blåkopia av Prodigy5. Samma varma vokalljud strömmade också ut ur de små Prodigy-högtalarna. Kantslagen på virveltrumman var på samma sätt fokuserade och skarpt definierade. Bastrumman och basgitarren var tydligt definierade, bara med lite mindre tyngd i basen. Naturligt nog.
Slutsats
Du kan få vilken färg du vill, så länge du väljer svart, som Henry Ford uttryckte det. Det är egentligen den enda nackdelen med PMC Prodigy1. Det är en av de bästa kompakthögtalarna i sin klass, och definitivt den som har den bäst definierade basåtergivningen. Andra högtalare spelar djupare bas, vissa med ännu mer tryck, men ingen av dem spelar bas med samma precision och auktoritet som de små PMC-högtalarna. Samtidigt är PMC:s DNA också närvarande. De låter både öppet och transparent och levererar musiken på ett rent och oförfalskat sätt, men är inte lika förlåtande mot dåliga inspelningar. PMC Prodigy1 är en liten sensation bland kompakthögtalare i den här klassen, och kanske de mest avslöjande och engagerande högtalarna för priset.
Ljud & Bild tycker
Fokuserade, transparenta, exakta som ett schweiziskt urverk. Basegenskaper som man inte hittar i den här klassen. Fantastiskt ljud för pengarna. Endast svart. Grillar är tillval.
Riktpris: 20000 kr
Specifikationer
- Typ: Kompakt tvåvägs, ATL
- Bas: 13,3 cm, fibermembran
- Diskant: 27 mm dome
- Känslighet: 87,5 dB
- Impedans: 6 Ohm
- Frekvensomfång: 50 – 25000 Hz -3 dB
- Delningsfrekvens: 1700 Hz
- Max belastning: Ej angiven
- Rekommenderad förstärkareffekt: 20 – 250 W
- Mått/vikt (cm/kg): 32 x 16,2 x 23,7/4,5
- Färger: Svart silkesmatt, grillar är tillval
- Webb: perfect-sense.se
1 reaktion på ”PMC Prodigy1”
Skriv en kommentar
Vill du läsa hela artikeln?
Med LB+ Total får du tillgång till ALLT innehåll på Ljud & Bild och LB Home
Redan prenumerant? Logga inn.
-
Prova LB+ i 30 dagarBara 49:-
Förnyas efter 30 dagar, ingen bindningstid.
-
LB+ Total i 12 månBara 137.50 kr/mnd
Du sparar 288 :-
Vill du ha tillgång till enbart Ljud & Bild eller LB Home?
Klicka här för att beställa Ljud & Bild
Klicka här för att beställa LB Home
Fint produktval och genomfört beskrivning! Bara € fattas för köpet.