TEST: Marantz Stereo 70s

Så du vill ha en förstärkare? Ska den vara för hifi eller för hemmabio?

Även om båda i princip borde handla om bra ljud så har det dragits upp starka gränser. Så mycket att det i många hifi-forum kan finnas risk för att man blir utkastad om man nämner ordet ”surround”.

Marantz Stereo 70s kanske kan vara en brobryggare mellan de stridande parterna. Som namnet antyder handlar det om en stereoreceiver. Och ”70s” markerar att den ingår i Marantz jubileumsserie, som firar att det är 70 år sedan Saul Marantz grundade företaget 1953. Det finns också en renodlad hemmabioreceiver i samma serie som har identisk design och heter Cinema 70s. Men här tittar vi närmare på stereomodellen.

Hälften av varje

Marantz Stereo 70s ser ut som resultatet av en het kärlekshistoria mellan en hemmabioreceiver och en klassisk hifi-förstärkare. Och den har ärvt ingångssektionen med massor av HDMI-ingångar och streamingfunktioner från den ena och ett gammalt hederligt klass AB-slutsteg från den andra. Uteffekten anges till 2 x 75 watt i 8 ohm.

Stereo 70s är en låg och kompakt enhet i en design som bara kan kallas för klassisk Marantz: Frontpanelen är uppdelad i två nivåer, kanterna är rundade och i mitten sitter ett runt fönster som visar var som händer.

Välgjord

För att vara en så billig receiver har det visats förvånansvärt mycket omsorg om detaljerna: Frontpanelen är helt symmetrisk, med två stora rattar för val av ingång och volym och fyra mindre för högtalarval, balans, bas och diskant. Jag kan inte minnas när jag senast såg en högtalaromkopplare – eller en balanskontroll, för den delen. Men det är superläckert.

Den runda OLED-displayen är genomtänkt och elegant, och texten har precis samma champagneguldfärg som fronterna på Marantz klassiska modeller.

En annan fin detalj är högtalaromkopplingen, som görs med ett tydligt och klart reläklick för varje läge på omkopplaren. Marantz hade säkert kunnat hitta ett tystare relä som gjorde jobbet, men det hade inte varit i närheten av lika övertygande.

Stora möjligheter

Baksidan är täckt med det största urvalet av in- och utgångar som jag har sett i den här prisklassen: sex HDMI-ingångar, varav tre stöder 8K-video, tre analoga linjeingångar och en skivspelaringång. Plus koaxial ingång och optisk Toslink. Utgångarna är nästan lika överdådiga: två uppsättningar högtalarterminaler, två subwooferutgångar, en uppsättning Pre Out för en extern stereoförstärkare samt en ”Zone 2” som gör att det går att överföra musiken till ett annat rum. Det finns också två inbyggda antenner för Bluetooth och Wi-Fi, samt en gammal hederlig antenningång för FM-radio. Det här är ju en tvättäkta receiver.

Förutom de fysiska ingångarna har Marantz Stereo 70s allt man behöver för trådlös streaming, inklusive de flesta relevanta streamingtjänsterna via HEOS. Men bara de flesta. Apple Music och Qobuz saknas i listan. Det finns inte heller stöd för MQA, men i och med att Tidal har bytt till FLAC-formatet blir detta ett mindre problem i framtiden.

Installation: Använd TV:n!

Med så många in- och utgångar, plus nätverk och streaming, är det nästan oumbärligt att använda TV:n för att ställa in Marantz Stereo 70s. Man kan i princip ställa in allting på den lilla runda displayen på fronten. Men det är ungefär lika krångligt som att måla hallen genom brevinkastet på ytterdörren!

Med hjälp av skärmmenyerna på TV:n är installationen mycket mer användarvänlig. Och Marantz förtjänar extra beröm för att ha en superpedagogisk och enkel guidefunktion som kan förklara högtalarinställningen även för absoluta hifi-nybörjare.

Riktigt lika enkel är inte HEOS-appen i mobilen. Trots att jag har använt den i flera år i olika sammanhang så händer det att jag fortfarande går vilse i den ibland! Marantz (och Denon, som ingår i samma koncern) skulle kunna lära sig ett och annat om användarvänlighet av Sonos och Bluesound.

Inom någon timme hade jag dock ställt in alla funktioner och signalkällor på Marantz Stereo 70s och integrerat den i multiroom-systemet. Sedan kunde jag sätta mig tillrätta och börja lyssna på musik.

Ljudkvalitet

Marantz är kända för sitt ”Sound” (och är inte sena med att betona det). Och Stereo 70s gör ingen besviken.

Ljudet är varmt och tilltalande, och lätt att bli förälskad i. Basen är solid och rund – och inte på något sätt tillbakadragen. Det gör att man blir sugen på att spela mer musik – och vrida upp volymen lite.

Häftig dynamik

Vilket man tryggt kan göra. Trots att uteffekten är måttliga 75 watt så är dynamiken överraskande bra. Faktum är att jag aldrig tidigare har upplevt en förstärkare i den här pris- och viktklassen som levererar lika mycket tryck i basen i Johann Strauss ”Banditen Galopp” – självfallet i Telarc-versionen – så man hukar sig för pisksnärtarna och studsar till i soffan när pukorna dånar!

Om man lämnar den skämtsamma avdelningen och sätter lite mindre gimmick-aktiga låtar på spellistan så uppenbarar sig fler nyanser. Bortser man från prislappen så skulle man kunna önska sig lite mer nyansering och upplösning i toppen. Marantz Stereo 70s målar upp en ganska fin och djup akustisk scen, fast stereoperspektivet är inte lika brett som med dyrare förstärkare och det finns inte lika mycket luft mellan instrumenten.

Mindre rum

Afenginns ”Skjälvtin” inleds med ett riktigt snyggt inspelat akustiskt piano. Det låter fortfarande fint, men känslan av att vara närvarande i ett stort och levande rum är nedtonad.

Diskantåtergivningen är mestadels bra, men röster kan få en lite skarp kant som inte brukar finnas i inspelningen.

Allt detta är dock bara små tendenser, och realistiskt sett får man räkna med att betala dubbelt så mycket, eller mer, om man vill kunna ställa sådana krav på en förstärkare – och förvänta sig att de ska uppfyllas. De allra flesta kommer tvärtemot uppskatta den gedigna basen och den tjusiga dynamiken som håller igång festen. Och ljudbilden fungerar minst lika bra i hemmabion. I stereo, förstås.

Slutsats

Marantz Stereo 70s är en ovanlig konstruktion som ger dig alla bekvämligheter i en hemmabioreceiver och ett ”riktigt” klass AB-slutsteg. Å andra sidan får du nöja dig med stereoljud för filmer. För det finns inget sätt att utöka antalet kanaler på Stereo 70s. Fast hur många av oss orkar fylla vardagsrummet med högtalare och dra hundra meter kabel?

Marantz Stereo 70s är en mycket lyckad receiver med många funktioner till ett mycket rimligt pris. Men hifi-mått mätt klarar den sig riktigt bra, med en varm och dynamisk återgivning som är lätt att tycka om och som många kommer att förknippa med det klassiska Marantz-ljudet. Diskanten kan vara en smula skarp ibland och vi har varit med om större djupperspektiv. Men inte i den här prisklassen. Om vi ska peka på någon direkt konkurrent i fullformat så kan vi nämna Marantz själva – i form av Marantz NR1200, som dock inte har samma dynamiska överskott. Bluesound Powernode (N330) har lika stora streamingmöjligheter som Marantz, men saknar det läckra utseendet och de fysiska knapparna.