test: Panasonic Lumix S 24-105mm F4 Macro OIS

När Panasonic släppte bomben och visade upp sitt första fullformat-system hösten 2018 – och när fotobranschen återfått talförmågan – var en av frågorna: Hur blir det med objektiv?

Det är ofta den första frågan efter en så överraskande kameralansering.

Det inledande svaret var L-alliansen. Ett bindande partnerskap mellan Panasonic, Leica och Sigma. Kameror, objektiv och tillbehör som kan användas och blandas mellan kamerorna och som bygger på Leica SL:s L-fattning.

Det betyder att Panasonic Lumix S1R – och Lumix S1 – kan använda objektiv från alla tre tillverkarna, som också kommer att ha sina egna systemkameror som en del av det nya trepartssamarbetet.

Leica SL är vi redan bekanta med och Sigma har meddelat att de släpper flera objektiv till det nya kamerasystemet. Längre fram kommer det en fullformatkamera från dem också, men under tiden vi väntar så ska vi testa objektiven som redan finns.

Ett av dem är den första normalzoomen från Panasonic: Lumix S 24-105mm f4 Macro OIS.

Vädertätad

Som vanligt när det gäller fullformatoptik är zoomen inte särskilt kompakt. Vikten är nästan 700 gram och längden är 12 cm, naturligtvis för att bereda plats åt hela 16 linselement, optisk bildstabilisering och fokusmotor med 480 fps styrhastighet.

Den integrerade bildstabilisatorn fungerar i tandem med den inbyggda stabilisatorn i Lumix S-kamerorna. Tillsammans kompenserar duon för ner till -6 exponeringssteg, i fem axlar. Det visar sig fungera väldigt bra – och ännu viktigare: det går snabbt och ljudlöst.

Zoomen är också ett duglig makroobjektiv med 30 cm närgräns, dessutom är det damm- och vädertätat (-10 grader) vilket också tar plats.

Solitt

Det är inte märkt med någon Leica-logga, vilket flera av Lumix G-objektiven till Panasonics mindre systemkameror är. De som har microfourthirds-format. Men det känns solitt byggt och har väldigt bra detaljer, samt omkopplare för stabilisering, fokus och en låsknapp som låser zoomen på 24 mm.

Det finns ingen programmerbar funktionsknapp här, eller bländarring eller fokusmarkeringar, men självklart har objektivet en fokusring.

Komplex konstruktion

Panasonics linskonstruktion består av 11 grupper. Där hittar man två asfäriska element, två asfäriska ED-element, två ED-element samt ett UED-element ([U] Extra Low Dispersion). De har olika slipning, krökning och beläggning, vilket ska ta bort ströljus, dämpa kromafel, minska sfärisk aberration och korrigera ljuset så optimalt som möjligt. Vilket alltid är en utmaning i en zoom som går från väldigt bred till smal bildvinkel – och utan att den största bländaröppningen påverkas av brännvidden.

Optiska prestanda

Speciellt zoomlinser kan ha lite problem med focus breathing, där brännvidden ändras pyttelite när linsen fokuserar, men här finns det skönt lite av sådant. Det finns mycket annat positivt att säga om optiska prestanda, men låt oss börja med det negativa.

Vid 24 mm vidvinkel och bländare 4 är skärpan mycket hög i mitten. Men det finns synlig vinjettering (ljusförlust) i hörnen, synligt tunnformig förvrängning och markanta förluster av hörnskärpa. Man behöver inte blända till mer än f5,6 för att bli av med den mesta vinjetteringen, men hörnskärpan förbättras bara minimalt.

Det blir bättre vid bländare 8, där skärpeområdet är störst. F11 är också godkänt, och det är från f5,6 till f11 som objektivet är som skarpast vid 24 mm.

Vid 35 mm är allt mycket bättre. Då finns det nästan ingen synlig vinjettering vid f4, ännu mer av bildytan är skarp, nästan hela vägen ut mot i hörnen, och från f5,6 till f16 är skärpan mycket hög och framför allt jämn.

Det blir ännu bättre vid 70 mm, då är skärpan ytterst jämn från f4 och objektivet är som bäst från f5,6. Men vid 105 mm avtar skärpan igen och diffraktion dyker upp från f11. Tyvärr gör det upphov till vinjettering från f16 vid 105 mm.

Mellan 24 och 50 mm är objektivet en smula känsligt för ströljus, men ghosting är väl kontrollerat och det finns inte mycket av vare sig sfärisk eller diagonal kromatisk avvikelse.

Slutsats

Den första normalzoomen till Lumix S-serien är både solitt byggd, relativt kompakt (för att vara fullformat) och har från bra till strålande optiska prestanda. Skärpan hänger fint med 47 Mp som en S1R har, fast inte vid alla brännvidder och bländare. Optiken är bäst från 35 till 70 mm, vid alla bländare upp till f16. Vid 24 och 105 mm bör man blända ner för att få maximal skärpa och mindre vinjettering, men det är sådant man får räkna med i en 24–105 mm-zoom, även i den här klassen.