: Olympus M. Zuiko 25mm f1,2 PRO

Ett 50 mm-objektiv hamnar mellan två stolar för många fotografer. Det är ingen vidvinkel, och ingen tele heller. Landskap eller porträtt får inte samma uttryck som med ett 24 eller 85 mm. Ändå är det många fotografer som gillar 50 mm brännvidd, kanske inte till allt möjligt, men till motiv där de inte vill komma för tätt inpå men ändå vill ha med lite mer av miljön i bilderna.

Då kan även porträtt bli riktigt fina. Sätt på en 50 mm och ta tre steg tillbaka. Då får du med hela personen och vad han eller hon gör. Prova samma sak med en 85 mm så måste du gå ännu längre bak i rummet och då förlorar du lite av djupet i bilderna.

Med 50 mm är balansen mellan bildvinkel, utsnitt och ett naturligt perspektiv (motsvarande vad ögat uppfattar), bättre än vidvinkel och tele.

Därför kommer det alltid att finnas en marknad för objektiv som Olympus nya 25 mm med ljusstyrka f1,4. Ett relativt stort, väderskyddat och förtroendeingivande byggt normalobjektiv. I hög prisklass, bör tilläggas. Vanligtvis brukar inte ens ljusstarka objektiv kosta skjortan. Olympus egen 25 mm f188 (motsv. 50 mm) och Panasonics 25 mm f1,7 kostar en bråkdel av den ljusstarka 25-millimetaren vi testar här.

Vinjettering och skärpa

Men så hör den också till Olympus professionella serie till deras och Panasonics micro FourThirds-kameror. Som ger en beskärningsfaktor på x2 jämfört med traditionellt 35 mm-fullformat. Alltså 50 mm eller motsvarande bildvinkel.

Det innebär också att djupskärpan motsvarar f2,4. Det får inte missförstås som att objektivet släpper in mindre ljus än f1,2 vid fullformat. Det är bara djupskärpan som påverkas, men även med en motsvarande bländare på 2,4 ger Olympus-objektivet supermjuka bakgrunder med full öppning. Nio bländarlameller ger en mjuk oskärpa och skärpan i förgrunden är fantastisk. Mellan bländare 2 och 8, vill säga, där objektivet är som allra skarpast. Även i hörnen, men skärpan är mycket bra även vid f1,2 till 1,8 för en optisk 25 mm-konstruktion med 19 (!) linselement.

Räkna med att se synlig vinjettering i hörnen upp till bländare 2 och gradvis ökande diffraktion från bländare 11, men i övrigt är objektivet välkorrigerat på alla väsentliga områden. Även den lilla kromatiska felbrytning som kan uppstå är tillräckligt måttlig för att man ska kunna leva med den.

M. Zuiko 25mm f1,2 Pro är bättre än Olympus billiga 25 mm, som dessutom inte har manuell fokus genom att bara dra i fokusringen, väder- och frostskydd eller en programmerbar funktionsknapp på sidan. Det är kanske egenskaper som bara proffs vill ha – och är villiga att betala för. Då är den här 25-millimetaren väl värd pengarna, den är bäst hittills till mFT-kameror.