Nikon 1 V2

Mikrokamera med megaprestanda

Allt är förlåtet, Nikon. Att föregångaren floppade har vi lagt bakom oss. V2 är bättre på allt och en kamera som tar fotografen på allvar.
Ljud & Bild tycker
Blixtsnabb fokus och bildhastighet Snabb och lättanvänd Mycket hög bildkvalitet
Mycket brus på hög ISO Egen blixtsko Relativt högt pris
Specifikationer
  • Systemkamera med 16,3 Mp 1-tums CX CMOS-bildsensor
  • Optik: 10–30 mm/f3,5–5,6 (27–81 mm motsv 35 mm-format)
  • 3-tums LCD-skärm med 921 000 bildpunkter
  • Höjdpunkt: 1,44 Mp LCD-sökare, 15 bilder/s, 1080p/30-video
  • Pris: 8 200 kr med objektiv
forfatter

När Nikon presenterade sina kompakta systemkameror för ett och ett halvt år sedan var det inte bara jag som reagerade. Två pyttesmå kameror med utbytbar optik och en pytteliten bildsensor? Få knappar och ont om fotografisk kontroll gav mig en känsla av att Nikon inte ville utmana spegelreflexernas domän utan snarare sälja en dyrare kompaktkamera, fast med utbytbar optik. Det kunde aldrig gå vägen.

Men jag fick bara delvis rätt. Nikon sålde massor av lilla piffiga Nikon 1 J1. Priset sjönk så småningom ända ned till 5 000, inklusive zoomobjektiv, och J1 blev snabbt en storsäljare i många länder. Den är en enkel historia, inte mycket större än en kompaktkamera, fast tar mycket bättre bilder och har utbytbar optik.

Mer avancerade Nikon 1 V1 med inbyggd LCD-sökare floppade däremot. Och det förstår jag mycket väl. Den är inte speciellt mer avancerad än J1 (och J2, som den förbättrade versionen heter numera), saknar handgrepp, programhjul, inställningsratt och har en egenutvecklad blixtsko. Bildkvaliteten är exakt likadan som den man får från J1/J2.

Enda skälet till att köpa en Nikon V1 är sökaren, men det är ändå få som har gjort det. Därför har nu Nikon tänkt i helt nya banor i stället för att bara uppgradera V1.

Och det är helt rätt tänkt, om du frågar mig. Nikon V2 är nämligen mycket bättre. På alla sätt och vis – bortsett från att Nikon har behållit den säregna blixtskon. Ajaj. Å andra sidan har de stoppat i en uppfällbar blixt också.

Balanserad design
V2 påminner väldigt mycket om en spegelreflex men är betydligt mindre och lättare. Den är faktiskt så liten att det är lätt att gå i ergonomifällan, vilket försämrar användarvänligheten betydligt. Men det har Nikon elegant undvikit att göra, V2 är nästan exemplarisk att använda om man jämför med föregångaren.

Bildsensorn, som är mindre än i exempelvis en Panasonic Lumix-systemkamera men större än i en kompaktkamera (bortsett från Sony RX100), rymmer numera hela 14 megapixlar. Pixlarna är fördelade på en 1-tums sensor, vilket är skälet till att Nikon har lyckats göra både kameran och objektivet så små. Och inte som en Sony NEX-kamera, som har ett litet kamerahus men ett stort objektiv eftersom sensorn har ett större APS-C-format.

Snabbare än proffskameror
V2 är faktiskt snabbare än professionella spegelreflexer som Nikon D4 och Canon EOS 1D X. Nikon-kameran kan fyra av bildserier med 15 bilder i sekunden, med autofokus (även råfiler) och spela av filmsekvenser i slowmotion som är tagna med 60 bildramar i sekunden. Bra både för actionfotografer och barnfamiljer som brukar ha svårt att föreviga rörliga motiv skarpt med allt annat än de dyraste proffskamerorna. Nu kan de göra det med Nikon V2.

Att börja om helt från början har givit Nikon en möjlighet att förbättra ergonomin, och det måste jag medge att de lyckats väl med. Ett relativt stort och gummerat handgrepp och ett gummifält till tummen på baksidan gör att kameran vilar förträffligt i handen.

Nikon 1 V2_screen
Överskådlig och användarvänlig.

En inställningsratt har äntligen fått plats bredvid ett välbehövligt programhjul på ovansidan, och med en funktionsknapp märkt ”F” på baksidan går det att snabbt bläddra bland och ändra de viktigaste parametrarna. Till exempel ljusmätning, fokusmetod, ISO-känslighet, bildstilar och fokuspunkter. Och äntligen går det numera att stänga av automatisk bildvisning efter att bilden är tagen.

LCD-sökaren tänds när kameran lyfts till ögat. Den visar samma sak som skärmen och upplösningen, ljusstyrkan och färgerna är bra, om än inte enastående på dagens marknad. Nikon har behållit rörelsebild-funktionen, där man tar en kort videosekvens som spelas upp i fyra sekunder och slutar med en stillbild. Smart bildval finns också, då tar kameran 20 bilder när utlösaren trycks ned halvvägs och visar sedan de fem bästa.

Fler Nikkor 1-objektiv
V2 har fått flera små uppdateringar och förbättringar men jag är minst lika intresserad av bildkvaliteten från den nya bildsensorn – och den nya bildprocessorn. Zoomobjektivet är jag redan bekant med från testerna av J1 och V1, och det är faktiskt en av de bättre kit-zoomarna på marknaden. Ändå är det uppenbart att V2 har en bildkvalitet som förtjänar ännu bättre optik.

Utan ett urval av objektiv är det ingen vits med att kalla V2 för en systemkamera. Nikon har dock meddelat att de släpper flera nya objektiv till Nikon 1-systemet, inklusive en ny 85mm/f1,8, vilket motsvarar ungefär 50 mm om vi jämför med klassiskt 135 mm-småbildsformat.

I dagsläget finns det sex olika objektiv men Nikon har annonserat tre till under 2013, och då finns det Nikkor-optik som täcker 18 till 270 mm, sex zoomar och tre med fast brännvidd. Nikkor 1 32 mm/f1,2 verkar oerhört intressant som porträttobjektiv. Tack vare en väldigt bra ljusstyrka och 86 mm brännvidd (i motsvarande 135 mm-format) kan det ge en fin bildvinkel och ett koncentrerat skärpedjup.

Till Nikon 1-systemet finns det dessutom både nuvarande och kommande blixtar, handgrepp, GPS-mottagare Wi-Fi-adaptrar, objektivadapter för Nikon-spegelreflexoptik, undervattenshus samt väskor och fodral.

Bättre bilder
Användarvänligheten och funktionsnivån är inte det enda som är bättre än i föregångaren V1. Den nya bildsensorn har högre upplösning och i synnerhet upp till ISO 1600 är bildkvaliteten mycket hög. Nikon hävdar att sensorn inte har något lågpassfilter för att dämpa moaré. Det kan bidra till att upplösningen och detaljskärpan upplevs så bra.

Färgåtergivningen är jämnare och har finare tongraderingar än jag såg med Nikon J1 och V1, och bilddynamiken är förbättrad. För de flesta i målgruppen är det knappast kritiskt att brus syns redan från ISO 1600 och blir grovt vid 3200. ISO 6400 passar bara till småbilder och egentligen inte till större förstoringar, i synnerhet inte om bilderna är tagna i dåligt ljus. Då syns nämligen färgstörningar väldigt tydligt.

Trots det skulle jag inte vilja säga att V2 lider nämnvärt av mängden brus vid höga ISO-värden. Eftersom skärpan är bra och får god hjälp av en mycket snabb och precis autofokus – även när man filmar video – lyckas man få ett stort antal bilder som håller hög kvalitet.

Superb allroundkamera
Nikon 1 V2 är ett ypperligt val för alla som är på jakt efter en liten och lätt systemkamera som passar till det mesta och som är tillräckligt snabb för att fånga i princip vad som helst på minneskortet. Att den är enkel att sköta trots en relativt avancerad funktionsnivå är ett jätteplus. Med genomgående god bildbehandling och extremt hög bildhastighet får man ha rejäl otur om man inte lyckas ta skarpa bilder med Nikon V2.

Även om detta är en förträfflig allroundkamera kan Nikon D3200 dock vara ett bättre köp för 5 000 kronor. Och Sony NEX-6 kostar lika mycket som V2, är nästan lika liten och snabb, men har bättre skärm och sökare – och ger ännu högre bildkvalitet för pengarna.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

 

forfatter

Lasse Svendsen

Chefredaktör. Lasse har jobbat på Ljud & Bild sedan 1999. Han har också skrivit om fotografi i tidningen Fotografi och om hifi i tidningen Audio Video samt har jobbat som biljournalist på tidningen Drive. Allt började 1980 med en Garrard-skivspelare, en Tandberg-förstärkare och ett par Jamo-högtalare. Han har också lång erfarenhet av hifi-industrin och skriver i dag mycket om hifi, foto, datorer och ljud men även om bilar.