Den norske regissören Per-Olav Sørensen har nästan fått klippkort hos Netflix.
Den produktiva serieskaparen har tidigare levererat gedigna och trovärdiga serier för streamingjätten, som The Heavy Water War, Störst av allt, två säsonger av Home for Christmas, The Playlist och Julstormen..
Alla hjärtvärmande serier där mellanmänskliga relationer står i centrum för dramat – Royalteen däremot låter vi passera i det tysta.
Det var i juli förra året som Netflix annonserade ytterligare en serie signerad Sørensen, med en stjärnspäckad norsk-svensk rollbesättning: Midsommarnatt. Nu är den redan här (märkligt nog har de inte sparat premiären till midsommar).
Efter att ha sett serien kan vi direkt konstatera att den bär den omisskännliga Sørensen-prägeln, återigen med ett charmigt fokus på mellanmänskliga relationer, och jordnära, familjära, igenkännbara konflikter.
Hela handlingen (serien är knappt två och en halv timme) utspelar sig på ett idylliskt strandhus långt inne i Oslofjorden – på självaste midsommar. Här bor det pålitliga norsk-svenska pensionärsparet Johannes (Dennis Storhøi) och Carina (Pernilla August).
Efter trettio års samliv har de fostrat två döttrar, samt en bonusdotter. Men trots ett lyckligt liv har Carina den senaste tiden känt att livet bara går på rutin, har blivit tråkigt och förutsägbart. Hon vill uppleva mer, dansa, resa och kopulera; medan Johannes vill sköta huset och trädgården…
Strax innan de bjuder in till ett storslaget midsommarfirande, med familj och vänner, proklamerar Carina att hon vill skiljas – och hon planerar att avslöja ”bomben” under festen!
Scenen är upplagd för ett familjedrama i fem akter, med ett hav av karaktärer, som alla bär på sina hemligheter, agg, begär och inre demoner.
Det är en färgsprakande norsk-svensk ensemble Sørensen har trummat samman, där giftasmogna döttrar, halvsyster, blivande svärson, nyblivna svärföräldrar, vänner och Carinas glada bror (med sin trettio år yngre pojkvän) samlas på sill, snaps, majstång och svenska ”Helan går”.
Johannes har absolut ingen lust att skiljas och utöver det irriterar han sig över att Carina vill göra det offentligt som en ”nyhet” under familjefesten. Spänningen ligger i luften och konfliktnivån ökar med konsumtionen av sprit, vin och öl.
Miniserien är väldigt kort, och kunde ha varit en långfilm, men Sørensen har valt att dela upp den i tematitlar, som ”begär”, ”avund” och ”försoning” – ett grepp som fungerar bra.
Han har skrivit manuset tillsammans med Sofie Forsman (Barracuda Queens), och dialogen flyter mestadels naturligt och bra, med enstaka inslag av floskler. Men med sin relativt korta speltid och väldigt breda persongalleri har de gapat efter lite för mycket på en gång.
Alla ska få sin historia, med efterföljande tillbakablick. Berättelserna vävs ofta elegant in i varandra, men alla biroller har inte en lika intressant historia, och dramaturgiskt flyter inte helheten på optimalt. Det blir helt enkelt lite för trångt, och vissa intrigtrådar känns onödigt konstlade.
Vi hade velat ha ett större fokus på Johannes och Carina, ett par som även bjuder på formidabla rollprestationer av Joner och inte minst August. I Midsommarnatt får skådespelarlegenden gott om möjligheter att glänsa, och visa upp sitt breda spektrum inom det hon gör bäst: mellanmänskliga, djupt trovärdiga relationer. I senaste Ronja Rövardotter var hennes karaktär helt diffus och överflödig, medan hon här är seriens definitiva centrum.
Midsommarnatt har blivit en liten feel good charmbomb, med en antydan till bett – ett bett som kunde skruvats upp några snäpp. Här serveras det hela lite för formelinriktat och streamingvänligt behagligt. 4 stjärnor.
Miniserien får sin globala Netflix-premiär den 11 april. Recensionen är baserad på alla avsnitt.
Fakta:
- Netflix
- Release: 11. april 2024
- Regi: Per-Olav Sørensen
- Med: Pernilla August, Dennis Storhøi, Linn Skåber, Kim Falck, Amalia Holm, Sofia Tjelta, Christopher Wollter, Fanny Klefelt, Peiman Azizpour, Maria Agwumaro, Eirik Hallert, Liv Osa, Kadir Talabani
- Genre: Drama
- Land: Norge / Sverige
- År: 2024
- Längd: 2:29h.
- Betyg: 4
- IMDb
Överraskande feelgood serie som var så bra att den inte kunnat vara svensk. Det är märkligt att trots miljontals kronor i stöd mäktar inte svenska produktioner ens komma i närheten av norska eller danska filmer och serier.
Dåligt ljud, taffligt manus och regi, pinsamma dialoger är till 90% gemensamt för svenska produktioner.