Audio-Technicas hörlurar är riktigt tuffa i brunt utförande, men finns även i svart. Passformen är mycket behaglig, lurarna sitter lite tätare på huvudet än de flesta andra och kväver därför oljud utifrån ännu bättre.

Somliga tycker kanske att de klämmer mer, fast inte så mycket att det känns obehagligt. Strax under 300 gram är oproblematiskt att gå runt med för den som vill ha hifi-upplevelser till fots.

Den 1,2 meter långa kabeln har både mikrofon och 1-knapps fjärrkontroll som kan besvara samtal och pausa och starta musiken.

 

Ljudet

Musiken återges på neutralt sätt, med oerhört bra sammanhållning mellan tonerna – oavsett musikstil. Johnny Cashs röst i ”Southern Accents” är naturligt skrovlig ända ner till djupet av bröstklangen. Pianotangenterna återges med oerhört bra snärt, samtidigt som mellanregistret är mer framträdande än hos Panasonic.

Jämfört med referensen P7 från Bowers & Wilkins skulle vi ha velat ha lite mer tyngd i basregistret när rytmen från Kate Boys ”Northern Lights” trycker till för fulla muggar, och bitvis tycker vi att Audio-Technica kan ha en lite framfusig spelstil. Cellon i Bachs cello-svit nr 1 i G-dur är spröd och detaljerad, men gränsar till det aggressiva om man jämför med P7.

Känsligheten är en av testets högsta, vilket gör att man kan spela högt med mobiltelefonen. Men iPhone 6s Plus, som vi testar med, kan också låta lite förvrängd i övertonerna när det blir hett om öronen. MSR7 döljer inte detta och kan kännas i aggressivaste laget. Med en bra hörlurs-DAC som Fostex HP-A4 lugnar ljudbilden ner sig och hörlurarna visar sig från sin bästa sida. Men B&W P7 låter alltså rundare och varmare, och är skönare att lyssna på i längden.

Audio-Technica MSR7 är en dröm för dem som vill höra allt som studioteknikerna hörde. Somliga föredrar en mer rosenröd ljudbild, men under alla omständigheter är detta ett par lysande hörlurar som kan konkurrera med dyrare modeller.

Också i detta test: