T70p är den bärbara versionen av T70, som kanske var den bästa hörluren vi hade hört för under 5 000 kronor när vi testade den i december 2011. När man hör ordet ”bärbar” så tänker nog de flesta på att hörluren är hopfällbar. Men p-versionen är lika stor och tung som studioversionen, vilket också märks på det enorma fodralet som ingår. Enda skillnaden är att det elektriska motståndet i p-versionen är 32 ohm i stället för 250, så att man kan driva dem med en mobiltelefon. Och att kabeln är 1,2 meter lång i stället för 3.

Det betyder att T70p har samma Tesla-element som T70, med en kraftfull neodym-magnet och ett supertunt membran med flera lager.

Precis som testets övriga kandidater är T70p en sluten hörlur. Skillnaden är att kuddarna är gjorda av tyg i stället för konstläder. Detta för att lurarna ska vara bekväma att ha på sig längre stunder, genom att öronen inte blir fuktiga. Nackdelen är att hörlurarna läcker ut lite mer ljud och släpper in lite mer oväsen. De är alltså inte lika praktiska på bussen eller i andra högljudda omgivningar som konkurrenterna. Att basåtergivningen blir en smula tunnare är också naturligt.

 

Ljudet

T70p är lika neutral som den är upplöst, tack vare ett superfokuserat mellanregister. Ett akustiskt stycke, som K D Langs version av ”After the Gold Rush” eller Newton Faulkners version av ”Teardrop”, återges med full kontroll över instrumenten. Dynamiken är strålande, instrumenten framträder mot en kolsvart bakgrund och luften breder ut sig runtomkring. Om man kan prata om stereoperspektiv i hörlurar så har det en utmärkt storlek och bredd i T70p.

Pianotangenter dansar lekande lätt, samtidigt som varje tons klangbotten är väl planterad längst ner. Precis som förväntat är basen inte lika framträdande som i de mest basrika rivalerna. Både Sennheiser Momentum M2 och referensen B&W P7 har fylligare och saftigare bas. Men det finns mer luft runt bastonerna i T70p och de är lika djupa även om de inte slår lika hårt.

Trots mobilvänliga 32 ohms impedans tappar hörlurarna en del av sin glans när de drivs av undertecknades iPhone 6s Plus. Särskilt i basen, så att elektronisk popmusik låter lite småtrist. Driv dem hellre med en stationär hörlursförstärkare som Fostex HPA4 eller – ännu hellre – Pioneer U-05 så blir det betydligt mer fart och fläkt i musiken, samtidigt som en slöja lyfts från övertonerna.

 

Slutsats

Ljudet från Beyerdynamic T70p är i särklass, med en fantastisk dynamik. I synnerhet i mellanregistret, vilket gör att röster och instrument låter levande och realistiska.

Trots 32 ohms impedans låter T70p definitivt bäst med en riktigt bra hörlursförstärkare. Först då vaknar basåtergivningen till liv, så att även elektronisk popmusik underhåller. Sammantaget är detta de bästa lurarna vi har hört för under 4 000 kronor, och de enda i testet som slår referensen B&W P7 – så länge resten av utrustningen är tillräckligt bra.

Också i detta test: