TEST: Bowers & Wilkins Px7 S2

När jag testade Bowers & Wilkins PX7 2019 blev jag förtjust i det stora, fylliga och kraftfulla ljudet. Särskilt den stora tunga basen imponerade. Brusreduceringen var helt okej, och även om samtalskvaliteten inte var särskilt bra vid lanseringen så rättades mycket till med en senare firmware-uppdatering.

Eftersom konkurrensen har hårdnat är det på tiden med en uppdaterad upplaga. Den har nu kommit och heter helt enkelt Px7 S2. Här har B&W tagit itu med flera av föregångarens svagheter. Bland annat har den fått multipoint med anslutning av upp till två enheter samtidigt, samtalskvaliteten ska vara ännu bättre i den senaste versionen och – ännu viktigare – brusreduceringen har förbättrats.

Bättre brusreducering

Bowers & Wilkins har utvecklat en helt ny digitalprocessor (DSP) till Px7 S2 för att förbättra den aktiva brusreduceringen. Det sitter sammanlagt sex mikrofoner i hörlurarna, varav två används för tal och fyra för brusreducering.

En mikrofon sitter inuti varje kåpa och lyssnar på hörlurarna. En på utsidan av varje kåpa lyssnar på omvärlden och summan av dessa tolkas av DSP:n, som sedan skapar en motfassignal till bruset – och eliminerar det så gott det går.

Samtalsmikrofonerna och de yttre brusreducerande mikrofonerna har placerats annorlunda mot förra gången, för att bättre kunna fånga upp rösten och ta bort oväsen från omgivningen när man pratar.

Resultatet ska vara en ännu bättre hörlur! Bland annat med multipunkts-Bluetooth, så att man kan koppla in två enheter samtidigt. Till exempel mobil och PC.

Brusreduceringen kan vändas för att i stället släppa in ljudet utifrån. Så kallat omgivningsljud, eller transparens. S2-versionen har äntligen en separat knapp för brusbehandling – och observera att brusreducering och omgivningsljudet bara kan sättas på eller stängas av – det finns inga steg mellan noll och maxeffekt.

Komfort

I den nya modellen går kåporna mer i ett med gångjärnen som sitter fast på huvudbygeln, på föregångaren var de längre och hade en större böjning. Själva huvudbygeln ligger också närmare längs huvudets form och den nya modellen passar mindre huvuden än föregångaren. Faktum är att min fyra år gamla son använde dem på en flygning i somras och det fungerade hur bra som helst. De är visserligen större än ett par barnhörlurar, men inte så mycket.

Kuddarna är gjorda av premium-minnesskum och kåporna vilar bekvämt mot huvudet. Bra akustisk ljuddämpning har varit prioriterad, därför dämpar kåporna också buller utifrån ganska effektivt. Du behöver med andra ord inte aktivera brusreduceringen för att njuta av musiken i tysthet.

Bättre element

För att åstadkomma bättre ljud är de 40 millimeter stora högtalarelementen ”mycket bättre” än sist, enligt Bowers & Wilkins. Med hjälp av 20-millimeters spolar ska de ha bättre kontroll över dynamiken, framför allt i basregistret. Membranen är nya, med mindre förvrängning. I praktiken innebär det bättre ljud med högre upplösning.

Hörlurarna använder aptX Adaptive-kodeken för att ge så bra ljud som möjligt via Bluetooth. Detta är det bara Android-användare som kan utnyttja, Apple-användare får nöja sig med AAC. Som fortfarande är bättre än standard-kodeken för Bluetooth (SBC).

Utöver Bluetooth kan hörlurarna anslutas med en vanlig kabel, samt USB från en PC eller Mac. Den maximala upplösningen är då 24 bitar och 48 kHz.

 

App

Bowers & Wilkins Music-appen kan användas för att anropa en röstassistent och dessutom för att ställa in bas och diskant. Det är dock inte fråga om någon multibands-equalizer eftersom B&W vill att du ska höra ljudet som de har fintrimmat sig fram till.

Batteritid och laddning

Batteritiden uppges vara 30 timmar, precis som i föregångaren. Men själva laddningen har förbättrats och laddtiden är nu två timmar i stället för tre, och 15 minuters snabbladdning ger sju timmars speltid i stället för fem.

 

Så låter Bowers & Wilkins Px7 S2

Några små toner från Auroras nya singel A Potion For Love är allt som behövs för att inse att det här är hörlurar som tar ljud på allvar. Hennes röst är len som sammet, samtidigt som det finns fin fyllighet längre ner i basen. Klangen från gitarren breder ut sig och när den försiktiga bastrumman kommer in tillsammans med basgitarren är det med en skön fyllighet.

Mellanregistret är fylligt och varmt, på samma gång som de distade gitarrerna i Rammsteins Zick Zack biter till ordentligt. Till Lindemanns röst har styrkan och auktoriteten den behöver, det här är underhållande att lyssna på!

När dessutom Alexis Ffrenchs piano låter stort och frodigt i Golden, och Dieter Ilgs kontrabas i jazz-covern på Leonard Cohens A Thousand Kisses Deep återges krämigt, men samtidigt med ett krispigt och läckert gung från den bandlösa halsen, är det bara att drömma sig bort.

De dyrare Sony WH-1000XM5, som visserligen låter bättre än sina föregångare, har också en klangbalans som drar sig åt det varma hållet, men de har ingen chans mot den här detaljnivån. Beyerdynamic Lagoon ANC har mycket av upplösningen, men inte alls samma tyngd i basregistret. Jag skulle definitivt säga att Px7 S2 hotar Apple AirPods Max, utan att säga att de slår dem på allt.

Jag tycker fortfarande att jag känner igen det här ljudet, men då är det inte nödvändigtvis föregångaren PX7 jag tänker på. Utan snarare Sennheiser Momentum 3 Wireless. De har samma fyllighet i basen och värme i mellanregistret. Och när jag dubbelkollar mot mina egna mätningar av frekvensrespons ser jag att de två följer varandra väldigt tätt! Sennheiser-lurarna kan spela ännu lite högre och starkare, men Px7 S2 är fastare i basen. Medan den kan bli lite plufsig och trög i Momentum 3. Diskanten känns också mer viktlös i Px7 S2 än vad jag minns från Momentum 3. Även om alltså själva frekvensresponsen ser förvillande snarlik ut.

Brusreducering: Bra, men inte bäst

Bowers & Wilkins har jobbat mycket med brusreduceringen och hävdar att de kan mäta sig med de bästa. Och det är uppenbart att S2-versionen gör det bättre än föregångaren. På ett bullrigt flyg fungerar den alldeles utmärkt och dämpar brus tillräckligt bra för att man ska kunna njuta av musiken även på måttfulla volymnivåer. Bussresor är inte heller några problem.

Men det är fortfarande en bit kvar. Klassledande Sony WH-1000XM5 både dämpar bättre och får dessutom bort susande bakgrundsbruset helt och hållet. B&W har ett hörbart susande, även om jag inte skulle vilja säga att det är irriterande.

Jag har ännu inte gjort några mätningar av brusreduceringen i 1000XM5, men jag gjorde det med föregångaren 1000XM4. Px7 S2 lyckas inte ta bort lågfrekvent brus under 100 Hz lika bra, så mer av bruset från flygplanskabinen eller bussmotorn släpps in. Faktiskt upp till 20 dB mer, så man kan inte säga att det är en bagatell.

Även Bose QC45 och Bose NCH 700 dämpar brus mer effektivt än Px7 S2. Är det viktigt? Det beror på hur ofta du reser runt med oväsen omkring dig. B&W-lurarna dämpar definitivt buller tillräckligt bra för att de ska gå utmärkt att ha på sig i ett öppet kontorslandskap och på ett café – och som sagt fungerar de fint på ett flygplan också. Bara inte riktigt lika bra som vissa andra.

Samtalskvalitet

Som nämnts har B&W jobbat med samtalskvaliteten i Px7 S2. Och röster fungerar bra. Min röst hörs tydligt och ganska naturligt hos mottagaren – även om man ibland kan höra brusreduceringen jobba. Men ljudet är lite lägre än med vissa andra hörlurar, till exempel ovan nämnda Sony WH-1000XM5 – och Bose NCH 700 slår B&W ganska tydligt. Men Px7 S2 gör vad de ska, och lite till.

Bowers & Wilkins Px7 S2: Slutsats

När det gäller ljudkvalitet är det få slår Bowers & Wilkins Px7 S2. Många konkurrenter kommer att avundas det fylliga, varma ljudet i kombination med en detaljnivå längst upp som gör att musiken svävar. Här får du fysik och fundament, och du tror på vad du hör.

Komforten är också utmärkt, det här är hörlurar man kan ha på sig länge utan att bli trött.

Brusreduceringen är också bra, även om det finns konkurrenter som gör det bättre. Samma sak med samtalskvaliteten. Definitivt bra nog.

Med ljudkvaliteten i musik som det viktigaste kriteriet är detta bland de allra bästa köpen du kan göra i dag. Och när de är så mycket läckrare än de flesta andra är det bara att slå till!