test: Sonus faber Electa Amator III

Klassiskt italienskt hantverk

Sinnena kittlas av ett förföriskt ljud inpackat i silke.
Karakter
Sonus faber Electa Amator III
Ljud & Bild tycker
Vackert hantverk i valnöt och italiensk marmor, klätt i läder och mässing. Sublim musikförmedlare med vacker varm klang, rik på nyanser.
Kvaliteten återspeglas i priset.
Specifikationer
  • Typ: Tvåvägs stativhögtalare
  • Bas: 18 cm cellulosa/fiber-membran
  • Diskant: 28 mm silkesdome
  • Känslighet/impedans: 88 dB/4 ohm
  • Frekvensomfång: 40–35 000 Hz
  • Mått/vikt: 37,5 x 23,5 x 36 cm/14,6 kg
  • Färg: Massiv valnöt med marmorbotten
  • Webb: septon.se
Annons
Annons
forfatter

Kanske var det den varma klangen från pianot, eller den lekfulla dynamiken från gitarren, jag är inte riktigt säker. Men det tog inte lång tid förrän jag förflyttades 30 år tillbaka i tiden.

Det vackra träet i brun, silkesmatt valnöt gav mig nostalgiska vibbar, detsamma gjorde ljudet från den skinnklädda frontplattan. Det förflutna var tillbaka, i ny kostym men ändå lätt igenkännlig.

Åtminstone för mig. För nästan 30 år sedan ledde en flytt och platsbrist till att mina älskade Quad-elektrostater fick ge vika för ett par mindre och nättare högtalare. Valet föll på ett par små italienska som precis blivit tillgängliga för bredare export. De passade in perfekt och levereras med stativ som gick att justerbara i höjdled. Och de lät helt vidunderligt.

Jag har aldrig glömt det stora, varma ljudet och det vackra mellanregistret, och ända sedan dess har jag tänkt att det hade varit kul att får höra dem igen. 30 år senare.

Historiskt arv

35 år efter den första Electa Amator-högtalaren från italienska Sonus faber, är allt dukat för den tredje upplagan. Jag säger den tredje, för det fanns en Electa Amator II som kom 1997 – 10 år efter originalet – men den saknade en del av magin från den första utgåvan. Den bakåtriktade basen i det lilla kabinettet gav högtalarna en helt annan karaktär. Det var inte en Electa Amator längre, var det många som tyckte.

Annons

I den tredje upplagan har Sonus Faber varit mer trogna mot originalet. Högtalarna, som markerar 35 år sedan Sonus faber började, är inte en jubileumsmodell som säljs i ett begränsat antal – som Ex3ma var för fem år sedan – utan en ny modell med en prislapp som gör att den hamnar mitt mellan Olympica I och Guarneri Evolution.

Det intressanta är att även om man känner igen lite av ljudet från den klassiska Electa Amator så är den här utgåvan en enorm förbättring på alla sätt. Elementen är bättre, detsamma gäller delningsfiltret, kabinettkvaliteten och utförandet i allmänhet – och inte minst stativen som ingår.

De lyfter högtalarna 72 cm från golvet, piggarna inte inkluderade, och har en bas av vacker marmor från Carrara, med inlagda mässingsdetaljer och två svartlackade aluminiumpelare med invändig dämpning. Två skruvar följer med, som fäster högtalaren mot topplattan på det 9,5 kilo tunga men smala stativet.

Handbyggd

Kvaliteten är enastående hög. Det är sällan man ser så välgjorda detaljer som tillsammans skapar en perfekt helhet. Till och med baksidan på högtalaren – för att inte tala om undersidan – är oklanderligt vackert gjord.

Högtalaren har en bottenplatta av Carrara-marmor, resten av kabinettet är hopsatt av massiva bitar av äkta valnöt. En mässingslist sitter inkilad mellan marmorn och träkabinettet, vilket lyfter kvalitetsintrycket flera steg. Bak- och framsidan är överdragen med svart skinn och alla element är nedsänkta så att de går i linje med ytan.

Annons

Diskantelementet är 28 mm stort och har en ring runt membranet, så att det nästan beter sig som en ringradiator. Det är samma typ av diskant som Sonus faber har i sina flaggskepp, bland annat Aida och Reference. Elementets baksida omgärdas av en sluten kammare av trä, som ska dämpa resonanser, och kabinettet har en basreflexport som sitter bakom diskanten.

Det 18 cm stora baselementet har ett lätt membran av cellulosafibrer, med tunna bomullsfibrer från kapok, även kallat silkesbomull, och fibrer från en hibiskus som heter kenaf. En bambuliknande växt som finns i mängder i Sydostasien.

Delningsfiltret delar vid 2 500 Hz och känsligheten är måttliga 88 decibel. Systemimpedansen är 4 ohm. Det betyder att högtalarna är relativt lättdrivna och att en 30-watts rörförstärkare kan räcka väldigt långt.

Konkurrenter

Vi har inte testat många stativhögtalare i den här prisklassen, helt enkelt för att det finns oerhört få. På den här nivån handlar det oftast om golvhögtalare. Sonus faber Guarneri Evolution är nästan 50 procent dyrare, och KEF Reference 1 är mycket billigare.

Silkeslena nyanser

Så Electa Amator III är alltså nästan ensam i den här klassen. På flera sätt, och den låter som den ser ut. Vackert med en behaglig karaktär och en varm, silkeslen klang full av sublima nyanser. Klangkaraktären är definitivt varm, men inte instängd eller maskerad. Pianoklangen är ett exempel på det.

Annons

Med vår trofasta, 60-watts Hegel-förstärkare låter högtalarna större än de ser ut, och klangen från Kölnoperans beskedliga reservflygel den kyliga januarikvällen 1974 kommer närmare än jag är van vid. Jag kom att tänka på hur den 290 cm stora Bösendorfer-flygeln, som Keith Jarrett egentligen skulle ha spelat på den där kvällen i Köln, hade låtit genom Sonus faber-högtalarna.

De har nämligen en sällsynt förmåga att öppna upp rymden i inspelningarna och få fram nyanser som annars skulle ha drunknat. Eller knappt hörts. I ett annat rum med en 450-watts McIntosh-förstärkare kom nyanserna fram ännu bättre. Där gick det att höra publikens skratt i början av inspelningen, och mer av pedalarbetet och den lilla Bösendorfer-flygelns mekaniska ljud framträdde ännu bättre i den stora och varma ljudbilden. Som är så full av klanger och fyllighet att jag knappt saknade (den dubbelt så dyra) Sonus faber Serafino Tradion.

Det silkeslena mellanregistret är som gjort för röster, och både Radka Toneffs Fairytales och Puccinis La Bohème, med Luciano Pavarotti och Mirella Freni (Decca), låter fylligare och har mer närvaro än med exempelvis med Dynaudo Contour 20 – fast de kostar hälften så mycket.

Electa Amator III går djupare i basen än man tror också. Den stora operaorkestern som Herbert von Karajan dirigerar i La Bohème låter mäktig genom de små högtalarna. Herbie Hancocks Dis Is Da Drum från 1994, för att inte tala om Carla Bleys The Big Band (1991), saknar ingenting i basen. I mitt rum går högtalarna enkelt ner till 30 Hz och dynamiken begränsas nästan bara av hur högt man tål att spela.

Slutsats

Det sprudlar mer om dynamiken i ett par Sonus faber Serafino eller Burmester B18 och de går naturligtvis djupare och spelar högre. Men betydligt mer lättplacerade Electa Amator III har ett par charmerande egenskaper som tillsammans med en mäktigt klangrik och fyllig ljudbild lyckas fylla både rummet och själen med sublima, silkeslena toner. Oavsett musikstil.

Annons
picture3 picture4 picture5 picture6
<
>
En kammare av trä bakom diskanten ska dämpa högfrekventa resonanser. Foto: Sonus faber
Vi uppskattar verkligen att du läser Ljud & Bild.
för att läsa vidare.

Prova Ljud & Bild i 30 dagar för 39 kr

Full tillgång till alla +artiklar, vårt testarkiv med tusentals produkter, Alla nyheter, recensioner och guider Se fler alternativ här
Har du den här produkten?
Sätt ditt betyg.

0 / 5. Antal röster: 0

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

 

forfatter

Lasse Svendsen

Chefredaktör. Lasse har jobbat på Ljud & Bild sedan 1999. Han har också skrivit om fotografi i tidningen Fotografi och om hifi i tidningen Audio Video samt har jobbat som biljournalist på tidningen Drive. Allt började 1980 med en Garrard-skivspelare, en Tandberg-förstärkare och ett par Jamo-högtalare. Han har också lång erfarenhet av hifi-industrin och skriver i dag mycket om hifi, foto, datorer och ljud men även om bilar.
Annons
Annons

Läs också

770 km räckvidd, självkörning på nivå 3 och ett överflöd av lyx.
Audis nya el-SUV blir den första bilen med Sonos-ljud. Kolla lanseringvideon här!
Ny drivlina och flexibla utrustningspaket.
77 mils räckvidd, Burmester-ljudsystem och MBUX-infotainment. Garanterad en lyxbil av stora mått.
Bang & Olufsen Beosound Emerge är en modig avvikelse från hur en multiroom-smarthögtalare kan se ut – och låta.
Det är ingen slump att C22 ser ut som om den är 50 år gammal. Och ingen slump att den låter så bra som den gör.
Old school-tekniken har aldrig varit bättre än i vår tid. McIntosh MC1502 är beviset för de som tvivlar.
SU-R1000 är en av de mest unika förstärkarna vi har sett – och hört – i highend-klassen.
Sonos första bärbara högtalare imponerar med sin integration och bekvämlighet.
Klipschorn fyller 70 år i år. Det firar vi genom att förvandla vårt testrum till ett inferno.
Asus ROG Flow X13 är smidig nog för att bara stoppas ner i väskan och kan dessutom användas som surfplatta. Men den har grafikmuskler i tungviktsklassen.
Den bästa kameran vi har testat har kommit i en mer kompakt version, till ett lägre pris.
Tangents lilla trådlösa förstärkare är perfekt till en liten nybörjarstereo i hobbyrummet eller barnrummet.
Ska du ha hifi i studentrummet eller ett par fina högtalare på skrivbordet så kommer du långt för lite pengar med de här.
2021 års Mercedes S-klass är full av innovativa och lysxiga lösningar för både ögon och öron. Vi har tillbringat ett par dagar bakom ratten för att se och höra vad nykomlingen har att erbjuda!
Focal har överträffat vad vi trodde var möjligt från slutna hörlurar i den här prisklassen.