test: Sonus faber Electa Amator III

Sonus faber Electa Amator III
Sonus faber Electa Amator III

Klassiskt italienskt hantverk

Sinnena kittlas av ett förföriskt ljud inpackat i silke.

Plus
Vackert hantverk i valnöt och italiensk marmor, klätt i läder och mässing. Sublim musikförmedlare med vacker varm klang, rik på nyanser.
Minus
Kvaliteten återspeglas i priset.

Kanske var det den varma klangen från pianot, eller den lekfulla dynamiken från gitarren, jag är inte riktigt säker. Men det tog inte lång tid förrän jag förflyttades 30 år tillbaka i tiden.

Det vackra träet i brun, silkesmatt valnöt gav mig nostalgiska vibbar, detsamma gjorde ljudet från den skinnklädda frontplattan. Det förflutna var tillbaka, i ny kostym men ändå lätt igenkännlig.

Åtminstone för mig. För nästan 30 år sedan ledde en flytt och platsbrist till att mina älskade Quad-elektrostater fick ge vika för ett par mindre och nättare högtalare. Valet föll på ett par små italienska som precis blivit tillgängliga för bredare export. De passade in perfekt och levereras med stativ som gick att justerbara i höjdled. Och de lät helt vidunderligt.

Jag har aldrig glömt det stora, varma ljudet och det vackra mellanregistret, och ända sedan dess har jag tänkt att det hade varit kul att får höra dem igen. 30 år senare.

Historiskt arv

35 år efter den första Electa Amator-högtalaren från italienska Sonus faber, är allt dukat för den tredje upplagan. Jag säger den tredje, för det fanns en Electa Amator II som kom 1997 – 10 år efter originalet – men den saknade en del av magin från den första utgåvan. Den bakåtriktade basen i det lilla kabinettet gav högtalarna en helt annan karaktär. Det var inte en Electa Amator längre, var det många som tyckte.

I den tredje upplagan har Sonus Faber varit mer trogna mot originalet. Högtalarna, som markerar 35 år sedan Sonus faber började, är inte en jubileumsmodell som säljs i ett begränsat antal – som Ex3ma var för fem år sedan – utan en ny modell med en prislapp som gör att den hamnar mitt mellan Olympica I och Guarneri Evolution.

Annons: Artikeln fortsätter nedan

Det intressanta är att även om man känner igen lite av ljudet från den klassiska Electa Amator så är den här utgåvan en enorm förbättring på alla sätt. Elementen är bättre, detsamma gäller delningsfiltret, kabinettkvaliteten och utförandet i allmänhet – och inte minst stativen som ingår.

De lyfter högtalarna 72 cm från golvet, piggarna inte inkluderade, och har en bas av vacker marmor från Carrara, med inlagda mässingsdetaljer och två svartlackade aluminiumpelare med invändig dämpning. Två skruvar följer med, som fäster högtalaren mot topplattan på det 9,5 kilo tunga men smala stativet.

Handbyggd

Kvaliteten är enastående hög. Det är sällan man ser så välgjorda detaljer som tillsammans skapar en perfekt helhet. Till och med baksidan på högtalaren – för att inte tala om undersidan – är oklanderligt vackert gjord.

Högtalaren har en bottenplatta av Carrara-marmor, resten av kabinettet är hopsatt av massiva bitar av äkta valnöt. En mässingslist sitter inkilad mellan marmorn och träkabinettet, vilket lyfter kvalitetsintrycket flera steg. Bak- och framsidan är överdragen med svart skinn och alla element är nedsänkta så att de går i linje med ytan.

Diskantelementet är 28 mm stort och har en ring runt membranet, så att det nästan beter sig som en ringradiator. Det är samma typ av diskant som Sonus faber har i sina flaggskepp, bland annat Aida och Reference. Elementets baksida omgärdas av en sluten kammare av trä, som ska dämpa resonanser, och kabinettet har en basreflexport som sitter bakom diskanten.

Det 18 cm stora baselementet har ett lätt membran av cellulosafibrer, med tunna bomullsfibrer från kapok, även kallat silkesbomull, och fibrer från en hibiskus som heter kenaf. En bambuliknande växt som finns i mängder i Sydostasien.

Delningsfiltret delar vid 2 500 Hz och känsligheten är måttliga 88 decibel. Systemimpedansen är 4 ohm. Det betyder att högtalarna är relativt lättdrivna och att en 30-watts rörförstärkare kan räcka väldigt långt.

Konkurrenter

Vi har inte testat många stativhögtalare i den här prisklassen, helt enkelt för att det finns oerhört få. På den här nivån handlar det oftast om golvhögtalare. Sonus faber Guarneri Evolution är nästan 50 procent dyrare, och KEF Reference 1 är mycket billigare.

Silkeslena nyanser

Så Electa Amator III är alltså nästan ensam i den här klassen. På flera sätt, och den låter som den ser ut. Vackert med en behaglig karaktär och en varm, silkeslen klang full av sublima nyanser. Klangkaraktären är definitivt varm, men inte instängd eller maskerad. Pianoklangen är ett exempel på det.

Med vår trofasta, 60-watts Hegel-förstärkare låter högtalarna större än de ser ut, och klangen från Kölnoperans beskedliga reservflygel den kyliga januarikvällen 1974 kommer närmare än jag är van vid. Jag kom att tänka på hur den 290 cm stora Bösendorfer-flygeln, som Keith Jarrett egentligen skulle ha spelat på den där kvällen i Köln, hade låtit genom Sonus faber-högtalarna.

De har nämligen en sällsynt förmåga att öppna upp rymden i inspelningarna och få fram nyanser som annars skulle ha drunknat. Eller knappt hörts. I ett annat rum med en 450-watts McIntosh-förstärkare kom nyanserna fram ännu bättre. Där gick det att höra publikens skratt i början av inspelningen, och mer av pedalarbetet och den lilla Bösendorfer-flygelns mekaniska ljud framträdde ännu bättre i den stora och varma ljudbilden. Som är så full av klanger och fyllighet att jag knappt saknade (den dubbelt så dyra) Sonus faber Serafino Tradion.

Det silkeslena mellanregistret är som gjort för röster, och både Radka Toneffs Fairytales och Puccinis La Bohème, med Luciano Pavarotti och Mirella Freni (Decca), låter fylligare och har mer närvaro än med exempelvis med Dynaudo Contour 20 – fast de kostar hälften så mycket.

Electa Amator III går djupare i basen än man tror också. Den stora operaorkestern som Herbert von Karajan dirigerar i La Bohème låter mäktig genom de små högtalarna. Herbie Hancocks Dis Is Da Drum från 1994, för att inte tala om Carla Bleys The Big Band (1991), saknar ingenting i basen. I mitt rum går högtalarna enkelt ner till 30 Hz och dynamiken begränsas nästan bara av hur högt man tål att spela.

Slutsats

Det sprudlar mer om dynamiken i ett par Sonus faber Serafino eller Burmester B18 och de går naturligtvis djupare och spelar högre. Men betydligt mer lättplacerade Electa Amator III har ett par charmerande egenskaper som tillsammans med en mäktigt klangrik och fyllig ljudbild lyckas fylla både rummet och själen med sublima, silkeslena toner. Oavsett musikstil.

<
>
En kammare av trä bakom diskanten ska dämpa högfrekventa resonanser. Foto: Sonus faber
Kanske var det den varma klangen från pianot, eller den lekfulla dynamiken från gitarren, jag är inte riktigt säker. Men det tog inte lång tid förrän jag förflyttades 30 år tillbaka i tiden. Det vackra träet i brun, silkesmatt valnöt gav mig nostalgiska vibbar, detsamma gjorde ljudet från den skinnklädda frontplattan. Det förflutna var tillbaka, i ny kostym men ändå lätt igenkännlig. Åtminstone för mig. För nästan 30 år sedan ledde en flytt och platsbrist till att mina älskade Quad-elektrostater fick ge vika för ett par mindre och nättare högtalare. Valet föll på ett par små italienska som precis blivit tillgängliga för bredare export. De passade in perfekt och levereras med stativ som gick att justerbara i höjdled. Och de lät helt vidunderligt. Jag har aldrig glömt det stora, varma ljudet och det vackra mellanregistret, och ända sedan dess har jag tänkt att det hade varit kul att får höra dem igen. 30 år senare.

Historiskt arv

35 år efter den första Electa Amator-högtalaren från italienska Sonus faber, är allt dukat för den tredje upplagan. Jag säger den tredje, för det fanns en Electa Amator II som kom 1997 – 10 år efter originalet – men den saknade en del av magin från den första utgåvan. Den bakåtriktade basen i det lilla kabinettet gav högtalarna en helt annan karaktär. Det var inte en Electa Amator längre, var det många som tyckte. I den tredje upplagan har Sonus Faber varit mer trogna mot originalet. Högtalarna, som markerar 35 år sedan Sonus faber började, är inte en jubileumsmodell som säljs i ett begränsat antal – som Ex3ma var för fem år sedan – utan en ny modell med en prislapp som gör att den hamnar mitt mellan Olympica I och Guarneri Evolution. Det intressanta är att även om man känner igen lite av ljudet från den klassiska Electa Amator så är den här utgåvan en enorm förbättring på alla sätt. Elementen är bättre, detsamma gäller delningsfiltret, kabinettkvaliteten och utförandet i allmänhet – och inte minst stativen som ingår. De lyfter högtalarna 72 cm från golvet, piggarna inte inkluderade, och har en bas av vacker marmor från Carrara, med inlagda mässingsdetaljer och två svartlackade aluminiumpelare med invändig dämpning. Två skruvar följer med, som fäster högtalaren mot topplattan på det 9,5 kilo tunga men smala stativet.

Handbyggd

Kvaliteten är enastående hög. Det är sällan man ser så välgjorda detaljer som tillsammans skapar en perfekt helhet. Till och med baksidan på högtalaren – för att inte tala om undersidan – är oklanderligt vackert gjord. Högtalaren har en bottenplatta av Carrara-marmor, resten av kabinettet är hopsatt av massiva bitar av äkta valnöt. En mässingslist sitter inkilad mellan marmorn och träkabinettet, vilket lyfter kvalitetsintrycket flera steg. Bak- och framsidan är överdragen med svart skinn och alla element är nedsänkta så att de går i linje med ytan. Diskantelementet är 28 mm stort och har en ring runt membranet, så att det nästan beter sig som en ringradiator. Det är samma typ av diskant som Sonus faber har i sina flaggskepp, bland annat Aida och Reference. Elementets baksida omgärdas av en sluten kammare av trä, som ska dämpa resonanser, och kabinettet har en basreflexport som sitter bakom diskanten. Det 18 cm stora baselementet har ett lätt membran av cellulosafibrer, med tunna bomullsfibrer från kapok, även kallat silkesbomull, och fibrer från en hibiskus som heter kenaf. En bambuliknande växt som finns i mängder i Sydostasien. Delningsfiltret delar vid 2 500 Hz och känsligheten är måttliga 88 decibel. Systemimpedansen är 4 ohm. Det betyder att högtalarna är relativt lättdrivna och att en 30-watts rörförstärkare kan räcka väldigt långt.

Konkurrenter

Vi har inte testat många stativhögtalare i den här prisklassen, helt enkelt för att det finns oerhört få. På den här nivån handlar det oftast om golvhögtalare. Sonus faber Guarneri Evolution är nästan 50 procent dyrare, och KEF Reference 1 är mycket billigare.

Silkeslena nyanser

Så Electa Amator III är alltså nästan ensam i den här klassen. På flera sätt, och den låter som den ser ut. Vackert med en behaglig karaktär och en varm, silkeslen klang full av sublima nyanser. Klangkaraktären är definitivt varm, men inte instängd eller maskerad. Pianoklangen är ett exempel på det. Med vår trofasta, 60-watts Hegel-förstärkare låter högtalarna större än de ser ut, och klangen från Kölnoperans beskedliga reservflygel den kyliga januarikvällen 1974 kommer närmare än jag är van vid. Jag kom att tänka på hur den 290 cm stora Bösendorfer-flygeln, som Keith Jarrett egentligen skulle ha spelat på den där kvällen i Köln, hade låtit genom Sonus faber-högtalarna. De har nämligen en sällsynt förmåga att öppna upp rymden i inspelningarna och få fram nyanser som annars skulle ha drunknat. Eller knappt hörts. I ett annat rum med en 450-watts McIntosh-förstärkare kom nyanserna fram ännu bättre. Där gick det att höra publikens skratt i början av inspelningen, och mer av pedalarbetet och den lilla Bösendorfer-flygelns mekaniska ljud framträdde ännu bättre i den stora och varma ljudbilden. Som är så full av klanger och fyllighet att jag knappt saknade (den dubbelt så dyra) Sonus faber Serafino Tradion. Det silkeslena mellanregistret är som gjort för röster, och både Radka Toneffs Fairytales och Puccinis La Bohème, med Luciano Pavarotti och Mirella Freni (Decca), låter fylligare och har mer närvaro än med exempelvis med Dynaudo Contour 20 – fast de kostar hälften så mycket. Electa Amator III går djupare i basen än man tror också. Den stora operaorkestern som Herbert von Karajan dirigerar i La Bohème låter mäktig genom de små högtalarna. Herbie Hancocks Dis Is Da Drum från 1994, för att inte tala om Carla Bleys The Big Band (1991), saknar ingenting i basen. I mitt rum går högtalarna enkelt ner till 30 Hz och dynamiken begränsas nästan bara av hur högt man tål att spela.

Slutsats

Det sprudlar mer om dynamiken i ett par Sonus faber Serafino eller Burmester B18 och de går naturligtvis djupare och spelar högre. Men betydligt mer lättplacerade Electa Amator III har ett par charmerande egenskaper som tillsammans med en mäktigt klangrik och fyllig ljudbild lyckas fylla både rummet och själen med sublima, silkeslena toner. Oavsett musikstil. [gallery ids="89053,89054,89055,89057,89058"]
Läs hela artikeln och över 450 nya tester i året med prenumeration på Ljud & Bild.
är du redan prenumerant? Logga inn.
Provaprenumeration
0:-
Fri tillgång till ljudochbild.se
Bronsprenumeration
349:-/halvår
1/2 år (6 nr) Digitalutgåva varje månad Fri tillgång till ljudochbild.se
Silverprenumeration
580:-/år
1 år (11 nr) Välkomstgåva Fri tillgång till ljudochbild.se Digitalutgåva varje månad
Guldprenumeration
999:-/år
1 år (11 nr) Ny digital film varje månad Välkomstgåva Fri tillgång till ljudochbild.se Digitalutgåva varje månad
Prenumerationen kommer automatiskt att förnyas till vanligt pris: Månad 49:-

Med prenumeration på Ljud och Bild får du:

Fri tillgång till ljudochbild.se Digitalutgåva (iPad/Android) varje månad Rejäl rabattt Välj själv hur länge du vill prenumerera - och med eller utan film Fin välkomstpremie
Bästa pris på Sonus faber Electa Amator III
Pricerunner.se är en kommersiell partner till ljudochbild.se. De levererar uppdaterade priser, prisjämförelser och produktinformation.
  • Typ: Tvåvägs stativhögtalare
  • Bas: 18 cm cellulosa/fiber-membran
  • Diskant: 28 mm silkesdome
  • Känslighet/impedans: 88 dB/4 ohm
  • Frekvensomfång: 40–35 000 Hz
  • Mått/vikt: 37,5 x 23,5 x 36 cm/14,6 kg
  • Färg: Massiv valnöt med marmorbotten
  • Webb: septon.se
Pris: 110000,-

Har du något att tillägga?

Välkommen till Ljud & Bilds diskussionsforum. Vi vill gärna veta vad du tycker. Håll dig till ämnet och var saklig så slipper vi ta bort eller moderera inlägg. Övriga frågor och synpunkter hänvisas till redaktion@ljudochbild.se.
test
Panasonic Lumix DC-S1R

Bästa kameran

Lumix S1R är rena rama ymnighetshornet – och en av de bästa kamerorna vi har testat.

grupptest
6 stativhögtalare

Galet bra ljud på liten plats

Du anar inte hur bra ljud du kan få från en kompakt högtalare om du är villig att gå upp en del i pris.

Duell
Gaming-laptops

Ny sheriff i stan

De första datorerna med Nvidias snabbaste PC-grafikprocessor hittills har kommit. Vem passerar mållinjen först?

Dags att köpa iPad?

Om du har funderat på att köpa en ny surfplatta så är tiden kommen.

Ljusstarkt porträttobjektiv till Sony alpha

Tyst, snabbt och med snygg boheh är några av egenskaperna man får med Samyangs 85mm f1.4.

Mässbilder från Sound Society 2019

Även i vårt grannland Danmark finns det naturligtvis hifi-mässor. Här är bilder från en av dem!

Tidal ger studioljud i iPhone

Tidal-användare kan glädja sig åt att iPhone har fått MQA-stöd, och alltså kommer närmare ljudet från inspelningsstudion.

grupptest
5 trådlösa brusreducerande hörlurar

Tyst och skönt på flyget

Brusreducerande hörlurar motverkar trötthet och skonar hörseln på långa flygresor.

test
Line Magnetic Audio 805iA

Glödande klangmästare

En av de bästa rörförstärkare vi har testat raserar alla fördomar.

Sonos One får nytt innehåll

Sonos One Gen 2 är lika enkel att använda som tidigare. Så vad är det egentligen som är nytt?

Vår favoritkamera blir bättre

Leica Q2 är kanske den perfekta resekameran.

test
Acer Swift 5 SF515-51T-58UX

Nedbantad Acer

Acer Swift 5 är den lättaste ultrabärbara datorn i sin kategori. Men den är ingen lättviktare för det!

test
Audiovector QR5

Den mest kompletta ­högtalaren

Audiovector QR5 levererar rytmen utan att tveka, ger musiken luft – och slår nästan undan benen på sina egna toppmodeller.

test
ikko OH1

Glänsande ljud

Kinesiska ikko debuterar med stora ambitioner till små priser.

Recension
Triple Frontier

Greed is good…

Före detta amerikanska elitsoldater bestämmer sig för att råna en sydamerikansk knarkbaron. Det går inte riktigt som planerat.

test
IKEA Trådfri Set med uttag

På och av och mer

Gör dum elektronik lite smartare. Särskilt med Trådfri Gateway

test
IKEA Trådfri Gateway

IKEAs port till det smarta hemmet

Om du vill få ut det mesta ur dina Trådfri-enheter så klarar du dig inte utan en Trådfri Gateway.

test
IKEA Trådfri Set för dimning

Smart lampa för nybörjare

Det är enkelt att komma igång med de dimbara Trådfri-lamporna, men på egen hand är de inte så smarta.

MWC 2019: Nya datorer från Lenovo

MWC är inte bara en mobilmässa. Lenovo hade datorer för både lek och allvar.

test
Klipsch Cornwall III

Livlig 60-åring

Klipschs stora högtalare spelar förvånansvärt fräscht och levande för att vara 60 år gamla.