Tack vare motorstyrd zoom och linskorrigering är X70R enkel att installera. Den har även konvergenskorrigering, vilket är nödvändigt för att få de tre bildpanelerna att hamna på exakt samma axel. Det finns också ett slags 4K-uppskalning som i det närmaste interpolerar en vanlig HD-signal (1920 x 1080 bildpunkter) till ”nästan-4K” – vilket kallas för e-Shift. Men det blir inte någon äkta 4096 x 2180, vilket 4K har, i ställer ser interpoleringen till att den subjektiva upplösningen som motsvarar 3840 x 2160 punkter får lite bättre detaljskärpa.

Men det fungerar bäst i stillastående motiv, och inte med 3D över huvudtaget. X70R har faktiskt lite större problem med rörliga föremål än VW95ES i exempelvis actionscener. Där suddas projektorns extrema skärpa och detaljupplösning ut, för att sedan falla på plats igen så fort bilden lugnar ner sig.

JVC-projektorn stöder också 2D-till-3D-konvertering där vanlig DVD eller TV-program konverteras till 3D. I äkta 3D är kvaliteten mycket bättre i rörelser, ljusstyrka och kontrast än med den billigare modellen X30B. Men även med X70R går det att skönja crosstalk i flera scener. Dubbelkonturerna framträder lite för tydligt, i synnerhet när det är stort avstånd mellan objekt som befinner sig nära och långt borta från kameran.

Färgåtergivning och kontrast är enastående (efter kalibrering). Se avsnittet om kalibrering för fler detaljer. Först och främst övertygar svärta och kontrastgraderingar – särskilt i mörka partier – men även hudtoner och komplementfärger förefaller vara snudd på optimala.

Slutsats
DLA-X70R:s styrka är en bättre grundskärpa och detaljupplösning. Och så är svärtan förförande bra. Den så kallade 4K-funktionen är inte lika praktiskt, även om jag kan förstå att många gillar den.

Att välja mellan de här två kompetenta projektorerna handlar inte om att hitta den som är bäst på film, utan den man föredrar personligen. Sony-projektorn kan vara svaret på mångas böner, medan andra föredrar JVC-projektorn.

Också i detta test: